Block 2 - i konstant läge utanför komfortzon med prestationsångest

Min utbildning är indelad i tre block. Den första var på distans. Det var intressant. Bra böcker och intressant läsning. Utmaning är att få in de 40-tal muskler som krävs. Placering, ursprung, fäste, funktion skall fastna..... Jag jobbar fortfarande på det. Hårt.

Block 2 är nu avklarad. 6 dagar, den första dagen 3D anatomi. Givande. Därefter fem dagar med mestadels fokus på olika styrkeövningar utifrån grundrörelserna. Detta varvat med, såklart, coachning. Allt för att bygga vår roll som PT. Sjukt bra att få så mycket praktisk träning och framför allt möjlighet att träna på att coacha. Jag har en hel del att arbeta på.

Jag har varit utanför min komfortzon kanske hälften av tiden jag tillbringat på utbildningen. Jag älskar träning, jag vill förmedla det till andra. Jag blir dock stressad av att "alla andra" verkar så duktiga. De allra flesta är redan guminstruktörer, eller andra instruktörer inom träning. Eller har redan koll på musklerna av olika orsaker. Samtidigt en blandad skara av 24 individer som går utbildningen. Löpare, crossfitare, surf-instruktör, gyminstruktörer, MMA proffs, Amerikansk fotbolls proffs, före detta hockeyspelare på hög nivå...... Ja ni fattar.

I grund och botten, det är jävligt kul och det är givande. Jag har själv fått en större förståelse, jag har utvecklat min teknik (och jag är en person som egentligen inte har svårt för teknik). Jag får träna på att coacha andra. Jag bygger på min kunskap varje dag. Jag utmanar mig själv. Hela tiden. Jag har höga krav på mig själv!

Nu är det tre dagars uppehåll innan block 3 startar. Jag är inte ledig, jag arbetar på som vanligt i mitt ordinarie yrke. Jag ska fokusera på att få igång mitt träningsupplägg för marathon, vilket är tre pass i veckan med löpning. Crawlkurs tisdag morgon väntar. Dessutom vill jag få inte lite studier av muskler.

Hur känns kroppen? Ja du, vi har kört böj, marklyft, utfall, drag, press, rotation, tre, medicinboll. Kroppen känns. Ganska mycket. Men det är bara härligt. Jag har fått en del idéer för min egen träning och nya utmaningar att ta mig an. Wooohooooo!!!!!

simmaspringa 2016

I ett svagt ögonblick och efter en liten uns utpressning tackade min vän ja till att köra ett swimrun med mig nästa år.

Jag var förstås snabb med att genast anmäla oss till utmaningen så det liksom verkligen är på riktigt. Dagen efter slog det mig att jösses, hen har ingen aning om vad hen ger sig in på.... Nåja tänkte jag, vi tar det sen. Jag tar upp det i januari och så tar vi ett snack om det då....

Dryga två veckor efter anmälan får jag ett telefonsamtal..... Det var länge sen jag skrattade så mycket i ett samtal via mobilen. Det hade gått upp för hen vad det är vi ska göra. Att det är i slutet av maj, det vill säga KALLT i vattnet. Att man ska springa i blöta skor.... Att man ska simma MED skor.
Lite fint kommenterade jag att våtdräkt är att föredra och det kommer minsann bli kul. Vi ses och simmar tillsammans i början av maj och därefter några gånger regelbundet innan loppet för att känna på vattnet.....

Hen berättar att familjen skrattat och sagt "men du gillar ju varken att springa eller simma" - NÄ precis svarade hen....

I vilket fall beställdes ett kit med våtdräkt och lite andra tillbehör och nu är vi safe. I maj kör vi träning tillsammans. Må hända ett par löprundor innan dess, för att känna på varandras nivå.

Det kommer bli kul och utmanande och vi kommer vara oerhört stolta när vi är i mål!!! Jag längtar.....