Summering av öppetvatten: säsong 2016

2 april var första vändan i öppet vatten. Den var inte lång kan jag säga. Det var en fin dag, absolut, men isen låg kvar en bit ut från stranden. Jag och H började med swimrunpass inför vårt lopp på Utö sista helgen i maj. Tre dopp under passet. Doppen bestod av att springa ut på bryggan, hoppa i det kalla vattnet och därefter ta sig in så snabbt som möjligt till stranden igen. Jag tror jag råkade sparka H varje gång vi hoppade i, i ren överlevnad att komma in till land så fort som möjligt igen. Rejäl freeze i händer, fötter och nacke. Ansiktet försökte vi inte ens stoppa ner under ytan för att crawla.

De nästföljande passen var även de rejält svala. Bortdomnade fötter som knappt gick att springa på. Smärta när de tinade upp. Samtidigt, kul knasigt nog. 

Jag har mest av allt simmat i Mälaren eftersom den ligger närmast till hands. Men även större och mindre sjöar, älvar/åar och havet i form av Östersjön. 

Jag har genomfört några enstaka pass själv, men med sällskap nära. De gånger jag nött själv har jag varit där jag bottnar. Antingen mellan bryggorna vid ett av baden i närheten, eller längs den långgrunda stranden på Gotland.

 

Någon enstaka gång har det duggat, men otroligt nog har det varit uppehållsväder nästan alla tillfällen, sen har det varit mulet och molnigt emellanåt men vad gör väl det. Jag kan egentligen tycka att det är mysigt att simma i ett varmt sommarregn. 

 Jag har genomfört sex lopp som innefattar simning i öppet vatten, alla swimrun. Jag har simmat med 12 olika personer, fyra av dem har jag kört lopp med. Vissa har jag simmat med en gång, andra många gånger. 

Det klaraste vattnet har varit Östersjön. Det mörkaste vattnet har varit en älv i Värmland. 

Jag har blivit med Swimlaugh Lifestyle klubb. Som i grunden handlar om att ha roligt och att njuta av att simma gärna i just öppet vatten. Klubben kommer att genomföra flera event under nästa säsong.

Min sista vända i svenskt vatten för säsongen 2016 var den 10 oktober. September var fantastisk. Varmt i vatten och i luften. I oktober började det svalna snabbt. Sista vändan använde jag ett merinoull-underställ under våtdräkten. Det fungerade riktigt bra. I vattnet var det ynka 13 grader, det hade blivit två grader kallare på en vecka. Men väl i vattnet led vi inte nämnvärt. Lite kallt att crawla, det vill säga ha ansiktet under ytan, men det viktigaste var att få simma. Dessutom med vackra höstfärger i träden längs med kusten.

Nu blir det till att längta till nästa säsong. Till dess bassängpass och fortsätta min rehab för att kunna bygga på terränglöpningen och löpstyrkan!

Intervallpass igång

Jag har börjat smyga igång lite försiktigt med min löpning. Ingen löpning i uppförsbackar än, innan rehaben pågått ett tag till. Befinner jag mig i terräng blir det promenad uppför och jogg/löpning så mycket jag orkar på platten och nedför. Jag har bestämt mig för att inte sätta någon press på hur fort jag ska springa utan mer upplevelsen och att vara ute en viss tid. Målet är att passet och löpningen ska kännas givande och energipåfyllande. Det ska ge mersmak. Behöver jag promenera bitvis så får det vara så. Huvudsaken är att jag kommer ut.

Jag har även gjort mitt första intervallpass av många som väntar. Jag hörde faktiskt, apropå intervallpass, att just intervaller är bra för bättre löpekonomi. Det behöver jag. I vilket fall ska jag prioritera att genomföra intervaller. Mitt hjärta behöver utmaningen, pulsen behöver komma upp mer och tuffare. Den har inte gjort det på alldeles för länge känns det som.

Jag och min swimrun-partner har ett program som vi ska försöka förhålla oss till under vinterhalvåret. Jag har lagt upp tre pass per vecka, plus bonuspass. Två av tre bör minst genomföras per vecka. Vi får se hur det går. Jag som har en förmåga att breda ut till allt möjligt annat som jag känner för att träna. Löpningen behöver vara en betydande del för min del dock, så länge högerbenet håller ihop! Att det kommer en vinter berör mig inte så värst, det finns bra broddar eller broddskor att använda när det blir halt ute. 

Energitillskott

Vi kan alla behöva fylla på med energi eller liknande under en längre ansträngning i form av långpass eller lopp. Dock är det alltid livsviktigt för mig som diabetiker att alltid ha med mig socker i någon form. Jag har ätit sjukt många dextrosol de senaste 29 åren. Dextrosol har funnits så länge jag haft diabetes och paketen har sett i stort sett lika dana ut till och med. Den enda skillnaden är smakerna. Neutral och citron har alltid funnits. Neutral klarar jag inte av längre, citron funkar. Sen har det funnits apelsin, svarta vinbär, tropical, lakrits, mint, cola och jag har säkert glömt någon smak. Lakrits i all ära, jag älskar lakrits, men det blev liksom fel i mig som lakritsälskare. Cola-smaken är bra, mint likaså. Citron håller fortfarande, var dock tvungen att ställa om smaklökarna då de ändrade själva citronsmaken för ett tag sedan.

Problemet med dextrosol och träning är dock att jag svettas som en tok när jag tränar och det tränger in i dextrosolpaketet. Dessutom fixar paketet såklart inte att vara med i öppet vatten simning. Därmed har jag fått tänka om.

Nu har jag försökt testat mig fram. Förpackningar som klarar vatten. Driv är min absoluta favorit hittills men det märket går bara att köpa i Norge och de kan inte skicka till Sverige. Jag har provat andra stora märken men jag har inte klarat av konsistensen. För tjock och marmeladin konsistens ger mig kväljningar, trögflytande likaså. Nu har jag hittat IsoGel, den funkar kanon. Rätt mjuk förpackning som passar att klämma ner under våtdräkten oavsett om det finns en ficka eller ej. Den är som vatten i konsistensen, eller kanske saft är ett mer riktigt ordval. I vilket fall är den lättdrucken. Den smakar bra (har bara provat smaken på bilden). Den ger inte slem i munnen efteråt heller. 

På ett lopp jag genomförde i somras provade jag även som vingummin med energi. Dem gillade jag direkt. Dels för att de kan liksom smälta i munnen, men även för att de var lätta att tugga och gav inte kväljningar. Jag kan ha svårt att äta under lopp, speciellt vid löpning, simning eller längdskidor. Magen har svårt att hantera det som kommer ner. Däremot fungerade de här gummina bra. Självklart var jag tvungen att köpa på mig några prov av de två märkena jag känner till. GU och ClifBar. Jag har gillat alla smakerna jag testat hittills. Det finns med och utan koffein. Jag vet inte hur poppis de är egentligen men jag tycker de är toppen och jag hoppas de får finnas kvar framöver. 

Jag har inte testat om de klarar att vara i öppet vatten, men det förutsätter jag att förpackningarna gör.