Människor forts...

Ni som blivit "inbjudna" till min blogg kanske undrar varför jag dolt den som tidigare var offentlig. Jo, för att det finns människor (apropå tidigare inlägg) som läser min blogg och tror sig veta hur jag mår, antar saker, läser mellan raderna, gör egna tolkningar som dessutom är helt uppåt väggarna. Jag har fått nog. Hellre bjuder jag in de jag vill ska ha tillgång till denna. Dessutom har det från första början legat över mig att ett visst kryss ska få klorna i den här och komma med en massa åsikter om ditten och datten. Nej tack, det har jag också gjort tillräckligt och det "lilla" om kvarstår är hanterbart.

Jag har kommit i situationen att sitta bredvid vänner i svåra situationer.

Jag blir så upprörd när jag anser att en person jag bryr mig hjärtligt om blir i mina ögon felaktigt behandlad. Jag vet att jag kan inte göra mer än stötta, lyssna, kommentera, känna in, krama & pussa, finnas där. Jag kan inte gå in och styra upp och rätta till och laga hur mycket jag än vill. Däremot finns jag där, jag står bakom och bredvid. Jag vet att jag har förmågan att ibland dramaqueena in mig lite för mycket kanske, för att visa saker triggar mig men men. Jag är iaf medveten om det, medveten om bra mycket mer saker än många andra runt omkring mig är.

Jag har också andra nära i mina tankar. Som liksom jag står lite och väger just nu, vilken stig ska väljas, var ska jag våga hoppa ner, hur vill jag skapa mitt liv den närmsta framtiden. Det är inte alltid så lätt att veta eller hitta rätt. Men ge inte upp, det kommer! Jag har goda förhoppningar. Tillsammans är vi starka!

Måndag

En ny höstvecka står framför mig.

En något lugnare höstvecka än den förra - i alla fall så som det ser ut nu.

Idag har Leo och jag en riktigt soft och stilla dag. Solen skiner utanför. Vi var uppe med tuppen och har båda sovit middag efter att vi skjutsat tjejerna. Jag bestämde att vi tar det riktigt soft och gör ingenting på hela dagen. Möjligen en promenad när tjejerna är hämtade igen, middagen är redan klar så jag behöver inte tänka på den dagen till ära.

Jag gillar hösten. Färgerna är så vackra och jag njuter av dem så mycket jag kan. Visst, det börjar bli lite mörkt på morgon och kväll men då går det ju alldeles utmärkt att tända levande ljus och mysa istället.

Människor

Tänk vad många olika människor det finns runt omkring oss. Tänk vad snabbt vi bildar oss en uppfattning om människorna runt omkring oss. För min egen del har min första känsla rörande en människa alltid stämt, sen är det förstås alltid så att människor kommer och går i ens omgivning, av en eller annan orsak.

En del förstår jag mig inte på alls, eller så försöker jag acceptera deras i min värld annorlunda beteende och inte gå in i deras egna problem och missuppfattningar.

En del vill jag gärna umgås mer med men det finns ingen tid. Tanken är det viktigaste trots allt och att det är ömsesidigt och vi har tålamod att vänta tills tillfället kommer. Jag kan uppleva att det till och med är svårt att få tid att prata i telefon en stund vissa perioder. Tiden räcker inte till, det finns ingen stund av ro. När jag väl pratar vill jag vara närvarande till 100%.

En del är jag precis på väg att lära känna bättre och är nyfiken på.

En del tycker jag inte alls om och undviker så långt det är möjligt även om det finns sådana jag måste ha en viss kotakt med.

En del får jag ge lite tid för att så småningom hitta tillbaka till varandra.

En del kan jag sakna och sörja att det inte blir som det har varit.

En del är jag otroligt tacksam för att jag har nära.

Fortsättning följer....

Onsdag

Äntligen är hela familjen samlad igen, det känns som en evighet sen. Det är liv och rörelse i huset. Något händer hela tiden, eller frågas, eller gör sig illa, eller läsas läxor, eller laga/äta mat, eller KRAMAS!!! Mysiga underbara familjen min, mitt hem är min borg.

Skönt att inte ha en arg dag idag, bara smått irro och lätt klumpig i kombination med glädje och lycka. Det är dags för lingonperioden och hormonerna som svallar i min kropp kan jag inte alltid tygla även om jag vet vad dessa beror på och gärna skulle vilja styra över dem. Istället får jag uppskatta att kroppen är igång igen och den fungerar som den ska.

Måndagen var som sagt väldigt ilsk. Tisdagen var snarare lite tung, osexig och samtidigt gladare och bra. Idag är en ny dag!

Jag känner tillit och jag känner glädjen även om jag har hundra bollar uppkastade i luften och på väg ner samtidigt. Saker som ska roddas, göras, fixas, kommas ihåg. Den här hösten är hektisk. Andrummet i grannlandets huvudstad i helgen var välkommet, men nu är det bara att ta tag i livet här hemma igen. Missar jag en och annan boll får den väl studsa en gång så fångar jag upp den sen igen. Allt löser sig som det är menat att bli.

Jag var på promenad med grannen idag och njöt av det fantastiska höstvädret och jag hade med mig kameran (har inte hunnit ladda in bilderna än bara). Stolt över att jag kom ihåg det, de sprakande färgerna försvinner så snabbt. Det gäller att ta till vara på dagarna, uppskatta det vackra, ta sig tid att stanna upp i hetsen, andas djupa andetag, grunda sig!

Nä, klockan den tickar, nästa grej på schemat snart här, måste sätta fart...... Tjoooohoooooo!

ILSK

Idag skulle jag behövt ANGER MANAGEMENT!

Jag har varit förbannad på olika människor idag.

Arg på maken tidig morgon. Fördelen med maken är att där går det över snabbt för han lyckas alltid "lura" mig till att le. Jag kan liksom inte vara irro på honom längre stunder, det går bara inte. Vilket är fantastiskt!

Arg på idioter till ex både mitt och makens. Den ene är bara en stor motarbetare som inte kan släppa sin gamla relation till mig, som "måste" ha del av mitt liv fortfarande fast han ser det inte själv, som enbart mår "bra" av att kasta skit åt mitt och min familjs håll, som INTE alls tänker på barnens bästa utan enbart på sig själv. Den andre kort & gott FALSK och inte pålitlig.

Arg på utebliven respons som var relevant för mig, och det är inte första gången detta händer och det STÖR mig.

Arg på saknad information från institut som borde kunna hantera detta som smarta vuxna människor.

Arg för utebliven sömn.

Arg på ett gäng saknade svar när jag ändå var igång med ilskan. Det är som spiralen när den väl börjat snurra blir större och större och större och det behövs att stanna upp och säga S T O P P. Nu räcker det.

Därför har jag nu spytt ut skiten, stängt av telefonen och ska gå och lägga mig i en skön uppvärmd (maken har lagt sig redan) säng och krama mig till sömns i en trygg och lugn famn!

Hem

Jag tycker det är intressant hur det känns i olika personers hem. Jag kommer på mig själv med att trivas grymt bra hos vissa och mindre bekväm hos andra. Jag hoppas att vårt hem är varmt, välkomnande och avslappnat. Såklart beror det också på vem du är hemma hos, om det är någon du känner väl eller mindre väl.

Jag kom och tänka på det här när jag nu är på plats i grannlandet och hälsar på nya bostaden för familjen.

Jag har några favorithem som jag trivs i förutom mitt eget. Jag är kräfta, så hemmet för mig är viktigt att det känns tryggt och trivsamt. Sen kan man fundera över vad som egentligen är hem. Hem kan lika gärna vara var som helst så länge ens närmaste är med. Men jag pratar om fysiska hem, bostäder, hus och lägenheter.

Jag känner mig som allra mest hemma hos Lene, fam E och Norhtbeach. Här är atmosfären skön, energierna mysiga och trygga. Jag gillar att det syns att någon bor där. Det liknar mitt eget hem. Det är precis sådär lagom rörigt och stökigt men ändå någon slags ordning och kärlek i kaoset. Dessa människors hem har så länge jag varit en del i deras liv alltid känts lika välkomnande och samtliga har flyttat under årens gång. Känslan är än dock densamma.

Så måste jag också lägga till Kolans lya. Där är det aldrig stökigt och rörigt och smuts i hörnen - men lyan är härligt mysig och välkomnande och varm.

Power yoga

Jaha, så blev man av med oskulden på gymets poweryoga. Knatade in glad i hågen med min egen matta under armen. Glad att Kolan hakade på. Pratade med instruktören - en trevlig dam i sina bästa år - och sa som det var. Kört en del hemma, nyligen genomgått graviditet och är rätt så stel.

Ok, nu kör vi..... 75 min power yoga.

Jösses amalia. Jo men visst kände jag igen de flesta ställningarna. Jag hade gjort dem förut.

Ja och "hunden är en viloposition", nä, det har den aldrig varit för mig. Den är J O B B I G.

Vristerna gjorde ont, handlederna gjorde ont, fläsket kom i kläm, kramp i foten och vaden när jag skulle stå länge på ett ben, ryggraden/kotorna/diskarna protesterade högt mot skulderstående. Stel som jag vet inte vad.... Känslor både lyckliga och irro och ledsna i omgångar.

Det var jätteroligt. Jag måste gå igen.

Dag

Tidig morgon. Glad son. Nöjda döttrar. Bil till skolan. Till en kär vän. Fler glada barn. Te. Fika. Tandläkare-barnpassare. Lunch. Hämta tjejer. En glad, en sliten. Hem. Slängt jättemus. Berömt Oskar. Kaffe till grannen. Lite data. Tele. Ugnspannkaka. Tele igen. Middag. Nattning. Tv. Soffa med mys. Supernatural. Mys. True Blood. Mys. CSI. Mys. Roast? Sova säng.....

En vecka går mot sitt slut - en ny väntar

Ännu en vecka har gått. En vecka som jag upplever varit lugn och innehållsrik. Bra samtal, tid med hela storfamiljen, en del marinerande. En del funderingar på kommande vecka. En resa som väntar som jag är lite pirrig inför. Kommer tiden att räcka till? Jag inser att jag har resfeber. Första resan själv med lilleLeo och dessutom per tåg. Kommer jag få med allt jag behöver? Kommer han att vara surbebis eller mest sova?

Men innan dess en fullspäckad måndag som innefattar trevligt sällskap av en annan trebarnsmor och lunch. Lämning och hämtning på skolan. Träna på kvällen.

Tisdagen blir det också lämning och hämtning, packa, gosa med brudarna och träning.

Sen bär det av. Maken får köra in oss till centralen och vinka av oss.

Längtar tills liten och jag anländer. Kramar och pussar med Pyret. Hälsa på varandras bebisar. Djupa samtal. Nytt land, nytt hus, härlig natur att promenera i......

Men nu, njuta av resten av söndagskvällen. Svensk film på tv. Ett glas rött i handen. Pussas & kramas med maken.

Storm

"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet!"

Ovan läste jag i Pyrets blogg idag och det kändes precis rätt för mina funderingar idag.

Ibland blir jag så trött på mig själv. Att det ska vara så svårt att ta sig ur vissa gamla mönster och hjulspår. Att det är så lätt att halka ner i dessa innan jag hinner stoppa mig själv. Visst, fårorna är mycket grundare än vad de någonsin varit, jag är medveten och jag tar mig upp. Jag ser mina egna "misstag", vad jag behöver arbeta mer på, min egen utmaning.

Jag vill också dansa i regnet! Jag vill inte ha "förutfattade" meningar och tankar kring vissa kontakter som jag är tvungen att ha i mitt liv. Jag är en stolt och stark kvinna som står stadigt på jorden och ställer upp för mina barn, och alla mina nära & kära i övrigt. Ingen kan sätta sig på mig och ingen kan bestämma över mig.

Mitt i mina funderingar kommer jag på, varför har jag inte använt mig av mina verktyg jag har här hemma. För att hjälpa mig själv tillbaka, på banan, finna ännu mer kraft och motivation. Ändå har just Pyret påmint mig om detta ett antal gånger.

Fram åker tarotleken, åh vad roligt, det var alltför länge sen jag använde den. Jag fylls genast av lycka. En av mina affirmationer lyder "Jag är nu redo för miraklet i mitt liv". Välkommen!

Jag drar ett änglakort och till mig kommer bland annat följande

"Purpose

The angels remind you that every situation or person is placed on your path with a purpose.

It may be to strengthen you, offer you an opportunity to resolve or forgive the past, release old patterns, or for enjoyment".

Mitt i prick för mina funderingar. Tack min guide! Tack mina vänner. Nu ska jag ut och flyga med i stormen och dansa i regnet. (Köpte faktiskt regnkläder härom dagen....)

LilleLeos modevisning

Här är LilleLeos inlägg. En liten modevisning. :-)

Första besöket av "jämnårig" inklädd body som pappa valt med omsorg, innan liten ens var född.

Här är "mumin-outfiten" med Stinky (tror filuren heter så) på bröstet. Present från gymnasiekompisar.

Sailor outfit från familj Lady.

Mina arbetskamraters stiliga gåva. Prinsen ser ut som en klok lillgubbe. :-)

Senaste bidraget från fam moster.

TACK alla ni som gett så fina gåvor till vår gosiga son. Alla syns inte här förstås!

Funderingar

Ibland känner jag mig så ung och som om livet precis börjat, jag kan undra hur jag hunnit med att samla så många vuxenpoäng med barn, hus och bil. Tyckte det var nyss jag tog studenten och flyttade hemifrån och nu är det tre barn senare......

Ändå när jag ser vissa, partyprissarna, så känner jag mig rätt gammal ändå. :-)

Jag känner mig nöjd med mitt jobb, det ligger bra geografiskt, jag har bra arbetskamrater, jag tycker själva arbetsuppgifterna funkar. Ändå längtar jag bort, efter något som ger mig mer, som hjälper människor, men jag vet inte vad jag i så fall ska göra..... Det här föräldralediga året känns väl behövligt för att samla energi och fundera på livet och målen, vad jag vill göra med mitt liv framöver.

Kreativiteten ligger och lurar inom mig, men jag har inte fått ut det än, är inte klar över vilken form den ska ut heller. Jag känner mig ändå harmonisk och lugn i mig själv.

Det sliter och drar åt olika håll men det behöver bakas ihop till en gemensam väg. Det får ta sin tid helt enkelt.