ÅR

Jag känner mig berörd. Ledsen. Rädd. 

Jag har egentligen ingen åldersångest för min egen del. Visst, jag närmar mig 40. Min äldsta dotter har fått kvinnliga vackra former. Tiden går. Men jag känner mig ändå i mitt livs form. Med många härliga år framför mig. Kanske delvis på grund av att de första 18-20 åren var tuffa....

Pappa har gått bort. Mamma är ganska krasslig. Men, vid samtal med släkten norrut var det mest berörande.... Att höra hur farbror med fru och son varit krassliga under våren och försommaren.... Min oas, att åka dit upp till lugnet och det fridfulla, det må så inte vara inom kort. Stor del av min barndom är där, lycklig sådan....

Det tar, det känns.....

...

Denna bild är för mig speciell. Jag tror det är dramat men allvaret jag ser i den. Det svarta, lite av "trollkvinnan-i-kvarteret" känslan, som inte är aktuell längre. Apropå den cirkelträff jag var på för en knapp vecka sen. Första på två år.... Med trevlig feedback. Jag vet att jag har "det". Jag vet att jag kan möta människor i samtal. Det har dessutom mitt arbete gett mig bekräftelse på flera gånger....

Ändå, i mitt privata liv, inte lika enkelt alla gånger. Jag blir emellanåt förvirrad av det som kommer till mig. Fundersam. Påverkad av mina egna känslor, mitt intellekt, åsikter omkring mig. Trots allt är det jag som måste ta mitt eget beslut och mitt eget steg. Såklart....

Trots allt, försöker lita på känslan. Ge till de jag ger, tacka och ta emot från dem jag får. Inte ödsla i onödan. Och såklart gå på en nit då och då och slicka mina sår....

Att simma med en oskuld, med våtsockor. Läppstift som bonus!

Vansbrosimmet är över. För i år. Premiärsimmandet i öppet vatten två dagar innan loppet var en kylig erfarenhet. Mälaren bjöd på 15 grader visade det sig när vi kommit upp, Åm och jag, och träffade på ett äldre par som var nere och doppade sig vid bryggan. De hade såklart en termometer med sig. Då hade Åm och jag simmat vår 40 minuters runda.

 

Åm var något chockad. Dels kylan, som delvis påverkar henne mer än mig då hon har Raynauds syndrom. Vilket är en oro för henne, men hon kämpade på bra. Kallt var det. Vi gick i vid en brygga, direkt ner i djupt vatten. Jag tyckte det var härligt att äntligen få simma i öppet vatten, jag har längtat sen oktober förra året. Det som jag alltid blir påmind om när jag går ner i vattnet och börjar simma är förstås dessa småvågor som skvalpar omkring en hela tiden från alla möjliga håll. Det vill säga, kallsuparna kommer en efter en.

 

I alla fall. Åm var lite lätt skakad efter Mälarturen. Dels premiär i öppet vatten utifrån träningssyfte, dels premiär att faktiskt simma i sin nyinköpta våtdräkt. Dels kylan, men även ansträngningen. Det var mycket mer ansträngande än vad hon trott att det skulle vara.

Vi visste att temperaturen i Västerdalälven skulle ligga cirka en till två grader under Mälaren, så Åm tog genast tag i att hitta värmande plagg till händer och fötter. Jag trodde inte ens man fick använda det, men det fick man viss göra. Så länge det inte är paddlar-variant på vantarna. Efter en del efterforskning hittade damen en möjlighet att lägga en beställning som vi kunde hämta ut i Vansbro på lördagen, så vi hade både våtvantar och våtsockor.  

Åm var rejält nervös inför loppet, men efteråt taggad att göra om det igen nästa år. Jag å min sida tyckte det var väldigt trevligt att ha sällskap i bilen tur och retur, istället för att sitta där konkandes själv fyra timmar dit, och efter några timmar på plats, fyra timmar körning hem. Tydligen vaknar något till liv omkring mig i allt det här då det finns fler som tänker investera i våtdräkter och är sugna på att följa med ut och träna i Mälaren men även simma Vansbro. Kul! Jag tycker om att inspirera till motion och träning och tar gärna sällskap både vid träningar samt lopp.

Själva loppet då. Jo, det var trevligt. Solen sken och det var säkert 24 grader i luften. När jag stod där inför start ville jag inget hellre än att komma i vattnet NU. Jag höll på att avlida av värmeslag. Så är det när det är hel våtdräkt, sim-mössa, simglasögon, våtsockor och dessutom uppvärmning. Vattnet var varmaste jag någonsin känt, men då har jag för första gången i år en hel våtdräkt och inte en halv som jag haft tidigare år. Fötterna var så varma och sköna. Annars brukar det vara fötter och händer som domnar en del av kylan. Våtsockor var en hit så länge det är så pass svalt i vattnet som nu.

Två nöjda själar klev upp ur vattnet efter dryga 41 minuter. Då väntade medalj, dusch, mat & dryck innan vi rullade hemåt igen. På hemvägen hade jag dessutom förmånen att få en present av Åm, ett härligt sommarläppstift.

Tråkigaste med årets Vansbrosimning, förutom att själva loppet var förkortat av kylan och jag inte tyckte att det var så kallt, var att vapensyster och jag inte simmade samtidigt då vi inte anmälde oss vid samma tillfälle i höstas när anmälan öppnade.

 

Nu fokus på nästa utmaning....

Sommarcirkel

Två år sedan sist..... Hela två år har gått sen jag var där sist.... på cirkel. Det vill säga en andlig sammankomst, en chans att öppna upp under trygga former och träna min intuituon där den kan få leva till fullo, där jag kan koppla upp.

En gammal bekant mötte mig på trappan till sin vackra villa. Varmt leende, med glimten i ögat och en stor välkomnande kram. Sammanlagt blev vi nio stycken, varav jag träffat fyra av dem vid tidigare tillfällen.

Under tre timmar tränade vi, färgband, kort, blommor. Att läsa in och känna kraften av det vi vet som vi kan plocka upp genom energier. Klockrena tolkningar, mindre klockrena, möten. Bekräftelse, uppmuntran. Har jag saknat det? Ja till en viss del. Jag var riktigt pirrig innan och jag vet att jag behöver bejaka den sidan av mig mer och ge den plats. Jag fick min bekräftelse, jag fick beröm. Jag fick närvaro. Jag fick möta min Jesper, vilket var länge sen sist det var så konkret och tydligt.

Samtidigt, känslan av att scanna av. Jag gör det i arbetet vid varje möte. Scannar av och skapar mig min egen uppfattning genom magkänslan, vilket jag i de flesta fall kan. Men det finns de jag inte får någon kläm på. Här, under de trygga formera av sommarcirkel finns även där individer jag ställer mig tveksam till. Jag blev påmind om det igen. Vilket väcker fundering i mig själv vad det är som gör att jag har svårt för just den och den individen.

Sommarcirkeln var precis lagom lång, vad jag klarade av att hålla fokus på. Vi blev indelade i två grupper och jag var precis i den grupp där jag skulle vara. Jag fick påhälsning. Av fler än Jesper.

Då cirkeln håller till precis i närheten, så besökte jag även mina Gudföräldrars grav innan jag åkte tillbaka hem. Skön känsla. Trivdes där vid deras grav, en känsla av trygghet i kvällssolen. Samt en känsla av saknad förstås.