Tofflor

 Mina nya tofflor, Gotlandstofflor från Kälder. Underbara!
Ikväll är de på, det är kyligt om fossingarna när altandörren är öppen och grillmaten på gång.

Självklart vill lillkillen också ha tofflor, som sin mor. Han kör kossa istället för får.

Passande

Den här pastillasken hittade maken åt mig under semestern. Den stämmer väldigt väl in på mig faktiskt. Det finns en viss mängd tålamod varje dag och till sist tar det slut och då känns det rätt så ofta som om jag bara vill släppa ett stort skri rakt ut!

Han känner sin fru min man!

Gotlandsfrukost

Här sitter jag.
Tidig måndag morgon, egentligen fortfarande "semester" men jag valde att ställa upp för extrajobbet som hade kris. Så idag väntar ett 12 timmars arbetspass.

Igår kom vi hem från Gotland. Det var med blandade känslor jag åkte därifrån. Vanligtvis brukar en viss hemlängtan ha infunnit sig men så var det inte den här gången. Jag kände mig inte riktigt färdig. Det beror troligen på en del olika saker, till exempel att det numer finns rinnande kommunalt vatten indraget, att vi hade så mycket trevligt sällskap där, att vädret var riktigt bra (vi har haft rejäl otur med vädret de senaste två åren innan). Jag längtar tillbaka.

Nu tar jag mig den sista frukosten a la Gotland. Min standard på ön var en stor kränku-te och tre skivor gotlandslimpa.

Mmmmmm..... texten som föll bort

Lyllos!
Sol. Bad i havet. Ett hus att älska. En härlig familj. Mmmmmm...... marabou!

Mmmmmm......

Semesterbubbla

jaha ja. En veckas semester är avklarad.
Jobbpasset avklarat.
Mellanlandning hemma näst intill avklarat.
Jag fortsätter i min semesterbubbla ett tag till. Imorgon drar stora delar av familjen mot ön. Där ska det njutas av sol (har beställt den), god mat och dryck, motion, bad och som extra bonus en hög med trevligt sällskap!
Jag gillar min semesterbubbla. Som en paus från vardagen. Gladare och lättare i grunden. Jag stannar här ett tag till.....

Timmerstockar i mellanland

Jag hör timmerstockarna genom väggen på min vänstra sida.

Jag är ungefär mitt i semestern, eller egentligen i den första tredjedelen kan man väl säga. Här sitter jag, på jobbet. Semester skrev jag juh, jo jag har semester är det tänkt. Fast under mina fyra veckor, sammanfallandes med makens, har jag åtagit mig två pass på grund av kris då alla ordinarie här på mitt extraknäck också vill ha semester. Så, jag har natten och med tanke på att klockan redan närmar sig 01 så är den snart avklarad. Nästa "semesterpass" är inte förrän om två veckor. Där emellan blir det lediga dagar med man och barn.

Norrland har vi avklarat. Jag skulle vilja sammanfatta norrland med orden regn, släkt, lugn, vackert, mygg. Det regnade alla dagar utom en, den soliga varma dagen njöt vi vid havet med glada badande barn. Mygg så in i helvete, värre än sist vi var där. Såklart. De trivs kanoners i den fuktiga regniga miljön. Jag hade på sin höjd fått ett myggbett innan norrland och nu har jag säkert haft 15-20 i alla fall. Lugnet och tystnaden är alltid välkommen när vi är där uppe, det är en av de anledningar till att jag gärna åker dit. Min oas, mitt andrum. Vacker natur omkring, ljuset även på natten. Blommor, skog, vatten. Min fina släkt som alltid välkomnar oss med öppna armar. Som bäddar sängarna så vi slipper ta med sju uppsättningar sängkläder. Som bjuder oss på mat och fikor. De är guld värda!

Nu har jag mitt lilla andrum här på jobbet. Jag har hunnit filosofera lite grann, surfat runt på en mängd sidor och kollat upp saker som jag velat göra men aldrig haft tid att sätta mig att göra hemma. I norrland fanns inget internet och likaså på Gotland dit nästa anhalt blir.

Jag har till och med hunnit med sista sommarcirkeln samt ett löppass i regn. Cirkeln är en bit för sig, löpningen är jag grymt nöjd över att jag tog mig ut på, trots regn och ett visst motstånd innan. Note to self, det är rogivande att springa på en väg med skog och natur nära, även när det regnar. Lagom varmt om jag ska ta fram en fördel till. Det gick till och med att springa utan glasögon (hade glömt kepsen hemma så....).

Timmerstockarna drar i mig med. Jag ska borsta tänder och bädda ner mig jag också. Läsa en stund. Sova som en stock efter det.

Porr för smaklökarna

Det går inte att beskriva på något annat vis. Jösses amalia. Vi åt middag hos farbror Lasses i stugan vid havet. Kusiner med familj på plats likaså. Same procedure as always. Jag bara önskar att jag kunde äta mer än vad som får plats. Maten är helt fantastisk. Ingegärd (farbrors fru) och Mikael (min kusin) på grillen. Vi bjöds på köttbullar i gräddsås, potatisgratäng, sallad, tunnbröd/mackor/kex, gele, melon, sås, grillat rådjur och grillad älgkalv. Denna älgkalv….. Det var det absolut bästa alla kategorier. Det är bland det godaste jag ätit tror jag. Smälte i munnen och var bara alldels alldeles ljuvligt.
Det var obeskrivligt gott. Som porr för smaklökarna!

Leo i norrland

Lilla tokkillen vår. För stunden är det pott-träning som gäller. Det går sådär måste jag väl erkänna. Hittills är han mycket stolt över sina nya kalsonger som han valt själv, fast alla gånger har han kissat i dem istället för på pottan.

Han terroriserar sina syskon en hel del och är vår lilla chef som gärna vill styra ställa och bestämma det mesta. Han härmar och snappar upp saker, mer än vad man tror emellanåt. Till exempel skrek han häromdagen ”sluta nu, jag blir gaaaaalen” till sina syskon.

Annars har han mest ”dinkeli dunkeli doja”-låten på hjärnan som han sjunger ett stort antal gånger varje dage. En sak är säker, han gillar läget i Västerbotten. Storttrivs. Lite blyg för släkten och hundarna deras i början, men det släppte snabbt.

Kan hända att kiss och bajs åldern börjar komma också. Rätt var det var höll han fram en liten anknalle till mig och sa ”titta den har snopp, vill du lukta”.

Ja, sådan är han. Vår lilla kille. I norrland.

Uttersjön

Vår första semestertripp är Uttersjön, Västerbotten. Att komma upp hit är som att komma hem. Det är tryggt, trivsamt och tacksamt. Vi trivs här hela familjen och jag är lyckligt lottad som har en farbror som har kvar sitt barndomshem, det vill säga även min pappas barndomshem. Här har jag varit nästan varje sommar under min uppväxt och det är lyx att kunna få fortsätta vara här och få ge det till mina egna barn och min man.

Tystnaden är en del av det jag uppskattar. Lugnet. Det är inte stress, vi har inte direkt några måsten, dagarna lunkar på med familjen. Vi har våra små rutiner. Vi handlar alltid på Coop Forum i Umeå på vägen upp, middag med släkten, bada i havet, besöka tjärnen, handla på Varuhuset i Lövånger och på Tunnbrödsbageriet i Hökmark. Åka in till stan en dag. 

Det är som om alla familjemedlemmar går in i ett annat modus. Vi trivs, vi umgås, vi myser, vi varvar ner. Alla tillsammans!

Vansbrosimningen

fredag 6 juli. Lagom irrandes runt där hemma för att packa dubbelt. En omgång till dagens utmaning, en omgång inför semestern med start morgonen efter. Jag kom iväg vid 10-tiden som jag tänkt. Ensam körandes mot Vansbro, med ljudboken jag lånat av grannen. Knappa 30 mil dit. Vid varje bro över en älv rysningar och tanken att i en sådan ska jag simma. Frivilligt.

Tajmingen var perfekt. Endast minuter efter att jag parkerat kom vapensyster. En overklighetskänsla att vi var där, att vi skulle göra det vi skulle göra, skumt. I alla fall promenerade vi och hämtade våra startkuvert och lokaliserade oss. Jag var otroligt tacksam över att det var värme i luften och till och med lite solstrålar som lyckades ta sig genom molntäcket på himlen.

Väl tillbaka vid bilarna bytte vi om till baddräkt och överdragskläder och promenerade därefter med våtdräkter över armen mot starten. Först framme vid start bytte vi om till våtdräkt. Jag var väldigt glad över att jag inte var ensam om man säger så. Andra gången någonsin i livet som jag har en våtdräkt på mig, den första var i provrummet på XXL Sport. På med chipet på armen. På med badmössan, vilket var första gången i livet som jag hade en sådan på huvudet. Bara det.

Vår startgrupp närmade sig. Ombytessäckarna ivägskickade. Kö för att komma med vår startfålla. Inte så pirrigt men väldigt overkligt kändes det. Så var det dags, 15.40 var tiden för oss.

Ner i det bruna å-vattnet, som efter ca 600m gick över i älv. Vilken chock för kroppen, det var kallt. KALLT. Tappade nästan andan när vi började simma, kroppen drog ofrivilligt efter luft på grund av kylan. Första biten i vattnet domnade händer och fötter. Jag kände mig oerhört tacksam över min våtdräkt och är så nöjd över att jag köpte den. Detta var premiärdoppet med den på dessutom, trots att det står att man bör pröva den innan, med sällskap. Sällskap hade vi iofs gott om. Medströms i ån. Bra flyt. Motströms i älven, stor skillnad. Bröstsim körde vi båda två.

I mål kom vi efter 43 min. Vattnet var kallare i älven, men ändå helt ok efter ett tag. När kroppen vant sig, eller helt enkelt blivit nedkyld. Vi hade bra flyt. Jag är grymt nöjd med vår insats. Det fick över förväntan och kändes inte speciellt fysiskt utmanande ändå, jämfört med annat.

Efter vi kom på mark igen köade vi för att duscha. Vilket var koncentrationslägerkänsla med temporära duschar uppsatta på en asfaltsplan. Därefter köa för diplom. Efter det köa för mat. Sen bar det av hemåt igen, efter ca totalt fyra timmar i Vansbro. Hemresan gick bra, jag ska inte klaga. 

 Det känns som till en viss del galenskap att frivilligt simma i en iskall dalälv men fördelen är att det var riktigt gott att få dela det med någon. Snacka om att våga pröva nya saker och testa sina gränser.

Vilken start på veckan

Början på den här veckan, den sista innan familjesemestern, har sannerligen varit full udda vibbar. Jag vet inte om det legat i luften, om jag dragit till mig eller vad som egentligen är orsaken. En sak är säker, det har gråtits över spilld mjölk varje dag!

Två gånger har jag strulat till det rejält med mobilen. Ena gången behövde jag helt återställa den med allt jobb som det innebär. Saknade ändå mer än halva kontaktlistan samt foton. Fotona gjorde mest ont att mista. Sen att all musik försvann är ett meckel i sig.
Andra gången försvann typ alla appar i samband med påfyllning av musik så det tog en timme extra eller så att göra om det.

Jag har lyckats slå sönder den fina presenten jag gav maken efter kryssningen.

Jag körde fel två gånger ena morgonen på jobbet.

Vattenflaskan läckte ut vatten (tack och lov att det var vatten i alla fall) i hela nya handväskan.

Lägg där till en hög med småsaker så har du mina senaste tre dagar.

Vad har jag (försökt) lärt mig av detta då? Nja. Kontakterna behövde troligen ändå rensas för att få bort onödiga sådana. Presenten gick nog sönder för att vi ska åka dit snart tillsammans istället, till Malta alltså. Vattenflaskan bör man kolla så locket sitter på rätt innan man slänger ner den i någon väska. Att köra lite fel är inte hela världen.

Nu ska jag strax gå av jobbet och uträtta lite ärenden innan jag åker hem och njuter av att vara ledig några timmar och småfixa inför både simning imorgon och semestern som kommer dagen därpå.

Gästspelare

Vi har en tillfällig gäst här hemma, låt mig presentera dvärghamstern Smilla!
Ägarinnan är i skärgården med familjen, så vi fick äran att ta de första dagarna här hos oss, tills vi åker på semester. Tjejerna är superförtjusta och tar mycket väl hand om den lilla damen. Kelar, ger mat, byter vatten. Visar Leo och låter honom klappa och ge godbitar. På kvällen, när tjejerna ska försöka sova, är hon förstås som mest aktiv och springer gärna i sitt hjul i hög fart.
Jag erkänner, hon är faktiskt riktigt söt, men säg inget till barnen om det.