Demens

Ett skal. En kött-kostym. 

Det må låta elakt och kallt, men det är så upplevelsen är. 

Min mamma är dement. Jag började ana oråd under 2012. Hon var lite mer glömsk. Små saker i vardagen som förändrades. 

När min pappa dog 2013 kraschade min mor och hon kom inte tillbaka till samma nivå igen efter det. Jag ordnade en remiss till Minnesmottagningen och några månader senare fick hon sin diagnos. 

Hon har förstås blivit allt mer dement. Yngsta barnbarnet vet jag att hon inte känner till. De andra barnbarnen förmodligen inte heller. 

Hon har slutat höra av sig. Hon har slutat prata. Hon har tappat sina minnen och kan inte återberätta någonting längre. 

Enligt hemtjänstpersonal har hon börjat visa tendenser till aggressivitet och mer passivitet så som att tacka en till dusch, tacka nej till promenad, gömma mediciner under duken.....

Min mamma finns inte mer. Jag tvingas sörja en mamma som utseendemässigt och rent krasst lever, men hon finns inte. Min mamma har inte ljusa stunder med närvaro. Jag möts av ett fodral som ser ut som mamma men det är ingen mamma hemma. 

Jag är tacksam för att ha fått ett beviljat beslut på demensboende. Min mamma kommer att få flytta inom 3 månader. Det kommer att bli en utmaning att flytta henne. Det kommer att bli psykiskt påfrestande att rensa lägenheten. Men när detta är genomfört kommer en sten lätta från mitt hjärta. 

Min mamma var en klok energisk kvinna. Hon gjorde en bra karriär som flygledare och inom flygräddningen. Hon var aktiv, engagerad och social. Hon är saknad av mig och mina anhöriga. 

Återhämtning

Jag är sliten.

Min vår har varit full av äventyr, utmaningar, medgångar, motgångar, glädje, sorg och många funderingar.

Det har tärt på mig. Jag har den senaste tiden uppmärksammat att jag har ett behov av mer återhämtning än vad jag för närvarande får och planerar in.

Gotland en knapp vecka var underbart. Jag hade gärna stannat längre. Nu väntar Norrland en vecka vilket jag ser mycket fram emot. När jag väl kommer till mitt älskade hus i Västerbotten kommer jag att gå ner i varv, njuta av tystnaden. lugnet och avsaknaden av människor. Hunden får springa lös. Jag kommer inte att ställa klockan en enda morgon. Jag ska äta när jag är hungrig, gråta när jag behöver, skratta, varva ner, träna, umgås med mina fina barn, träffa släkten. Bara få vara.

Återhämtning är en minst lika viktigt del att ta hänsyn till och planera in som träningen. Balansen av att kroppen utsätts för stress och tiden att återhämta sig är viktigare än vad många tror. Sömn är viktigt, och att få tillräckligt många timmar sömn. Livspusslet i övrigt med arbete, familjemedlemmar, ålder på barn, socialt liv med mycket mera påverkar också.

Måndag tidig morgon drar jag, tre ungar och en hund uppåt. Jag ser fram emot det. Mycket. Jag har alltid känt mig hemma där uppe.

Ahna PT

Ahna PT erbjuder simning i öppet vatten.
Utifrån mitt intresse och min glädje att simma i öppet vatten ger jag andra möjlighet att inspireras genom att erbjuda kurser under sommaren 2017.

Välkommen!

Läs mer genom att klicka här!

Borås swimrun sprint 2017

Helgen tog slut, alldeles för fort. Med den även årets första swimrunlopp genomfört.

Lördag kväll till söndag eftermiddag tillbringades i Borås. En hotellnatt innan genomförande av Borås swimrun sprint med min vän Lene. 

Jag körde det loppet förra sommaren också men med en annan person. Till i år var bansträckningen för sprinten dubbelt så lång. Enligt bansträckning på hemsidan var det sju löpsträckor på totalt 11,8 km och sex simsträckor på totalt 1140 m. Enligt min sportklocka landade jag och Lene på dryga 15 km totalt. Vilket inte gör något!

Borås swimrun är en utmanande bana med mycket terräng och backar, oavsett om du kör långa eller korta banan. Jag och Lene gick delar av banan för att hålla in i mål.

Naturen och upplevelsen i Borås swimrun är fantastisk. Vi tog oss fram i trollskog, längs med små näst intill upptrampade stigar, stigar, koväg, grusväg och lite asfaltsväg. Vi simmade i Öresjön, Viskan och en tjärn mitt i skogen på Rya åsar. Vi tog oss brant uppför och nedför. Vi passerade trappor och spångar.

Vädret var till belåtenhet. Jag skulle tro det var ungefär 18 grader i luften och molnigt. Bitvis regnade det men oss gjorde det ingenting. Funktionärerna däremot kanske inte uppskattade regnet lika mycket.  Vattnet var mörkt och ganska svalt, svalare än väntat.

Vi passerade fina hus, stora som små, som skulle vara ett nöje att bo i. 

Vi hade två kontroller där det serverades knallrosa sportdryck, vatten och clif bar produkter. 

Skavsår klarade vi oss utan, jag fick ont över öronen. Mina öron är lite skumma, det är så hårt brosk och de är så orörliga så efter en längre stund med badmössa och simglasögon gör det helt enkelt ont av trycket. Rosa badmössor fick vi alla, med reklamtryck på.

Skavsår fick jag visst förresten, av den vattentäta påsen jag hade bilnyckeln i. Men men, kroppen ska väl fyllas av lite skavanker så det syns att jag levt livet. Lite trött i skuldror axlar och lite stumma ben bjöds det också på.

I vilket fall hade vi roligt längs vägen. Vi skrattade, pratade, stånkade, pausade och njöt.

Väl sist in i mål välkomnades vi av glada tillrop från Jonas Colting inklusive en rejäl kram. Samt fick medalj. Jag tycker det känns genuint och uppskattat att välkomnas i mål av en arrangör. Enbart under vissa swimrunlopp har detta hänt mig. Andra tävlingar innefattar inte det engagemanget och hjärtat. Hittills.

Efter loppet fick vi hamburgare, dricka med mera. Väl behövligt. Vi gick i mål runt 15 och hade inte ätit sedan frukosten vid niotiden.

Till nästa år hoppas jag få dela upplevelsen med Lene igen. Och om det är samma bana klara av den på en snabbare tid. 

Endurance Personal Trainer

Dagen kom och passerade. Veckan innan pendlade jag mellan lugn och förtroende till nervositet och tvivel. 

Lördagen innebar examen i tre delar. En teoretisk, en muntlig och en praktisk. I den ordningen. Jag blev mer och mer nervös för varje moment. Det var en del väntetid mellan delarna.

Jag Klarade Det! Jag kan härmed titulera mig som EPT. Jag är oerhört stolt, tacksam och det har varit en lärorik och berikande resa under våren. Jag har lärt känna fina kollegor med olika bakgrund och olika tankar framåt. 

Utöver de tre delarna fick jag tillfälle att gå på intervju för två olika gym. Allt på samma dag. 

Vi avslutade utbildningen med gemensam middag. En känsla av tomhet, glädje, uppskattning, vemod och allt möjligt infoöll sig vid farvälet. Jag ser fram emot återträffar. På återseende och varma kramar blev det. Jag kommer att använda mig av mina fina EPTkollegor inframtiden.