Att släppa bollen

Jag har idag, precis nyss, bestämt mig.

Nu släpper jag. Bollen får stanna, rulla, studsa, falla eller vad som är menat med den. Jag kan inte stå längre, hålla den med utsträckta armar i väntan på att den ska tas emot....  Jag lägger ner den, vänder mig om och går åt andra hållet. Det är svårt, det känns, men jag måste göra det. Kanske följer den efter, kanske ligger den där och blir gammal, blekt och dammig, men går att använda igen om den tas fram och får den omsorg den behöver.
Jag har haft för många bollar i min famn och jag erkänner, jag är bra på att samla på mig dem och jag har svårt att släppa dem.
Nu är det dags. Så, mina fyra små bollar som jag höll nyss, ta hand om er, jag vill er allt väl, vi ses när vi ses....

Tenta

Japp. Det här är vad som hänger över mig just nu. Jag har kämpat med min tenta och lite lite har det lossnat, MEN det är en bra bit kvar. Har bett min man att läsa igenom för att se om han är med på vad jag menar. Jag kämpar på, jag vet att fler i min klass känner likadant. All lycka till till dem. Deadline om en vecka....

Stopp

Det sliter drar och värker i kvinnomagen. Ja, det är ok, du får komma nu. Flödet kan börja. Väninnan och jag sa STOPP inför vår helg med pool, bubbel, behandlingar. Ingen av oss hade någon större lust att vara där, på retreat, med värkande magar och rädsla att det rinner genom skyddet.
Nu hemma. Hennes startade på vägen hem, min är på gång. Det moler, det rör sig, det värker.
Kom nu, det är lugnt, jag är hemma. Jag är redo. Välkommen!

SPA - söndag

Tidig morgon igen, men god natts sömn.
Ännu en frukostbuffé. Ihopsamling av saker och kroppen innan ett PTpass med en rejäl genomkörare. Jag gillar Annika!
Avbyte i PTfabriken. Sista rycket på rummet.
Hot Stone massage. Ljuvligt. Flöt bort i mina tankar. Nedvarvning igen.
Utcheckning. Lunchbuffé. Vilstol på glashylla.
Avslutningssamtal med vår PT. Hejdå kram till Minna.
Space chair i 45 avslappnande minuter. Flöt bort även där.
På med lite make. Hämta bagaget. Mot rälsbussen strax.
TACK för den här härliga vistelsen med gråt, skratt och allt där emellan.

SPA - lördag

Alldeles för tidig morgon. Efter en natt med för lite sömn. Hotellfrukost - mumma. Så mätt. Mycket mer än vanligt, men så gott.
Behandling i knappa två timmar. Helkropps. Peeling, lera, kurbad, lotion, ansiktet. Varmt, skönt och mysigt. Relaxed. Soft på rummet. Soffan, slötittat TV. Fortsatt varva ner. Lunch tillsammans med Pyret, kallskuret, varm potatisgratäng med grillade grönsaker, smulpaj till efterrätt. Stoppmätt - igen.
Träning med PT, kondition i en timme. Återigen nedvarvning, samtal i sängen. Träning igen, styrka en timme med PT. Relax Pod Ocean efteråt. Ny intressant upplevelse. Värt att göra om igen, så snart som möjligt. En egen oas att vila i och hämta ny kraft.
Dusch. Vin. Fix. Förvirring. Skratt. Middag. Ljuvligt gott. Gös till förrätt. Kalvfilé till varmrätt. Cremé brulee. Mmmmmm....
Mojito. Pralin. Kaffe/te.
Självklart nära samtal, viktiga samtal, givande samtal, djupa samtal, samtal om ditten och datten.
Nu trött, dags att sova. Ny dag imorgon. Idag har varit en strålande dag. Välkommen!

SPA-fredag

Snön yrde ner när jag lämnade Stockholm. Fina kvinnor på tåget, fick en syn av att det där är jag och väninnan på ålderns höst. Färgglada kläder, hand i hand, på våra små resor och weekends, tid att umgås. Ett par som skulle på weekend i Oslo, letade upp varsitt vinglas ur väskan och öppnade en flaska rött till sin medhavda lunch. Precis så som jag vill ha det med maken min på ålderns höst.
Byte i Karlstad. Toabesök. Mötte upp med Pyret. Rälsbussen sista biten till Selma SPA. Tid för kramar och samtal. Taxi från Sunne station. Kvinnan som körde påminde mig om Robin, karaktären i Bröllopsfotografen. Samma dialekt.
Lämnade vårt bagage. Letade oss ner till poolerna. Simmade inne och ute i det varma vattnet. Badade bubblepool i det ännu varmare vattnet. Avslappning. Lycka. Lugn. Tassade oss i strumpblästen därifrån till repan.
Incheckning. Till vårt deLuxe rum. En halvflaska bubbel välkomnade oss, och ett fruktfat. En stund i soffan. Samtal. God dricka.
Möte med vår Personliga Tränare Annika. Upplägg för våra timmar med henne, var och en. Inbokning av tider för morgondagen. Vi fick var och en berätta om våra mål, vad vi vill ha ut av henne under den här helgen.
Pyret på behandlingar i tre timmar. Jag till rummet för en softstund. Ombyte. Tränat danspass för en härlig något äldre instruktör. Salsainspirerat. Njutning. Till rummet igen. Dusch. Soft. Rödvin.
Mat i restaurangen efter ombyte och lite fix. Ljuvligt god trerätters. Chevre, rödbeta och cashew förrätt. Piggvar med färskpotatis och pepparrot till varmrätt. Hallonmousse med lakritschoklad till efterrätt. Mumsens till sista slicken. Ja, man blir hungrig på SPA.
Mötte upp Pyrets vän M. Tid för samtal. Trött. Sängen runt strax efter midnatt.....

Snö

Lämnar Stockholm med snön fallandes tätt.
Pussade på Leo så det skulle räcka tills söndag kväll eller måndag morgon.
Tog en språngmarsch för att hinna med bussen. Ett berg av snö fastnade under rullväskan.
Tunnelbanan med sällskap av maken, tid för samtal, lycka över att vi är i samförstånd, vi delar en länk han och jag.
Äntligen på plats på SJ tåget. Bland alla pensionärer stirriga över sin Oslo-resa. Bland backpackers i klump mitt i vägen på perrongen. Nu är jag på plats. Tre timmar i lugn och ro på tåget...

Jag har fredag idag.....

Det känns som fredag. Imorgon börjar min helg. En helg med energier. Nya, gamla, uppladdning, nedvarvning, allt på en gång.
Men först, denna dag. Ett examinerings-seminarium om ett par timmar. Simskolans första tillfälle ska avklaras. Mamma styr upp den och äter middag med oss efter. Tjejerna åker till sin pappa. Satsar på att skapa lite mer på min hemtenta. Packa färdigt väskan inför resan imorgon.
Har haft en natt med för lite sömn, men det ordnar sig. Tid för vila kommer. Luften är frisk och kall, skön att andas in, stärker själen.
Stolt över en vän som satt ner foten, stolt över en vän som har svar på tal, stolt över min man. Stolt över min mamma och pappa.
Nu kör vi..... Rock N Roll som en av mina gyminstruktörer skulle ha sagt!
Rock n Roll!!!

En salig röra

Mysig dag, tillbringad med mor och far. Vi har pratat om dåtiden. Vi har pratar om arv. Var saker kommer ifrån. Vi har tittat på gamla foton och sett likheter med mina barn. Vi har ätit en trevlig lunch tillsammans.
Samtidigt i bakhuvudet, programmet Dödlig Fångst som sändes igår på Discovery, en av kaptenerna åker till akuten med stroke, sönerna är oroliga och sörjer. Känner min egen oro över när min förälder kommer att lämna mig.
Får ett samtal från en nära vän, med tårar sprutandes, mina tårar trillar ner för kinderna samtidigt, boupptäckningen är klar. Båda hennes föräldrar har lämnat jordelivet. "Allt" här är avslutat. Tur att andevärlden finns kvar med oss....
Hämtar mitt armband, det som jag fick när jag föddes. Lämnade in det för att få alla berlocker fastsatta. Bär det sen i eftermiddag. Påminner mig om min barndom. Saknar mina gudföräldrar. Jag har bestämt att besöka graven vid alla helgons helgen.
En liten kille hemma som delar med sig av leenden, sakta börjar han bli bättre och bättre från feber och förkylning.
Stolt över mina vackra flickor, som berör mitt hjärta dagligen. Stolt också över mina bonusbarn som lever med oss på heltid sen sommarlovet.
Kärleken spirar till min man, jag är så lycklig som har honom i mitt liv. Han lyfter mig, han finns för mig.
Kärlek till de som står mig nära, tacksam för så fina vänskaper som jag får ta del av.
Ångest över tentan, den ligger över mig, vågar nästan inte sätta mig med den med rädsla för att det blir ännu värre. Låsningen, släpper den, kvarstår den, vad händer...
Förväntan inför en helg i lugn. God mat, behandlingar, trevligt sällskap, vacker natur, träning. Längtar....

Cirkel

Han är hängig, håglös. Han har haft feber. Han har en snornäsa. Han har ingen matlust alls. Ingen energi. Hängig, utan att äta, gnällig, ännu mindre energi. Cirkeln är sluten.
Han är arg och ledsen. Vill inte sitta själv, kan inte sova ordentligt. Har inte skitigt på tre dagar. Ingen energi. Cirkeln är sluten.
Vill bara sitta i mammas knä, men ändå inte hela tiden, fast vill upp till mammas knä så fort han hamnar på golvet. Cirkeln är sluten.
En vecka är vi uppe i nu. Jag börjar få stress. Jag får ingenting gjort. Huvudvärk börjar komma. Ett pusslande enbart för att lämna hämta de andra barnen. Vad ska vi äta? Läggningar. Frukostar. Läxor. Allt ska pusslas in mellan litens irritations och sjukanfall. Tur att vi är två vuxna på kvällarna.
Jag ligger efter. Jag hinner inte läsa. Hinner inte skriva på hemtentan. Hinner inte förbereda mig inför morgondagens grupparbete. Jag finner ingen egen tid, jag finner ingen ro. Huvudvärken kommer. Cirkeln är sluten.
Shutdown. Reboot. När?

Blankt

Jag börjar undra, om jag har en låsning. Jag har ställt in mig på en svår hemtenta, just att den är svår. Jag får inget grepp om den, jag låser mig, jag fastnar, jag kommer ingen vart. Dokumentet är blankt, jag vet inte hur jag ska börja, jag vet inte hur jag ska lägga upp det.
Hur gör jag nu? Hur kommer jag ut från det här? Vilka trådar ska jag dra i? Kan det  bidra att jag har en sjuk son som är som ett klister på mig, som skriker och gråter när han sitter själv, när jag sitter en meter ifrån, men oftast är lugn i mitt knä. Oftast. I alla fall en stund. Han vill inte äta, han vill inte sova (själv), han vill inte leka.
Jag vill inte skjuta på skrivandet, jag vill ligga i fas med mig, i samma takt som läraren, medan jag har det färskt i huvudet. Fast orden kommer inte, det är tomt i huvudet. Blankt.

Jag gjorde det.....

Flera dagar, sen ett bra tag tillbaka, har jag tänkt att jag ska.... jag vill.... jag måste.... jag längtar..... jag vågar....
Nu har jag gjort det.
Jag gick i alla löven som hamnat under träden. Alla de gulgrönrödorangea löven. Jag sparkade runt dem, snurrade. Jag tog upp dem i händerna och slängde dem över mig själv.
Vilken befriande frihetskänsla!

Pussel

Ja, jag tänker ge mig själv kred för att jag är grym på livets pussel. Jag har fått mycket träning och det har gett resultat. Jag har växt med min ålder och min erfarenhet. Jag har arbetat, jag har varit föräldraledig i tre omgångar. Jag har tagit mig genom en separation, som tidvis var ett rent helvete som jag inte önskar någon annan, men ändå. Jag har lärt mig en hel del om mig själv längs vägen.
Mitt liv är ett stort pussel med mer eller mindre stora bitar, dvs svårigheten varierar.
Jag får planera min tid. Det ska hinnas med fem barn med allt vad det innebär. Fyra av dem i skolålder. Det ska handlas och lagas middag. Gärna städas litegrann. Lämningar och hämtningar ska planeras in och pusslas ihop. Tider ska lämnad på dagis. Vilken dag hämtar respektive lämnar jag och när är det makens ansvar. Heltidsatudier inkl vissa föreläsningar som är olika dagar och tider från vecka till vecka. Grupparbeten planerad in. Fritidsaktiviteter för några av barnen. Dessutom behöver jag få in min egen träning för att må bra. Egen tid med maken en liten stund varje dag för att hinna uppdatera varandra är också ett måste.
Någonstans där emellan ska jag finna tid för mina vänner och min övriga familj. De som är en viktig del av mitt liv och som jag vill dela mitt liv med.
Just det, i alla fall sex timmars sömn men allra helst minst sju, vore tacksamt också.
Hur ser ditt pussel ut?

Fina tjejerna mina....

Bland det första Sara sa idag när jag hämtade henne på fritids var "har du nya glasögon mamma?" Då har vi inte setts på en vecka.
Så gick vi bort till Lovisa och hon sa "du har nya glasögon mamma, vad fina de är"
Jag blev så rörd av att de båda såg det på en gång och kommenterade det dessutom.
Det är så skönt att ha dem hos mig igen. Saknar dem annars, fast jag förstår att de behöver träffa sin pappa också.

Hela familjen gjorde en utflykt ikväll också, till biblioteket. Det var riktigt mysigt. Äldsta tjejen i huset hade eget kort, de andra tre stora fick låna på mitt kort. De uppskattade verkligen att få gå dit. Jag insåg att vi borde få rutin på det. Mina tjejer läser mycket just nu och de är så duktiga på det. LasseMaja var hett att låna just nu.
Avslutade vår första kväll med att hjälpa Sara byta örhängen. Lovisa och jag skrattade gott tillsammans.
Lovisa var så söt när jag frågade vad hon skulle vilja baka på fredag.
Kärleksmums, svarade hon snabbt.
Hur ser de ut?, frågade jag.
Jättegoda! Svarade Lovisa.
Störtskönt svar!

Alla dessa kvinnor....

Tänk så snabbt jag har vant mig vid min klass, min egna grupp, på Socialhögskolan. Jag tycker om min klass. Första dagen var jag så nervös, nervös för att inte hitta någon att umgås med, någon som jag skulle tycka om, känna gemenskap med. Det ordnade sig galant!
Det är många i min klass som jag tycker om, det är flera av dem som jag inte alls har problem att ta kontakt med. Visst, jag kanske inte alltid har massor att säga, men jag är i alla fall inte jätteblyg.
Jag är inne på andra kursen och andra grupparbetet. Jag ser det som en möjlighet att få lära känna några fler i klassen på ett lite mer personligt plan.
Samtidigt kan jag känna att jag är annorlunda, jag är inte som de andra på sätt och vis. Jag är en av de få som har familj och barn. Jag är en av de få som har haft ett riktigt jobb och det ganska länge. Ändå kan jag se förståelse från de yngre tjejerna. Idag senast fick jag kommentaren "vad skönt för dig att ha det där med barn avklarat, det har vi alla andra framför oss".
Vi har alla olika bakgrunder, erfarenheter, tänk med mera med mera med mera. Det är intressant. Jag är nyfiken! Det är spännande och underhållande!

Att återuppta en vänskap....

En vänskap är för mig något som bygger på en ömsesidig dialog, ett ömsesidigt tycker om. En vänskap är något som ska generera energi tillbaka. När den stabila grunden står stadig går såklart vågorna upp och ner, ibland är jag mer stöd och ger med, ibland är det vice versa.
Det finns vänskapsrelationer, även släktrelationer inkluderat, som rinner ut i sanden. Det finns relationer som tar slut. Det finns relationer som hamnar på is, en kortare eller en längre period. Det kan komma saker emellan, ett dödsfall, ett nytt liv, en separation, en långresa, en flytt, ett bråk med mera.
Vad ska jag säga och göra när jag känner så tydligt att något är fel, min vän mår inte bra, men jag når inte fram. Ska jag stå där och vänta, låta tiden ha sin gång, eller ska jag ifrågasätta? Vad vill jag!
När vänskapen sedan ska försöka hitta tillbaka till sitt rätta element, går det? Det är frågan jag lurar på idag.
Det är lätt att missförstå varandra, ord i skrift kan tolkas på så många vis beroende på vad den som läser betonar och uppfattar och triggas av. Jag märker det i mig själv och jag ser det hos andra.
Att talas vid anser jag är den väg som kan ta mig/oss förbi det första hindret. Telefon är bra mycket bättre än skrift. Att träffas på riktigt är det allra bästa.
Att försöka få till ett möte efter så lång tid. Att våga släppa in den personen igen, att den personen vågar släppa in mig. Rädslor för att bli sårade. Att knuffa undan sin stolthet Går det att prata sig igenom vad som gick fel, vad som hände eller inte hände, för att bygga upp igen. Sakta och trevande. Att se risken att hamna tillbaka i gamla mönster. Att inte ha för höga förväntningar eller krav, utan låta det ta sin tid, steg för steg, känna efter hur det känns. Att försöka förstå den andra personen, likväl som mig själv. Att våga berätta hur jag känner, tänker och vad jag funderar på. Att våga fråga vad jag inte förstår, utan att jag känner mig dum eller går in i igelkottsmode.
Jag har tagit mitt första stapplande steg....

Mormor

Jag tog en stunds meditation i veckan. Det var alldeles för länge sen och det har pockat på. Jag behöver det, jag behöver ta mig tiden, komma ihåg, besöka mitt hus oftare. Möta mina guider, hämta energi, rena mig, grunda mig, återhämta min andlighet.
Den här gången träffade jag (bland andra) mormor. Till saken hör att jag har inte träffat min mormor i mitt jordiska liv. Min mormor Edit gick bort när min mamma var ung. Det här var mitt första möte med henne. Vi kramades och titta på varandra, tårarna letade sig fram längs mina kinder. Min mormor. Hon hade ett budskap till mig, hon ville berätta att hon finns omkring mig och stöttar mig. Hon visade också på sitt halsband. Jag förstod vilket halsband, vilken symbol rättare sagt, som hon menade.
Jag delade min meditation med Pyret och fick ytterligare hjälp av hennes vibe. Tacksam för det. Det är guld värt.
När jag berättar för mamma visar det sig att samtidigt som jag mediterade hemma i min soffa, pratade hon med sin syster i telefon.

Mormor, jag är glad över att jag fick träffa dig och jag hoppas vi ses snart igen. Hälsa morfar också!

Smärta

Det sitter ett tryck ovanför ögonen, över hela pannan, som om någon lagt ett band och trycker pannan inåt och lite neråt mot ögonbrynen.
Det gör ont. Det går i perioder med lite molande. Det går i perioder med kraftig smärta. Det gör i stort sett konstant ont förutom när jag sover och precis har vaknat.
Smärtan sliter och drar innanför pannbenet. Stundvis känns det som om hjärnan är för stor för att rymmas innanför pannbenet. Stundvis känns det som om hjärnan innanför pannbenet krampar och drar ihop sig.
Ibland är jag ljuskänslig, ibland är jag ljudkänslig, ibland är jag läskänslig.
Det här är min vardag sen en dryg månad tillbaka. Jag håller på att bli tokig. Frustrerad. Irriterad. Ledsen. Trött. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag vägrar ta smärtstillande dagligen men Jag Står Inte Ut Längre.....

...

Lägger treon i vattenglaset. Måste få bort huvudvärken som förföljer mig nu för tiden. Fryser.
Äter marabou Ms. Gör ett stort glas grönt te. Läser sociologi. Laddar inför träningen om ett par timmar. Ut med aggressioner, bort med fettet. Längtar efter middagen efteråt, makens spagetti & köttfärssås. Duschen. Den sköna känslan av att tränat, ätit gott, vara ren. En stund i soffan innan sängen nalkas.

Till Dig min älskade make

Min älskling, två år har vi varit gifta idag. Två fantastiska år. Vi har blivit föräldrar för tredje gången, vi har skapat ett liv i glädje tillsammans. Du är min älskade, Du är min stora lycka, min själsfrände. Det är med dig jag skrattar, gråter och är arg. Du är ljuset i min vardag. Du stöttar mig i det jag gör, Du får bort mitt griniga jag, Du är min alldeles egna skevplåt.

Jag älskar Dig av hela mitt hjärta och jag ser fram emot att dela många år tillsammans med dig!

Ännu en helg...

lider mot sitt slut.

Min helg har varit fysisk vila, iaf lördag och söndag. Nya tag med träningen imorgon igen. Längtar! Tycker om att svettas, ta i, kämpa, låta kroppen jobba järnet. Träningsvärk tar jag gärna. Jag borde stretcha mer bara, jag är stel. Fortsätta med yoga regelbundet. Minst en gång i veckan. Det blir mitt mål!

I alla fall. Helgen har varit skön. Visst, huvudvärken har varit närvarande. Nedräkning pågår tills nya brillorna på torsdag. Höga förhoppningar om att dessa ska hjälpa.

Lördagen hade vi hemmadag. Sovmorgon. Mys med barnen. God mat & dryck. Lite film. Somnade i soffan.

Idag har Sara varit på kalas i dryga två timmar, under tiden hängde jag med Lene, Lovisa & L i centrum. Åt lite lunch. Pratade. Glada över att hinna ses en stund. Det är inte alltför ofta, tyvärr, men vi jobbar på det. Tjejerna lämnade jag hos familjen A på vägen hem, så de fick leka järnet och jag passade på att växla några ord med fröken M innan jag for hem. Alltid lika trevligt!

Leo har charmat som vanligt. Han är i härmstadiet, roligt-att-ta-sig-upp-för-trappan-med-mammas-hjälp-stadiet och som vanligt utan tålamod och blir väldigt upprörd när han inte får som han vill. Vårt lilla troll. Bada fick han göra efter maten, dvs han gallskrek från att vi kom in i badrummet och han såg bubbelvattnet, tills han blivit avklädd, badat och kommit upp ur badkaret igen. Precis, han gillar inte att bada vår lillprins.

Nu är det mesta förberett för imorgon. En "ledig" dag innan min nya kurs börjar. Den blev inte så "ledig" som jag trodde utan har en hög med saker på göra-listan.

Först - sova!

Disco

Ikväll var det disco för tjejerna. Första gången för Sara, andra för Lovisa. Kläder fick de välja själva. Jag hjälpte till med håret och lite smink. De blev så fina.
Knappa tre timmar var de där. Det var läsk, popcorn, chokladbollar, godis att köpa. Limbo- och danstävling. Lovisa vann danstävlingen, tillsammans med någon kille hon dansade med.
Jag är så stolt över mina fina goa stora tjejer!

Välkommen fredag

Vilken skön vecka jag haft. Nu är jag redo för helgen. Kylen är laddad med mat och dryck, alla i familjen samlade hos oss. Bra energier i huset. Jag gillar det, det är ingen som fattas. Visst har vi lite smågrejer att göra under helgen. Ikväll ska småbrudarna på disco och vi andra hänger hos mamma och pappa under tiden. Imorgon är det match för Jonas. På söndag ska Sara på kalas och jag ska passa på att ta med mig Lovisa, Lene o miniLene så vi kan hänga medan Sara kalasar. Det ska bli så mysigt och trevligt. Allt för sällan Lene och jag ses. Lördag kväll blir hemmakväll. Kanske hinner jag med en träning någonstans också, eller bara vara ute och njuta av hösten. Hösten som är så vacker just nu, svalt i luften och vackra färger. Dags att ta mig ut med kameran en sväng tror jag. Det var länge sen.
Jag önskar Dig en härlig oktober-helg, vad du än ska hitta på!