En mindre bra dag - typ

Idag var en dag som inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Jag hade en plan på att möta en väninna i huvudstaden för att uppdatera oss på varandras liv ungefär två år senare… Livet kom emellan och vi blev tvungna att boka om.

Jag hade tillbringat min förmiddag med att vela utifrån hur jag skulle hantera min resa till och från huvudstaden. Jag avskyr att åka kommunalt. Speciellt om jag måste göra det ensam dessutom.

Ett alternativ var att promenera in vilket skulle ta dryga tre timmar och sen åka kommunalt (eller i värsta fall taxi) hem.

Ett annat alternativ var att få skjuts halva vägen och promenera därifrån och sen åka kommunalt (eller i värsta fall taxi) hem.

De tredje alternativet var att cykla tur och retur. Om jag vågar låsa fast cykeln mitt i stan och inte riskera att den blev stulen, men jag kom fram till att ta den cykeln jag är minst rädd om. Jag låser inte fast mina cyklar ute generellt, jag tar med dem in.

När sedan planen blev inställd stod jag där tafatt, lite ilsk, frustrerad och med vetskapen att jag måste röra på mig. Försökte ragga lite sällskap på några olika håll men fick ingen respons där.

Jag matade mig själv med mindre bra saker. Kanske till viss del påverkad av att det är pappas födelsedag, han gick bort för fyra år sedan. Kanske till vis del beroende av andra gamla spöken som ramlade runt i mitt huvud. Kanske på grund av förväntningar och krav på mig själv som är orimliga eller åtminstone som jag inte klarar att uppfylla just nu av en eller annan anledning.

Jag tog på mig löperkläder efter mycket om och men, samt dividerande. Bestämde mig för att springa och springa till ett område några kilometer bort som innefattar natur, stigar och vatten. Fick maken att lova att hämta upp mig så jag skulle slippa springa asfaltsträckan hem när jag väl tankat i naturen.

Löpningen var tung. Som jag skrivit tidigare arbetar jag med att börja tycka om mer och mer. Jag är tung. Jag är ingen nätt lätt person. Jag sprang första sträckan. Tog ett samtal via mobilen, något jag inte brukar göra, men denna gång hjälpte det mig. När gnistan tog slut valde jag att varva promenad med jobb. Valde en stig och hamnade helt fel. Ringde min fina vän som fick dela upplevelsen med mig samtidigt som vi pratade ikapp oss om nuläget.

Efter mycket om och men hittade jag tillbaka till stora stigen som ledde mig på rätt väg tillbaka dit maken skulle plocka upp mig.

Nöjd och glad med alla kilometrar i kroppen. Mycket trevligare än vad jag var innan passet.

En mindre bra dag blev en helt ok dag. Åter igen en påminnelse om hur viktig rörelsen är, hur mycket bättre mitt mående blir när jag får träna.

Löparglädje

Du är ingen löpare, sa en kursare till mig.
Nej, jag är ingen löpare. Eller? När blir man en löpare. Är jag en snorsportare? En styrketränare? En allutövare? En upplevelsetränande? När är man en löpare?

Krävs det ett visst antal pass per vecka?
Krävs det ett antal genomförda lopp?
Krävs det enbart fokus på löpning och löpstyrka och ingen annan träningsform?

Jag är inte en person som satt in andra i träningsfack, med undantag för om en person tydligt idrottar och satsar på en viss sport. Var och en får förstås klassa sig själva som de vill.

Kursaren är definitivt en löpare. Han, med mina ord, brinner för löpning. Coachar löpare i sin klubb. Springer lopp, mestadels marathon verkar det som. Han springer ungefär 7 pass per vecka. Jag har frågat. Han är också extremt väldefinierad trots sin ålder 50+.

Jag letar glädjen i löpningen. Den kommer smygande och jag tycker om det. Jag tycker att löpning generellt är tungt och jag anser mig inte vara speciellt bra på det. Jag springer långsamt, jag tränar för lite intervaller och ja för lite löpning generellt för att åstadkomma en tydlig förbättring. Dock är jag envis av mig.

Jag vill gärna ha en fin upplevelse när jag springer, det vill säga jag föredrar skog och vatten framför gångvägar och asfalt

Jag har genomfört tävlingar under flera år. Som antingen varit rena löptävlingar men även i form av triathlon och swimrun. En av mina största utmaningar som väntar är just ett marathon. Tanken var att springa det hösten 2016 men på grund av problem med högerbenet blev jag tvungen att ställa in. Nu kan det vara 2018 som nytt mål för marathon. En gång i livet ska jag genomföra det. För att jag kan och för att jag vill. Men jag vill vara förberedd så gott det går och jag vill vara hel.

april är snart maj

Tiden går fort just nu....
I helgen genomförde jag kursträff 7 av 10. Den 10e är enbart examination. Det är alltså två utbildningshelger kvar av utbildningen. Det är med kluvna känslor. När jag åkte från Bosön i söndags snurrade det runt i huvudet på mig kring att jag snart inte kommer träffa mina kollegor varannan helg utan får stå mer på egna ben. På gott och ont. Det kommer bli tomt, men jag har å andra sidan skapat relationer jag kan ta stöttning av framöver.

Jag har precis deklarerat mitt företag för första gången, baserat på det futtiga antalet verifikationer jag haft under 2016. Jag hoppas på fler under det här året. Även om en tredjedel av året passerat. Det är liksom nu och till hösten det kommer dra igång.

Jag slipar på mitt personliga brev som jag tänker skicka ut till utvalda gym hyfsat nära hemmet.

Jag behöver plugga anatomi och annat inför examen, vet inte riktigt hur det ska gå till att få in vissa delar i huvudet men jag löser det på något sätt. Nöta nöta, tänka muskler och rörelser. Så ska det nog gå bra. Kanske kan jag ta hjälp av någon kunnig bekant som kan nöta lite muskler med mig.

Aprilvädret ska vi inte tala om. Jag saknar riktigt varma dagar, tycker det varit få sådana hittills i år. Men maj kan bjuda på det mer. De senaste dagarna här i Stockholmstrakten har det varit svalt i luften, sol då och då men regn och snö och snöblandat regn om vartannat. Addera blåst till det.

Knopparna kommer för fullt på växtligheten åtminstone. Tack och lov. Välkommen vår!

PT-träning

I december 2015 genomförde jag min examination till Licensierad Personlig Tränare via Eleiko. En intressant, givande och rolig utbildning. Utbildningen gav mig mycket tillbaka inom min egen styrketräning och att inspirera andra.

Nu under våren går jag ännu en PT utbildning där examen innebär en licensiering. Fast denna gång till Endurance Personal Trainer, alltså mer fokus uthållighetsidrotter. Intressant och givande. Utbildningen håller hög klass, precis som Eleiko, men ändå annorlunda då denna utbildning lockat till sig en annan typ av människor än Eleikoutbildningen jag gick. Naturligt förstås.

Jag vet att en examen väntar om en och en halv månad. Jag är redan nervös. Jag minns hur nervös jag var vid förra tillfället.

Jag bestämde mig för att ordna träningstillfällen för att själv bli bekväm i mötet med klienter. Jag gjorde så att jag mailade ut till alla mina arbetskamrater på arbetet, samt utvalda personer via SMS. Det visade sig vara en god idé.

Jag har nu övat på ett antal personer och jag har ett antal kvar. Jag inser att jag är bekväm i min roll som PT. Jag kan möta personen. Jag övar på att genomföra tester baserat på rörlighet, stabilitet och kondition/återhämtning. Därefter låter jag "testpersonen" passa på att fråga kring övningar som hen är intresserad av.

Fokus fram till början av juni får nu även bli att studera anatomi och tänka igenom träningsplanering för olika uthållighetsutmaningar som framtida kunder kan ha.

Detta är KUL!!!

Öppetvatten premiär 2017

Äntligen!

Premiären är avklarad.

Jag var djupt skeptisk till min väns påståenden att det inte var så farligt kallt i vattnet, då han redan simmat fler gånger än en.

Jag laddade med underställ, våthandskar, våtsockor, våtdräkt och tog dessutom med huvan ifall att. Förberedd på att bli nedkyld och kanske lida lite grann, men ändå göra det.

I vilket fall. Mot Mälaren promenerade vi. Vännen ville absolut att jag skulle hoppa från ångbåtsbryggan, dock vågar jag inte ens göra det när jag vet att vattnet är varmt då jag har en viss respekt för höjder. Men, till sommaren sa jag, då lovar jag att jag ska våga hoppa åtminstone en gång.

Vännen hoppade, jag gick i från den steniga kanten.

Något kyligt när vattnet rann in längs ryggraden. Något värkande händer en stund. Isande vatten mot huden som inte täcktes av något. Brainfreeze när huvudet kom under vattnet.

Men, faktiskt, mindre kallt än jag trott. Vi simmade fram och tillbaka till badstranden. Jag hade kunnat simma längre, vännen började bli nedkyld.

Jag fick min "swimmers high", Den härliga lycklig känslan av att vara i naturen, i vattnet, med solen och simma. Med gott sällskap är det vinst varje gång. Jag längtar efter många fler tillfällen framöver.

En varm dusch när våtdräkt och understället kom av och en känsla av en ny människa.

Löpanalys

Bäst att försöka förstå sig på vad jag försöker få insikt i....

Alltså bad jag min vän filma mig på löpbandet imorse, för att försöka se de områden  jag behöver förbättra. Som min lärare sa, det krävs att filma och analysera ett antal personer för att få erfarenheten...

Första steget är att se och förstå förbättringsområdena, andra steget som jag anser är svårare är att kunna förmedla vad för övningar personen ska göra för att förbättra sig...

Ännu en lärorik helg i EPT världen

Jag har under hösten 2015 utbildat mig till licensierad personlig tränare via Eleiko. En lärorik och bra utbildning, den jag upplevde som mest seriös när jag tittade igenom olika utbildningar. Bra och kompetenta lärare.

Den här våren går jag en annan utbildning, till Endurance Personal Trainer, EPT, vi Konditionsidrott Educations. Vi har blivit en grupp, som i min mening kommit varandra hyfsat inpå varandra och har ganska bra koll på våra olika personligheter. Våra egenheter, våra utmaningar, det vi brinner för inom träning. Jag tycker om det.

Dessutom riktigt kompetenta lärare även här. Det är många fler lärarledda dagar och jag tycker om att utbildningen är fördelad på ett antal helger under hela våren. Det finns tid att landa mellan modulerna och smälta det vi gått igenom.

Just den här helgen har vi haft fokus på cykel och löpning. Vi har fått prova wattbikes, gjort tester på den. Vi har även träffat Malin Ewerlöf som delat med sig av löpskoleövningar, lite andra övningar och kört intervaller med oss. Ett sant nöje, om än galet utmanande. Träningsvärken nu, två dagar efter, är rejäl men härlig!

Vi har dessutom haft Calle delar av helgen, som med sitt illustrerande pedagogik inspirerar. Det är bra med praktiska exemplifieringar för att få en större förståelse.

Åter igen, en lärorik och givande utbildning. Mycket att ta in och förstå och samtidigt roligt och inspirerande.

Tack grymma lärare och fina blivande kollegor!

MTB

Jag erkänner, jag har en tendens att gå igång på saker och då går det undan. Till exempel kom jag och en vän, otroligt nog inte på mitt initiativ, på att vi ska cykla Cykelvasan 2018. Så roligt kände jag på en gång. Framför allt för att någon annan än jag kom på en idé som jag kan haka på.

I vilket fall, vi bestämde att vi skulle besöka vår cykelbutik i närheten för att titta på MTB-cyklar, ställa lite frågor och helt enkelt påbörja resan mot Cykelvasan.

Vi provade ett par olika cyklar, vi fastnade båda för en Trek. Vi åkte hem. Väninnan visade sig vara en funderare, som behöver tänka, kolla igen, fundera och kanske prova några gånger till. Jag då, jag funderar lite tvärt om.

Två dagar senare köpte jag min första mountainbike. Har jag blivit upptagen och inspirerad till en idé så försöker jag lösa det så gott och snabbt jag kan.

Så nu är jag stolt ägare till en Trek-MTB. Som en annan cyklist-vän till mig bekräftat att det var en bra modell.

Jag har på grund av utbildning och livspusslet inte hunnit ut p mer än en egentlig premiärtur, förra helgen. Fint väder, egentid.

Så roligt det var! Jag har förstås massor kvar att lära, en helt ny värld sm öppnar sig. Cykeln känns väldigt annorlunda mot min racer. Det var mycket tyngre att cykla asfalt till området jag skulle utmana mig själv i. Väl där gick det extremt långsamt bitvis. Jag hade en rejäl puls bitvis. Jag cyklade utanför min komforten bitvis. Jag gillade det skarpt. Jag cyklade på stigar jag aldrig trodde jag någonsin skulle cykla på. För mig utmanande och pirriga. Nu ser jag fram emot många fler pass på MTB framöver!