Vad händer i mig?

Ena dagen känner jag att det sprudlar av glädje och energi och god tro inför framtiden, andra dagen känns det tungt och segt och motsträvigt allting. Jag sitter här med datorn i knät och försöker marinera på känslan. Var kommer den ifrån, varför kommer den, hur tar jag mig ur den?

"Dragonfly" skrev om det här i sin blogg idag och lustigt nog hade jag funderat på det samtidigt som henne. Jag har haft en "upp"period länge och det är mer vanligt än ovanligt nu för tiden och det är jag tacksam för.

Själv hade jag en bra helg, tills igår kväll, när alla stakar och stjärnor var på plats och tvättberget var vikt och undanstoppat, varm glögg i magen, då sjönk jag, huvudvärken steg och där är jag kvar.

Visst, jag var ute på min vanliga måndagsprom med grannarna, det var trevligt och den friska luften var bra för mig. Ändå, fortfarande ont i huvudet, seg i kroppen, trött och lite jag vet inte. Jag kan inte ens sätta ord på känslan ännu. Jag behöver marinera på den mer tror jag. Jag försöker känna in vad jag vill och inte vill göra? Vad jag känner när jag tänker på olika personer, olika händelser, olika saker........

Det kommer att gå över, allt kommer vara på topp snart igen, ge mig bara lite tid så släpper det. Jag marinerar vidare och tar en sak i taget helt enkelt.

När min älskade kommer hem ska jag pussa o krama o tanka extra mycket från honom!

Första advent

Sitter med min lilleLeo i famnen. Det är hans första advent idag, någonsin.
Vi har varit iväg en sväng och handlat, lejonet maken och jag. Sen har vi varit hemma och fixat lite mys. Jag har satt upp stakar i alla stora barnens rum, stakar och en stjärna på nedervåningen. Tro det eller ej, men det smög sig faktiskt på en liten liten känsla för att julen närmar sig. En stor känsla av mys och trivsel kom iaf. När vi åt middag tände vi första levande ljuset i den bronsfärgade levande adventsstaken, som saknar mossa, men det gör inget. Om en liten stund ska vi ta en skvätt Luciaglögg och njuta en stund i soffan innan det blir sängen (igen). Den här helgen har gått fort men ändå varit ganska lugn och skön tycker jag. Det har beställts en del klappar, betalats räkningar, spelats PS3, myst med lilleLeo mm mm.
Trevlig första advent på er alla!

DörrKrans

Jag är så STOLT!

Jag har gjort en egen dörrkrans. Igår kväll var jag iväg med min väninna G till Blomsterpinglan och gjorde en egen dörrkrans. Det var först fisksoppa och bröd och en liten introduktion i blomsterkransvärlden. Sen fick vi börja skapa själva.

Det var en toppenkväll. Mysigt, roligt, många spännande val både av det "gröna" materialet samt allt pynt som sedan tillkom. Jag rekommenderar varmt alla att prova iaf en gång om man får chansen.

Dörrar

"Jag vågar stänga dörrar bakom mig, för då vet jag att jag kan öppna nya dörrar framför mig."

Citatet tittar på mig ur tidningen. Så sant så sant. Jag har stängt en del dörrar bakom mig. De är inte så jättemånga, men jag är ändå stolt och glad över dem jag faktiskt stängt och inte öppnat igen.

Annars har jag en förmåga att lämna dörrarna lite på glänt, en liten glipa sipprar fram, jag vågar inte stänga dörren helt eftersom jag är rädd att ångra mig, eller att inte kunna vända tillbaka. Det finns andra dörrar som jag mer än gärna skulle stänga helt men inte kan, för det finns ingen dörr att stänga. Jag är tvungen att ha den öppen, åtminstone som det ser ut just nu. Så småningom kanske jag kan bygga mig en dörr att stänga även där.

Idag är en dag med många funderingar över veckan som gått. Många intryck som jag fått. Många dörrar jag funderat på. Nya som öppnas, andra som rör sig lite åt än det ena än det andra hållet. Jag har lärt känna en del nya människor, jag har "gamla" som gluttat lite på dörren igen, jag har fått nya insikter om vänner jag känner. Det rör sig, det är definitivt en rörelse på gång. Som min vän sa över telefonen i förra veckan - det är en stor förändring på gång. Såklart det är! Jag vill utvecklas och jag kommer att utvecklas. Det här är bara början.... Att stå still för mig är att stagnera och där vill jag inte hamna igen. Jag ser fram emot att lära känna mer, jag ser fram emot en härlig jul med mycket ledighet, jag ser fram emot en kurs i början av det nya året.

Hur har du det med dina dörrar?

Höstkväll

Jag gick ut och slängde soporna igår kväll. Slängde en blick mot mitt varma älskade hem och slogs av hur mysigt det såg ut där hemma. Det var skönt att få ett litet brejk från mina måsten där inne, frisk sval luft, och att få ta in känslan. Jag insåg att jag har det så bra med min familj. Lite extra barn, vid just det här tillfället när jag gick ut och fotograferade för att få ett minne på känslan, satt det lite tjejer runt bordet och målade med vattenfärger. Maken fixade med lite disk. LilleLeo jollrandes i mumindalen. Mina nära & kära. Vilken tur jag har!

Grått - eller?

"Ge mig en vinterdrog

Ge mig allt du har

Kom nu jag är kronsik låg

Bara mörker hörs...."

Kent i bilen. Jag kom att tänka på många runt omkring mig som pratar om denna tid. Det är grått, rått, regn, inga löv, mörker. Men, egentligen! Varför ska det behöva kännas så "tungt" den här perioden?

Snart kommer stakar och stjärnor fram i fönstren. Snart vänder det mot ljusare tider igen och för varje dag får vi några minuters mer ljus att njuta av. Tag en promenad på dagen och få lite dagsljus på dig. Träna för att få mer energi. Tänd levande ljus och njut av mys!

Kryp i pjamasen, upp i soffan med en stor kopp te/kaffe/latte/varm choklad. Pussa & Krama extra mycket på dina nära och kära. Se ljusglimtarna som du har att se fram emot. Ta till vara på din tid! Kan du se dig själv ta på gummistövlarna och gå ut och hoppa i vattenpölarna? Vilken härlig känsla!

Tag fram det bästa och gör något bra även av denna mörka tid på året!

Leo

Jösses vad tiden går fort. Leo är redan fem och en halv månad. Han är en harmonisk liten kille, om än rätt bestämd i sina åsikter. Han älskar sina syskon och fascineras av dem varje dag de är hos oss. Han vill helst inte äta matpuré utan bara det gottiga, dvs frukten. Så må väl vara, han får vara fruktian ett tag helt enkelt. Hipps gröt funkar kanoners dock, den mumsas med god aptit.

Han små egenheter är att han är väldigt självständig. Ligger helt själv och somnar, inte gungad i famnen eller när han äter ur flaskan. Han pratar, i klass med Sara ungefär. Det gäller att höras mest hela tiden och det kommer alla möjliga olika ljud. De senaste är fejkhosta och pruttljud så det sprutar saliv. Napp tar han, men även tummar och fingrar är goda att smaka på, gärna då semisuga tummarna med resten av fingrarna omlottlindade som om han ber samtidigt. Tim hänger förstås med också, han är en bra kompis när inte syskonen är på plats. :-)

Ängel

Jag har min egen skyddsängel & guide.
Har du pratat med din?

Hälsa

Nu är det dags, jag måste ta tag i min fysiska hälsa.

Jag besökte Gudrun på KS tidigare i veckan, reality check. Nog för att jag visste och har förstått men nu måste jag verkligen sätta fart. Vill inte bära runt på dessa gravkilon längre nu.

Jag har 10 cm för mycket runt midjan för att klara maxmåttet för att slippa vara i riskzonen.

Jag har, enligt BMI-tabellen 20 kg för mycket. 20 KG!!!!!! Galet mycket. Mitt mål är iofs att tappa 15 av dessa, för där någonstans vet jag att jag trivs och kan hålla mig.

Nu är det dags, jag började lite i går och fortsätter idag. Det är dags att äta med vett helt enkelt. Bli av med sockersuget - någon som har något bra tips där?

Hur hittar man motivationen och fighting spirit i detta?

Hälsosamma tips tages tacksamt emot - snarast!

Mamma

Min mamma är fantastisk. Jag älskar min mamma.

Vi har inte alltid kommit överens, eller haft så nära kontakt, men nu har vi det. Vi har roligt tillsammans, vi skrattar, vi har samma humör.

Min mamma hjärtar sin svärson - den bästa hon haft någonsin.

Min mamma njuter av sina barbarn och träffar dem ofta och gärna och framför allt ställer upp för oss, inkl bonusbarnbarnen. En självklarhet i hennes värld.

Min mamma stöttar mig i mina val och som tur är håller hon oftast med mig, så som i mina senaste funderingar kring framtiden.

Min mamma har det inte alltid så lätt, hon har sina krämpor, men hon vågar vägra sitta hemma och deppa ihop för det. Livet ska levas!

Jag är stolt över min mamma, hon promenerar i stort sett dagligen, hon är ute på ett och annat jippo allt som oftast, hon kör qi gong (vilket jag tror är jättebra).

Det känns så härligt! Jag önskar alla en lika go' mamma som jag har.

Pussar & Kramar till dig mojan

Hört under veckan som gått... sanningar!

"jag var helt röd och öm runt hela munnen och tänkte jösses, vad har jag råkat ut för nu, någon allergisk reaktion - nej just det, jag har ju hånglat med en skäggig karl"

den ena kvinnan till den andra: "jag har faktiskt gjort en skönhetsoperation, en fettsugning"

den andra svarar efter en titt uppifrån och ner: " kan man reklamera"

Snurrigt

Vad är egentligen jag och vad påverkas jag av. Vad är det jag känner in, vad kommer ifrån mitt inre och varför? Av vilken orsak? Vad är det som ställer till det för mig nu? Vad kommer all ilska och irritation ifrån, som egentligen bottnar i att jag är ledsen?

Tankarna snurrade runt runt runt i huvudet när jag hade krupit ner under duntäcket, med kläderna på, och frös ändå. Det finns inte många personer jag kan prata med detta om, en av dem hade jag turen att prata med idag. Vi vänder ut och in på oss själva, stöttar och hjälper, tänker utanför den där berömda boxen för att hitta svaren och förståelsen både för oss själva och för andra runt om. Vi har båda haft en intensiv helg, till viss del liknande men ändå inte alls. Vi bollar än det ena än det andra som kommer upp i tanken.

Bara att prata, att höra någon ställa de "rätta" frågorna, det hjälper på vägen. Det hjälper att hitta tillbaka on track igen. Jag tror att det efter dagens samtal släppte en del. Två veckors känsla av att vara ur balans och inte känna igen sig själv, det är lång tid och oron kommer smygandes över vad är fel. Visst jag har ett antal exempel på saker som irriterat mig och gjort mig ledsen. Saker som normalt inte brukar fastna lika hårt.

En dryg timmes samtal, en dryg timmes slumrande under det varma täcket, med kisse sovandes bredvid. Tankarna snurrar inte lika hysteriskt omkring längre. Ge mig ett par dagar till och läget är som det ska igen....

Att bli sedd och hörd

För mig är det viktigt att jag får bli sedd och hörd. Kanske är det så för oss alla, men troligen mer eller mindre viktigt. Det kan vara så att jag har ett stort behov av bekräftelse, som jag egentligen borde lära mig ge mig själv desto mer. Att lita på MIG och det jag säger till mig själv.

Jag ser på mig själv sen långt tillbaka att jag ogillar starkt att inte bli hörd. Jag pratar vid ett middagsbord men blir "överkörd" av andra kring detta. Vuxna människor. Jag behöver uppenbarligen bli tydligare i mitt sätt att kommunicera, speciellt med vissa människor mer än andra.

Jag har ett praktexempel från min helg. Jag pratade med en person, vi kan kalla denne Y. Jag sa min åsikt, klart och tydligt, till Y. Inte något inlindat utan rakt ut, rakt på sak. Min åsikt gick inte riktigt ihop med Ys önskemål/tanke eftersom Ys familjeförhållande inte alls är så som vi har det här hemma. Vi är lika på många sätt men lever ändå totalt olika liv.

Ett par dagar senare får jag ändå höra att Y har gått rakt emot min klart uttalade åsikt och fortsatt på sin enkelriktade bana utan att ens påpeka min syn på det hela.

Idag talade jag om just detta fenomen med en nära vän. Vi pratade om en släkting till henne som gjort en liknande grej som mitt exempel.

Vi konstaterade att det är nog vanligare än vad vi vill tro. Människor lyssnar men hör inte, tar inte in, den andre personens önskemål/åsikt för de har redan sin plan klar för hur de har tänkt sig.

Jag säger inte att alla behöver dansa kring min pipa, eller att min åsikt och tanke alltid är rätt men det finns något som kallas att kompromissa eller vara flexibel och tänka utanför sin egen box. Jag vet att jag varit inne på den där boxen förut, men HALLÅ, vakna upp. Tänk utanför boxen någon gång.... Jag kämpar på med min box och vågar vägra låta den vara fyrkantig!!!

Julen närmar sig

Jul jul och jul! Helt plötsligt kommer julen upp i tid och otid. Är det för att halloween är över och nästa "naturliga" steg är jul? Vad vet jag. Själv är jag inte riktigt med i svängarna, har fortfarande svårt att fatta att oktober redan är passé. Har oktober ens varit, eller snabbspolade vi förbi den månaden med några få stopp?

Helt plötsligt smyger det sig fram julsaker på affärerna. Det handlas julpyssel av än den ena än den andra. Julklappsönskningarna sitter på kylen.

Det är dags att fundera över vår jul. I år har vi alla barnen över jul, bara lilleLeo över nyår.

Vill vi vara hemma, eller känner vi för att bli bortbjudna?

Vilka dagar ska barnen komma/stanna kvar, åka till kryssen?

Jag började kika i kalendern och insåg snabbt att jag blev förvirrad eftersom det fanns en vecka 53 helt plötsligt, men kom fram till att det blev nog ganska bra ändå med tanke på barnveckor och sådant.

Jag sög på karamellen jul och kände att jo, jag är nog gärna hemma med min familj på julafton ändå. Den som känner sig ensam är välkommen hit! Släkt och vänner. Knytis har funkat förut, förra året var vi hos Kolan och han var sugen på en favorit i repris men jag konstaterade snabbt att vi är för många för att få plats när vi har alla barnen med oss.

Jag brukar alltid träffa mina föräldrar en sväng på ett eller annat sätt på julafton och de får också ta och masa sig hit - om de vill.

Barnen har redan efterfrågat om vi kan bara dumlekakor till jul, och göra polkaknäck. Såklart vi ska!

Välkommen julen! Jag ser fram emot den!

Grannar

Grannar för dig kanske är det mest naturliga i världen.

I mitt liv existerade inte grannar förrän jag var knappa 30 år. Uppväxt på landet och blev kvar på landet några extra år. Inga direkta nära grannar och definitivt inga som jag umgicks med.

När jag separerade flyttade jag in i en lägenhet för första gången, då var jag 30 minus 3 månader.

Det boendet var bara en mellanlandning på 9-10 månader och inte så mycket grann-grejs förutom en påverkad fylltant som kom ner och plingade på när jag hade tjejkväll. Hon skulle väl på något sätt se vem jag var - eller nått.

Så flyttade jag igen, hit till "mitt" parhus, tillsammans med min älskling och ett gäng ungar på halvtid. Här är jag nu, fortfarande, snart 3 år senare - och stormtrivs.

Här finns det också grannar såklart. Enbart en vägg i vägg, men när vi flyttade in bodde där en halvdöv rar gammal tant som inte gjorde något väsen av sig alls förutom när hon skulle titta på tv och skruvade upp volymen till max. Nu, för en knapp vecka sen flyttade nya grannar in. Jag har träffat dem lite kort, ett par i vår ålder som har en bebis på sisådär 1,5 månad. Helt plötsligt hör vi någon som går i trappan, går runt på övervåningen, rumsterar om. Det är liv i huset även på andra halvan. Jag tror att jag idag till och med hörde deras bebis låta där inne. Härligt!

Jag känner dem inte än, men jag hoppas på att lära känna dem. Det lilla jag pratat med dem så gillar jag båda två. Bebis har jag inte haft nöjet att träffa än. Jag hoppas iaf det blir lite barnvagnspromenader när de kommit till rätta och känner sig mogna.

Idag börjar deras verkliga erfarenhet av oss, för idag kommer stora högen hit. Nu kommer det springas i trappan här, vara betydligt mer liv i luckan. Inne som ute.

De första grannar jag lärt känna ordentligt i det här området är de dörr mot dörr till oss. Två vuxna, ett barn. Alltid trevliga. Vi brukar äta tillsammans ibland, eller ta en kaffe. Damen i huset, Katta, har jag hängt mest med. Vi har tagit promenader, varit och handlat, druckit vin, lagat mat mm. Hon har tagit hand om våra katter när vi varit bortresta och hon kelar alltid med dem när hon får tillfälle. Dottern likaså, som dessutom är jämngammal med Johanna.

Jag har också lärt känna två till barnfamiljer. Båda har tre barn och den tredje född nu i sommar. Jag går på promenader med mammorna varje vecka. Vi har alltid saker att prata om, allt mellan himmel och jord. Jag känner mig glad och tacksam över att få dessa kontakter. Vi har trevligt helt enkelt. Jag lär gärna känna rara grannar. Jag tycker det är roligt (för det mesta iaf) att vara social och knyta kontakter med människor som ger mig något och som jag har ett utbyte av. Jag är av naturen nyfiken av mig och har gärna sällskap att tillgå.

Jag ser fram emot många fler promenader, lite luncher, fika och annat smått & gott!