Jag tar hennes hand och vi fortsätter in i skogen. Det är sommar och precis lagom varmt ute. Stigen slingrar sig fram med frodande gräs på sidorna och olika sorters träd runt om som svajar lugnt i den lilla vind som är. Bladen är vackert gröna.
Vi kommer fram till gläntan. Där har solen letat sig ner. Det är en öppning mitt inne i skogen, gräset lyser grönt även här och ängsblommor letar sig upp här och var. Vackra sprakande blommor som gör mig glad att titta på.
Jag sätter mig bekvämt i mitten av gläntan. Flickan har släppt min hand och skuttar omkring mig, snurrar och hoppsa-stegar fram runt omkring mig.
Jag fylls av ett lugn, ett tryggt och fridfullt lugn. Jag känner att vi får besök, jag vänder mig om och där står Edit, mormor. Min mormor. Jag går fram till henne och håller om henne hårt. Hon berättar för mig att hon finns med mig och vakar över mig.
Bredvid henne kommer Jesper gåendes. Min bror. Han är så fin och fylld av glädje. Han håller om mig kärleksfullt, lägger sin haka ovanpå mitt huvud och ger mig av sin kärlek medan tårarna sakta rullar sig ner för mina kinder, tyst och stilla.
Det är redan dags att gå. Flickan tar mig i handen och vi börjar gå mot stigen igen. Jag vänder mig om och vinkar till min mormor och min bror. Vi ses snart igen.
Jag går med flickan längs stigen. Jag är barfota och känner den varma lena sanden mellan tårna. Jag har en vacker grön klänning med broderi på ärmsluten och i kjolkanten.
Strax innan stigen leder ut utanför skogsbrynet så kramar jag om flickan och klappar henne ömt på kinden. Vi ses också snart igen. Jag vinkar till henne när jag ser henne skutta in mot gläntan igen. Vänder mig sakta om och lämnar stigen bakom mig.....



