Slutsvängen på oktober

Det springer iväg, månad efter månad. Det går undan nu.....
Sista dagarna av oktober är NU. Sen är november här, med ännu större fokus på levande ljus och mys hemma för att liva upp mörkret. Mellanperioden innan det verkliga myset börjar med alla adventsljusstakar och adventsstjärnor i fönstren. Den varma glöggen. Stort gilla på det!
Vi har precis firat Saras åttaårs dag. Bara det. Min lilla tjej är redan åtta år.
Det är halloween, så barnen laddar för att gå en runda imorgon. Efter mycket om och men har vi kommit fram till att den 31a är det datumet man ska gå, så nu blir det så.
Jag försöker ta mig genom ett grupparbete, en hemtenta. Dessutom ha fokus på att hålla igång träningen och tycka det är roligt och motiverande. Samt att jag hittat ett hus igen, ett hus jag så gärna skulle vilja flytta till så vi alla kan få varsitt riktigt rum med en dörr att stänga om sig. Att kunna ha två tv-rum så barn och vuxna kan titta på olika kanaler om så önskas. Så nu visualiserar vi hårt här hemma att det ska trilla in några miljoner till oss. Jag är redo, de jag tycker om här omkring kommer inte att försvinna även om jag flyttar, det går utmärkt att behålla kontakten ändå. Saknaden efter eget rum och mer utrymme är större. Nu är min önskan starkare än någonsin och den är förändrad eftersom jag är redo att släppa det här huset....

Tredje dagen gillt

Tredje dagen av vila.... Ja jag ser det så, det är nämligen tredje dagen på raken som jag är hemma med liten. Jag och lillprinsen har tankat mamma-son-tid rejält nu.
Jag känner att det är bra för mig att varva ner, ta mig tid att bara ta det lugnt. Jag är inte så bra på det, generellt. Är man hemma med en två-åring och försöker göra något seriöst kan du ge dig sjutton på att precis i den stunden så ska denne två-åring ha din totala uppmärksamhet.
Nu har jag levt i en hemmabubbla i tre dygn. Känner mig lite seg, minst sagt. Kom ut ur huset en sväng i måndags kväll, för en cirkelomgång. I eftermiddag blir det lite mer fart igen för då kommer alla stora barnen och jag hoppas på styrketräning med maken.
I övrigt har jag bara varit hemma. Knappt pratat med någon i telefon heller. Jo, idag, lite grann.
Jag konstaterar att universum har skapat det här utrymmet av en anledning, efter en period av väldigt mycket över allt, som inkluderade magont och huvudvärk konstant i dryga två veckor, så fanns det nog en djupare mening med detta andrum.

Samhörighet

Tänk på ordet samhörighet.
Vad innebär det för dig?
Idag kopplar jag samhörighet till att känna igen sig i saker andra berättar. Förmågan att känna sig mindre ensam, mindre udda och mindre alienerad.
Jag har bara kommit igenom en halv fredag än så länge men ändå har jag vid flera tillfällen mött detta redan. Att jag känner igen mig i det jag hör från andra. Det är faktiskt rätt skönt. För båda parter.
Vissa saker verkar nästan generalisera om jag kliver ut och tittar på det jag hör och känner från ett övergripande perspektiv. Andra saker är mer intima, sådant inte alla vågar dryfta, lyfta fram eller ens säga högt. Även det tas emot och känns igen. I mig. Självklart inte i alla, kanske inte i dig som läser detta. Jag vet att jag är i vart fall inte ensam. Jag har samhörighet!

torsdag morgon

Torsdag morgon.
Lelle vaknade när maken gick ut genom ytterdörren och låste. I min värld, alldeles för tidigt. Jag och Lelle hade kunnat sova i alla fall 45 minuter till. Fast, det ville inte han.
Så vi låg och mös i sängen, gosade lite, pratade lite, jag slumrade lite. Så gick vi upp och det var rätt skönt ändå. Han gick direkt in i vardagsrummet och satte på "tvan" och jag har ätit frukost i lugn och ro, samt packat inför skoldagen. Det är tyst, lugnt, svalt (jag småfryser) i köket. Huset känns tomt, konstrasten när stora barnen åkt till "de andra" igår.
Jag jobbade igår kväll, det var ett par veckor sen sist. Det var gött att vara där några timmar igen. Vi handlade, gick promenad, lagade fiskpinnar med mera. Lite mjukstart inför söndagen då jag jobbar precis hela dagen lång.
Idag ska jag först ta mig igenom en lång skoldag som börjar med seminarie och avslutas med grupparbete. Sen väntar ett PT-pass. Det blir kul! Efter det har jag tänkt mig middag, gos med Leo, softa i soffan och bara se fram emot en härlig fredag!

Överhört

Idag fick jag en mindre invasion av hantverkare, det var väntat men de kom tidigare än jag trodde. Det gör ingenting, det passade egentligen bara jättebra faktiskt! För jag var ändå hemma på förmiddagen.
I alla fall, tre till antalet, först kom bossen och styrde upp början, sen kom småkillarna (lammköttet) efteråt och gjorde klart det som skulle göras.
Men, fokus på Per. Bossen. Supertrevlig glad medelålders man med goa vibbar omkring sig. Allt löser sig, inget är problem.
Han pratade högt och tydligt, tror det är hans generella tonläge. Kanon för gamlingar (så som min far till exempel). Han berättade att han haft sjukdomsfall på morgonen och att hans fru har fått bältros så han hade varit med henne till sjukhuset och träffat läkaren och frugan hade ganska ont.
Sen ringer telefonen hans och han går ut utanför ytterdörren, men jag hör allt han säger.
Det var frun hans och han var så rar mot henne. Förklarade vilken medicin hon skulle ta, att hon kunde känna sig trött och kanske somnar några timmar. Att han finns där, hon skulle bara ta det lugnt, det var bara att ringa om det är något och så pratar de mer sen när han kommer hem ikväll....
Det lät så gulligt och omtänksamt! Plus en liten bekräftelse på de vibbar han sprider omkring sig!

After dagis

I fredags var jag på "after dagis"!
Det är en hit, fattar inte att jag inte gjort det tidigare.
Vi var fyra mammor med fyra 2-åringar, ja plus fyra ungar till i storlek större tillhörandes mig och M. Fokus var ändå på oss mammor och tid att hänga lite.
Så, vi tre som haft dagis på dagen knatade mot den fjärde för att hänga ett par timmar.
M hade fixat så fint, så fint. Som synes på bilden..... Druvor, hallongrottor, västerbottenostsnurror, snittar med philadelphia och kalkon. *mums* Vi andra hade med bubbel, vitt vin och rött vin.
Så, bubbel i glas, skål och så mumsade vi av "buffén".
Allt var supergott, supertrevliga mammor, glada ungar. Värdinnan körde "äppelvikenstuket" och kände sig som en "brommamamma". Vi andra hakade på. Så pratade vi om allt och inget, typ jobb, hus, barn, swingers (ja du läste rätt). Mitt i allt kom det ett par som skulle köpa en bil. Helt plötsligt hade vi en extra unge också som vi inte visste hade kommit men såg när hon gick hem. Intressant. Småkillarna O & Leo jagade Majk (lilltjejen) och ropade så fort hon inte hängde med dem....
En skönt charmig feel-good after dagis.

Nystart - för tusende gången

Nej men då tar vi tag i en nystart igen dåra!
Det var ju ett tag sen sist - inte.
Heja heja mig.
Jag går in för det helhjärtat varje gång i alla fall, så blir väl resultatet lite olika bara, från gång till gång.
Det blir till att testa olika vägar och se vad som fungerar för mig.
Det låter så enkelt, mindre in än vad jag gör av med. Jo, men det är svårt att veta när jag tränar så mycket som jag gör hur mycket jag ska äta. Fast samtidigt vet jag att det finns saker jag helt enkelt bara bör plocka bort, så som godis & snacks. Det är ju så förbaskat gott bara.... fan!
I alla fall, nystart sen igår. Med mjukstart. Men fortfarande bestämd över mitt val.
Jag har haft galet mycket ont i huvudet senaste veckorna och dessutom har det satt sig i magen. Den värker och moler större delen av dagen nu för tiden. Speciellt efter att jag ätit lunch så verkar det dra igång och sen håller det i sig. Ja, det må vara stress, om än inte på ett medvetet plan alla gånger. Jag har mycket i och omkring mig just nu, jag vet det. Jag tror dock att treo gör inte magen piggare direkt. Min vän varnade mig för den om jag nu redan känner av magen, tre är inte så snäll där nere alla gånger. Så nu är min tanke att lägga ner treo ett tag (om jag klarar av att mota huvudvärken vid behov, med hjälp av andra smärtstillande alternativ). Dessutom för att vara ännu mer snäll mot magen ska jag lägga ner allt som innehåller alkohol ett tag framöver också. För såhär kan jag inte ha det helt enkelt...

En stark kvinna

Jag och brudarna var och hälsade på en gammal vän idag. Tjejerna har efterfrågat att få träffa dem, för det var så länge sen.
Jag och N fick våra första barn samtidigt, endast sex dagar mellan dem faktiskt. Fast vi kände inte varandra då utan vi lärde känna varandra under första året med småbarn. Vi hamnade i samma mammagrupp och jag lärde känna henne och hennes dåvarande.
Nu, nio år senare, har vi båda tre biologiska barn var. Vi har båda gått igenom en skilsmässa/separation med allt vad det kan innebära.
Idag fick vi lite tid, iofs med fem barn närvarande, men ändå. Tid att se varandra och ge en kram. Lite pratt om ditt och datt. En lunch. Att tanka lite vänskap.

Som alltid när jag träffar N tänker jag på att hon är stark. Hon är en förebild. Hon sticker inte under stolen med att det är tufft att ha tre barn på 90%, ta allt ansvar för hämtningar och lämningar osv. Hon sticker inte under stolen med att hon ibland bara vill ge upp allt, sätta sig i ett hörn och dunka huvudet i väggen. Hon sticker inte under stolen med att hon älskar sina barn över allt annat. Hon är närvarande, mänsklig och dessutom i mina ögon en riktig babe till utseende och personlighet. Hon får saker att fungera och har en sickan i sig precis som jag. Kreativ!
Varma kramar till Dig N, du är grym!

Glasäpplen

Tänk på allt du lärt mig
jag var ekot i ditt lod
Du spelade ”Taillights Fade”
för gamla tiders skull

Jag övar varje mening
framför spegeln, varje ord
Vi gick från damm till damm
Vi reste jord till jord

Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder
och just nu
vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma
genom dimmorna här
Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din

Du ger mig inga löften
och du ställer inga krav
för att du vet exakt
vad jag klarar av

Du ser mig som en jämlik
jag beter mig som ett barn
En ängels tålamod
En djävulsk envishet

Du tänkte alltid längre än det ögonblick när det händer
och just nu
kan vi se vår framtide ett högteknologiskt konstverk
genom dimmorna här
Din varma slitna hand den sluts försiktigt omkring min
och tar mig med

Du ska lämna mig här ensam
Du ska lämna mig igen
Du måste lita på mig nu
Det är inte bara rädslan
som har bundit mig vid dig
Du måste lita på mig
Tänk på att du lärt mig allt var stolt över ditt verk
och spela en sång för oss
för gamla tiders skull

-Kent-

En stund för mig själv, en stund att tanka

Min fredag började i en både uppåt, nöjd & glad och hög på livet.
In kom ett orosmoln, stort mörkt sorgset, som tog över mig helt. En overklig känsla, läskig.... Delade med få utvalda, la på luren, gick ut....
Strålande sol, vackra löv, klarblå himmel. Jag sprang en dryg kvart, varför inte, för att tänka på något annat. Bra musik i öronen. Gick över till powerwalk i uppförsbacke. Upp på toppen här bredvid.

Jag stannade till mitt i kratern, ja det är tillplattat på toppen och det var riktigt grönt där uppe. Grönt gräs, gröna löv på träden. Jag ställde mig mitt i "kratern" och landade. Jordade. Samtalade med J. Andades. Lät solen värma ansiktet. Samlade ihop mig. Tankade.....
Det ska jag definitivt göra om snart igen. En härlig plats!

Mellanlandning

Idag känns det som en dag för mellanlandning på något vis. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det annars. Det är liksom paus, stopp, brejk, en stunds varva ner. Ja, i alla fall nu på dagen. Det drar igång om fyra minuter.
Jag har en mage som är kajko och jag har en galen huvudvärk - igen. Tur att det finns Treo, men var går gränsen till att överdosera? Huvudvärken är sådan att jag klarar inte av att ha den, jag behöver tona ner den för att den inte ska ta över hela mig.
Det bästa på min förmiddag är att jag äntligen fått tid till samtal med väninnan, det har varit ett pusslande och knepande för att få till det, men idag var det av olika anledningar uppenbarligen läge och det var efterlängtat och väl behövligt.
Jag fick sova bra i natt och ganska länge imorse, vilket är något att vara tacksam för.
Jag har fått förmånen att koppla upp mig på begärd önskan, vilket triggar den biten i mig.
Jag har ätit makens kräftsoppa till lunch.
Jag har varit ute en kort sväng i det fantastiska vädret.
Så var det slut på det mellanlandandet...

Nu väntar intervjun som hör till grupparbetet. Den ska sedan transkriberas (oklart när jag kommer att hinna klart med det.... men senast på fredag tänker jag mig, gärna innan).
Fikapaus hos fina Lene innan det väntas utvecklingssamtal för Lovisa på skolan.
Stressa hem för att hon ska hinna äta innan scouterna.
Maken ska storhandla och jag överväger att försöka få in ett träningspass, men har inte bestämt mig än. Kanske får skippa det idag. Har man bara en bil så har man.
Ja sen är det liksom igång igen, alla barn på plats, fritidsintressen, skoltider att passa, läxläsning, matlagning/planering, you name it.
Tjooohoooo.... nu kör vi!

Kärt återseende, ett farväl & en nykompling

Rubriken är en sammanfattning på kvällens cirkel.
Efter min första kurs för Jörgen i maj i år, skapade en av deltagarna en cirkel som jag hoppade på. Sju av åtta deltagare på kursen valde att vara med. Riktigt spännande. Vi träffades tre fyra gånger under våren och fortsatte nu i höst. Jag missade tyvärr de första två tillfällena då de krockade med semester samt jobb. Nu är jag med igen, idag var första gången jag träffade dem på nästan fem månader. Det var mysigt och det kändes bra att vara med igen!
Jag fick också ta farväl av vår åldersmässigt äldsta medlem Lars. Han är unik. En herre på dryga 70 skulle jag tro, lång, försynt, med ett fantastiskt språk och tolkningsförmåga. Han tar nu en paus från oss i Sverige och drar till Filippinerna i sisådär ett halvår. Det har han gjort de senaste tio åren eller så. Han är fascinerande Lars och jag gillar honom, så enkelt är det. Det blir ett kärt återseende till våren.
Dessutom i kvällens utvecklingscirkel välkomnade vi en ny medlem. Det kändes bra, jag gjorde en av övningarna med henne och den var klockren åt båda hållen. Riktigt häftigt!
Nu är jag sugen på att träna mer, på min andliga och mediala utveckling. Det är häftig, fascinerande, cool, häpnadsväckande ja, listan kan bli lång. Jag är så tacksam över att jag äntligen får utlopp för den här sidan inom mig och tacksam för att jag har människor omkring mig att öva med och att jag har vänner som förstår och som jag kan bolla de här bitarna med! Tack alla fina!

Sorg & Smärta

Sorg är något som gjort sig påmint senaste tiden.
Jag har som lite motto för mig själv, har jag upptäckt, att jag gärna undviker att gråta om jag slipper. Till exempel, jag undviker helst sorgliga filmer. Är det en film jag på förhand anar att den är rörande vill jag helst inte se den. Jag gråter tillräckligt ändå, känns det som. Jag undviker till och med att hacka lök om det inte är absolut nödvändigt, det är samma sak där, jag gråter och jag gillar inte känslan i kroppen.
Såklart gråter jag emellanåt, nu råkar det vara så att jag är så känslig av mig. Lätt berörd, lätt till tårar (ja, ilska och skratt också).
Jag hade en meditation för ett tag sen som väckte en rejäl sorg. En försmak skulle man kunna säga.
Min väninna bearbetar sorg, på många olika plan och jag försöker finnas där med hela mitt hjärta.
På min kurs för någon vecka sen pratades det som sorgearbete, vilket lät intressant och kommer att finnas med i min tanke för framtida utbildningar. Jag tror det är riktigt nyttigt. Jag inser att sorgen behöver koma fram, ut och bearbetas - fast det är inte roligt alla gånger.
Vi behöver alla möta sorgen under livet.....

2 år

Min lilla kille, han är två år drygt, mer exakt är han lite drygt två år och fyra månader.
Han är inne i någon slags period, eller "fas" just nu.
Standardsvaret på frågor är "NEJ", eller "inte än", även om han egentligen vill och direkt efter säger att han vill det vi precis frågat om.
Han skriker, och då menar jag gallgapar, när han inte får som han har tänkt sig eller som han vill och det skär i öronen. Samtidigt som han också är störtskön i sin stil och sina kommentarer i övrigt.
Det fungerar ärligt talat bäst när syskonen är hemma, då går det smidigast, även om han gärna vill styra & ställa då med.
Mitt i all trots (eller vad vi nu ska kalla det) och alla kan själv saker (ja, han "kan" ju det mesta själv just nu) så är han mammig. Han är nog mest på mig vad det gäller trotset, men också mest beroende av att tanka hos mig. Sitta nära, gärna i knät, eller luta sig mot. Det är fantastiskt mysigt. Dofta håret, pussa de lena kinderna, se in i hans (som maken sa) tusenåriga ögon....

Boxen

Ganska ofta när jag "lägger en spya" så inser jag att det handlar om boxen.
Det fanns en reklam för länge sen som hade slogan "think outside box - the".
Jag går igång på människor som jag anser är i den där boxen. Fyra fasta väggar, gjorda av betong, sten eller något annat hårt rejält motståndskraftigt material. Ok, några få kanske har plywood eller något liknande, alltså det går att bukta lite utåt.
Jag har svårt för avsaknaden av flexibilitet, att inte kunna se utanför sitt eget perspektiv, sin egen inskränkta lilla värld. Att inte kunna tänka om, tänka nytt, försöka gå utanför sitt eget och se världen som lite större.
Visst har jag också mina käpphästar, men jag anser att jag är ganska medveten om dem, jobbar på dem (och annars har jag mina fina vänner som påpekar dem...).
Så, jag hoppas innerligt, i mina möten med människor, att jag har förmågan att få några av dem att våga gå utanför sin egen box....

Det går ner och det går upp

Jag har haft några tunga dagar. Dagar när jag känt mig svullen, oskön, irro, låg och allmänt ogillar läget. Ja, det var dags för den tiden på månaden och jag börjar se ett mönster nu faktiskt. Det ska jag erkänna.
MEN, nu har det vänt. Jag är tillbaka. Det är dags att krypa fram ur hålan och ge sig ut i världen igen. Förra kursen är avslutad, en ny är påbörjad och där ett stort grupparbete som är igång. Jag har haft några produktiva dagar nu med läsning (plugg), gruppat (skrivit PM och frågor), givande samtal med nära vänner, hämtningar & lämningar, matlagning, träning (äntligen igång igen på riktigt), mor & far, bröllopsdag.... Ja, massor med saker. Som vanligt, det är ett evigt pusslande i livet just ni för att hinna med och orka med allt.
Dessutom mitt i allt detta finns en fortsatt längtan efter min andliga utveckling, jag hade en riktigt bra cirkeleftermiddag i helgen och längtar efter mer. Om någon där ute är villig att jag får träna sittning på dig så hör av dig! Jag vill gärna träna!!!
*kramis*

Oktober

Det slog mig när jag satt på cykeln på väg till jobbet att idag är det den första oktober, ett nytt kapitel börjar, ett annat är slut. Lämpligt nog hade jag min salstenta igår så det blev ett avslut även där, på den kursen. På måndag börjar en ny, som jag tror är rätt tuff. MEN först är det helg, en helg helt utan studier. Bara att njuta vädret och lugnet ett par dagar. Ja, så lugnt man kan ha med fem härliga barn hemma.

I alla fall, lätt snopen över att september redan är förbi, njöt jag av att cykla över prasslande löv, spana in de starka sprakande färgerna på löven och fylla luktsinnet med den härliga höstdoften. Mums! Jag hade dessutom förmånen att få vara ute på en promenad på jobbet, på ett nytt ställe som jag gillade skarpt och som jag tänker besöka fler gånger. Både själv och med andra. Vacker miljö, lugnt och energigivande var känslan när vi promenerade där. Här & nu var närvarande, eller för att slänga in ett "inneord" så kändes det verkligen som mindfullness!