Rörelse

De senaste veckorna har mitt huvud, utifrån tränings-perspektiv, varit upptagen av två saker. Till stor del swimrun som jag verkligen brinner för just nu och jag vill så gärna att vattnet ska bli varmare och mer inbjudande. Gärna också få med mig fler att simma i öppet vatten.  I alla fall, den andra delen handlar om rörelse och hur vårt samhälle ser ut idag.

Från olika sammanhang har jag den senaste tiden fått till mig att vi rör oss för lite. Mycket av det som kommit till mig handlar om hur våra unga vuxna och barn rör sig extremt lite. Mina inputs kommer både från forskning och andra individer som pratat kring det.

Dagens unga rör sig idag extremt lite. Det tillbringas för mycket tid vid skärm, telefoner, paddor, tv-spel, tv, datorer. Jag har hört att alla behöver röra på sig minst 60 minuter per dag. Detta är något som generellt inte alls sker idag.

Vuxna är inte undantaget. Generellt sitter vi för mycket, använder oss av självgående gräsklippare och andra hjälpmedel som ”gör jobbet åt oss” istället för att vi är fysiskt aktiva.

Idag försökte jag få ut mina fina och röra på sig. Jag själv var och tränade på gymet på förmiddagen med en granne. När jag kom hem blev jag glatt överraskad av maken som cyklade på motionscykeln. Sen gick jag ut på baksidan och tre av barnen började leka med mina små häckar jag köpt in. 

Det har hoppats, krupits och gjorts olika banor med i vissa fall tidtagning. Underbart. Jag vill så gärna att de ska vara ute och röra på sig. Rörelsen i sig är guld värd, men även att få sol på huden och producera D-vitamin som vi alla här behöver fylla på med. 

Jag kan själv bli mycket bättre på att motivera till rörelse. Uppmuntra familjemedlemmarna. Komma ut mer och aktivera oss tillsammans. Det får bli mitt mål, Att få familjen att vara mer aktiv. I vardagslivet. Att älska rörelse och bli hooked on endorfinerna som släpps fria i sambandmed rörelsen!

Årets första (andra) riktiga swimrunträning!

Igår kväll fixade jag till min dolme inför träningen. Jag tänkte det är lika bra att göra hål i den så att den inte flyger iväg och sedan sätta fast den runt låret. Som tur är hade jag handlat in lite extra lina förra året så jag hade en snutt över att använda mig av!

Jag har lyssnat på poddar om swimrun plus då Friluftsfrämjandets trevliga föreläsning. Jag är pepp.

Arbetade som vanligt idag. Bytte om på jobbet. Börjar vänja mig, efter förra sommaren, att vandra runt i våtdräkt bland allmänheten. En kofta över så syns det lite mindre.

Jag kände mig ärligt talat pirrig för träningspasset. Tror det var den kallaste morgonen på länge, just idag. Kyligt aprilväder. Tror temperaturen i luften lyckades komma upp till 6-7 plusgrader. Tyckte mig läsa någonstans i något medialt sammanhang att det är kanske 9 grader i vattnet i Mälaren.

Nåja. Mötte upp min Team Stubborns! partner. Kittade och klara med våtdräkter, simglasögon, våthandskar, neoprenhuvor, dolmar och löparskor.

Jag frös som tusan innan jag fick upp värmen under löpningen. Men när vi väl var igång rullade det på och jag kände mig stark. Kände av mitt högerben ytterst lite vid två tillfällen, främst vid slutet av vårt pass när det var lite mer uppför i terräng känsla.

Vi sprang och simmade i en knapp timme. Vi hade två simsträckor i Mälaren, den ena var vi i ungefär 12-15 minuter skulle jag tro. Den andra i ungefär 8 minuter.

Jag var glatt överraskad över att det gick ovanligt bra att springa i våtdräkten. På grund av den kyliga luften hade jag den uppdragen hela passet och det funkade bra. Jag tycker annars ibland att det är tungt att andas i den, eller att det helt enkelt blir för varmt.

I vilket fall, hur var vattnet då?
Inför första doppet ville jag ärligt talat ner och svalka mig. Det var dags. Jag föredrar att gå(springa) i vattnet medan min temapartner föredrar att hoppa i från en brygga eller liknande.
Vattnet var milt sagt svalt. Våtdräkten klarar kylan utan problem, de delarna av kroppen klarar sig galant. Neoprenhuvorna var kanon, invigning av dem ikväll.
Mina händer frös en del, trots våthandskar. Men det var överkomligt. H fick dock knyta mina skor, han var mindre nedkyld i händerna och mindre fumlig. Note to self, dubbla knutar nästa gång.
Fotvristerna och fötterna blev ganska kalla, men inte så det gjorde ont. Tog en liten stund att få dem att mjukna upp väl på land efter simningen.
Crawl gick inte, den brainfreeze-smärtan var inte hanterbar. Jag måste undersöka hur de gör som börjar simma öppet vatten redan nu, något måste de ha för att skydda ansiktet mot kylan.
Vi körde mestadels ryggsim. Jag skrattade högt. Lite som sommarrelaxsimning. Dock ganska svårt att navigera.

Två nöjda själar efter kvällens pass. Ungefär halva sträckan av loppets avklarat.
Vi mötte några människor som studerade oss skeptiskt, men det bjuder vi gärna på!
Swimrun är kul!!!

Inspiratörerna kring swimrun

Igår träffade jag, som skrivet genom Friluftsfrämjandet, tre personer som är stora inom swimrun-världen. Här kommer en sammanfattning kring vad jag tar med mig från dagen från dessa individer.
Alla gav sin bild och var mycket intressanta att lyssna på. De är engagerade i swimrun och ser att den växer snabbt, det är trots allt en ganska ung sport. Cirka 10 år gammal.

Nils Zätterström
Nils berättade kring sin bakgrund och hur Ångaloppet startades.
Swimrun, menar han, är en naturupplevelse och en möjlighet att komma ut i naturen och vara i den. Något som många av oss i dagens samhälle inte gör. Under tiden du kör swimrun är du inte uppkopplad mot internet och alla sociala medier som spelar en stor del i mångas liv.  Ångloppets motto är swimrun för alla och det innebär bland annat att de har två olika längder på sitt lopp, plus familjelopp där förälder och barn/ungdom genomför en bana tillsammans. Detta är något som väcker min nyfikenhet med tanke att få med mina barn här hemma.

Nils pratade även om motivation till simträning. När du simtränar kan du öka din träning utan att öka belastningen vilket innebär att det nästintill inte är någon skaderisk alls. Simning tränar överkroppen vilket många behöver idag. Det är även bra för koordinationen och nervsystemet att göra olika övningar i vattnet. Det går att variera simningen, både inomhus och utomhus. Många kan tro att det är enformigt och att simträning innebär att simma fram och tillbaka på samma sätt hela passet. Detta stämmer inte alls. Du kan även träna hjärta lungor med simningen om du väljer att öka ditt tempo. Bålstabiliteten tränas, den stabiliteten är viktig i alla våra delar i livet.

För att komma igång med simdelen handlar et om att ta sig till bassängen eller öppet vatten. Gå en crawlkurs om du inte kan crawla. Ha tålamod.
När du simmar öppet vatten med våtdräkt kom ihåg att den flitkraften dräkten ger underlättar ditt vattenläge när du crawlar. Dessutom om du blir trött, lägg dig på rygg och flyt en stund tills du hämtat ny kraft att fortsätta.

För att läsa mer kring Ångaloppet: www.angaloppet.se

Annika Ericsson
Världsmästare i swimrun. En kvinna som får ihop ett livspussel med ett heltidsarbete, två barn i åldern 8 och 10 år och träning för att genomföra ett antal swimruntävlingar, inklusive ö till ö som hon vann i damklassen 2015.
Hennes träning innebär framför allt att transportlöpa eller transportcykla till och från arbetet 1,5 mil från hemmet. Annika berättade att hon gör det dagligen, det går till och med fortare att ta sig fram för egen maskin än med kommunala medel eller bil. Året om. Hon passar även på att genomföra egen träning under tiden barnen är på aktiviteter. Medan de har träning sticker hon själv ut på ett löp-pass. De flesta andra föräldrarna sitter kvar och väntar på sina barn och knappar på sina telefoner, berättar hon.
Förutom denna träning simmar hon i master-grupp på simklubben Neptun. Övriga pass i mån av tid och planering.

Hennes tankar kring träning är att få till en kontinuitet och att ha en disciplin. Det behöver finnas en balans och en harmoni kring träning, familj, arbete och övriga livet. Det är också en viktig del att faktiskt ha kul.

Annika tipsar om att för att underlätta kan man plasta in och sätta fast banans upplägg på paddlarna så vet man hur lång sim/löpsträcka som väntar.
Annika tipsar även om att spraya im-skydd på simglasögonen innan loppet.
Annika simmar alltid med öronproppar då kallt vatten påverkar hennes balansorgan.


Michael Lemmel
Michael har en bakgrund inom alpinism, multisport och swimrun. Han berättade om hur Ö till Ö kom till. Hur tävlingen utvecklats från 2006 till nu. Han pratade även kring de övriga ö till ö loppen som startats upp i bland annat Schweiz och England. Tanken är att varje lopp skall vara unikt i sin naturupplevelse och loppen är till för deltagarnas upplevelse, samtidigt som det är utmanande.

Han menar att swimrun handlar mycket om att vara tillsammans i naturen. Samt att värna om natur och allemansrätt. Det innebär till exempel att inom ramen för ö till ö loppen städas det alltid upp direkt efter loppet så att naturen hålls ren från skräpet.

Michael berättar vidare att hans uppfattning är att swimrun är mjukare än till exempel triathlon. I swimrun genomför man loppet tillsammans med en partner. Det är inte så mycket prat om vem som är hårdast utan man hjälps åt och har mer roligt. Peppar varandra.

Michael berättade även om att för honom är det viktigt att vara närvarande. Det innebär att han när han parkerar utanför sitt hem stänger av sin mobil och sätter inte på den förrän han åker till jobbet morgonen efter.

För att läsa mer kring Ö till Ö: http://otilloswimrun.com

symposium Swimrun

Friluftsfrämjandet bjöd in till ”symposium om swimrun”. Egentligen bara för ledare inom FF men det blev även öppet för andra.

Jag är riktigt glad att jag gick dit. Det var en trevlig och inspirerande dag i Ekerö. Först lite information kring Friluftsfrämjandet och en presentation av oss som var närvarande. 

Tydligen är Ekerö den första lokala avdelningen inom Friluftsfrämjandet som har kört swimrun som en aktivitet, med start förra året. Jag var där och testade vid ett tillfälle, men tyvärr blev det inte fler. Ändring på det till den här sommaren tänkte jag. 

I vilket fall var det tre externa föreläsare på plats i Mälarökyrkans lokaler, som inspirerade och delade sin syn kring swimrun. 

Nils Zätterström, en av grundarna till Ångaloppet. Ett lopp som började med en 50-års fest.

Annika Ericsson, en kvinna som vunnit många swimrunlopp, bland annat mixklass ö till ö 2012 och damklass ö till ö 2015. En kvinna som även arbetar heltid och har familj med två barn.

Michael Lemmel – en av grundarna till swimrun som koncept och en av dem som driver ö till ö tävlignarna.

En sak är klar, swimrun är på uppsving och kommer så vara ett tag. 2006 var första året ett swimrun anordnades och de senaste åren har det blivit en stor ökning av antal lopp, både nationellt och internationellt.

Swimrun är äventyr!

sjukgymnast

Idag har jag träffat en sjukgymnast för en utvärdering av min struliga högersida. Efter en dryg veckas rehab efter besök hos en klinik specialiserad på idrotts-bekymmer känns det bättre men inte helt bra än. Sprang några korta vändor i helgen och känner av mitt problemben.

Jag hade bokat denna tid för fyra veckor sedan utifrån rekommendation från en vän. Jag är väldigt glad att jag behöll den. Jag tänkte att en second-opinion skadar aldrig.

Sjukgymnasten var så bra. Professionell, förtroendeingivande, trygg och vettig. Jag berättade kortfattat om mitt problem och bakgrunden. Han gjorde en grundlig undersökning, både visuell och genom att känna på muskler, leder, ligament och kollade vissa nervbanor.

Han kom fram till att det är inte någon nerv som ligger i kläm (för nu). Foten min var också bra i leder, ben och rörlighet. Troligen en inflammation på grund av felbelastning, på grund av att musklerna blivit försvagade i högerbenet.

Jag fick med mig några övningar att genomföra dagligen, för att stärka baksida lår och fot. Några gör jag redan, andra var nya. Jag har lovat att inte springa på ett tag igen, vilket troligen är sunt. Köra på med simningen och köra konditionsträning via den rekommenderade han, fast med dolme då för att avlasta baksida lår. Jag kör dolme och paddlar tänker jag, inför swimrun som ändå närmar sig med stormsteg.

Han gav mig öven övningar för att stärka upp de inre korsettmusklerna på framsidan. Ryggmuskulatruren såg bra ut och han gjorde bedömningen att jag har en stark rygg, men framsidan behöver lite mer kärlek.

Han tycker även det är bra att jag står upp vid mitt skrivbord. Jag ska se till att trycka med boll och foamroller på sida höft och rumpa och utsida lår dock. För att få igång och hålla igång cirkulationen ordentligt.

Så, nu kör jag vidare med rehab-övningar och tränar parallellt annat träning. Tjoooohooooo! Det är i motvind draken lyfter.

Kit börjar ta form

Tiden springer iväg och för varje dag närmar sig årets första större utmaning. Det är en kombination av längtan och pirrigt och liksom någon skräckblandad förtjusning. Bara att för första gången få se Utö kan jag tänka mig är en upplevelse i sig. 

Vädret kan verkligen vara hur som helst. Jag hoppas på en solig härlig glad maj-dag, så som det kan vara. Men det kan lika gärna vara 10 grader och iskallt regn. 

Jag fortsätter rehab av baksida lår och både hoppas och tror att det ger ett strålande resultat. Jag tror, efter dessa första dagar, att det faktiskt är lite bättre. Fast jag vågar knappt säga det högt. 

I vilket fall tror jag all utrustning är på plats nu. Paddlar, dolme, kompass, lina, visselpipa, våtdräkt, terrängskor. 

Huvor inköpta ifall det är isande kallt i vattnet fortfarande.

Min partner har vattentät kompress att ta med. 

Karta ska man få inplastad och klar. 

Lina behöver vi testa om det är något vi ska använda oss av eller ej, och om vi ska det hur lång ska den vara. 

Renodlat simpass har vi inte genomfört än så vi har egentligen ingen aning om hur den andra ligger till där. 

Jag har förmedlat önskemål om gärna 2 gemensamma pass per vecka fram till veckan för loppet. 

För att kunna genomföra längre simningar i Mälaren eller liknande finns våthandskar (och våtsockor) till oss. Jag har dubbla par då jag införskaffat till maken min tidigare.

Rehab - 3 dagar än så länge

I torsdags hade jag en tid med en klinik med fokus på idrottsskador och rehab. Det var första gången jag var där, en rekommendation från en vän. Och det stället (privat) som kunde ta emot med kort varsel.

Vad blev domen?
Jo, troligen en kombo av retning av ischias-nerven och något som skett med en av musklerna på baksida lår (spår av en blödning).

Jag fick med mig ett rehab-program med sju övningar. Fokus att öka rörlighet, stärka muskler baksida lår och aktivering av sätesmuskler. Minst en gång per dag skall programmet genomföras. Torsdag nästa vecka skall en avstämning ske via telefon.

Tre dagar har jag kört rehab nu. Rehab, som man har hört att det är så trist att göra. Ja, det är det. Men jag försöker hålla fokus på att det är av en god anledning och det är för att möjliggöra en funktionell kropp framåt.

Jag kan absolut förstå att rehab är en utmaning. Det är viktigt att dels inte tappa hoppet, men även viktigt att våra köra sitt rehab-program för att få en bra återhämtning, läkning och öka förutsättningar framåt. I de flesta situationerna är det ändå en kort period av ens liv.

Jag har opererat mig ett antal gånger. Förutom ett brutet ben för evigheter sen har jag genomgått tre kejsarsnitt och två bukplastik. Den senaste operationen genomgick jag hösten 2013, en bukplastik. Jag var i den perioden hårt fokuserad på att påbörja en svensk klassiker med skidåkningen i februari/mars 2014, nu blev det inte så. Egentligen inte till den stora delen beroende på min operation men på grund av att min far gick bort i januari 2014.

I alla fall, i samband med min operation hade jag en dialog med min läkare kring att röra på sig. Jag började tidigt ta promenader, om än korta och med viss påverkan på både smärta och yrsel. Jag förlängde dessa för varje dag i läkningen.

Jag har lärt mig genom åren att hitta vägar att träna. Fungerar det inte att springa (på grund av tidigare hålsporrar) får jag hitta andra vägar att träna. För nu. För att sedan återuppta det jag vill igen. När kroppen är redo.

I vilket fall. Jag kör på. Jag ger inte upp hoppet. Jag kommer att genomföra mitt swimrun i maj. För att jag kan, för att jag vill! För att jag är mentalt förberedd på det!

Miljötränat

Härom dagen skrev jag om miljöträning. Idag har jag miljötränat.

Jag och min temapartner H har sagt att vi ska försöka köra tillsammans en gång per vecka i alla fall. För att samköra oss.

Jag kan säga såhär, det finns många frågetecken just nu.
Vilken temperatur kommer det att vara i vattnet?
Hur tar vi oss till Utö?
Ska H fixa nya skor innan?
Hur lång är den längsta löparsträckan?
Hur lång är den längsta simsträckan?
I vilken status kommer As ben vara?
Borde vi ha neoprenhuva under loppet?
Hur utmärkt är barnan med tanke på att man ska ha med karta och kompass?

Dock är vårt gemensamma mål att vi ska ha KUL under loppet och vi ska ta oss i MÅL. Det må ta den tid det tar och det spelar ingen roll egentligen.

Idag har vi miljötränat, på riktigt. Jag hade en plan. Vi genomförde den.
Varannan gång hos H, varannan gång hos A sa vi. Idag var det min tur. Då isen låg tjock vid förra tillfället så skippade vi simmandet och körde endast löpning. (Som ni kanske läst en chock för mig att springa i våtdräkten.).

Denna gång hardcore och möjligen en viss del galenskap.

Grimsta here we come.
Bil parkerad.
Löpning till Maltesholmsbadet.
Jaha ja, brygga finns. Springa ut längs bryggan, hoppa hand i hand i (det kalla) vattnet. Simma in. KALLT. Eller egentligen inte med undantag för händer och huvud.
Löpning till Kanaanbadet. Mitt ben krampar. Kämpar på. SMÄRTA. Envis.
Jaha ja, brygga finns. Lång brygga. Längre än Maltesholms. Viss tvekan från mig, H bestämd. Hoppar i längst ut. Längre bit tillbaka. Tar delvis ryggsim. Bakhuvud/nacke isar.
Löpning tillbaka till Maltesholmsbadet. Familjen som grillar är fortfarande kvar. (Undrar vad de tänkte.) Denna gång jag mer bestämt. I med oss bara. Hand i hand. För att vi kan! Lika kallt. Tror aldrig jag simmat så fort.
Löpning till bilen. Mer eller mindre.

Summan:
Mitt ben behöver läka ASAP. Och, det kommer inte att hindra mig. Jag skall göra detta och det ska bli en upplevelse att minnas.
Det är kallt, händerna mådde inte bra utan neoprenhandskar, dem skall med nästa gång.
Nacken smärtade, men samtidigt skönt att simma på rygg. Kan vara värt att investera i en neoprenhuva.
Mer miljöträning behövs, med dolme och paddlar då vi båda tror att det är bra att ha med under loppet.

Slutsats:
Jag har fixat visselpipor och kompass till loppet.
H har vattentätt tryckförband.
Neoprenhuva kommer att beställas och ja, vi kommer att vara sexiga i dem.
Snart kör vi igen!

Ps! Jag är riktigt stolt över oss. Simmat i Mälaren den 2 april. Det är rekord. För mig. Somliga andra har redan doppat sig i mars..... och somliga andra är jag otroligt stolt över som tagit sig an denna utmaningen till fullo. (Frågade idag om det var mer "kul" nu eller om det fortfarande handlar om överlevnad..... Svaret blev överlevnad.... Jag tänker att man kan ju faktiskt försöka slå tiden 2017.....)