Lördagsfunderingar

Äntligen helg. Två lediga dagar tillsammans - typ.

Maken är sliten, idag blev det iaf sovmorgon. Först somnade vi i soffan igår kväll, som vanligt nu för tiden. Ibland gör vi det med flit till och med.

När lilleLeo vaknade vid midnatt matade jag honom och sen gick vi upp och lade oss efter tre tjat till maken att vi gjorde det. Han kom så småningom, någon gång mellan ett och fem typ. Jag tog Leo hela natten eftersom jag sett hur sliten maken är. Mycket på jobbet, jagar sömntimmar, rätt mycket på kvällarna hemma.

Johanna kvar extra hos oss. Annorlunda i dynamiken hemma, hon har varit ledig eftersom det är höstlov. Jag har haft mycket att fundera på inom mig vad gäller detta. Hur jag känner och kanske snarare inte känner in henne. Hur jag tycker att det "flyter" mellan henne och mig, eller inte flyter. Hur mycket ger och visar jag och vad är det för "motstånd" som ligger.

Vi har inga planer för helgen, bara Johanna som ska på halloweenfest ikväll. Det känns också skumt. Ovant att inte ha något att göra. På gott och ont. Jag är inte så bra på att varva ner och göra ingenting.

Starten på helgen, på dagen igår, var iaf strålande. Långpromenad med en granne, Lene kom med nyhandlade pizzor till lunch för oss tre tjejer hemma. Mysigt att träffa henne även om den dryga timmen var alldels för lite och gick alldeles för fort. Samtal med Pyret efter det. Så vips var maken hemma och fredagsmyset igång.

Ändå känns det lite som ett andrum, som om jag står och stampar, trampar vatten, kommer ingenstans med min egen utveckling. Det ska nog så vara den här perioden och jag behöver stanna upp och reflektera. Jag står ändå inför en stor förändring, eller rättare sagt hela mitt liv har varit en stor förändring de senaste åren. Men, det är inte dags att stanna upp än.... Det är dags att fortsätta förändringens bana för att komma dit jag vill här i livet. Mitt mål är att älska mitt jobb. Jag vill tycka om att gå till jobbet. Tycka att det är roligt 99 ggr av 100. Jag har funderat på hur jag ska komma dit och jag har börjat bolla ut det till min omgivning, med lite rädsla. För säger jag det högt så manifisteras det genast och blir mer verkligt.

Igår berättade jag för min mamma vad jag funderar på. Det är inte så lätt för henne och pappa just nu, det har varit en del motgångar för dem, men ändå är hon positiv och glad och har så mycket livsglädje och humor. Å framför allt, hon stöttar mig, berättade om vad hon gjorde arbetsmässigt i min ålder och vad hon tror jag skulle passa bra att jobba med. Tack min älskade mamma för att du alltid ställer upp för mig och barnbarnen!

Nu sitter jag här ensam i köket med min mac och funderar på livets banor. De andra tre är i vardagsrummet och spelar tv-spel. Ett utmärkt tillfälle för Johanna och maken tid. De behöver det. Ett medvetet val från mig att låta dem "leka" en stund. LilleLeo är antingen totalt fascinerad eller har somnat för han hörs inte ens.

Ta till vara på tiden, var närvarande och uppskatta dina nära och kära! Vad skulle du vara utan dem?

Intensivt

Tänk att livet kan vara så intensivt, så fullt ös, ändå ska jag vara föräldra"ledig" och njuta av min bebis. Absolut, jag hinner njuta av honom, min lille gulleprins.

Jag hinner också med att fixa hemma, laga mat, ta hand om fyra barn till, skjutsa och hämta. Det har bakats och fixats inför dop och kalas. Det har handlats presenter till en den ena en den andra. Jag har tränat. Jag har funderat och tagit beslut över framtiden efter min ledighet är slut. Jag har försökt finna tid att umgås med min man utan att somna i soffan efter en halvtimme. Det lagas mat, borstas tänder, tjatas pratas & gnatas, likväl som det skrattas & myses m barnen. Försöker där emellan vila och få ihop mer än max sex timmars osammanhängande sömn per natt vilket verkar helt omöjligt. Tur att jag är envis! Prata med och träffa vänner. Jagar vuxentid. Är tacksam över trevliga grannar att promenera med och annat träningssällskap som är barnfritt. Detta för att ladda upp energi.

Mitt i allt detta intensiva leverne pockar kreativiteten på, gör sig påmind, längtar o törstar efter likasinnade. Det börjar bli läge att boka in tid för kreativiteten likväl som att boka ett träningspass. Jag vill hinna skissa, läsa, dra mina tarotkort, fotografera, använda homeopatin och aura-soman.......

Varje samtal om ovanstående, varje givande djupt samtal, väcker ådran i mig och jag inser att det är dags nu.

Kalas!

Oh my! Kalasandet klart för idag. Intensivt, småkaos, gott smarr, trevligt och nöjd Sara förstås! Å alla andra barn också för den delen. Kan knappast bli bättre avslut på en helg. Dessutom vankas tomatsoppa vilket barnen frågat efter ett antal gånger.

Sen är vi dessutom lediga (inte maken dåra) och får sovmorgon resten av barnveckan.

Imorgon blir det pysseldag med lite extra tjejer här hemma. Jag har samlat på mig en hel flyttlåda med pyssel som behövs gå igenom och se vad som egentligen finns och vad som kan göras av det. Kan bli vad som helst. :-)

På tisdag är det Saras födelsedag så då blir det firande, mormor o kanske till och med morfar kommer på besök.

Behöver jag säga att det är fullt ös, roligt ös, med alla barn och alla trevliga vänner runt omkring oss. Jag känner mig glad och lycklig och nöjd över alla vänner som ger mig energi och får mig att må bra!

Källan

"Rensa i sanningsgarderoben!

Släng ut allt gammalt,

allt som någon annan lagt dit

eller som inte längre passar.

Lägg istället in dina egna

sanningar - vita, rena, nytvättade

och med perfekt passform"

ur "Källan"

X

Vad är det för fel på X? Tänk att man kan ha levt med en människa i många år och när det sedan tagit slut infaller en personlighetsförändring utan dess like. Eller är det bara skygglappar som faller av när man lämnat? Sanningen som stiger fram obarmhärtigt? Det som jag blundat för visar sig?

Mitt X har många stora allvarliga fel enligt min åsikt. Troligen skulle han säga exakt samma sak tillbaka iofs.

Det går inte att kommunicera med honom, han förstår inte vad jag säger, han accepterar och respekterar inte mig och mina åsikter, han lyssnar inte, han vill inte kompromissa, han lever i en egen värld där han tror saker, överreagerar, målar fan på vägen, gör en höna av en fjäder.... Han har träffat en sjuk kvinna. Han projicerar ut all skit som han bara kan åt mitt håll. Han ser inte skogen för träden. Han tänker inte utanför boxen. Han ser inte sina egna misstag. I hans värld är allt perfekt hos honom, han är den bästa i hela världen. Jag förstår inte hur de orkar sitta och leta fel på min familj. Det måste vara deras största nöje, dissa och klaga på min familj. Ju mer de kommer på desto bättre mår de. Men det är ju sååååå enkelt att projicera ut det istället för att se på sig själv och vad som kan behöva förbättras i sitt eget hem.

Jag är inte perfekt. Jag är mån om mina tjejer och det är extremt viktigt för mig att de mår bra. Självklart. Jag glömmer saker - men inte allvarliga livsavgörande grejer. Jag är mänsklig. Tack och lov. Jag kan se vad jag är bra på, mindre bra på. Jag lever i sanningen och jag står för den jag är.

Jag har TYVÄRR varit alldeles för snäll mot mitt X. Tagit för mycket skit. Det har tagit år att komma ur mitt självdestruktiva beteende. Jag har blivit "programmerad" att inte vara tillräckligt bra så pass länge, det tar tid att komma ifrån det, bryta mönstren, ändra spåren. Men nu JÄKLAR. Sakta men säkert har jag hittat tillbaka till mig och den härliga underbara kvinna som jag är!

Nu är det NOG. Den här veckan har jag brunnit av på Xet två rejäla gånger. Förbannad och arg och framför allt verbal. Så grymt skönt. Han kommer inte åt mig längre. Å det är jättejobbigt för honom. Som min underbara coach sagt.

"Låt honom puttra i sitt eget spad!"

Så bra! När han får puttra i sitt eget spad blir det jobbigt. Rätt åt honom.

Han är en bakåtsträvare och uppenbarligen har han väldigt svårt att släppa mig och dessutom har han svårt att släppa sitt extrema kontrollbehov. Visst, jag kan känna en sorg och en frustration när jag inser att han kommer ALDRIG att ändra sig. Han kommer alltid leta fel och hålla på och klanka på mitt - men jag får helt enkelt acceptera läget. Jag har lärt mig hantera det, nästan jämt iaf. Det finns en anledning till att vi inte ska prata i telefon eller träffas. SMS och mail räcker gott om det inte är någon nödsituation.

Lycka till alla ni som har att göra med ett knepigt X och om ni behöver stöd hör ar er till mig, jag har stor erfarenhet jag lovar.

corsage

Tänk att det är över ett år sedan jag och maken vigde oss. Det här året har gått galet fort och det har varit ett år fyllt av lycka. Livet växer och jag växer och det finns så mycket att njuta av och ta till vara på. Det finns alltid små och stora saker att se fram emot och framför allt njuta av dagen, ta till vara på dagen, varje årstid, samtal med nära och kära, kontakten med barnen, god mat och dryck, träning, foto, ja listan kan bli hur lång som helst.

Hösten är vacker, för mig kommer hösten för all framtid ha lite extra glädje. Fast mitt liv är fullt av extra glädje alltid nu för tiden och jag njuter av det och uppskattar det i stort sett dagligen. Tack alla ni som är med och gör mitt liv värdefullt och delar det med mig!

Prata i sömnen

Jag har fått höra att jag pratar i sömnen ibland, mest då en massa konstiga saker. Till exempel när jag hade sett en av de senare star wars filmerna så drömde jag om den figuren som flyger omkring lite och som hade han vad han nu heter, ungen, som slav. Anakin är det väl ungen heter. Det måste ha varit Episode I.

Iaf, jag drömde att han var i sovrummet och sa tydligen högt och tydligt "det är någon i rummet". Behöver jag säga att den som låg bredvid höll på att skita på sig?

Jag drömde också att det kom öl ur takfläkten, det var ju rätt nice.

Min make mumlar lite i sömnen ibland också, eller skrattar. Det har han också gjort. Det var jättekul. Då började jag också skratta. :-)

Jag fick också höra att en nära väns pappa brukar prata i sömnen väldigt ofta. Hans fru berättade det för mig. Han har bland annat sagt till frugan:

"måste du lägga dig som en blöt disktrasa över samhället"

och

"jag är peewee - den pissande ängeln".

LilleLeos dop

Fantastiska underbare son. Vilken dag han fick igår.

Strålande höstväder, vacker kyrka, härlig klockargård.

Fantastisk präst med glimten i ögat, Christer Kivi heter han, tydligen pensionerad men det hade jag aldrig gissat.

Leo var en glad och nöjd kille HELA dopet. Han är cool, det vet jag, men jag trodde inte han skulle vara så cool med alla människor omkring sig. Han förstod att det var hans dag och hans cermoni. Han var nöjd och glad, svarade prästen när han talade med honom, smilade brett åt mig, maken och syskonen när prällen svängde förbi honom efter själva vattnandet. Nöjd & stolt när prällen bar runt honom längs med hela kyrkogången så han fick se alla som satt där.

Leo var fin i min virkade dopklänning som jag bytt till blå band i. (Har inget foto än då jag inte erhållit något från någon som fotade.)

Han trivdes utmärkt i fadderns famn, om än hon tyckte det var lite tungt mot slutet. :-) Han är ju en stadig kille.

Han slocknade direkt när maken la honom i vagnen sen när vi kom upp till klockargården och sen sov han hela fikat och städandet tills vi skulle åka hem. :-) Då hade han gjort sitt tyckte han.

Fikat var jättetrevligt, massor med gott hembakat och det blev mängder över. Tur att det nalkas födelsedagar snart...

Jag var så glad över att träffa och krama på de som var där och Leo har fått så många fina presenter. Tack alla ni som var där och förgyllde vår dag!

Småstressad

Tiden springer iväg som mammaledig känner jag. Jag tycker inte jag får många lugna stunder och inte många dagar utan något som "står på schemat". Många saker är roliga, andra mindre roliga men ändå. Jag känner mig iofs glad över att ha något att göra, för om jag skulle gå hemma och bara vara skulle jag högst troligt klättra på väggarna och bli låg efter två dagar. Ja, jag är inte så bra på att varva ner och bara vara.

Nu är det förstås mycket inför dopet. Känns som om jag roddat och bakat inför detta länge, men imorgon blir det äntligen av och jag ser fram emot det. Det ska bli trevligt och jag hoppas allt bak uppskattas. Jag har känt mig lite småstressad inför att allt ska kommas ihåg och bli klart i tid utan att jag är helt slut på kuppen. Dock är det bara att konstatera - jag kommer att vara helt slut och söndag hoppas jag blir en vilodag.

Jag och lilleLeo har iaf varit ute på en promenad i solskenet idag, trots att tjejerna varit hemma på studiedag. De klarade sig själva med Hitta Nemo under tiden. Me like. Jag älskar de här fina höstdagarna som är nu. Frisk luft och fortfarande vackra färger.

Blandad kompott

Känns som om det är mycket den här veckan..... Kan iofs bero på att det är dop på lördag.
Helgen försvann snabbt, men den var väldigt bra iaf. En lördag full av träning med M, en solokväll hemma med lilleLeo. Söndagen var det bara mys på schemat eftersom vi firade ett år som gifta. :-)

Gårdagen försvann i all hast med långprommis, telefon med Pyret, föräldragrupp, städning, storhandling på coop inför stora barnens vecka, matlagning och en kort stund soft i soffan innan sängen kallade på en trött stel kvinna (ja, jag fick träningsvärk efter att ha hittat lite nya muskler i lördags) som sen ändå sov dåligt. Typiskt västkustskt som min mamma skulle säga....

Så nu, de här sista dagarna innan lördag ska det bakas småkakor, det ska bakas två olika specialkakor, det ska bakas tårtor. Allt blir hembakat.
Jag vill komma ut på prom både för min och Leos skull.
Jag ska till frissan (det var typ ett halvår sen sist).
Jag måste fixa dopklänningen.
Tjejerna är lediga på fredag så vi får hitta på något mysigt.

Ja, det var några av grejerna.

Igår var jag som skrivet på promenad. Med en ny bekant här i området som också har en bebis som visade sig vara fem dagar äldre än Leo. Trevligt. Vi var ute och promenerade i över en och en halv timme i den härliga solen och vi pratade på om allt möjligt. Intressant at lära känna en ny individ som jag aldrig pratat med innan. Det var inga problem för oss att snacka och hann nästan inte klart kändes det som. Delade förstås med mig av mina första intryck till maken när jag kom hem så får vi se om det håller i sig och om han tycker lika. Jag och grannen P ska iaf försöka ta pomenader varje måndag har vi sagt. Kul!

Apropå grannar så mötte jag dessutom vår "nya" granne vägg i vägg igår också. Växlade några ord med honom och gratulerade till deras nedkomst, en liten kille. LilleLeos blivande bästis kanske. :-) De flyttar in om ett par veckor eller så och det ska bli trevligt!! Mer promenadsällskap hoppas jag.

Nej du, bäst jag sätter fart så jag får lite gjort den här dagen....

Höst

Vilken underbar höst, så mycket sol och vackra färger och mysiga promenader.

MumsFilm

Okay, om jag skulle välja tre riktigt bra filmer ur ren egosynpunkt och riktigt ytligt men även för att jag älskar den här typen av film, ja va fan. Hela grejen är bra. Jag börjar om. Jag har nog tre (7) filmer jag kan se om många gånger innan jag tröttnar. :-)

Först och främst har vi Pirate-triologin. Äventyr, humor, spänning, story och bäst av allt Captain Jack Sparrow. Jag kommer aldrig hamna i läget "the day I almost caught captain Jack Sparrow". Är han i närheten kommer han inte undan mina klor.... MOOOHAHAHAHAAAAA. Nu har jag hört att det kommer nog ännu en film så småningom. Yeah baby!

Sen så har vi ännu en triologi, Härskarringen.

Samma lika. Humor och spänning. Bra story. Äventyr. Vackra (och hemska) miljöer. Å förstås Aragorn. No more words necessary. *slurp*

Blade gillade jag när den kom också. Jag har någon särskild dragning till vampyrfilmer av någon anledning. Har redan sätt alla släppta avsnitt av True Blood oxå för den delen. Iaf, bästa Bladefilmen är iaf Blade Trinity. Jag gillar storyn och jag gillar karaktärerna i den och då främst Hannibal King. Du förstår nog varför......

Har du några bra movie-tips?

Puss & Kram!