2017

Sista dagarna på 2016 har jag bland annat lagt en del tid på att tänka igenom vad jag vill för mitt nästa år. Jag ger inte nyårslöften utan jag sätter upp mål.

Jag skulle ha bytt jobb nu, men ångrade mig i sista sekund, vilket jag känner var ett riktigt bra val. En förändring som inte blev av, men då jag redan vet att jag ska gå en gedigen utbildning under våren 2017 som innefattar att lära känna nya personer känns det precis lagom. Jag stannar kvar i en trygg arbetsmiljö.

Jag har firat jul tillsammans med halva min familj på öjn, Gotland. Jag älskar att vara där, det är bra för själen, det är nära naturen och framför allt är det lugnt, tyst, mörkt och havet finns nära.

De senaste dagarna har jag gjort en större inre resa än på länge. En resa kopplat till mig, mina relationer, min barndom, mina föräldrar, mitt boende, min utveckling, mina målformuleringar. En del slutsatser har gjort ont, en del är förvirrande, en del är bekräftande…..

Jag har gråtit in det nya året. Erfarenheter, insikter, önskningar och närvaro i en salig röra. Lägg där till mål. Tankar, erfarenheter och sorg.

Jag har för första gången skriftligen formulerat ned större och flera mål för min egen del, men även mål som inkluderar familjen. Framför allt egna mål då den enda jag kan förändra och bestämma över är mig själv. Andra personer kan jag endast inspirera och motivera!

Jag har försökt formulera målen utifrån ett huvudmål och delmål längs vägen för att känna att jag är på rätt väg. Jag har en god självinsikt och jag är väl medveten om mina käpphästar, gamla hjulspår och utmaningar.

Vis av erfarenhet borde jag vid detta nu fatta, men hopp och möjligen envishet är det sista som ger upp. Jag har slagit huvudet i samma spik ett antal gånger. Jag hoppas på att under 2017 få lite mer insikt, bli lite klokare, lite bättre, mycket starkare och än mer envis och fokuserad!

Välkommen 2017!

Dagen före årets sista dag

Egentligen hade jag tänkt summera julen. Med bilder från min vecka, med halva familjen tillsammans i vårt fritidshus. Vårt älskade fritidshus vid havet....

Istället blev det en dagen före årets sista dag.....

Jag har varit närvarande idag.

Jag har varit i känslan, känslomänniska som jag är.

Jag började min dag med att sova ut, väl behövligt efter flera nätter med dålig sömn av olika anledningar. Jag fick sova ut. Tacksam för det.

Jag uträttade en del ärenden på förmiddagen. Tänkandes bland annat på gårdagens samtal med min bonusdotter. Delade min kärlek med henne, stöttade henne.

Därefter åkte jag ut till min barndom, eller i alla fall förorten där jag växte upp. Efter att ha tillbringat en vecka i fritidshuset bar jag en enorm längtan efter att flytta tillbaka till landet där jag tillbringade min barndom. Närheten till naturen, mörkret och tystnaden kom över mig enormt. Den slog mig i magen. Hårt.
Att kunna släppa hunden lös. Att bo utan nära grannar och gatubelysning. Att ha nära till att gå ut och springa eller promenera utan att stöta på folk hela tiden. Även närheten till vatten!

Hämtade upp mina tjejer. Berördes enormt av kärleken till dem. Hur stolt jag är som mor. Mina fina tjejer som varit en del av mitt liv i så många år nu. Som har utmaningar i sina liv. där jag försöker stötta upp så mycket jag bara kan.

Vi åkte till pappa/morfars grav. Vi tände ett ljus för honom i columbariet. Det var för länge sen jag var där sist. Om några dagar är det fyra år sedan han gick vidare. Fyra år. Känns som en evighet och ändå kan jag se honom framför mig. Med glimten i ögat. Han fattas mig.

Pappa var närvarande. Jag bad honom hämta mamma snart. Jag lovade pappa vid hans dödsbädd att ta hand om mamma och det har jag gjort. Nu närmar sig att det är dags att de förenas igen. Jag kan känna pappas längtan. Jag ser honom välkomna mamma med en dans.....

Efter besöket hos pappa åkte vi vidare till mamma/mormor. Min mamma är dement sedan en tid tillbaka och det har gått snabbt sista året. Jag har sörjt henne så mycket, och gör fortfarande. Vi tillbringade en stund hos henne. Faktiskt var hon inte lika förvirrad som vanligt. Hon till och med vinkade till oss från balkongen när vi gick.
Dessutom mycket tack till hemtjänsten som gör ett fantastiskt jobb med hennes lägenhet och tvätt, hygien, handling och så vidare.

Jag träffade även mammas barndomsvän utanför. En kvinna som varit en del av mitt hela liv.

Vi åkte hem efter det. Till mitt hem. Jag trivs i mitt hem, men saknar ändå något. Jag älskar alla mina barn och min man.

Jag har funderat mycket på framtiden och vad jag vill med mitt liv.

Parallellt med detta har jag kommit till andra slutsatser. Igen.

Jag har en stor förmåga att förvänta mig och sätta upp tankar kring hur personer i min omgivning ska agera, parera, vara tillmötesgående och prioritera. Det blir alldeles för ofta inte som jag tänkt. Jag säger inte att det är deras fel men jag säger inte heller att det är jag som har förväntningar över det vanliga.

Jag har tagit beslutet att påbörja mitt 2017 utifrån min plan och mina mål. Jag hoppas att make, barn och mina andra nära och kära stöttar mig i min resa. Jag förstår att jag till viss del är ensam i min resa och min största utmaning kommer att bli att hålla i min resa utifrån min privata personliga plan. Samt involvera personer som kan tänkas vilja dela det med mig. Vilka som vill detta det till fullo vet jag inte än... Jag är kräsen på människor och som skrivet har jag redan höga förväntningar.... Därför sätter jag mitt mål och min resa helt ensam med tanken att klara det ENSAM!

Atletveckan på Playitas Fuerte Ventura nov-dec 2016, del 3 av 3

Som avrundning på träningsveckan genomförde vi ett element 5 adventure på söndag eftermiddag. Galet. Utmanande. Roligt. En kombination av övningar.

Jag kan sammanfatta det med att det var tre timmar som innehöll bland annat: springa och gå med sandsäck, knäböj, armhävningar, situps, löpning, sandlöpning, paddling, uppför och nedför, chins, repklättring, boxjump, dra släde med vikter, sång, wallballs, granater och burpees. Större delen av detta i solen. En paus för lite energipåfyll någonstans halvvägs. Vatten släpade vi med oss i teamen. Mitt humör var en blandning mellan förbannad, förstörd, ledsen, hög och glad. Vi avslutade uppe på en topp med cava och några fotoni solnedgången. Tack och lov för cavan säger jag. 

Paddlingen var den skönaste upplevelsen jag tog med mig från just detta event. 

Summa summarun, det var en vecka full av upplevelser och utmaningar. Jag har haft en träningsvärkskurva som gått från noll måndag dag, rakt upp till värsta stunden på torsdagen, för att sedan börja tona ner igen och på väg hem vara näst intill obefintlig. 

Jag och L hade bokat en sportmassage på torsdagen. Det var guld värt. Den genomfördes på anläggningens SPA och var riktigt bra. Min massör tog i ordentligt, men inte mer än att det var hanterbart. Kroppen mådde mycket bättre efteråt och fortsatte läka under natten. Kan ha varit därför mängden av träningsvärk vände. L och jag passade även på att använda foamroller på anläggningens gym flera av dagarna. Allt för att underlätta kroppen återhämtning och motverka stelhet och träningsvärk så gott det gick.

Vid ett tillfälle fick jag även flossning med massage av vaderna. Tack vare Boris. Han är förutom tränare utbildad massör och använder flossband en del. 

Våra coacher har varit bra. Mycket humor och var sin personlighet. Gyula full av ljudeffekter för allting, vilket var så rätt. Han uppmanas fortsätta med dessa. Ett stort plus var även mognadsgraden på coacherna, visst har de humor och allt sådant, men för mig var det positivt att de var äldre än mig och har hunnit med en del i livet. Det skapar en mognad och en ödmjukhet som unga vuxna generellt saknar. Sen skulle dessa två herrar kunna bli lite bättre på administration… 

Under siestan hann vi med en del poolhäng och vi hade bra väder alla dagar utom en då det regnade. 

Miljöombytet från kyla och mörker till sol, över 20 grader varje dag, palmer och hav var väl behövligt. Det var som en bubbla, med paus från alla vardagens måsten. Jag frös inte på en hel vecka.

Kroppen är fantastisk som svara på all träningen och återhämtade sig så pass mycket som den gjorde mellan varje träningspass.

På morgonen avresedagen deltog vi i ett qigong pass i soluppgången på stranden. Mycket annrolunda mot veckans tidigare träning och ingick inte i atletprogrammet, men det var skönt. 

När vi väl kom hem väntade maken och lilleman på mig i ankomsthallen. Glad att se dem. Påbylsade, bleka i hyn, trötta men glada. Skönt att se dem igen!

Nu har jag skapat några nya mål och utmaningar till mig själv. Jag ser redan fram emot nästa träningsresa när jag sparat ihop pengar till det.

Atletveckan på Playitas Fuerte Ventura nov-dec 2016, del 2 av 3

En kort beskrivning av aktiviteter jag genomfört under atletveckan.

Fotografering och filmning – inte en egentlig aktivitet men en närvaro. Ruben, ung herre, med digitalkamera och filmkamera i stort sett konstant i handen under minst fyra av dagarna. Jag vet inte hur många foton och filmer han tog. Till sist orkade jag inte tänka på det. Jag som egentligen avskyr att vara med på foton och definitivt film. Jag blir liksom inte bra på bilder. Det är inte Rubens bilder som är med i bloggen vill jag upplysa om!

Landsvägscykling

Dryga 4 mil landsvägscykling. Jag har cyklat en del racer tidigare och har inte problem med själva cykeln, sadel, sittställning, växlar. Jag hade inte med mina cykelskor och inga cykelbyxor eftersom det enbart var ett tillfälle på schemat. Jag ångrar att jag inte cyklat mer under sommaren som varit. Jag gjorde en egen resa på den turen. Allt från hög på livet över platåer, ned för backar och en och annan uppförsbacke. Jag var nära gråt och tandagnisslan i vidriga uppförsbackar som jag kände ett hat inför och mest halkade efter hela tiden. Observera då att sist var alltid Boris för att se att alla kom med.  En utmaning för honom som alltid vill vara först, enligt honom själv.

Halvvägs på cykelturen bjöd Gyula på något slags energiklet som var ja minst sagt kletigt och extremt sött till smaken. 

Vattenflaska hade varken jag eller L någon som var anpassad efter flaskhållare på cykeln, så vi fick linda in våra halvlitersflaskor i handtorkspapper för att flaskorna skulle sitta kvar i hållaren. Allt går om man vill. Att ge sig ut utan vatten kändes som en riktigt dum idé.

Mountain morning walk and run

Upplevelsen att möta soluppgången vandrandes upp och ned för bergen kring playitas. I efterhand när jag tittade upp längs stigen på berget beundrar jag mig själv att jag tagit mig upp och ner där. Backe har aldrig varit min starka sida. Oavsett att gå, springa eller cykla uppför. Jag kämpade på i alla fall. Grusiga stigar. Otroligt vackert att möta morgonen på det sättet. Gyula först, Boris sist. Oss andra emellan. Pauser för fotografering. Jogging bitar av vägen och hela sista tredje delen tillbaka till anläggningen. 

FitnessCross

Ett pass som var riktigt roligt. Vi använde oss av redskap i form av gummiband med olika motstånd, samt vattenfyllda bollar och vattenfyllda korvar. De vattenfyllda redskapen fanns i två olika storlekar. De var spännande att träna med då vattnet gjorde dem ostabila. Bra för corestabiliteten. Jag skulle vilja ha sådana hemma själv. 

Vi fick göra olika övningar, de flesta i intervaller en viss tid. Sedan byte mellan övning och redskap. Det var marklyft, pressar, frivändningar, getups, situps, triceps, biceps och så slängdes det in lite burpees och andra kroppsövningar dessutom. 

Passet genomfördes utomhus på en gräsmatta.

  

Simning i olympiska poolen

Att få stiga ner i en uppvärmd 50 meters pool, innan solen ens har gått upp, att simma under soluppgången. Det är lycka för själen. Äntligen något jag behärskar, även om jag inte är direkt snabb eller så värst uthållig än så länge. Crawla kan jag åtminstone. 

Som simcoach hade vi en tysk triathlet som heter Ruben. Han var även fotograf/filmare under veckan. Ödmjuk, varm man. Med humor. Jag och en person till kunde crawla redan, för resten av gänget var det relativt nytt. Vi hade tre pass med Ruben, såklart svårt att hinna sig crawla på tre tillfällen, men en start och en grund för att väcka intresse. 

Jag tyckte det var kul med lite teknikövningar. Plus att jag fick bra feedback utifrån min nivå, med teknik och tips på vad jag ska tänka på. 

Ett av passen var när solen redan gått upp, då var det nästan en för varm känsla i poolen. Solen tog direkt så både jag och L fick baddräktsmärken, ja utöver då existerande märken av bikini, sportbehå och träningslinnen.

Simning öppet vatten

En av dagarna hade vi simning i öppet vatten på schemat. Egentligen var det swimrunträning på schemat. Jag avstod run-delen och fokuserade på att passa på att simma. Jag har inte simmat öppet vatten sedan början av oktober. Fantastiskt! Riktigt salt vatten. Klart. Bra botten, inga konstigheter att möta på. Vi simmade ut till en boj som vi rundade och sen in igen mot stranden. Ett varv var cirka 150 m. Jag simmade fem varv. Lycklig. Sen fanns det inte utrymme eller ork att göra det fler gånger, mitt eget val, men upplevelsen var väl värd att minnas. 

Kampsportfys

Två pass fylldes av kampsportfys med Boris som instruktör. Jag gillar det skarpt. Att sparkas och slå är skönt. Jag har alltid tyckt om det. Skönt att bli av med lite aggressioner. Det var tuffa pass. Mycket intervaller med slag och sparkar. Vi använde mitsar men även ”säckar på fot” (vet inte vad de kallas för). 

Ett av passen avslutades med enminutersintervall där en person i taget fick ta på boxningshandskar och slå på Boris, medan de andra gjorde olika varianter av plankan.

Styrketräning – tyngdlyftning

Styrketräning var även det på schemat, förstås. Vi har både gått igenom övningarna och kört övningar. Bland annat byggt grunden för stöt genom att dela upp den i marklyft, frontböj, frivändningar och pressar. Samt satt samman rörelserna till en stöt. 

Vi har gått igenom steg för att kunna göra chins och toes to bar. 

Vi har stått på huvudet och stått på händer.

Vi har använt kettlebells i olika övningar.

Vi har gjort en helvetes massa burpees, armhävningar och situps. 

Atlettester

Våra coacher bjöd förstås på en del tester utifrån atlettemat. Gyula har försett oss med tabeller där vi kan se hur mycket poäng som fås och vilken nivå som uppnås. Jag har inte lyckats få poöng på allt ännu. Det var fem tester som vi genomförde. Att hoppa fem jämfota hopp och komma så många meter som möjligt. Att stå på händer mot en vägg så länge som möjligt (alternativt stå, gå på händer utan stöd). Olympisk stöt, vikt i förhållande till kroppsvikt. Overhead knäböj mot vägg, med pinne, där avstånd från väggen mättes. 2 km rodd i roddmaskin på tid.

Vi fick även göra ett test i bassängen, 1 km valfritt simsätt på tid.

Atletveckan på Playitas Fuerte Ventura nov-dec 2016, del 1 av 3

När jag fyllde 40 i somras önskade jag mig en träningsresa med Apollosports. Jag fick några bidrag till min resa och bestämde mig för att boka. Efter mycket övervägande kom jag fram till att jag ville ha sällskap med mig på resan. I alla fall på just denna. Jag skickade ut en förfrågan bland mina vänner, till dem jag trodde kunde tänka sig vilja följa med. Plus att dessutom ha råd att åka. Jag fick napp!

Jag har sedan början av november börjat få julfeeling men liksom inte riktigt fattat att jag skulle iväg på en resa innan jul. Helt plötsligt var det dags. 

Måndag till måndag åkte vi, L och jag. Maken och lilleman lämnade av mig på Arlanda terminal 5 tidigt på morgonen. Jag är en person som alltid vill vara ute i god tid och inte riskera att komma försent till något. Incheckning och säkerhetskontroll gick finfint. Som vanligt får jag alltid pip i bågen, dels hade jag jeans med många dragkedjeattiraljer men sen piper alltid min insulinpump och rekommendationen är att inte lägga den i lådan som röntgas. Jag börjar vänja mig nu att det piper varje gång. 

Jag hade inte förstått innan hur lång tid vi skulle tillbringa i luften, geografi har aldrig varit min starka sida och jag hade inte studerat klockslag för ankomst utan enbart avgång. 6 timmar på ett flygplan, plus tid innan start och efter landning, det är fasiken inte kul. Såklart var det värt det när vi väl var framme, men jag är inte så förtjust i den trånga känslan i en flygplansstol. Ändå är jag inte lång med mina 164 cm, jämfört med många andra.

I vilket fall lämnade vi ett vinterkallt Sverige och kom till dryga 20 grader, sol och palmer på Fuerte ventura. Vid flygplatsen väntade en buss som tog oss ungefär 40 min till Playitas. Väl framme var L snabb som en vessla och ställde sig i kö för incheckning, jag tog hand om väskorna. 

 

Tack och lov för att vi stod långt fram i kön. Man skulle minst sagt kunna säga att det tog väldigt lång tid per person som skulle checka in, de arbetar inte så värst snabbt!

När vi väl fick vårt rum var det längst upp och längst bort på hotellet. Vi bodde i hus 6. Det finns en hisslinbana som går dit upp, men den var dessvärre trasig. Vi orkade heller inte vänta på eventuell skjuts upp utan knatade på med våra rullväskor. 

Vid ett tillfälle räknade vi trappstegen upp till vårt rum, 188 stycken. Vi hittade i alla fall en liten genväg som vi tog istället, för att spara tid och ben då vi gick upp och ner till vårt rum ungefär 3-4 gånger per dag.

När vi installerat oss på rummet var det ganska snart dags att gå ner för att möta upp alla andra nyanlända träningsfantaster för att få en rundvandring i området så vi hittade dit vi skulle när det var dags för träning. 

Vi körde även vårt första pass kl 17.00. Då fick vi träffa våra coacher Gyula och Boris, berätta kort om oss själva och sen köra igång med lite kettlebells, armhävningar, knäböj och situps. Vi var till att börja med 8 stycken i atletgruppen tror jag, sen blev vi 10 stycken, plus coacherna. Ett trevligt gäng, från lite olika håll i landet och med blandad träningsbakgrund.

Vårt hotellrum kan jag inte säga att det var super direkt. Kylen blev knappt kall, acn var trasig, sängen hård och knarrig som en gammal säng från länge sen. Lite möggel-lukt på toaletten. Men vi hade i alla fall havsutsikt, en pytteliten balkong och både dusch och badkar. Dörren till rummet drogs längs golvet så vi fick extra träning varje gång bara genom att få upp och igen den. 

Att vara så nära havet är gudomligt ljuvligt. Jag älskar verkligen vatten och att få vara nära. Oavsett årstid egentligen, men såklart uppskattar jag att kunna bada och framför allt simma!

Första kvällen var L och jag även med på mingel. Det visade sig vara mingel varje kväll klockan halv åtta, inkluderat ett glas dricka. Cava tackar jag sällan nej till, bubbel är en av mina absoluta favoriter. 

Alla måltider på hotellet var i bufféform. Frukost, lunch och middag. Lunchen med kanske hälften så mycket än middagen att välja på. Frukosten var rätt riklig. Dricka ingick endast till frukosten, vilket vi tyckte var ganska snålt. Vatten borde kunnat ingå samt kaffe/te efter maten. Men, då tjänar de troligen mindre pengar förstås. Vi tycker även att en flaska vatten per person och dag borde ingå på hotellrummet.

Atletveckans upplägg var ett ganska späckat schema med dagliga tänkta pass och hålltider. Jag valde att delta på allt, med två undantag. Jag avstod ett löp-pass på 30 min då jag dels är så kass på löpning nu efter en lång period av rehab och dels för att jag vill ta det fortsatt lite försiktigt med löpningen och verkligen kunna anpassa fart och sträcka och terräng efter hur högerbenet känns. Jag avstod även ett till löp-pass, men då tog jag och L en promenad under den tiden istället för att inte göra någonting alls. 

Våra dagar började med träning klockan 07.00 de flesta dagarna. Det innebar att vi gick upp vid cirka 06.20 för att hinna vakna till, klä på sig och ta sig till mötesplatsen. Vi hade även tagit med oss lite ätbart till rummet för att kunna få i sig någonting innan aktiviteten. Jag för min del vill gärna äta någonting litet innan träningen för diabetesens skull. 

En dag började vi klockan 08.00 vilket innebar att vi hann äta frukost innan, om än med lite tidspress då frukosten öppnade 07.30. En dag fick vi ”sovmorgon” och började träningen klockan 09.00. Tre av kvällarna hade vi även föreläsningar mellan kl 21.00 och 22.00.  Sammanfattningsvis kan jag säga att vi tränade, åt och sov om vartannat. Samt en stunds siesta i samband med lunchen då vi han ladda om genom att pausa i solen en dryg timme.

sjukgymnast återbesök

Idag var jag till min sjukgymnast på återbesök. Det var tre månader sen sist. Det vi kom överens om då var att jag skulle fokusera på rehab-övningar för mitt högerben. Samt att ta det lugnt med löpningen under perioden.

Jag har tragglat på med övningarna minst två gånger i veckan. 

Jag är så glad, det har gett resultat. Jag har känt att högerbenet blivit lite stabilare och något starkare, men det är inte helt tillbaka. Däremot var det tydligt att det var mycket bättre styrka och muskulatur nu än tidigare. Skillnaderna mellan höger och vänster är inte lika stora längre.

Han rekommenderade att jag ska fortsätta med rehab-övningarna, lätt löpning är ok så länge det inte börjar göra ont eller krampa igen. Jag kan testa intervaller, men ska ta det försiktigt och känna efter samt att inte gå ut för hårt i början. 

P M S

De senaste dagarna har jag varit lite ur form, eller ur balans, eller ja jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Detta återkommer var 4-5e vecka eftersom det tillhör kvinnokroppen. PMS. Jag är oftast glad och tacksam över min kropp. Jag tycker att den svarar bra på min träning, den levererar utifrån vad jag ger den. Jag har ganska lätt att bygga styrka om jag ger mig fanken på det. Jag springer väldigt gärna runt i mellanmjölkslandet men tänker att med fokus på mer löpning och att slänga in intervallpass kommer kroppen att svara. 40 + innebär för mig en lite stelare kropp, som lite mer protesterar eller säger ifrån ibland i vissa delar.

Men, så kommer dessa dagar av PMS. Som har förföljt mig i 25 år. Nu är jag absolut inte en person som har så pass svåra symtom att jag behöver söka vård för att få kemisk hjälp, men det stör mig ändå. Det kommer smygande. Efter någon dag kommer jag på mig själv att jaha ja, det kan nog vara så att mensen börjar närma sig, det vill säga jag är påverkad av hormonerna i kroppen. De har övertaget helt plötsligt.

Den ena delen av förändringen är humöret. Jag har ett hetare temperament än vanligt. Framför allt mer irritation än jag brukar ha. Går igång på saker. Irriterar mig hela vägen ner till lilltån. Kan heller inte stoppa irritationen fast jag egentligen mentalt förstår att den är överdriven. Detta går då vanligtvis ut över mina närmaste, i min profession går det bra att hålla i mig, men privat är det svårare.

Förutom irritationen har jag mer känslor över huvud taget, som om jag som känslomänniska i grunden inte var nog. Tyvärr inte så många positiva känslor som förstärks utan förutom irritationen har jag lätt till tårar, känner mig lättare kränkt, utsatt eller hudlös. Min alldeles egen hjärna snurrar in sig totalt och klankar ner på kropp, själ, självförtroende och självkänsla. Den inre rösten får för sig att säga saker som inte alls stämmer överens med verkligheten, men ändå kommer det in lite för långt och påverkar mitt mentala mående.

Igår kväll förvarnade jag min träningspartner att jag var ur balans, att jag kanske skulle komma att lägga en del verbala spyor Men, de skulle avta när den fysiska aktiviteten kom igång. Det kom faktiskt inte så många verbala spyor, men bara att jag sagt det innan underlättade. En del små spyor, sen var vi igång och humöret blev genast bättre. Dessutom fick jag förståelse för allt det innebär att ha pms-problematik.

Sen när mensen väl kommer igång, då innebär det oftast värk, tokblödning en till två dagar, risk för att det blöder igenom. Självklart blöder det mer vid fysisk aktivitet. Dessutom känns kroppen oftast extra tung och svårstartad.

Kort och gott, det finns för vissa av oss kvinnor, lite extra utmaningar att ta hänsyn till och förlika oss med när det gäller våra kroppar och våra cykler!

Sjuk

Jag har varit hemma och sjuk i två dygn. I måndags hade jag en skum magvärk. Det var inte mensvärk och heller inte känslan av ägglossning. Heller inte illamående i form av kräksjuka, inte heller feber. Istället bara ont, bitvis molande bitvis ont. Svullen övre del av magen. Lokaliserade det till lever/gallblåsa området.

Varje gång jag åt gjorde det mer ont.
Till sist blev jag riktigt orolig över vad det kunde tänkas vara. Magen skötte sig i övrigt om jag säger så. Så ingen förstoppning.

Jag försökte gå en promenad igår på dagen, jag gick väldigt långsamt i ungefär en halvtimme och fick stanna flertalet gånger på grund av smärtan som gav som kallsvettningar och driver av osköna vågor genom kroppen.

Jag har inte kunnat sova på grund av smärta, under nätterna. Istället har jag sovit igen genom att sova i omgångar under dagarna. Mer sömn än jag brukar få till under ett dygn, även om den varit fördelad. Jag har mestadels varit stilla för att minska smärtan.

Idag har det nästan helt släppt. Lite skum känsla fortfarande och lite svullnad kvar men inte samma smärta och jag kan röra mig utan problem.

Varje gång jag har perioder när jag mår såhär dåligt får jag mig en rejäl tankeställare över hur tacksam jag är när kroppen levererar och svarar som den ska. Så fort jag får problem med magen eller  rejäl huvudvärk slås hela jag ut och förmår inte göra något alls. Vilket i sig resulterar i att jag känner mig tråkad, låg och rastlös. Liten. Ömklig.

Det är så mycket som är lätt att ta för givet annars. Som bara fungerar. Friktionsfritt. PÅ så vis är det emellanåt skönt att bli lite påmind om hur bra jag faktiskt har det....

Imorgon hoppas jag vara helt återställd och på plats på arbetet igen. Pigg, alert och träningsredo!

tyngdlyftningskit

Min man, han börjar vänja sig vid mina tokiga idéer. Den senaste har mognat under en ganska lång period. Jag vill ha en egen skivstång…..

Så var det dags. Jag beställde mitt kit. Jag valde ett tynglyftningskit från Eleiko. Vad annars. Ska det vara ska det vara äkta vara tycker jag. Jag, trots novis, märker skillnad på en Eleikostång och det märke (oklart vilket) som är på mitt gym. 

Först hade jag tänkt beställa damstång, men valde man utifrån maken. Skivstången för kvinnor väger 15 kg och för män 20 kg. 

Typiskt nog tajmade leveransen av mitt (vårt) kit samtidigt som snön kom. Det vill säga lastbilen med mitt 242 kg tunga kollis kunde inte komma hela vägen fram. Jag arbetade hemma för att kunna ta emot leveransen. Maken och en granne fick hjälpa till att bära in skivstång, vikter och min kettlebell från vändplanen en bit bort. 

Dock är jag nu, stolt och glad ägare av en egen skivstång med vikter. Må hända investerar vi i ett rack under nästa år också. Kanske något mer. Mitt fokus tills vidare kommer att vara ryck och stöt och marklyft. Samt andra bra saker man kan göra med en skivstång man kan göra förstås. Enbart fantasin sätter gränser. Till våren blir det bootcamp på baksidan. 

Träning är glädje och livskvalitet!

Snön kom tidigt – men inte för att stanna tyvärr

Så kom snön. Jag personligen älskar det. För min del får snön gärna komma i november, gärna en meter eller så, och sedan stanna tills slutet av mars. 10 minusgrader, eller i alla fall sju. 

Det har toksnöat här i Stockholm Under 3 dagar. I Stockholm innebär det kaos trafikmässigt. Både kommunalt och bilmässigt. Jag har klarat mig bra ändå. Jag är bra på att köra bil i snö. Jag tycker det är roligt rent utav. Jag tror inte ens det varit så mycket snö på en gång sedan vi flyttade in i vårt hus. 

Vad jag inte tycker om är när det blir slaskigt och blött och grått. Det är enbart deprimerande.

Jag och dotter satte upp utebelysningen, i trädet och runt fönstret. Extra mysigt. Lite extra livskvalitet på något vis. Maken skottade. Hunden for runt i snön som en valp. Lilleman gjorde snöänglar och kastade snöbollar.

I vilket fall. Jag tränar tillsammans med grannen min, med hennes fokus på Vasaloppet. Jag gillar det. Jag åker mer än gärna med henne på träningsresan. Kanske inte riktigt än är redo för att köra loppet igen själv, men jag älskar träningen. Hittills har vi åkt rullskidor – nu kom snön.

Jag föreslog för min vän grannen att nu är det dags att skippa den prioriterade gångvägen och ge oss ut på längdskidorna istället. När vi har chansen. 

Fram med längdskidorna från förrådet. Jag letade fram fodralet och hittade två par skidor och tre par stavar. Mina äldre skidor är ganska slitna faktiskt, jag köpte ett par nya inför Engelbrektsloppet och Vasaloppet 2013. 

Jag har inte använt mina längdskidor sedan 2013, det vill säga gammal valla fanns på dem. Började med att rengöra dem nya och även mina äldre skidor som hade gammal valla på sig. Sen försökte jag valla på efter bästa förmåga. Jag hade kollat in på sidan skidspår.se, som jag varmt kan rekommendera. Där kan man läsa om spårstatus på olika anläggningar.

I vilket fall tog vi med oss skidor och stavar och pannlampor och gav oss ut på en golfbana i närheten. 

Helst underbart. Gnistrande snö. Vackert. Fridfullt. Mörkt. Nästan fullmåne. Några andra individer i spåret, men verkligen inte många. Riktigt bra spår ändå. Inte många genomslag, lite löv här och där bara. 

Det var annorlunda än med rullskidorna såklart. Jag hade lite bakhalt så jag blev lite förbannad (blir ofta det när jag åker längdskidor). Min vän A hade skidor som hon inte använt på 6 år och den gamla vallan fungerade utmärkt för henne. Bättre än min. 

Jag är i vilket fall glad och tacksam över att få komma ut på skidorna. Jag hade aldrig åkt så mycket rullskidor som jag gjort nu om inte A hade haft sitt mål. Likaså med längdskidorna. Längd- och rullskidor är kul och framför allt bra träning. 

Troligen kommer snön snart försvinna. Sorgligt nog. Jag önskar att så var inte fallet men jag vet att det kommer bli så. Jag hoppas att den kommer tillbaka. Att vi får en riktigt snörik vinter.

21 dagar

Om 21 dagar åker jag på mitt livs första träningsresa. Jag är pirrig. Jag åker med en väninna. Jag lämnar familjen hemma. Jag är så pirrig. Samtidigt som jag ser fram emot det mycket, så är det lite läskigt. 

Jag längtar efter värmen och miljöombytet. Palmer. Och framför allt träningen!

Samtidigt, jag kommer att längta enormt mycket efter man och barn. Våra stora barn är jag ”van” att klara mig utan varannan vecka. Fast jag kommer att längta efter dem ändå. Man och lilleman – inte alls van att vara borta från. Jag har aldrig varit borta så länge från dem. Dubbelkräftan i mig som älskar hemmets trygga vrå tycker det är lite läskigt….

Jag har tidigare varit borta ett par nätter i sträck. Simcamp med Colting & Borssén (vilket för övrigt varmt rekommenderas av både mig och maken som varit där i olika omgångar), SPA-tripp och någon weekend här och där. Nu väntas en längre period...

Denna resa, via Apollosports, är en del i min 40års present. Jag fick presentkort på Apollo och även bidrag till resan. Så det bär av snart. Jag kommer att delta på något som kallas Atletveckan. Olika typer av träning varvas. Cykel, tyngdlyftning, löpning, simning med mera. 

Förmodligen kommer tiden att gå fort när jag väl är där och jag tror det kommer det bli ett minne för livet. Vem vet, måhända blir det fler träningsresor framöver….

Se nedan bild från apollo.se. Las Playitas Fuerte Ventura. Here I come......

bild från apollo.se

Livet

Livet.

Det rullar på-

Jag kan ibland undra vad meningen är.

Jag sa härom dagen till en vän, att jag lever med min man. Vi har roligt tillsammans. Ibland är jag så jävla förbannad på honom. Fast jag vet att jag älskar honom men aldrig skulle erkänna det just då, i stridens hetta. Vi har roligt tillsammans. Ett liv utan honom skulle kännas hemskt. Tanken vid att något skulle hända honom gör mig kräkfärdig. Vi har samma humor. Vi har roligt. Vi skulle aldrig dela på oss. Jag vet att även min kära make retar sig på mig. Det tillhör livet.

Vänner. För mig minst lika viktigt. Att ha min nära vän att dela saker med som jag inte kan dela med någon annan i hela livet. Att våga dela de innersta tankarna, funderingarna. Det som skrämmer mig, som driver mig, som gör mig. Att hon inte skulle ha tid, att livet kommer emellan. Jag blir handlingsförlamad. Vet inte vad jag ska ta mig till.....

Jag har fyllt 40 år.
Jag har fem barn mellan 7-18 år. Jag älskar dem alla.

Jag tränar, det är en viktigt del i mitt liv. Jag mår bra av att träna.

Jag funderar över mitt intag, vad är bra för mig att äta och dricka. Hur mycket påverkas min vikt. Vad ska jag prioritera. Vad vill jag? Vad är viktigt för mig?

Jag har många delar i mitt liv som jag är kritisk mot. Som jag vill förändåa men inte riktigt lyckas rå på. För att jag inte har karaktären. För att jag har krav på mig själv som jag inte upprätthåller.

Tiden får visa vad det blir. Hur det blir. Jag fortsätter att älska. Det är vad jag kan göra. Livet går vidare... Jag tänker fortsätta att njuta. Allt vad jag kan.....

Ad Infinitum!

Tack Stockholm Stad - rullskidor!

Tänk att det kom vinter. I mitt minne ovanligt tidigt. Igår kväll när vi skulle åka hem från vänner som vi ätit middag hos var det snöstorm när vi klev ut genom huset deras. 

Jag som redan har fått en längtan efter julen, som redan smakat årets första julmust och till och med druckit glögg samma kväll, blev såklart enbart glad. Jag älskar när det kommer snö. Jag hoppas innerligt att det får bli en vit vinter i Stockholmsområdet.

Kusinen i norrland hade lagt ut bilder från Uttersjön. Där det redan kommit ca 40 cm snö. Lyxigt. Längtar till norrland, det är mitt andra hem.

I vilket fall har det såklart inte kommit tillräckligt med snö för att åka längdskidor här hemma. Jag och grannen hade planerat att åka rullskidor idag. Som tur var kom jag på att Stockholm stad har vissa cykel- och gångbanor som är prioriterade under vinterhalvåret. Något en cykelentusiast till vän informerat mig om. Han cyklar året runt oavsett väderlek.

Därav tog vi rullskidor och stavar under armen och promenerade till den preppade vägen. Där var det inga problem alls att åka rullskidor och vi njöt till fullo. Tack Stockholm Stad!

Från Stockholm.se:

Snöröjning med sopsaltningsmetoden

Sedan vintern år 2013-2014 använder vi en metod som kallas sopsaltning för att hålla de prioriterade cykelstråken fria från snö och is. En maskin borstar bort snön och sprider samtidigt en saltlösning istället för sand eller grus. Samtidigt som vi håller saltmängden nere minskar risken för slaskbildning och återfrysning eftersom ytan sopas ren från snö innan vi lägger på saltlösningen. Vi kan använda metoden ner till cirka åtta minusgrader. Blir det kallare använder vi traditionell snöröjning med plogning och sandning tills det blir mildare väder.

För en effektiv vinterväghållning testar vi exempelvis olika borstar för att ta bort snön liksom metoder för att sprida saltlösning. Det sker i samarbete med stadens entreprenörer och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Genom att löpande utveckla metoden kan vi öka effektiviteten och höja standarden samtidigt som vi håller saltmängderna nere.

Efter rullskidorna värmde jag mig med provsmakning av årets glögg. Ganska glöggig smak men med lite mer strävhet och något mindre sötma än klassisk rödvinsglögg. Jag älskar flaskan!

Träningsvärk

Jag har träningsvärk. Igen. Jag tycker om att ha det. Jag tycker om att känna att kroppen har arbetat. Jag tycker om att känna aktiviteten och styrkan, att min kropp levererar. Även psyket för den delen. Den mentala biten är med mig. Oftast, men inte alltid.

I förra veckan hade jag rejäl träningsvärk utifrån min utbildning Eleiko strength coach. Utifrån den fick jag träningsvärk framför allt i benen men även en del i armar och mina handleder har fått arbeta på ett annorlunda sätt. De är ovana. Jag frågade läraren på utbildningen om handledsskydd. Han är av åsikten att varje tyngdlyftare ska ha lyftarskor, handledsskydd, bälte och tejp i väskan. Kan vara något mer jag missat där. Jag har i alla fall lyftarskor och handledsskydd. Bälte har jag aldrig använt mig av. Läraren på utbildningen tyckte ändå att jag skulle prova ut ett och ha med mig….

Idag har jag ny träningsvärk. Handlederna är fortfarande ”påverkade”, jag glömde ta mina handledsskydd när jag tränade tyngdlyftning häromdagen. Nu ligger dem i alla fall i träningspåsen tillsammans med tejp och lyftarskor. 

Igår tränade jag och maken tillsammans för första gången på länge. Vi körde bland annat utfallssteg med viktsäck, bänkpress, dips och chins. 

Jag har som mål att klara åtminstone en chins men det är långt kvar. Jag använde mig av gummiband som stöd. Det var kul. Det var evigheter sen sist. 

Dock såklart träningsvärk. I bröstmuskler samt på baksidan. Härligt!

Träningsutbildning i tyngdlyftning

Förra veckan hade jag tre dagars semester från jobbet för att utbilda mig. Jag gick Eleiko Strength Coach level 2. 

När jag gick min Eleiko PT utbildning ingick Eleiko strength coach level 1 som sista del i utbildningen. Det var första gången jag kom i kontakt med tyngdlyftning och jag gillade det direkt. Lisette Lindsjö var lärare för den kursen. Inspirerande och glad kvinna.

Jag har mer och mer genom åren kommit att tycka om styrketräning och framför allt att använda mig av lösa vikter, skivstång och kettlebells istället för maskiner. Olympiska lyften ryck och stöt är komplexa övningar och mer utmanande än andra. Det tycker jag också om. Jag bestämde mig därför direkt efter min PT utbildning att gå nästa steg i Strength Coach. Den var i Stockholm först förra veckan. 

Tre dagar. De var mycket intressanta och givande. Anders Lindsjö var utbildare och han hade en bra balans mellan teori och praktik. Dessutom underhållande och rak samt med en egen gedigen erfarenhet genom att själv tävlat på elitnivå. 

Dessa tre dagar var även lite berg och dalbana för mig personligen. Vi var ungefär 18 elever. Varav jag tror 16 var utbildade PT och även arbetar som tränare i någon form. En var kiropraktor, det vill säga har god kunskap om kroppens anatomi. Jag kände mig lite malplacerad faktiskt. Visst jag har gått min PT-utbildning och jag har haft några kunder sedan dess. Men jag har ingen kontinuitet i det. Jag har mitt heltidsarbete som socionom, hur mitt brinnande intresse för träning och att inspirera andra inom det ska se ut framöver är inte helt klart i nuläget.

Lägg till den kvinnliga delen av månaden på det. Hormonpåslag såklart.

Träningsvärken kom som ett brev på posten redan efter första dagen. Det visste jag redan eftersom jag inte tränar den typen av styrketräning regelbundet.

Summan av kardemumman är jag väldigt nöjd med utbildningen. Så småningom när jag byggt på lite mer erfarenhet ska jag gå level 3 också.

Välkommen november

Med extra intag av D-vitamin (vilket alla som bor i det här landet) och ett leende på läpparna ska jag ta mig an november. November är en av de månader under året som jag tycker är tyngst. Dels för att mörkret blivit så påtagligt och att det fortfarande blir mörkare och mörkare för varje dag. Dels för att löven till stor del trillat av redan i början av månaden vilket innebär att det blir ett mer kalt landskap. Å andra sidan tycker jag om årstiderna och att det sker en förändring under ett år i Sverige. Det blir till att uppskatta varje årstid för vad den är.

Jag tänker mig en november med många tända levande ljus. God mat (tack maken). Träning som fortsätter rulla på, gärna utomhus så mycket som möjligt, speciellt under helgen för att få dagsljus.

Jag tänker mig november med regelbunden och varierad träning, med mestadels fokus på rehab högerben samt komma igång med löpningen och bygga upp konditionen. 

Jag tänker mig november med fokus på närvaro. Det väntas middagar med vänner, och till slutet av månaden åker jag iväg ensam från familjen på en resa. 

Välkommen november, med regn rusk mörker sol och kärlek.

Summering av öppetvatten: säsong 2016

2 april var första vändan i öppet vatten. Den var inte lång kan jag säga. Det var en fin dag, absolut, men isen låg kvar en bit ut från stranden. Jag och H började med swimrunpass inför vårt lopp på Utö sista helgen i maj. Tre dopp under passet. Doppen bestod av att springa ut på bryggan, hoppa i det kalla vattnet och därefter ta sig in så snabbt som möjligt till stranden igen. Jag tror jag råkade sparka H varje gång vi hoppade i, i ren överlevnad att komma in till land så fort som möjligt igen. Rejäl freeze i händer, fötter och nacke. Ansiktet försökte vi inte ens stoppa ner under ytan för att crawla.

De nästföljande passen var även de rejält svala. Bortdomnade fötter som knappt gick att springa på. Smärta när de tinade upp. Samtidigt, kul knasigt nog. 

Jag har mest av allt simmat i Mälaren eftersom den ligger närmast till hands. Men även större och mindre sjöar, älvar/åar och havet i form av Östersjön. 

Jag har genomfört några enstaka pass själv, men med sällskap nära. De gånger jag nött själv har jag varit där jag bottnar. Antingen mellan bryggorna vid ett av baden i närheten, eller längs den långgrunda stranden på Gotland.

 

Någon enstaka gång har det duggat, men otroligt nog har det varit uppehållsväder nästan alla tillfällen, sen har det varit mulet och molnigt emellanåt men vad gör väl det. Jag kan egentligen tycka att det är mysigt att simma i ett varmt sommarregn. 

 Jag har genomfört sex lopp som innefattar simning i öppet vatten, alla swimrun. Jag har simmat med 12 olika personer, fyra av dem har jag kört lopp med. Vissa har jag simmat med en gång, andra många gånger. 

Det klaraste vattnet har varit Östersjön. Det mörkaste vattnet har varit en älv i Värmland. 

Jag har blivit med Swimlaugh Lifestyle klubb. Som i grunden handlar om att ha roligt och att njuta av att simma gärna i just öppet vatten. Klubben kommer att genomföra flera event under nästa säsong.

Min sista vända i svenskt vatten för säsongen 2016 var den 10 oktober. September var fantastisk. Varmt i vatten och i luften. I oktober började det svalna snabbt. Sista vändan använde jag ett merinoull-underställ under våtdräkten. Det fungerade riktigt bra. I vattnet var det ynka 13 grader, det hade blivit två grader kallare på en vecka. Men väl i vattnet led vi inte nämnvärt. Lite kallt att crawla, det vill säga ha ansiktet under ytan, men det viktigaste var att få simma. Dessutom med vackra höstfärger i träden längs med kusten.

Nu blir det till att längta till nästa säsong. Till dess bassängpass och fortsätta min rehab för att kunna bygga på terränglöpningen och löpstyrkan!

Intervallpass igång

Jag har börjat smyga igång lite försiktigt med min löpning. Ingen löpning i uppförsbackar än, innan rehaben pågått ett tag till. Befinner jag mig i terräng blir det promenad uppför och jogg/löpning så mycket jag orkar på platten och nedför. Jag har bestämt mig för att inte sätta någon press på hur fort jag ska springa utan mer upplevelsen och att vara ute en viss tid. Målet är att passet och löpningen ska kännas givande och energipåfyllande. Det ska ge mersmak. Behöver jag promenera bitvis så får det vara så. Huvudsaken är att jag kommer ut.

Jag har även gjort mitt första intervallpass av många som väntar. Jag hörde faktiskt, apropå intervallpass, att just intervaller är bra för bättre löpekonomi. Det behöver jag. I vilket fall ska jag prioritera att genomföra intervaller. Mitt hjärta behöver utmaningen, pulsen behöver komma upp mer och tuffare. Den har inte gjort det på alldeles för länge känns det som.

Jag och min swimrun-partner har ett program som vi ska försöka förhålla oss till under vinterhalvåret. Jag har lagt upp tre pass per vecka, plus bonuspass. Två av tre bör minst genomföras per vecka. Vi får se hur det går. Jag som har en förmåga att breda ut till allt möjligt annat som jag känner för att träna. Löpningen behöver vara en betydande del för min del dock, så länge högerbenet håller ihop! Att det kommer en vinter berör mig inte så värst, det finns bra broddar eller broddskor att använda när det blir halt ute. 

Energitillskott

Vi kan alla behöva fylla på med energi eller liknande under en längre ansträngning i form av långpass eller lopp. Dock är det alltid livsviktigt för mig som diabetiker att alltid ha med mig socker i någon form. Jag har ätit sjukt många dextrosol de senaste 29 åren. Dextrosol har funnits så länge jag haft diabetes och paketen har sett i stort sett lika dana ut till och med. Den enda skillnaden är smakerna. Neutral och citron har alltid funnits. Neutral klarar jag inte av längre, citron funkar. Sen har det funnits apelsin, svarta vinbär, tropical, lakrits, mint, cola och jag har säkert glömt någon smak. Lakrits i all ära, jag älskar lakrits, men det blev liksom fel i mig som lakritsälskare. Cola-smaken är bra, mint likaså. Citron håller fortfarande, var dock tvungen att ställa om smaklökarna då de ändrade själva citronsmaken för ett tag sedan.

Problemet med dextrosol och träning är dock att jag svettas som en tok när jag tränar och det tränger in i dextrosolpaketet. Dessutom fixar paketet såklart inte att vara med i öppet vatten simning. Därmed har jag fått tänka om.

Nu har jag försökt testat mig fram. Förpackningar som klarar vatten. Driv är min absoluta favorit hittills men det märket går bara att köpa i Norge och de kan inte skicka till Sverige. Jag har provat andra stora märken men jag har inte klarat av konsistensen. För tjock och marmeladin konsistens ger mig kväljningar, trögflytande likaså. Nu har jag hittat IsoGel, den funkar kanon. Rätt mjuk förpackning som passar att klämma ner under våtdräkten oavsett om det finns en ficka eller ej. Den är som vatten i konsistensen, eller kanske saft är ett mer riktigt ordval. I vilket fall är den lättdrucken. Den smakar bra (har bara provat smaken på bilden). Den ger inte slem i munnen efteråt heller. 

På ett lopp jag genomförde i somras provade jag även som vingummin med energi. Dem gillade jag direkt. Dels för att de kan liksom smälta i munnen, men även för att de var lätta att tugga och gav inte kväljningar. Jag kan ha svårt att äta under lopp, speciellt vid löpning, simning eller längdskidor. Magen har svårt att hantera det som kommer ner. Däremot fungerade de här gummina bra. Självklart var jag tvungen att köpa på mig några prov av de två märkena jag känner till. GU och ClifBar. Jag har gillat alla smakerna jag testat hittills. Det finns med och utan koffein. Jag vet inte hur poppis de är egentligen men jag tycker de är toppen och jag hoppas de får finnas kvar framöver. 

Jag har inte testat om de klarar att vara i öppet vatten, men det förutsätter jag att förpackningarna gör.

Höst

Andra grå dagen på raken. September har levererat, det har varit i stort sett enbart soliga och varma dagar hittills. Två grå dagar på raken gör ett avtryck.

Tända ljus på bordet och mjuka kläder på kroppen. Fårskinnstofflor. Vinden sliter i träden utanför och vår välkomstskylt på ytterdörren studsar då och då mot dörren. 

Det har regnat i omgångar och på väg till sonens simskola öppnade sig himlen, till och med Tor gjorde sig hörd. Till min stora lycka. Att jag och sonen blev genomblöta på den korta sträckan från bilen till simhallen, det fick vi acceptera. Som tur är var luften ovanligt varm idag.

Kvällen min har precis avrundats med en powerwalk på en dryg timma. Tillsammans med en vän. Den mörkaste promenaden på länge, men med gott sällskap, djupa samtal och vind i håret. Jag kommer att sova gott.

Hösten för mig innebär dels att ta till vara på vackra dagar och njuta av de vackra färgerna i naturen. Så länge det varar.

Rehab högerben fortsätter

Tidigare hade jag allvarliga problem med höger baksida lår. Ett tag trodde jag att muskeln fått bristningar. Oklart om det var så eller ej, men jag körde rehab och det läkte hyfsat. 

Dock strular hela höger benet nu istället. Jag har träffat en bra sjukgymnast några gånger och jag har fått träningsupplägg från honom. 

Nu är jag inne i en rehabs-träning period igen. Jag ska 2-3 gånger per vecka köra ett styrkeprogram.  Detta under tre månader. Därefter ska jag och sjukgymnasten stämma av hur det verkar. 

Troligen är det min höger vrist som strular, den opererades för 22 år sedan på grund av en fraktur och innehåller sedan dess märla och skruvar. Frakturen påverkar rörligheten i höger fotled och det har påverkat hela min höger sida, troligen.

Jag har haft en högre träningsbelastning, kompensation för vristen och vem vet vad. Styrkeskillnaden mellan höger och vänster är tydlig.

Förutom styrkeprogram har jag kört med foamroller. Det är mycket styrkeövningar på enbart högerbenet. En liten annorlunda känsla att ibland enbart ha träningsvärk i högra benet. Men jag tycker mig märka att det blivit lite lite framsteg i styrkan. 

Jag har övningar som enbart kan genomföras på gym, men jag har även övningar som kan genomföras hemma vilket gör programmet flexibelt utifrån hur veckan ser ut. 

Vad gäller löpningen har jag lovat att inte springa uppför just nu, men det går bra att jogga på plan mark och utför, där det är smärtfritt helt enkelt. 

Jag fortsätter kämpa…. Jag har mål uppsatta för 2017 som jag vill genomföra med en stark kropp. Rehabträning kan vara enformigt och rätt trist, men jag försöker varva med roligare träningspass och hoppas på det bästa!

Öppetvattensimning i september

Jag fortsätter att ta till vara på alla tillfällen jag kan under september månad. Att simma i öppet vatten alltså.

Jag känner mig lyckosam som har ett antal personer omkring mig som delar mitt nöje att simma i öppet vatten. Somliga är mer för att göra det när det är mer sommar, men flera kan tänka sig att utnyttja säsongen till fullo. Jag har en känsla av att det blir svårare att lura i folk i vattnet tidigt på säsongen än sent i och för sig, men det får tiden visa.

Vattnet börjar svalna nu i Mälaren. Jag har tänkt att jag ska ta med mig min termometer men har glömt det de senaste gångerna. Med våtsockor och lång dräkt fungerar det utmärkt. Snart kan det vara läge att sätta på sig våthandskarna också, men inte riktigt nödvändigt än. När det svala vattnet väl runnit in längs dragkedjorna så blir det behagligt och en njutning att vara ett med naturen.

När kvällssolen lyser och du tittar under ytan i crawlen glittrar alla de små luftbubblorna från handen som guld. Har du någonsin sett det?

Känslan i den långa våtdräkten när du glider fram genom vattnet, blåser ut luften under ytan, roterar kroppen och andas in ny luft precis ovanför vattenytan och ser antingen din vän, kusten eller mest bara vatten.

Känslan när du åker upp och ner i takt med vågornas mönster.

Är du sugen på att följa med och prova på? Välkommen!

Höstterminens andra crawlpass i bassäng

Crawlpass två avklarat imorse.

Det var ett tufft men bra pass. Vår tränare hade satt upp en serie till oss enligt nedan:

Insim 500 m
2 x 100 valfritt
4 x 50 en av varje bröstsim/frisim/ryggsim/fjäril (kan inte fjäril dock så hoppade det)
4 x 25 frisim acc / löst / max / löst

Teknik 400 m
8 x 25 frisim
8 x 25 rygg

Arm 400 m
4 x 100 frisim med paddlar och dolme

Ben 300 m
6 x 50 ben valfritt, med platta

Sammansatt
6 x 25 frisim max

Egentligen skulle vi haft tre hundringar till under sammansatt men tiden tog slut för oss så vi hann inte med det denna gång.

Jag var ärligt talat rätt trött när klockan ringde 05.00 på morgonen men masade mig upp, gjorde min te och åt en mindre frukost för att få energi till passet. Väl igång i bassängen gick tiden fort!

Snö & Tö

Igår var jag och en vän förbi Snö & Tö i Mörby. Syftet var rullskidor. Min vän ska genomföra En svensk klassiker under 2017, start med Vasaloppet. Med tanke på hur snömängden är kring Stockholm så är rullskidor nästan ett måste.

I helgen hade Snö & Tö öppet för provåkning av rullskidor. En fantastisk möjlighet för den som är intresserad att få prova på olika märken och modeller innan ett köp.

VI fick en fantastisk service. Min vän provade tre olika rullskidor, detta första gången hon stod på ett par dessutom. En person från butiken åkte med henne och gav tips och stöttade kring vad hon skulle tänka på. 

Jag passade på att prata med en representant och ställde massor av frågor kring skillnader mellan modeller och material, slitage och byte av hjul, rullskidslopp, spetsar på stavarna med mycket mera. Jag valde att inte prova rullskidor för jag vet precis hur jag fungerar. Det skulle mycket väl kunna hända att jag köpte mig ett par nya, vilket är totalt onödigt då jag har ett par som är en av de bättre modellerna för mig som motionär, Swenor fibreglass. 

Dock kunde jag förstås inte låta bli att handla lite ändå. Jag köpte en fil till spetsarna, ett par rullskidspjäxor (mina vinterpjäxor har fungerat jättebra men de nya jag köpt är lite för stora så jag ska få plats med tjockare strumpor under vintern och därmed är de något ostadiga under sommarhalvåret) och ett par handskar. Detta levereras senare i veckan.

Min vän köpte ett par swenor carbonfibre rullskidor, bindningar och stavar. Så snart hennes Lidingölopp är avklarat så sätter vi fart på rullskidorna tillsammans. Det ska bli kul. 

Tack Snö & Tö för trevligt mottagande och bra service. 

A under premiär på rullskidor. 

Delar av höstens litteratur

September har kommit. Med september kan man väl ändå säga att hösten faktiskt är här. Jag hoppas på en varm och fin september

Jag har haft dille på att lyssna på poddar. Jag har gjort det dagligen i flera månader. Nu har jag kommit till den punkten att jag behöver prioritera vilka som ger något och som jag ska prioritera, då det börjar bli för mycket. Vissa kan jag dela med maken, vilket är kul. Andra kan jag ta i bilen på väg någonstans när jag åker själv. Jag lyssnar ofta när jag tränar också.

Dock tänkte jag att det är dags att ta sig an lite litteratur och läsning nu. Jag har köpt på mig en del böcker som jag tycker är intressanta men har inte tagit mig tid att läsa dem. Jag ska försöka avsätta tid att verkligen göra det. Jag tänker att jag ska planera in lite lässtunder, precis som jag planerar in min träning. Litteraturen jag tänker på handlar om just träning och hälsa. Det innebär att jag vill vara fokuserad när jag läser den samt ha möjlighet att göra anteckningar för min egen skull.

Här är två exempel på böcker jag vill ta mig an. 

Utöver dessa även böcker kring längdskidåkning, löpning, kosthållning och annan träning med mera.

Höstterminens första crawlpass

Idag började höstterminens crawlkurs för min del. Jag kör morgonpass. Tycker det är bäst då jag har svårt att komma iväg på helger eller vardagskvällar. 

06.00 startar passet och håller på som längst till 07.30, men oftast slutar det ungefär 07.10-07.15.

Det här är min tredje termin på nivå 2 för Spårvägen sim. De förra två terminerna har jag haft André som instruktör, denna termin blir det för mig en ny simpedagog, Vanja.

Min spontana reaktion är att jag gillar honom. 

Dock blev det lite tokigt, det verkar som om vi bara är tre personer anmälda till nivå 2 på onsdag mornar, resten är nybörjare. Detta var inte Vanja medveten om eller beredd på. Till nästa tillfälle har han tänkt ha en tanke för oss i nivå 2 parallellt med nybörjarna. Det kommer gå bra tror jag. Vi var inte så jättemånga totalt ändå. Jag hade iofs gärna gått med makens grupp men det blir svårt de mornar lilleman eventuellt är ensam. Till nästa termin kanske maken och jag kan ta samma kurstid.

I vilket fall gav Vanja mig och herren i banan bredvid egna små tips och instruktioner även denna gång. 

Det var ovant att köra bassäng men även lite kul. Sist jag körde bassäng var 3 maj. Det är nästan fyra månader sen. Jättelång tid inser jag nu. I vilket fall är fördelen med bassängträningen att det ger mer konditionsträning för min del och jag behöver slipa en hel del på min teknik. Där var Vanja direkt tydlig och rak med små justeringar. 

Jag vet att jag behöver simma bredare än vad jag gör samt att jag behöver lära mig en bra benspark. Jag är inte bra på bensparken alls och jag får snabbt brist på syre när jag använder benen mer än ett par kick per armtag. 

Välkommen höstterminen!