Lilla lilla snigel

Det här är definitivt den minsta lilla snigel med hus på ryggen som jag någonsin sett. Hade aldrig ens sett den förmodligen om inte maken påpekat att den slemmade fram med riktigt hög fart längs med plankorna på framsidans uteplats.

Jag undrar hur de får sina hus, någon som vet?

Kaminmannen i ny tappning

Ni vet Kaminmannen som Killinggänget skapat. Han som eldar och eldar och eldar och eldar tills det inte finns något kvar i huset förutom väggar, tak och så förstås BRASKAMINEN!

Min kära make har en ny tappning på den. Inför Kebnekaise inom kort. Han (samt de övriga vandrarna = bröder) ska göra egen mat och ta med sig. En broder har införskaffat en torkugn för ändamålet. Min make kör vanliga ugnen. Nu är han galen i att torka saker.
Idag har jag bland annat fått höra
"Tror du man kan torka lasagne/vitkål/sallad/glass?"
Så, nu är han besatt av att torka saker i ugnen, det lär väl vara tills dess han kommer iväg i mitten av juni.

Till pappa

Det här är till dig pappa, eftersom Du inte orkat komma och hälsa på oss på ett tag.

Läs texten under bilderna! Det går att klicka på bilderna så blir de större också.

Det här är krukan vid ingången till oss.

På framsidan har jag planterat två blomlådor som hänger under köksfönstret samt under tvättstugefönstret. Där finn orangea tagetes av två olika modeller och hänglobelia. Har en blå blomma än så länge.

Syrénen håller på att slå ut nu.

Jag har letat fram kantstenen på rabatten på framsidan också, och planterat penséer i krukan som stått tom där sen vi flyttade in, plus att maken har planterat ner lite dill, mynta och gräslök där också.

Den fina cafégruppen på framsidan, samt penséerna från mamma, även dessa blommar för fullt! Vi trivs jättebra med gruppen där och det är så mysigt att sitta där och ta en paus. Leos stol brukar vi lyfta ut också så han får vara med. TACK!

Äppelträdet blommar också.

Baksidan. JAG har klippt gräset för första gången, med vår elgräsklippare. Saknar en kantklippare så det får bli nästa investering! :-) Hammocken har nu placering som jag känner mig riktigt nöjd med. Vattenfallet är inte igång än dock...

Här bakom hammocken skymtar Lovisas och min plantering i kopparkärlet. Där ska bli "blommor för fjärilar" och "höga snittblommor".

Två krukor med penséer har vi också på baksidan. Ditt älghorn skymtar också fram.

Förutom allt ovan så har också Sara planterat blommor i en kruka, de håller på och tar sig. Vi har också satt frön för solrosor och slingerkrasse. Dessutom har jag bättrat på prydnadsstenarna längs med huset, de vita. Vi har också köpt en sådan där låda för dynorna som vi har på baksidan. Funkar som bord och som sittplatser.

Jag har också letat fram min cykel idag, som jag inte använt på två år.... Pumpat den. Kanske tar jag mig ut på en tur senare....

Puss & Kram från mig

PS! Jag har rensat ogräs mellan plattorna också, enligt ditt bästa tips!

Lördag morgon

En stunds lugn innan dagen sätter fart.

Jag lade mig sent, Leo vaknade tidigt. Trallandes i sin säng, blandat med lite klagande att ingen mamma eller pappa bar upp honom direkt.

Vi klev upp strax efter 7, tänkte maken skulle få sova. Klädde mig för att inte frysa, tassade ner till vardagsrummet. Där var redan Sara. Har ingen aning om hur länge hon varit uppe, men hon har lärt sig vara tyst för att inte väcka resten av huset.

Vid 8 kom även Lovisa ner så huset börjar sakta vakna nu. Även om jag tror att den andra halvan kommer kunna sova sisådär två tre timmar till om vi håller oss tysta här nere, fast innan dess har jag nog börjat med frukosten. Oavsett om alla är vakna eller inte.

Jag vaknade med ett lugn idag och någon irritation har inte kommit över mig än, annars har hela veckan sen sist jag skrev varit fylld av irritation mest hela tiden. Tyvärr.

Idag är en ny dag, den har börjat bra, jag försöker hålla fast vid det!

I R R O

Idag har större delen av min dag gått åt till att vara arg och irriterad.

Jag har projicerat ut min ilska på allt och inget i min omgivning, förutom min man och min son (tack o lov). Jag har föraktat människor i min omgivning, jag har irriterat mig på människor på träningen, jag har laddat upp att bli irro på barn. Allt detta började redan vid 8 imorse. Det höll i sig i stort sett fram till träningen var över vid 19.

Ja, jag vet vad det bottnade i till en viss del. Jag projicerade ut min förakt på andra för att det finns saker jag INTE gillar hos mig själv och inte får grepp på hos mig själv just nu. Att gå in på det mer är för personligt för denna blogg, men nog så störande.

Träningen, en timmes Body Combat för en jäkla bra instruktör hjälpte i alla fall. Sen en jätteportion av makens spagetti och körrfärssås och lite rött så....

Imorgon är en ny dag och imorgon är det till att ta tag i nya utmaningar!

Troende, Ateist eller Agnostiker?

Idag överrumplade jag mig goa troende vän med frågan "vad tror du händer efter döden"?

Den här dagen bjuder på andligt tema verkar det som. Andligt tema, döden och nytt liv. Pratade med en annan nära vän om både död och liv. Det är aktiverat nu runt omkring. Två av mina vänner (mig veterligen - kan vara fler) väntar barn. Två pappor är på väg att lämna det här jordelivet. Det talades "spöken" på TV imorse.

Jag gillar inte ordet "spöke", jag tror inte på spöken. Jag tror på andar, väsen, änglar och en högre makt.

Jag läste en annan blogg jag följt, om Lova, flickan med elak cancer. Hon lämnade det här jordelivet i helgen. Jag kände lättnad. Hon hade det kämpigt sista tiden så jag är glad för hennes skull, nu är hon fri från sin sjuka fysiska kropp. Självklart innebär det en stor sorg och saknad för hennes nära. Hennes mamma bloggade om just min titelrad idag och vad som händer efter döden.

Jag är inte ateist som ni förstått, jag är heller inte agnostiker (har inte ens hört det ordet tidigare), jag är definitivt troende. Jag kanske inte tror exakt lika som en kristen gör, men det finns likheter. Jag har min egen tro, formad av vad jag har varit med om och upplevt och det kan ingen ta ifrån mig.

Var ligger din tro?

This makes me smile

Spiral

Jag fylls av en ensamhet, en tomhet, som jag har svårt att sätta ord på. Är egentligen inte ledsen men känner mig ändå sorgsen. Känner mig seg, trött, med svag huvudvärk. Solen skiner men den orkar inte lyfta mitt sinne. Mina tankar flyter omkring mellan en den ena en den andra av mina nära som har det tungt, delvis eller rätt så mycket, i livet. Jag känner hur den får fart och fart med fler saker som sugs dit - som INTE gör mig lättare.
Jag bestämmer mig för att hålla ut, det väntas en promenad om några timmar. Att ta sig ut i solen och känna strålarna värma mot huden, med liten i vagnen, med förhoppningsvis glatt sällskap som jag kan suga ur lite energi från.
Är det såhär måndags"ångest" tar sig an för mig tro? Det vill säga de måndagar jag inte har fler än ett barn hemma. Tanken slår mig. Jag brukar komma ut på min promenad tidigare på förmiddagen. Bryter segheten redan då. Men idag blev den senare, vilket borde innebära att jag har något att se fram emot, men jag hamnar i någon slags seglera som känns som en enorm ansträngning att ta sig upp ur. Inte ens genom att sjunga på förmiddagen lyckades jag...
Nåja, jag skriver några rader, bidar min tid och tar mig ut på min promenad och hoppas att ensamheten släpper då...

Hmmm... bra el dåligt?

Jaha ja. Vi träffades, fyra par och lite barn, på en söndagslunch.

Trevligt och gott som alltid, avslappnat, jag gillar dessa stunder.

Vi kom av någon anledning in på TV-Shop och det visar sig vara ett antal av oss som sett saker där, till och med beställt saker där, eller vilja ha saker där. Då råkar det vara så att vi är i åldern sisådär 33-38 år typ. HJÄLP!!!! Jag tittar inte på TV-shop. Jag visste inte ens att de har en hemsida där man kan gå in och titta på vad som finns. Japp, jag känner mig stolt och nöjd över det.

"Jag var på väg att ringa och beställa men jag stoppade mig. Jag vet att om jag ringer det där samtalet en gång så är det kört sen...." hörde jag från min väninna. S C A R Y! :D

Kände mig något lugnare när vi kom in på YouTube filmer istället.

En annan rolig detalj av våra samtal var när jag påpekade till ett av paren "värst vad ni hackar och är på varandra idag då".

Kvinnan svarar: "men vi har iaf haft sex för första gången på månader. YEEEEEAAAAAHHH"

Vi andra skrattar och aplåderar åt detta.

Så säger en av grabbarna: "då kommer storken snart då"

Nysexade maken svarar: "Nej, storken är död.... Dessutom skulle du kanske förklara varför du ville ha sex"

Förläget skratt från hans fru.

Maken fortsätter: "ja du var ju ute och promenerade med väninnan och ni pratade om sex och att hon och hennes snubbe minsann hade sex varje dag de ses och så kom du hem och hade PANIK över att vi inte haft sex på så länge...."

Bröllopsdag - 35 år

Mor & Far på sin 35-åriga bröllopsdag idag!

Puss & Kram på er!

Mer skrock

Sprang på två nya skrockisar hos svärmor häromdagen som jag inte hört förut.

Skåda inte händer.

Har du glömt något och måste gå in igen och hämta det, glöm inte sätta dig innan du går ut igen och låser dörren.

Varsågoda!

Försmak av sommaren

Från gårdagens härliga "sommar"dag!

Komplimanger

Japp, nu har jag bestämt mig. I fortsättningen ska jag verkligen suga åt mig av de komplimanger jag får. Visst hör jag dem och tackar för dem men har jag verkligen tagit in och sugit åt mig i själen, nja inte helt och fullt.
Nu Gör Jag Det.
Tack alla som gett mig komplimanger.
De allra senaste komplimangerna: Tack Lin för de fina orden på din blogg, Tack Katta med syrra för pepping kring kropp och träning, Tack Kolan för att de fina orden i vårt samtal. Tack Malin för dina snälla ord. Å såklart tack Maken för att du ger mig komplimanger gärna & ofta!

Schaman

Den här tavlan, målad av Anne Hansson, skulle jag vilja ha på min vägg hemma.

Apropå pussel

Min vän "trollsländan" skrev om livets pussel på sin blogg.
Jag inser mer och mer att det känns som ett stort pussel. För att citera:
"Tiotusen pusselbitar i en kartong på vinden och ingen bild på framsidan men ändå skall det byggas.. Ändå skall man göra något vettigt av det!"

Ibland kan bitarna kännas ganska stora och lätta att sätta ihop och de passar perfekt. Ibland är det ett letande då de ser lika ut men inte riktigt hör ihop. Så efter ett antal försök så hittar jag förhoppningsvis rätt - eller ingen alls som passar så jag börjar om från ett annat håll. Som sagt så många gånger tidigare, det gäller att tänka utanför boxen. Den där inrutade fyrkantiga tråkiga boxen som så många fastnat i. Jag vägrar. Vågar du vägra? ;-)

Också så som "trollsländan" skriver, ibland svävar de här bitarna runt i hög hastighet och det är svårt att greppa dem, ibland är de rätt så lugna av sig.
Jag känner att ju närmare föräldraledighetens slut, ju fler och knepigare bitar visar sig. Det ska pusslas med barnen och barnens "andra föräldrar" framför allt. Det ska planeras semester. Det är dags att ta ett möte med jobbet. Det har bokats resor. Konsert. Fest.
Mitt i allt detta är också vardagens pussel med hämtningar, lämningar, mat, handling, ekonomi, bebis, träning, trädgård, relationer, födelsedagsfirande, mat ja listan kan göras lång. Mitt i allt det vill jag gärna finna tid till att filosofera, drömma mig bort, visualisera, vara kreativ.
Som de så berömt heter, det gäller att ta sig tid!
Det gäller att snappa tag i den pusselbiten och lägga den som genererar energi tillbaka.
Jag prioriterar min träning, för den ger mig kraft och energi och glädje.
Jag prioriterar att lägga tid på personer i min omgivning som ger mig tillbaka, som jag har ett utbyte med. Sen om det är över tele, mail eller personligen spelar mindre roll. Bara det är en ömsesidig connection.
De bitar jag ska ta tag i, det är att läsa lite mer, gärna ute i hammocken när solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är också att släppa fram min kreativitet mer än vad jag gör just nu...

Hur ser dina pusselbitar ut just nu?

Tjejer

Mina prinsessor!
Jag längtar dem, fastän det bara var två dagar sen jag träffade dem sist.....

Frozen

You only see what your eyes want to see

How can life be what you want it to be

You're frozen

When your heart's not open

You're so consumed with how much you get

You waste your time with hate and regret

You're broken

When your heart's not open

Now there's no point in placing the blame

And you should know I suffer the same

If I lose you

My heart will be broken

Love is a bird, she needs to fly

Let all the hurt inside of you die

You're frozen

When your heart's not open

Mmmmmm, if I could melt your heart

Mmmmmm, we'd never be apart

Mmmmmm, give yourself to me

Mmmmmm, you hold the key

If I could melt your heart

Madonna

Efter regn kommer solsken

En riktigt grå och regnig och blåsig och burrig dag idag.
Men varmt på insidan. Lugnt tempo. Glad son. Vacker man. Vilodag från träningen jag definitivt är igång med.
Skoldag för mina tjejer - ja trots lördag. Hälsat på dem där. Fokus på mina raringar. Ignorerad av "the pig". Styrt upp lite grejs åt prinsessorna.

Hälsat på pappa. TREVLIGT! Mamma var på jippo hela dagen lång. Vi köpte med fika, wienerbröd. Kokade kaffe/te. Pratade om allt och inget. Han är närvarande, skiner upp, glad - trots smärtan. Han berättar gamla galna historier, som han gör allt oftare och det är alltid lika kul att höra. Han och mamma hade sett ut möbler till vår uteplats på framsidan. Fick pengar till dem. Så RART och tacksamt.

Köpte våra nya möbler på vägen hem. Längtar till solen, att sitta där med en tidning/bok och frukost. Samtal med nära och kära. Titta ut på mina insatser i trädgården. TACK kära mor och far.

Lite annat småfix. Landade hemma efter sex timmar totalt. För att ha en soft och lugn lördagkväll vi tre som är hemma. Regnet trillar ner utanför, men det gör inget. Vi myser här inne istället...

Road Salt

This time I’ll try not to get hurt
This time I’ll stay untouched the pain and dirt
This time I’ll stick to what I’ve learned
This time I’ll fly so low I won’t get burned

Maybe it’s not enough
Maybe this time it’s just too much
Maybe I’m not that tough
Maybe this time the road is just too rough
to walk down, so I sit down

I’ve walked this road so many years
I’ve worn down all my boots, I’ve cried all tears
So many crossroads left behind
So many choices burned into my mind

Maybe it’s not enough
Maybe this time it’s just too much
Maybe I’m not that tough
Maybe this time the road is just too rough
To take me homeTo take me home
To take me home
To take me home
But I walk on

Pain of Salvation

Mitt-i-veckan

Vilken härlig dag det dök upp såhär mitt i veckan.
Imorse var det glada tjejer som jag väckte till frukost vid halv sju.
Visst, min kropp var stel och lite svårväckt men det får jag räkna
med efter allt tränande jag kommit igång med.

Efter att jag skjutsat tjejer till skolan och kommit hem igen så
softade jag och Leo en dryg timme innan vi gick över till härliga
grannen M och lilla Majken. Vi hade som alltid trevligt samtal om allt
och inget.
Hem och lunchade. Sov middag tillsammans med Leo i en timme. Hämtade
tjejer. Handlade en snabbis på Coop.
Efter ett tips från igår så gjorde jag egen sockerskrubb, som kan
användas tidigast fredag då den ska gotta till sig minst två dagar.
Fick besked från högskoleprovet som gladde mig.
Pratade med kattgrannen och bestämde träning. Körde body combat med
henne och hennes syster. Kom hem och fick middag serverad och ett glas
rött.
Pratade en stund med min gamle far som är med närvarande än
någonsin.
Nattat goa fantastiska tjejerna och snart dax även för mig att nanna
kudde efter en stund i soffan med min underbara make.

Helgmix

I helgen var det fullt ös. Födelsedagar firades alla tre dagarna, alla tre släkt.

Vi hann också med lite film och lite grannar.

Fyra nyanser av brunt. Vilken tragisk komik, typ. Eller nått.

Vi insåg där att fru (Anna) Landin, som får sin man Christer brandskadad, tack vare att sonen råkar köra igång maxeffekt på brännugnen, så Christer lär känna "jag-heter-ray-jag-heter-ray-vad-heter-du", iaf.. Fru Landin går runt och nynnar konstant på na na na naaaaaaaa na na. Till och med ringklockan låter likadant. På gränsen till värre än kaminmannen. Å, kopplingen tillbaka med detta na na na naaaaaaaa na na är i "Hur tänker hon?" Johan Rehborgs enmansföreställning där kvinnans bok är helt tom, för det finns inga "regler" för hur kvinnor funkar. :D "na na na naaaaaaaaa na na"

Skönt citat ur ett annat sammanhang i det bruna: "dom är ju trevliga och så men dom ser ut som ett par isterband"

Vin med granntanten blev det på lördagkväll, vi flydde huset då Johanna hade polarna över en vända. Således knallade vi övriga sex i familjen över till dörr-mot-dörr och drack vin. Vi hade jättetrevligt. Fick samtal från en annan granne att en mamma var på jakt efter sin dotra och när jag skulle ta mig ut och kolla att dotra o mor fann varandra så stötte jag på två andra granntanter som verkligen var på G. Jösses.

Två lulliga damer. Som kacklade som riktiga hönor. Bla bla om grannar och barn och de som bodde i vårt hus innan oss och ja massor mycket annat.... Maken kom också ut - vilket han nog ångrade, för han blev fast direkt. Dessa damer visade sig ha växt upp i samma krokar som honom och den ena tanten kände igen honom och började dra upp en massa personer. Jag kallar dem tanter för jag trodde iaf att den ena damen var minst fem år äldre än maken men visade sig vara ett år yngre än honom.

Å maken har minsann varit tillsammans med L, hon med den blå locken, för maken var på fest hos henne, så de var tillsammans. Bara så ni vet. Där hade han inget att säga till om, de HAR varit tillsammans.

Hans kommentar när han kom in: "jag har blivit mentalt våldtagen av knoll & tott".

Vi har också lärt oss under helgen, av en granne, att om mannen tar viagra och "råkar" somna under akten av ren alkoholhaltig utmattning så går det bra för kvinnan i fråga att fortsätta köra på tills hon är nöjd för petterniklas han är fortfarande vaken och alert.

Tack och hej. Nu ska här gås ut i solen med liten.

Norrland - det känns tryggt

Ikväll har jag pratat med Västerbotten. Min far kommer från en liten by kallad Uttersjön och huset i byn finns fortfarande i släktens ägo.

Jag är uppväxt med att hälsa på norrland minst en gång per år, oftast fler. Älgjakt har varit ett måste men även många somrar.

Förra året kom vi inte upp, Leo var så liten då så vi ville inte bila så långt. Men i år, nu ska vi åka uppåt. Jag längtar. Det är tryggt att komma dit och känna den välbekanta doften i huset, det är tystaste tyst ute, ofta lite dålig mottagning på mobilen. Bort från stressen, folket, alla måsten. Till lugnet, med ett helt eget hus att husera i. Stänga av mobilen. Vila. Träffa mina goa släktingar.

Så, ikväll pratade jag med min farbrors fru Ingegärd och med min kusin Bernt och min längtan uppåt blev ännu starkare...