måndag igen

Snart är måndagen här igen. Och faktiskt så gör det mig ingenting. Jag har varit tre veckor på min nya tjänst inom LSS. Nu kommer första veckan utan min mentor, det vill säga hon jag ersätter. Det innebär att alla i mitt team är ner eller mindre färskingar. Dock tror jag att det kommer ordna sig. Vi får hjälpas åt efter bästa förmåga. 

Jag gillar min nya arbetsplats och min nya tjänst. Jag har en bra känsla i grunden och jag känner mig fri. Det är en helt annorlunda känsla än vad jag känt innan. Jag har lagt den första tunna grunden dessa första veckor och nu är det till att fortsätta framåt. Jag har haft mitt eget första möte med klient. Jag har börjat skriva egna utredningar. Jag får arbeta hemifrån ett par dagar i månaden och det tänker jag utnyttja till skrivitid. Det verkar nämligen vara det knepigaste att få till. Tiden går fort. 

För mig är detta en bekräftelse på vad jag kände redan när jag kom i kontakt med min nuvarande chef för första gången. För snart ett år sedan. Nu ska jag göra mitt bästa och lära mig massor resten av året. Så får vi se vad som händer sen.....

Orkidén är en välkomstpresent från jobbet!

Mår du bra, gör du bra

Jag var på en föreläsning, lite inspirationsföreläsning, genom arbetet igår. När jag började mitt nya jobb så var det en hel del saker på gång redan, inbokade i kalendern och det är bara att haka på. Detta var en av de sakerna. En halvdag med god lunch och på eftermiddagen först några ord från socialchefen och därefter inspirationsföreläsning.

Damen, kvinnan, tjejen som föreläste hette Malin Rapp. Hon har haft en karriär inom kite-surfing. Dessvärre råkade hon ut för en rejäl hjärnskakning efter en krasch och den gjorde att hon var tvungen att avbryta sin karriär. Nu föreläser hon om positiv psykologi. Samt delar med sig av sina erfarenheter.

Det var en trevlig och bra föreläsning. Lagom lång, ca 90 minuter. Blandat mellan kul och allvar. Hon hade med ett antal övningar/upplevelser till oss lyssnare. Vilket gjorde att jag höll mig alert och med. Dessutom tror jag det ligger massor i det hon säger, att använda sig av positiv energi och psykologi, att bli medveten om många fällor som finns och som vi lätt trillar in i när vi är i vår vardag. Hur mycket vi påverkas av vår egen inre röst, de omkring oss, vad vi får till oss genom andras ord och beteende. Att själv inte fastna i den negativa spiralen utan uppmärksamma den så tidigt som möjligt. Mycket av det hon sa visste jag redan om, men det är bra att få en påminnelse, en aktivering. För mig kom den lägligt.

Fotot från www.skovdenyheter.se, http://www.skovdenyheter.se/artikel/20515/roligast-pa-vagen-vinner.

att gå lite utanför strömmen

Det är så lustigt, hur mycket den kan väcka för att en individ går lite utanför strömmen, går lite på sin egen stig vid sidan av gemene man.

Det slog mig i veckan av lite olika orsaker. Dels är min erfarenhet att generellt väcker jag uppmärksamhet i mängden träning i veckan, eller antal dagar i veckan som jag tränar. Sen att det är blandad kompott mellan högintensiv och lågintensiv träning är en annan sak.
Likväl har jag en vän till mig, som tränar än mer än jag, som har en planering med sin träning och ett mål som delvis är att orka med sitt fysiska arbete. Denna kvinna blev rent ut verbalt mobbad över hur hennes armar ser ut, eftersom hon har definierade muskler minst sagt. I min värld skitsnygga och visar att man kan få riktigt bra resultat om man har ett mål och en planering.

Härom dagen på arbetet pratades det om alternativa behandlingar och även vaccinationer. Jag gjorde ett medvetet val att inte gå in i den diskussionen. Eftersom den i min ögon var inskränkt och ett smalt tänkande enbart enligt big brother all in. Ok, en kvinna sa att hon var skeptisk till vissa vaccinationer så som dem mot svininfluensan. I övrigt var det mest nedvärderande tankar kring det som är alternativt inklusive gamla husmorstips så som lökomslag och liknande. Dock, det är var och ens val. Jag lägger heller inte så stor prestige i det. Varsågod att göra dina egna val, jag önskar bara att var och en ibland tänker till och inte bara gör....

Den tredje saken som slog mig under denna vecka var när jag tittade på "klockan nio hos stjärnorna" och en PT var med. Han fick utstå diverse kommentarer så som "partydödare" och att han inte uppskattade maten eftersom han dels inte dricker alkohol och heller inte äter vitt bröd. Han föredrar hälsosam mat, bra sammansatt och undviker generellt grädde, socker och allt för mycket kolhydrater. Det vill säga han går sin egen väg och sticker därmed ut "för mycket" i detta land.

Drabbad av pest?

Ibland undrar jag, undrar som en flundra om gäddan är en fisk skulle min mor säga.....
Jag frågade min man härom dagen, skrämmer jag vissa människor eller vad? Är jag otrevlig, någon man inte vill umgås med? Skapar jag någon prestationsångest i andra? Jag drabbades åter av känslan att vara utanför, exkluderad, en av de gamla ruttna spåren jag burit med mig sedan barndomen.
Egentligen är det bara löjligt, det gäller att välja sina strider har jag hört och det ligger mycket i det. Precis som det ligger mycket i att fundera över vad som är viktigt och vad som är värt att prioritera i livet, här och nu.... Något som jag och väninnan kommit in på ett antal gånger senaste tiden...

What goes around comes around - en annan tanke. Den fick jag tydligt bekräftad härom dagen. Jag har burit med mig den under en lång period tillbaka, jag har hållit huvudet högt och konsekvent vägrat sjunka till den andres låga nivå. Tillbaka-kakan kom och för mig, vid sidan av, var det en skön bekräftelse.

I alla fall, jag drabbades av känslan igen härom dagen, att vara bortvald. Okay, nu kanske jag överdriver lite, eller mycket. Men det finns några saker som framkallas kring mig som jag har lite svårt för. Dels är jag inte så bra på att ta plats. Ibland vill jag inte ta plats, men ibland har jag en åsikt som jag vill uttrycka och det händer ofta i sådana sammanhang att jag inte hörs. Av någon anledning är min stämma svag. Det har hänt många gånger och i många olika situationer, både bland vänner och bland arbetskamrater med flera.

Något annat som inträffat då och då genom senaste åren är att inte räknas med. Det är det jag framför allt tänkte på idag. Jag är en omtänksam person som vill att de jag tycker om ska må bra, att alla ska känna att de är sedda, medräknade och bekräftas. Det bottnar sig förstås i att jag inte alls var nöjd över min utanförkänsla som barn och ungdom. Jag är mån om att erbjuda skjuts, att kolla av om den eller den ska med på det eller det. Dock får jag det inte tillbaka på samma sätt. Det kan förstås bero på mängder av saker. Det behöver inte alls vara kopplat till mig. En del är nog mest bara uppfyllda av sitt stora ego, somliga kanske inte har förmågan att tänka utanför sig själva eller är upptagna av livet där de är precis då. Jag är dum nog att ta åt mig, till en viss del, tills jag kommer på mig själv och bestämmer mig för att sluta.

Den snälla sidan mig ställer sig frågande, till exempel varför erbjuder aldrig hen skjuts som ändå har vägarna förbi på väg till träningen.... Eller varför frågar inte hen om jag vill haka på när vi nu har kort på samma gym och det går bra att fråga en annan i gemenskapen.... Värt att tillägga är att det finns förstås dem runt omkring som faktiskt gärna vill haka på också. Jag har åtminstone två tappra själar där vi ger och tar......

Kort och gott efter resonerande med mig själv, den som inte är intresserad av mitt sällskap är väl heller inte värd att sällskapa med.

2015 Engelbrektsloppet - Aned 1-1

Uppladdningen har pågått sedan i höstas. Jag förstår att det krävs en lång uppladdningssträcka för ett långlopp, det är logiskt, däremot att faktiskt genomföra till fullo, det är en annan sak. Med facit i hand hade det inte skadat med fler långpass, det är min grundutmaning och har så varit när jag tittar i spegeln tillbaka också.... Nåja. Tillbaka till hösten.

Uppladdning har skett, jag fullföljde helt de första tuffa fyra veckorna av att bygga grundstyrkan utifrån min status där och då. Jag anlitade en gammal goding och min väl rekommenderade PT Danne, Polo Träningslösningar. Som skrivet tidigare, kunnig ödmjuk smart man som har mitt fulla förtroende. Han i sin tur lyckades efter en del grävande få tag på en skidcoach till mig, en kvinna vid namn Emma. Danne har skött styrkan, Emma skidorna.

Jag är en riktig Stockholmare som åkt skidor jättebra hellre, inte alls bra. Tack vare Emma kan jag numera åka skidor, på riktigt. Det är KUL. Vi har kört ett antal pass på rullskidor i väntan på snön. Rullskidor är verkligen bra träning. Rullskidorna fick till och med följa med mig på vår nyårstripp till Gotland, där var det extra bra träning med rejäla motvindar att tampas med på de öppna fälten.
Snön kom till sist, mellanläget den värsta perioden. Då det knappast går att åka på rullskidorna på grund av slask eller is, men heller inte går att åka på skidorna eftersom snön inte täcker marken och det varit för milt för att få igång konstsnöspåren.

Snön kom. Skidor på. Redan första turen kändes bra mycket bättre än gången innan jag stod på skidor. Jag har åkt runt runt runt på ett dryga 600meters konstsnöspår och känt mig lite lätt skev. När det kom mer snö har det åtminstone blivit lite rundor på golfbanor med lite längre spårsträckor.

Vips var tiden inne. Ena stunden så långt kvar, andra stunden dags att dra.
Tackar xcskidor för kanonvalla. Tack vare att jag fick skidorna vallade på hemmaplan kunde jag ta sovmorgon jämfört med för tre år sedan då jag körde Engelbrektshalvan. Sprillans skidor. Laddat med skumgodisar, tänkte mig en per km kan man unna sig. Åkte hemifrån ca 7 på söndag morgon. Norberg ligger bara två timmar bort vilket är en bekväm körsträcka med bra vägar.
Hann precis lagom i tid parkera, hämta ut nummerlapp, köa den långa kön till bajamajorna och sen var det i stort sett startdags.

Äntligen var det dags.
Starten var körig. Irriterande nog, men ändå väntat egentligen. Vet ju det innerst inne. När alla i motionsklass startar samtidigt och man är sen ner till starten då hamnar man längst bak och får vänta på att ta på sig skidorna för att kunna åka en stund efter att starten gått. Sedan är det såklart "kö" första 2 km i spåren och dessutom en hel del bambi på skidor i vägen. Eftersom de dessutom släpper start för både hela och halva loppet samtidigt skapar det ett klientel som är just osäkra på skidåkningen. Jag är absolut inget proffs, långt ifrån, och alla är såklart välkomna att åka loppet, jag har bara lärt mig ännu en pusselbit till hur jag ska lägga upp skidlopp till nästa gång....

Nya skidorna var toppen! Vädret var trevligt, sol i stort sett hela loppet, började snöa mot slutet. Lagom temperatur, sisådär ett par minusgrader. Jag kände mig stark och jag var glad. Under loppet hade jag egentligen bara två mindre dippar och ett utbrott där jag skrek ett fult ord jättehögt då jag började bli stressad. Och ja, hon framför vände sig om och glodde på mig....
När jag vek av för varv två försvann alla "halvar" vilket innebar fria spår och riktigt bra nydragna fräscha spår.

Jag blev stressad när jag insåg att jag hade en timme till snöret skulle dras.... på det enda stället det fanns ett snöre på detta lopp. Jag visste att det skulle bli tajt för mig utifrån att jag är en klippa på att mala mala mala, men inte så snabb och explosiv i min åkning. Det är också generellt typisk mig.
Jag ökade tempot rejält, vilket visade sig ta på blodsockret och min CGM (kontinuerliga blodsockermätare, tack finaste diabetessköterska Gudrun på KS för den). Jag tog gelé och tryckte in godis, men sockret ville inte vända tillräckligt snabbt vilket innebar att jag tog slut. Jag hann kort och gott inte, var 15 min sen. 48 km av 60 avklarade.

Vet du vad, jag var så nöjd! Jag kom 48 km, det är långt. Jag vet att jag hade kunnat mala på de sista 12 och jag fått, för krafterna var inte helt slut. Hade jag planerat loppet annorlunda hade jag klarat gränsen, vilket känns skönt att veta. Loppet finns kvar. Jag är stolt över min insats. Jag slog mitt eget rekord i både antal km samt antal minuter i ett sträck på ett par längdskidor aktivt åkandes. När jag satt på bussen, på väg tillbaka till starten, kände jag mig riktigt bra och drogs inte ner av dem runt omkring som var ledsna/besvikna/sura för ett brutet lopp.

Godiset hade jag förstås inte tid att trycka i mig en per km, skulle tagit alldeles för lång tid att få av stav och handske och knöla. Passade på att mula några när det var kontroll, tillsammans med blåbärssoppa, sportdryck samt vatten. Bulle undvikes av erfarenhet, får magen att bli knäpp. Gelé tog jag första när jag kände rejäl dipp, andra utifrån blodsockerfall.

Väl tillbaka i centrala Norberg letade jag mig fram till överdragspåsarna och sedan tillbaka till bilen, var väl ca en km drygt att gå till den. Kalibrerade CGM, stoppade i mig lite smoothie och te, ringde maken och sedan rullande jag hemåt.

Lärdomar:
- ladda med fler långpass och gärna fler mil i skidbenen om det finns snö tillgängligt (kan vara bra att åka iväg till ett ställe där det finns snö annars.....)
- kom i tid och ställ mig längre fram i startleden för att komma iväg lite tidigare och därmed få några minuter till att spela med
- mesa inte för mycket, våga dra förbi åkare istället för att ligga för länge bakom för långsamma
- ta en funderare på hur insulinpumpen skall ställas in innan nästa långlopp på skidor, kan vara värt att sänka basalen till hälften

Summering:
Vurpor: 1, årets första, med flit för att inte köra in i två åkare som ramlat över de tre spåren
Djur: 1, en mus som sprang över spåren
Skavsår på hälar: 0, aldrig tidigare hänt, snarare haft köttsår. Väl investerade nya pjäxor!
PB: 2, antal km samt aktiv tid på skidor i ett svep

Hur mår då kroppen? Jo, förvånansvärt pigg. Jag hade ork kvar, som skrivet. Jag var pigg på vägen hem i bilen och även när jag kom hem. Jag var pigg i morse, trots strilande blodsocker under natten, vilket innebar en pipande CGM ett antal gånger (till makens förtret ett par gånget då han fick väcka mig för jag sov däckad). Jag har fått lite skavsår på båda långtårna inklusive en rejäl blåsa på den vänstra, skyller det på slarvigt klippt nagen och lite tjockare strumpor än vanligt.
Muskulöst idag är jag lite stel i fötter/hälsenor men inte hälsporre-tendens. Skuldror känns av och skulle behöva lite omsorg. Svag träningsvärk i triceps/biceps. Svag träningsvärk i nedre delen av magen. Träningsvärk i framsida lår, rätt rejält i det vänstra på gränsen till att det känns "fel" men är inte orolig. Det ger sig efter ett par dagars återhämtning.

Kommer jag att åka igen?
Ja det kan du ge dig fan på!