Höstterminens första crawlpass

Idag började höstterminens crawlkurs för min del. Jag kör morgonpass. Tycker det är bäst då jag har svårt att komma iväg på helger eller vardagskvällar. 

06.00 startar passet och håller på som längst till 07.30, men oftast slutar det ungefär 07.10-07.15.

Det här är min tredje termin på nivå 2 för Spårvägen sim. De förra två terminerna har jag haft André som instruktör, denna termin blir det för mig en ny simpedagog, Vanja.

Min spontana reaktion är att jag gillar honom. 

Dock blev det lite tokigt, det verkar som om vi bara är tre personer anmälda till nivå 2 på onsdag mornar, resten är nybörjare. Detta var inte Vanja medveten om eller beredd på. Till nästa tillfälle har han tänkt ha en tanke för oss i nivå 2 parallellt med nybörjarna. Det kommer gå bra tror jag. Vi var inte så jättemånga totalt ändå. Jag hade iofs gärna gått med makens grupp men det blir svårt de mornar lilleman eventuellt är ensam. Till nästa termin kanske maken och jag kan ta samma kurstid.

I vilket fall gav Vanja mig och herren i banan bredvid egna små tips och instruktioner även denna gång. 

Det var ovant att köra bassäng men även lite kul. Sist jag körde bassäng var 3 maj. Det är nästan fyra månader sen. Jättelång tid inser jag nu. I vilket fall är fördelen med bassängträningen att det ger mer konditionsträning för min del och jag behöver slipa en hel del på min teknik. Där var Vanja direkt tydlig och rak med små justeringar. 

Jag vet att jag behöver simma bredare än vad jag gör samt att jag behöver lära mig en bra benspark. Jag är inte bra på bensparken alls och jag får snabbt brist på syre när jag använder benen mer än ett par kick per armtag. 

Välkommen höstterminen!

SiggeTuna Swimrun 2016

I lördags körde jag SiggeTuna swimrun.

Som tur är återkom värmen i luften en vecka innan vilket gjorde att vattentemperaturen i Mälaren steg igen. Runt 18 grader sa arrangören. Dock var det den blåsigaste dagen på länge som väntade.

Jag och Lene möttes upp ungefär halvvägs till Sigtuna för att samåka därifrån då vi kom från våra hem från olika håll. Vi hade planerat att lyssna på ett kort föredrag/intervju av Kenneth Gysing. Han har nyligen släppt en ny bok, Spring dig fri, som han pratade lite kring. Därefter skulle han även delta på swimrun.

Efter föreläsningen och incheckning till loppet så åt vi en salladslunch som Lene hade fixat till oss.

Halv ett var det prerace möte, som det brukar vara på dessa lopp. Jag tycker det är bra. En påminnelse om vad loppet går ut på men även en beskrivning av banprofilen och hur banan är utmärkt.

Solen sken i lördags och det var nog runt 23 grader i luften. Som skrivet dock väldigt blåsigt, vilket var skönt utifrån att bli lite svalkad av vindarna istället för helt stillastående luft.

På SiggeTuna swimrun är det obligatoriskt att ha en simboj med sig, så funktionärerna på vattnet lätt kan se de tävlande. En boj per par. Jag var lite fundersam först till hur det skulle bli att springa med den, men det gick fint. Jag hakade fast den runt midjan under löpningen och släppte ut den i simningen. Min rosa simboj går under namnet "barbapappa".

SiggeTuna swimrun är ett lopp på totalt 14 km varvar 2 km är simning. Det var fyra simsträckor i Mälaren. Löpningen var relativt flack förutom sista biten på första och andra slingan då vi skulle tillbaka upp till Hotell Kristina där start, mål och värvning var.

Två av simsträckorna var det inget speciellt med, förutom delvis lite vågigt. Dock var de två som var lite annorlunda än vad vi var vana vid. Näckrosor i all ära, de kan jag gärna simma igenom jämfört med den andra vattenvegetationen vi mötte på. Någon slags långskottsväxter/hästsvansväxt/slineväxt eller vad det nu kan ha varit.

Dessa växter var långa, slingrande och som tät skog under vattnet och upp till ytan. En sträcka fick vi ta oss en riktigt lång bit mitt i detta. De slingrade sig runt benen och det var i stort sett omöjligt att crawla då du fastnade.

Jag har blivit rätt härdad den här sommaren märkte jag, det var tuffare för Lene. Men, vi klarade det.

Vid den blåsigaste bryggan fick vi till och med flertalet fanfarer från en fanfartrumpet med svenska flaggan på. Underbart. Vid den bryggan stod barbapappa rakt ut i sidled, så pass mycket blåste det.

Lene och jag var sist redan från start i loppet så vi hade sällskap av två cyklande karlar hela loppet. De "lämnade" av oss vid simsträckorna och stod och mötte upp oss när vi simmat klart. Jag tror vi kom ungefär 15 min efter det par som var näst sist in i mål.
Väl i mål fick vi varsin kram av arrangören, eller om det bara var en glad kis.

Jag frågade Lene vad hon tyckte var sämst respektive bäst med loppet. Det sämsta var vattenväxterna och att det var mycket asfalt, det bästa var sällskapet, fin miljö och trevligt folk.

Jag är stolt över vår prestation. Vi tog oss runt, vi hade kul på vägen. Jag garanterar att vi skrattade mest och hade de största leendena längs med banan. Vi gick i de brantaste uppförsbackarna då vår kondis inte är på topp plus att mitt högerben kräver det.

Jag rekommenderar SiggeTuna swimrun. Ett trevligt lopp helt enkelt.

Lakritsrotens lakrits- och vinprovning

Jag fick en lakrits- och vinprovning i födelsedagspresent. Jag var på Lakritsroten på söder tillsammans med min väninna. Jag hade en riktigt dålig dag innan och var på rent ut sagt uruselt humör. Detta framför allt på grund av två omständigheter. Jag hade tillbringat drygt en och en halv timme att gå igenom min livssituation och framför allt arbetssituation. Det tar energi. Dock ett jättebra bemötande av coachen på företagshälsovården.

Därefter hann jag precis hem och vända för att åka kommunalt in mot stan för provningen. Jag tycker inte om att åka kommunalt, någonsin. Utom möjligen åka tåg längre sträckor, typ till Göteborg eller så. I alla fall, jag och väninnan skulle mötas upp lite tidigare för att hinna prata lite innan provningen. Men, pendeltåget var 25 min försenat och för varje försenad minut blev jag på sämre humör och tappade lusten helt. 

Tack och lov försvann det tråkiga humöret när jag träffade min fina vän och kramade henne länge.

Vi hann med ett kort stopp för ett glas cava innan det var dags för provningen. 

Jag rekommenderar varmt alla som tycker om lakrits och vin att göra en sådan provning. Vi fick välkomstbubbel och minglade en stund innan vi satte oss till bords. 

Vi provade ett bubbel, ett vitt vin, två röda och ett dessertvin.

Konnässör Jerry Lindahl höll i själva provningen tillsammans med en lakritsspecielist. Jerry var en underhållande och skojfrisk man som gjorde oss intresserade. I alla fall mig och väninnan. 

På tallriken framför oss hade vi ca 10 olika lakrits, granulat, lakritsrot och brieost med äpple-lakritsmarmelad. 

Det mousserande vinet var en sort vi ofta väljer att handla själva, Charles de Fère. Prisvärt och gott. 

Det vita vinet var druvan Sauvignon blanc. 

De två röda vinerna var ett Shiraz och ett Zinfandel. 

Dessertvinet eller det söta vinet (som kanske inte är ett klassiskt dessertvin) var en blandning av druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella.

Det jag tog med mig mest från provningen var att dricka Shiraz till en bit brieost och äpple-lakrits marmeladen. Jag är egentligen ingen marmelad-kvinna, men den kombon var härlig och jag köpte till och med en burk marmelad. 

Efter provningen fick vi handla i butiken till 10% rabatt. Det är så mycket lakrits och jag älskar verkligen lakrits så jag får så svårt att välja. Tog en blandpåse, marmeladen, granulat och rökt lakrits. 

Lyxigt nog hämtade maken mig efteråt så jag slapp åka kommunalt hem.

Brutet lopp

Jag var orolig för mitt högerben som inte är rehabat och jag var orolig för pressen utifrån att jag både springer och simmar långsammare än min partner. Våra olikheter är även att jag saknar den typen av vinnarskalle som min partner har. På gott och ont. 

Förra året körde vi utan våtdräkter då det var säkert 25 grader i luften och varma vatten. I år hade en storm påverkat vattentemperaturen i havet och sänkt temperaturen från 21 grader till 14 grader. Dessutom var luften svalare. Vi tog beslutet att genomföra loppet i våtdräkt. Jag i min korta, teampartner i lång då det är den hon har. 

Teampartner peppade på bra under loppet. Det hjälpte inte för mig denna gång.

Vi bröt efter knappt halva sträckan. Ett svårt beslut men jag hade inget val och jag vet att jag tog rätt beslut. 

Jag har aldrig brutit ett lopp tidigare, tänkte jag först, men insåg sedan att det har jag faktiskt. Jag har brutit Vasaloppet en gång. Med den starten visste jag att det inte skulle räcka hela vägen. Den här gången var det annorlunda utifrån att dels är det ett team-lopp men även då jag var helt inställd på att klara av det.

Min kropp sa stopp. Mitt huvud ville enormt gärna ta sig runt hela loppet. Men jag slog in i väggen rejält, trots en mindre ansträngning än väntat. Jag blev svag i kroppen, förmådde inte ens jogga bitvis, knappt gå framåt. Jag litade inte på att mina fötter och ben skulle bära mig i steg över stockar, stenar eller klippor. Mina egna höga krav på mig själv, prestation och livet i övrigt som en cocktail satte stopp. Jag fick till och med andnöd vid tre tillfällen. Allt i samband med löpningen. Simningen var inget problem och 

Jag höll ihop under bilresan hem men när väl hemma tillät jag mig själv att bryta ihop och få ut en del av ”smärtan”. Jag är besviken och ledsen på mig själv.

Det finns andra saker i mig som jag behöver ta hand om. Fysiskt och mentalt. Vilket inte bara innefattar mig själv utan även individer i min omgivning. Det är inte ett forum att gå in på här, men det är en viktig del för mig att ta hand om och bearbeta för att läka och bygga upp mig själv.

Iskall självinsikt

Jag har varit inne på det förut, men…. nu är det mer än någonsin aktuellt. Gång på gång går jag på samma nit skulle man kunna säga. Jag ger och ger, för att jag har en sådan personlighet. Jag driver, jag vill ha med mig sällskap, jag vill få bekräftelse, jag vill vara den duktiga flickan….. Rent krasst, mycket sällan blir jag tillfredsställd. Sällan känner jag att jag får tillbaka åtminstone lika mycket som jag gav. Må hända har jag för höga krav på mig själv, men även för höga krav på människor i min omgivning. Må hänga är dem i min omgivning ”bortskämda” med att jag ger….

Jag har aldrig haft en familj att lita på, som ställer upp, som finns där oavsett. Släktingar bor lång bort. Alkoholiserad pappa och medberoende mamma. Pappa nu gått över till andra sidan och mamma dement. Halvsyskon som aldrig brytt sig och halvsyskon som jag inte någonsin riktigt nått fram till (finns fortfarande tid till förändring men vågar inte hoppas mer). Jag har vänner, många sådana, på olika nivåer om man får kalla det så. Men rent ärligt krasst, hur hög prio har jag när det väl gäller, jämfört med deras egna familj och vänner….. Ja, några av dem skulle ställa upp och måhända skulle jag inte ens våga fråga på grund av mina egna krav, jag vet inte…..

Med andra personer fanns det vissa planer, som blev bortprioriterade…..

Varför fortsätter jag ens att kämpa, att få med mig individer….. Jag behöver stanna upp. Jag kommer att stanna upp. För min egen hälsas skull.

Jag är så trött och så ledsen för att jag till 9 fall av 10 är den drivande personen. Just nu behöver jag ge upp det. Hålla mer fokus på mig själv. Det är lite av en sorg och en ångest…..

Jag mår inte bra just nu. Jag skulle klassa mig som en lätt depression. Jag närmar mig väggen. Jag försöker att hålla den på avstånd, förtränga, Men jag ska nog inte göra det längre. Jag ska istället ta itu med väggen, hantera den, bearbeta den… För att läka. För att utvecklas….. Den som lever får se!

Vågade vågor

Häromdagen simmade jag morgonpass med min partner som simmade ÖtillÖ Utö sprint med mig. Team Stubborns! 

Jag sa redan den 1 augusti att nu är hösten här, jag håller fast vid det. När jag mötte upp H klockan 06.00 på morgonen var det 14 grader i luften. Jag frös kan man säga. Min utrustning var kort våtdräkt, paddlar, calfes, simmössa, simglasögon och sportklockan. 

Vädret var, förutom sval lufttemperatur, rejält blåsigt. När jag tittade på SMHI-appen efteråt sa den att det skulle blåsa 14 m/s, vilket innebär hård vind / kuling. Vinden var rejäl skulle jag vilja säga. Dessutom var vågorna på Mälaren högre än jag någonsin sett eller varit med om alla år jag simmat öppet vatten, eller för den delen badat i Mälaren innan dess. 

Passet var min största utmaning i öppet vatten hittills. I vågornas höga toppar och djupa dalar såg vi inte ens varanra. Jag fick kallsupar, vilket jag klarat mig utan jättelänge sista tiden. Samtidigt var det en utmaning, en spännande och rolig sådan. Att simma i detta väder. Det är en speciell känsla att vara i naturen, ett med naturen och göra sitt bästa för att parera och följa med vågorna och samtidigt komma framåt. Tidvis kändes det som om jag inte alls kom framåt över huvud taget, och i motvinden tog det sannerligen extra mycket tid. 

Trots den svala lufttemperaturen var det ändå varmt i vattnet, tacksamt nog. Jag invigde mina swimcalfes men kan egentligen inte uttala mig om dem på grund av det busiga vattnet. Jag tänker att det är skönt att slippa dolmen om den inte behövs och istället ha calfes. Jag invigde ett par nya paddlar också som fungerade bra.

Jag är glad att H hakade på, det busiga vädret till trots. Han delade upplevelsen och liksom jag tyckte det var kul med utmaningen.

Förväntningar

Förväntningar........

Detta ord. Denna innebörd.

Vad är det egentligen? Har man rätt att ha förväntningar? Om ens förväntningar inte infaller, vad händer då? Har jag högre förväntningar än andra? Vad är rimligt?

Jag har insett att jag har en del förväntningar. Eller egentligen ganska många. Jag har också fått erfara gång på gång att förväntningar är så dumt att ha. För att saker jag kan tycka är vett och etikett inte är det för andra individer.

Ibland har jag förväntningar som jag tänker är helt naturligt och att den förväntan kommer att inträffa för att i min värld är det så självklart att just det kommer att ske.

NEJ!!!!!!

Släpp förväntan. Till och med de gånger som jag uttryckligen förklarat min ståndpunkt, uttryckt en önskan, så blir det inte så. Jag upplever mig sviken. Gång på gång...

Jag är en person som tycker om att ge, som vill finnas för andra när de behöver mig, som vill vara delaktig. Som vill planera in saker med andra.... Min energi är dock begränsad...
Jag behöver tänka om. Jag behöver vara mer egoistisk.... Jag är bara ärligt talat så dålig på det.  Ok, det finns några få undantag då jag blivit glad för att jag fått initiativet tillbaka. Det finns också de gånger då jag påpekat och fått bra respons tillbaka. Dessa tillfällena räcker inte till för att balansera upp i det stora hela....

Min utmaning från och med nu får bli sådan, bjud in mig! Jag kör mitt race, välkommen att haka på om du är intresserad.... Om det finns tid, plats och prioritering.....

Swimlaugh Lifestyle

Jag fyllde nyligen 40. Jag är mer i form än någonsin. Mer vältränad än någonsin tidigare. Inte för att jag är bäst, eller superwoman..... Bara i relation till mig själv tidigare... I vilket fall så älskar jag det. Jag känner mig stark. Det ger mig bra tankar för framtiden. Jag vill inspirera andra att också våga ta steget, utmana sig själva, gå utanför boxen, testa nya saker. Det är aldrig för sent.... Jag vill även inspirera min man och mina fem barn att röra på sig, att utmana sig själva.....

En sak jag brinner för är att simma öppet vatten. Ja, jag har även kommit att älska swimrun, även om jag inte är en speciellt bra (läs dålig) löpare. Att simma öppet vatten däremot, det gillar jag skarpt. Oavsett vatten och vågor. Jag vill utmana mig själv i fler vatten, på fler ställen....
Jag vill gärna ha sällskap också....

En vän till mig, hon gav mig en klockren födelsedagspresent. Hon skapade en klubb i min ära. Swimlaugh Lifestyle. För att jag gillar att simma öppet vatten. För att det är att vara ett med naturen. För att man har kul när man simmar. För att jag lyckats inspirera en del i min närhet att simma med mig. Jag älskar det. Jag vill gärna inspirera!

Swimlaugh lifestyle har haft en träff hittills, mitt i semestrar. Snart kommer nästa träff.... Den första var att simma från en badplats till den andra...... Nästa blir lite mer swimrun-inspirerad fast inget krav på att springa utan vi ska alla hjälpas åt att ta oss fram. Simma och gå/jogga om vartannat. Är man snabbare än de andra får man helt enkelt köra loopar!