målbilderna har tagit form!

"Säsongen" för min del börjar ta slut. Ett lopp kvar som är inbokad i år.

Jag har börjat formulera mina privata målbilder för min träning. Dels kommer mitt stora fokus under hösten och vintern att handla om en utbildning som kommer att ta stora delar av min tid och energi, något som maken och familjen är införlivad med.
Jag ska kombinera detta med att bygga upp min styrka och kondition och utveckla min crawl.

Förutom det så har jag tänkt till för vad jag vill få ut av senvår, sommar och tidig höst 2016. För mig är det viktigt att ha mål att arbeta mot, det underlättar för mig att bli motiverad.

* Jag kommer att genomföra minst två swimrun-lopp, det ena är jag redan anmäld till och det andra är på gång. Som bonus kan det bli tre lopp, men för att genomföra ett "äkta" swimrunlopp krävs det en partner..... Det finns inte så många i min bekantskapskrets som vågar.

* Jag vill träna upp min styrka och teknik för att kunna genomföra minst en chin och en pull-up.

* Jag och maken ska genomföra vårt tredje Sala Silverman Sprint med personbästa. Planer för detta har vi börjat smida tillsammans!

* Marathon. En gång i livet ska jag genomföra ett marathon, varför inte 2016?!

* Triathlon olympisk distans, det har jag funderat på ett tag och 2016 ska jag genomföra det. Det kommer inte att ske i Stockholm utan på en för mig ny triathlon-ort.

Fem tydliga mål och dessutom har jag ett som hänger lite vid sidan av, men eftersom det är beroende av en annan persons beslut så avvaktar jag med det. Det ligger på vänt och blir det aktualiserat så kör vi. Det visar sig.

Gotland 360 - 2015

Efter mycket planerande och trixande med ditten och datten var det då äntligen dags att åka mot ön. Efter att ha funderat i olika alternativ blev det som så att barn, hund och bil fick stanna på fastlandet medan jag, maken och cyklarna, plus varsin rejäl ryggsäck tog båten över till ön.

Efter incheckning på hotellet tog vi en promenad till stortorget för att hämta ut våra nummerlappar och vattenflaskor i St Karins ruin. 

På fredag kvällen åt vi middag på Surfers. Jag var skeptisk innan, medan maken som varit där en gång tidigare i år har längtat. Jag läste menyn innan och kände väl inte direkt för något speciellt…. Men, här kommer ett stort MEN, det var sjukt gott. Jag går gärna dig igen och avnjuter en härlig middag. Tre rätter motsvarar ungefär en middagsportion.

Jag valde följande rätter:

Bang bang Ji Zi - ångat kycklingbröst med sås gjord på sesampasta

Ingefärsdoftande tofu - på uråldrigt hemligt recept

Räkbollar - räkor, kycklingfärs, vitlök, ingefära samt koriander

Tofun var friterad i två omgångar. Räkbollarna serverades med en jättegod dipp-sås. Allt var otroligt gott. En skål med ris till fick man också och vi tog varsin kinesisk öl (risöl) till. Det var en häftig smakupplevelse och jag rekommenderar det stället verkligen. 

Maken tog förutom räkbollarna en Ma la biff (halvstark så lite för stark för min smak) och den starkaste rätten Kyckling i röd olja. 

I alla fall. 07.30 lämnade vi bagaget i en lastbil på lördag morgon. Sen samlades vi för gruppfotografering 07.45, vid småbåtshamnen i Visby. Därefter gick starten vid 08.00 och då genom Visby innerstad med en riddare på häst i täten. Lite udda känsla att cykla på kullersten.

186 km cykling väntade, plus en extra kilometer genom innerstaden. 

Hur ska vi då sammanfatta lördagen. Med några få ord skulle jag nog säga trevligt, ont, gott, lärorikt. 

Det var en del blåst, vilket inte är konstigt med tanke på att det är på en ö i havet. Jag tycker att motvinden ändå var bra mycket mindre än vad jag har varit med om i andra lopp. Vi hade uppehållsväder hela sträckan. Den vackraste sträckan var när vi kom ner mot södraste sudret och rundade vid Hoburgen. Där fick vi även för första gången cykla över färistar, närmare bestämt fyra stycken totalt. Min käre make var riktigt positiv under hela färden, trots att han fick rejält ont i sitt knä mot slutet av våra timmar på sadeln. Han kämpade ändå på hela vägen till Ljugarn. 

Alla depåer hade kaffe/te, vatten, saft, blåbärssoppa, saltgurka, banan, russin och jordnötter. 

Vår första depå var i Eskelhem, efter 24 km. Där fick vi smörgås. Vi som anmält specialkost på grund av att vi inte äter gris, hade egna namnmärkta tallrikar. Trevligt och välorganiserat. 

Andra depån, efter 46 km, var i Fröjel där det serverades saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde. 

Tredje depån, efter 83 km var på Grå Gåsen i Burgsvik. Känt från Så mycket bättre inspelning. Där serverades salt och god focaccia, den godaste jag någonsin ätit. 

Sedan var det i vår upplevelse en rätt lång resa till fjärde depån där lunchen serverades. Då hade vi cyklat 115 km och var i Holmhällar. Pensionatet serverade en utmärkt lunch, vi hade namnmärka tallrikar samt fick ta av den buffé som fanns. Vi åt rökt lax, kyckling, rödbetor, pepparrotsvisp, pinjenötter, sallad mm. Drack en välförtjänt coca-cola till. 

På väg mot femte depån i Kattlunds, efter 138 km cykling träffade vi på ett gäng som vi hakade på. Vi blev helt enkelt en egen liten klunga på totalt sex personer och maken och jag fick premiärcykla i klunga och lära oss hur det fungerar. Vi cyklade i någon slags kedja som det säkert finns ett fint namn för. Två och två och så turades vi om att dra längst fram. Det var jättetrevligt och dessutom socialt. Om jag minns rätt bjöds det på äppelkaka med vaniljsås där. 

Vi tog följe med våra klunga resten av vägen till Ljugarn. Ett stopp till på vägen, depån i Lau efter 176 km. Där var det fika igen. 

Vilka var i klungan då? Jo tre vänner, en som är bosatt på Gotland och heter David, hans vänner Daniel och Lovisa som var ett par. Sen hade vi träffat på Katrin av en slump. Så möttes vi alla sex på cykeln. 

Under resans gång, från lunchen och framåt stötte vi även ihop med Hazel och hennes kompis.

När vi började närma oss Ljugarn var det glada visor och skönsång som gällde i klungan. Alla lika glada för att närma oss dagens slutdestination.

Väl framme i Ljugarn väntade rökt flundra och öl. 186 km cyklade, eller egentligen 187 eftersom vi fick en extra på köpet i innerstaden. 

Vi lämnade cyklarna på bevakad inhängning. Hämtade upp vår packning och letade upp vårt rum vid Frejs magasin, närmare bestämt Frejs gästhus. Smart nog stod boendet på nummerlappen, med rumsnamn och allt. Vi hade ett enkelt men trevligt rum. Toalett och dusch i en byggnad bredvid. Vi dumpade grejerna. Duschade varsin kall dusch då varmvattnet var slut. Sen gick vi till Smakrike och åt en superb middag. Vi tog varsin toast skagen och drack vitt vin. Jag tog en supergod drink som hette björnbärsbubbel. Så god. Sen stapplade vi hemåt med ömma bakar för att hinna sova några timmar innan det var dags igen.

Upp strax efter 06 för att klä sig och ta sig till frukosten där det var rejält hysteriskt när vi kom dit men lugnare mot slutet. Frukosten var helt ok. Starten gick vid 08 igen. Min röv sa ifrån rejält, det var en plåga att sätta sig på sadel igen och mina skavsår på insida lår var hemska. Nedre delen av ryggen kändes också ganska snabbt, och lite tunga lår och slitna skulderbladsområden. 

Tanken var att vi skulle cykla knappa 18 mil igen men makens knä höll inte, vilket var väntat med tanke på hur ont han hade kvällen innan. Vi kämpade på till första depån, Östergarn, där det serverades varma bullar och vi hade då cyklat 2 mil av dagens etapp. Jag tog beslutet att cykla vidare men ta den kortare vägen på totalt 9 mil istället så att maken och jag fick mer tid tillsammans. Vi träffade på ”vår” klunga och jag cyklade med dem till depå 2 i Gothem, 56 km. Det var bra draghjälp och vi hade högt tempo. I Gothem serverades en fantastisk kajpsoppa och smörgås, plus livemusik. Där lämnade jag klungan för att svänga av den kortare sträckan. 

Jag tog rygg på tre personer som höll ett hyfsat bra tempo tills jag cyklade om dem efter ett tag. I depå Hejnum efter 65 km, serverades lunch i form av hambrugare, där träffade jag även maken som hade sin egen resa med andra som pausat i sitt cyklande. 

Därifrån satte jag rejäl fart, då ville jag mest bara komma i mål och satte i lurarna med bra musik och tokcyklade i högt tempo tills jag kom ikapp ett gäng Irländare som jag la mig bakom då det var cirka en mil kvar. Poff sa det så gick bakslangen. Som en riktig gentleman stannade Irländaren Brian och erbjöd sig att hjälpa mig byta slang. Tack sa jag på knackig engelska, en räddare i nöden för mig som inte kan byta slang. Dessutom kom Jim med kolsyrepatron och vips så hade jag ett bakdäck som gick att cykla med igen. Med cirka 8 km till målet i Visby. Jag tog sällskap och socialiserade med dem sista biten. Fem irländare som hamnat på detta lopp tack vare en svensk arbetskamrat till någon av dem. Trevliga killar. 

I målet väntade min käre make. Han hade bara väntat i cirka fem minuter vilket var bra. Vi fick medaljer, blev avprickade, hämtade väskorna och tog oss till hotellet för en härlig varm dusch.

Sen sov vi middag en stund. 

Middagen åt vi på Brooklyn Burger. Det var riktigt gott, vi tog vitlöksmajonnäs pommes och lökringar som tillbehör. Grymt gott. 

Funktionärerna under loppet har varit toppen. Positiva och glada. Även huvudarrangörs Phillip som tillsammans med sin vän Henrik pratade i micken inför loppets start båda dagarna var underhållande, glada och goa. Mycket värme och engagemang i hela arrangemanget.

Dessutom en humoristisk och glimten i ögat trevlig ton i PM inför loppet samt i informations-foldern vi fick i startkuvertet. 

Det är ingen tidtagning vilket är skönt. Depåstopp är obligatoriskt och det är menat att vara ett socialt och trevligt lopp. En upplevelse skulle jag vilja säga. 

På väg hem efter båtfärden på måndagens förmiddag passade jag på att lämna in min racer direkt hos Sigge cykel för att fixa nya däck. Snubben i affärens kommentar var att jag kört slut på hela däcket så det var verkligen läge att byta. Det var bulligt lite över allt på grund av för mycket slitage på gummit. Även framdäcket var det dags att byta. Jag kände mig lite stolt faktiskt, tänkt att jag slitit ner två racerdäck. :) Gjorde att jag kände mig än mer pepp på att cykla mer. Maken och jag har redan bestämt oss för att försöka få plats till nästa års lopp. 

Stand Up Paddle Board premiär

För en vecka sedan var det en söndag med sol och lite värme. Till skillnad mot dagens ihärdiga regn som pågått från 01 inatt och hela dagen idag. En riktigt seg tråkig lång grå blöt dag.

Förra söndagen hade jag bokat in mig och maken på SUP premiär. Ingen av oss har testat tidigare men båda var lite sugna på att prova. Jag hade hittat ett ställe jag tyckte verkade bra och ringde och bokade två timmar hos dem. Det gäller att passa på medan det fortfarande är sommar och rätt årstid. Jag tänker att man ska prova allt åtminstone en gång som man är nyfiken på.

Lite lätt nervösa mötte vi upp en trevlig herre, Peter. Han instruerade oss en knapp halvtimme om hur vi ska tänka, hålla paddeln, balansen med mycket mera. Vi fick varsin bräda som var lite olika och Peter uppmuntrade oss att byta efter en stund för att få prova en annan variant. Vi höll till i Norrviken, en insjö, vilket var perfekt att testa på för första gången då det inte är vågor där och dessutom blåste det knappt.

Jag älskar vatten under sommaren, Mälaren, havet, sjöar. Allt som kan göras i, på eller i närheten av vatten är värdefullt och närande tycker jag. När det dessutom är träning involverat på schemat är det förstås ännu bättre om du frågar mig. Först träna sedan njuta är ett bra motto för mig.

Vi villade att SUPa. Vi kom fram till att vi absolut vill utöka våra ägodelar med två SUPar till sommaren. Vi kom också fram till att nu är det dags att ordna dragkrok på bilen så att vi faktiskt kan använda oss av kanoten lite enklare, i vår längd på vår höga bil är det inte det lättaste att få upp en kanot på taket. Betydligt enklare på ett släp tänker vi.

Om vi tänker ännu längre fram så ska vi såklart ha våra brädor och kanoten vid vårt sommarställe/fritidshus/blivande hus i framtiden som såklart ligger vid någon form av vatten. :)

Att glida fram på sjön tillsammans med maken var livskvalitet och dessutom egen tid för oss. Likväl som att göra det tillsammans med en vän skulle vara ett tillfälle att hinna prata om livet.