kaos

Jag satt hos tatueraren härom dagen. En vacker fantastisk människa som jag tycker mycket om. Hon är en konstnärlig själ med ett härligt djup. Alltid när jag är där så pratas det om allt mellan himmel och jord. Högt och lågt. Bland annat om livets pussel. Det som kan vara lite kaosigt ibland.

Kaos för mig, i den bemärkelse jag menar det, är egentligen inte negativt utan snarare lite charmigt men ibland lite knepigt också.

Jag tänker att min familj är lite kaos. Vi bor i vårt för litet hus på 107 kvadrat fördelat på två plan plus ett litet vindsrum på tredje våningen. Vi är i detta hus sju personer och en hund. Jag och maken bor i vardagsrummet sedan två år tillbaka för att alla barn ska ha ett eget rum, vilket nästan räcker till efter lite ommodifiering, två får dela med en vägg mellan sig. Städa är inte vår starkaste sida och vi gör det antar jag generellt mycket mer sällan än gemene man. Min man lagar jäkligt god mat dock, i vårt slitna kök.

Äppelträdet är helvilt. Gräsmattan på framsidan kan man väl inte direkt kalla gräsmatta, snarare efterdyningar efter altanbygget, fast det var ju egentligen ingen gräsmatta innan heller.... Häcken spretar åt alla håll, men det är i alla fall ingen som ser in just nu. Baksidan är bara jord och lite gräs, halvt uppgrävd för att bygga ny uteplats. Någon gång. Snart hoppas jag.

På båda sidor om oss, och då menar jag nära, bor familjer som har det modernt, rent, matchande, välvårdat både inuti och utanför. Vi är i alla fall lyckliga! Det är såklart viktigast. Vi har mat på bordet. Vi betalar räkningarna. Vi har vänner. Även om ingen av dem jag känner riktigt har det som vi.

När jag träffade A, tatueraren, kom jag att tänka på mitt kaos. Hon har också lite kaos. De har bott på kanske två tredjedelar av vår yta, sex personer på heltid de senaste åren. Imponerande. Egna företagare båda två. Hon berättade lite mer förstås kring sitt liv, som jag av respekt inte tänker gå in på, men jag insåg att på vissa sätt har vi det lika dant och det behöver inte vara så komplicerat egentligen. På andra sätt är deras liv ett mycket annorlunda kaos än vårt. Men lyckliga är dem och livet rullar på.

Kaos behöver som sagt inte vara negativt. Det går att få in kvalitet, glädje, lycka men även viss frustration och utanför normen. Utanför normen är i min mening i och för sig bara bra, även om det också kan vara tufft emellanåt.

Så, dag att inleda midsommarafton med att ta sig en simtur i Mälaren med gott sällskap!

vecka 26 i norrland

Äntligen dags att åka uppåt. Till Huset med lugn och ro för själen.

Huset i norrland, släkten, nejden det är en stor del av min barndom. Jag delar den gärna med nära. Min man och jag åker dit minst en gång om året. Det är få vänner jag fått med mig upp i vuxen ålder men min svåger har varit med i alla fall. Det finns fler som i alla fall kan tänka sig att komma förbi när vi är där. Det är dock 75 mil från där jag bor idag, så det är en bit.

För mig är det tryggt att komma dit. Jag har alltid mått bra där, det har varit lugnt och farmor och farfar bodde i huset så länge de levde och jag var med upp med mina föräldrar. När jag blev äldre började jag åka upp på egen hand, med pojkvän, barn, man....

Tystnaden är ljuvlig. Bristen på människor likaså. Nära naturen och nära vatten. I och för sig oftast kallt vatten, men ändå. Bara närheten till vatten är bra för själen. Jag har fin släkt som jag brukar träffa. Jag älskar norrländsk dialekten.

Denna första lediga vecka i sommar har jag tagit föräldraledigt. Jag tog spontant en extra vecka efter att ordinarie veckor var inlämnade på arbetet. En vecka där de flesta andra på arbetet inte har ledigt, så det var inga problem. Jag tar med mig de barnen som är på hemmaplan, hunden och drar upp som ensam vuxen. Första gången jag är där helt ensam vuxen faktiskt.... Lite lite läskigt eftersom min hjärna har en förmåga att fantisera ihop saker helt plötsligt, men jag har ju som skrivet hund och barn med mig och det räcker gott. Vi kan dela sovrum om vi vill till och med. Tre av barnen är hemma så det blir vi. Midsommardagen åker vi uppåt och en vecka senare hemåt.

Min ambition är att vi ska ha kvalitet tillsammans. Äta bra och nyttig och god mat. Spela spel, jag ska ta med ett antal om vi kan tänkas spela. Vi ska ha med högtalare så vi kan poppa musik och dansa runt i köket när vi lagar mat. Vi ska sova tills vi vaknar. Lägga oss när vi är trötta. Låta hunden njuta av att slippa koppel.
Jag älskar det stället. Det är en del av mig.

Dessutom ska jag träna. Med och utan barn, det beror på vad de är sugna på. Springa själv eller med barn. TRX, kroken finns redan i taket i köket. Yoga. Funktionell styrka. Bara fantasin sätter gränser.

Inför resan får jag och barnen helt enkelt planera, vad vi vill äta och dricka. Förbereda oss så mycket som möjligt.
Väl där tänker jag att vi passar på att upptäcka lite nytt, tillbringa en dag i stan med en bio eller lite shopping. Kanske besöka ett vattenland om det riktiga vattnet är isande kallt....

Som du förstår, jag ser mycket fram emot denna tripp och jag har en hel del förväntningar.

sprit

Den här bilden representerar mitt liv.

Det är ett virrvarr av färger och konstellationer och former. Saker matchar inte så mycket att de matchar. Ingenting går egentligen i samma stil.

Titta in i vårt hem och du finner sju personer och en hund på en yta som för gemene man borde vara dubbelt så stor, eller åtminstone med ett eller två sovrum fler. Dessutom är det ett hopkok av stilar och färger på inredningen. Gammalt med nytt, björk med mörkbrunt, med mycket mera.

Mina kläder, älskar att gå i mjuka kläder, använder träningskläder minst lika mycket som jobbkläder. Jobbkläder är allt från sköna jeans, till klänning, till kjol och blus. Skor är jumpadojjor, pumps eller kängor.

Färg, jag älskar färg. Därför har jag gärna färg, köper gärna kläder och saker i färg. Likaså där, allt matchar inte allt om man säger så. Det kan vara svårt att få det ena att passa ihop med det andra eftersom det jag köper utgår ifrån just den saken som jag verkligen vill ha. Inte riktigt helhetstänk in i detalj.

Detta kan ge mig funderingar emellanåt, när jag kommer inte till Dem. Där allt i hela huset är smakfullt inrett och matchar in i minsta detalj. Det är snyggt. Fast å andra sidan trivs jag i mitt hem och tycker att det ger en välkomnade och varm känsla ändå.

Inte nog med att det spretar lite hit och dit bland saker och ting, jag tror hela min personlighet spretar. Det är mycket jag vill, det är mycket jag testar. Jag slänger mig ut och ibland faller jag pladask, ibland går det bra, ibland vågar jag inte ens ta steget utan står bredvid och ser på de andra.

Nåja, livet går vidare. Matchande eller inte. Carpe diem!

Siljan Runt 2015 - i korta drag

Regn.

Regn. 

Å så regn. 

Så var premiären för min resa på racer Siljan Runt. 

Planen var från början att genomföra resan med min granne C. Dock kom ett bröllop emellan och jag fick tänka till om det fanns någon annan att dela resan med eller om platserna skulle säljas. Hmm..... jo jag fick en idé och hon tackade ja. L hakade på. 

Förberedelser tillsammans har bestått av att köra långpass tre helger. Fina turer. Om än inte längre än runt 5 mil. 

Siljansnäs hotell, Leksands middagar, det är en historia för sig. Jag väljer att hålla mig till just cyklingen. Jag vill dock belysa att fredagen var superb med sol och värme och blå himmel hela dagen lång. 

05.15 klev vi upp. Åt en liten frukost. Åkte mot Sollerö för starten. Vi hade egentligen tänkt vara där innan 7 men kom strax efter. Det var flygande start och vi startade runt halv åtta. Då väntade Siljan och Orsasjön runt, 160 km. Fram till första kontrollen uppehållsväder. Sen började regnet och valde att stanna kvar kan man säga. 3 minuter lyckades solen lysa igenom molnen. Totalt. Övrig tid regn eller spöregn. Dock var jag förberedd på ATT det skulle regna.

Regnbyxorna var inte bra, de var inte tillräckligt stretchiga för att ta ut cykelrörelsen i så de gick bort. Regnjackan min var för tät, så den åkte av. Som tur var hade jag köpt en windstopper-jacka på rea när nummerlapparna hämtades ut och den åkte på vid kontroll två, då jag skakade av köldfrossa när vi stannat upp. Allt blev genomsurt. Strumporna sög ner vätan i cykelskorna, så överdragen gjorde i och för sig att fötterna inte blev iskalla, men de var genomblöta. Det var två jävliga partier, en ganska brant uppför men inte superlång, om än riktigt tuff. Sen var det en segdragen flera km lång uppförs-sträcka som höll på att ta knäcken på mig. Det finns olika typer av asfalt, den som har cyklat förstår vad jag menar. Slät asfalt är lättcyklad, skrovlig asfalt är ett helvete.
I depåerna serverades släta bullar, sportdryck, vatten, blåbärssoppa, kaffe, inlagd gurka och korv med bröd. Griskorv. Te fanns det ovanligt och förmånligt nog på de två sista depåerna. Det var ljuvligt, precis vad som behövdes för att få lite värme på insidan. Den inlagda gurkan var supergod på sista kontrollen, där de även hade live-orkester. Normalt sätt äter jag inte direkt den gurkan, men nu var den precis vad jag behövde där och då.

Jag hade en rejäl dipp, då ville jag bara sluta trampa och skita i hela grejen. Regnet störde mig inte egentligen förutom kylan som grep tag i en när vi stannade vid depåerna. Det var vidrigt. Men värmen steg rätt snabbt igen när jag väl var på rull igen.

Vad var då bra? Jo, vi klarade oss utan punka och utan olyckor. Vi skrattade en del längs vägen. Vi älskade den extra ideella kontrollen vid Fornby där de serverade te för första gången och hembakta kanelbullar. Dalahästen i mål var fin. Naturen var magisk. De som arbetade i depåerna var peppande.
Duschen när vi var tillbaka på hotellet var den skönaste på evigheter....

Note to self: undvik kompressionsstrumpor vid regnväder, tag hellre tights till cykelbyxan, eller långa cykelbyxor. Införskaffa en riktigt bra cykelregnjacka.