Valborgsmässoafton - dag

Det klassiska vädret på valborg, lite sol lite moln men framför allt blåser kallt och ingen direkt värme. (Om man inte bor i Oslo dåra, för där var det tydligen 22 grader och strålande sol.)
Jag och Lovisa bestämde oss för att genomföra projekt cykel. Fast egentligen hjälpte jag till bara lite. Betalade färgen och penseln. Lovisa valde "paradisö" som färg. En fantastiskt skön färg som jag blir alldeles glad av. Blåturkosaktig. När vi kom hem var det bara att ta på oömma kläder och gå ut i kylan och måla.
Den blev jättefin. Efter grundmålningen har Lovisa nu på kvällskvisten bättrat på sin egen design med bland annat namn, ränder och hjärta. En unik cykel, som ingen annan kommer att ha - någonsin! Imorgon när färgen satt sig ordentligt blir det premiärtur!

Igår fullproppad men ändå rätt så bra

Igår hade jag en dag jag inte direkt sett fram emot på grund av att jag trodde jag inte skulle orka.
Tji fick jag för min egen neggotanke. Det gick bra. Visst var jag trött igår kväll när jag kom hem, men inte så trött som jag trodde.
Jag var uppe vid halv sju med glad liten kille, som jag sen lämnade på dagis strax före åtta. Innan dess hann vi, förutom våra vanliga sysslor, med att gratta stora damen i huset som fyllde 13 år.
Direkt efter dagislämning åkte jag till skolan för lektioner fram till tolv. Hemåt med sällskap i örat en bit av vägen, hann också med att skicka två eller tre mail samt ringa ett annat samtal.
Hemma och hade en dryg halvtimme på mig att packa om, äta lunch plus att jag hann med att hämta hem en blankett till deklarationen samt köpa flygbiljetter för junitrippen - trots riktigt segt skitinternet.
Cyklade till jobbet och hade ett riktigt bra intropass fyra av fem. Ny kvinna jag gick parallellt med, hon hade bra pedagogik och jag gillade henne. Kul att se hur olika de olika personerna hanterar allt. Intressant iakttagelse. Dessutom fick jag göra lite egna saker lite mer och det gick fint. Jag börjar känna mig tryggare och lugnare inför jobbet helt enkelt. Kul!
Hemma till halv tio. Åt passionsfrukt och satt och pratade med maken en stund vid köksbordet. Kvalitetstid!!! Sen några mail till att skicka, två räkningar att betala och en grej med samfälligheten att styra upp. Dusch mm. Hopp i säng och släkte direkt vid halv tolv.
Upp sex timmar senare, nu är frukosten i magen och jag ska cykla till jobbet igen!!!
Trevlig fredag och helg om vi inte hörs mer innan och under!

På väg.....

Som jag sa till min väninna idag, det känns som om det är många bollar just nu. I olika former, olika färger, med olika innehåll. Somliga svävar, andra är på väg ner i olika hastighet, några på uppstuds, somliga i oklart svävande.
Mitt i det sitter jag och försöker få grepp om läget. Det är något subtilt i energierna. Det finns en längtan efter mina tjejer. Funderingar om jobbet. Saknar motivationen till plugget. Undrar om middagen blir av på lördag? Många födelsedagar som ska firas i två månader framåt. Pengar saknas över lag. Var ska vi åka på semestern? Kommer vi iväg med pappsen till Norrland? Blir min kurs av näst helg?
Hur mår JAG egentligen? Vart är jag på väg?......

två mossor i soffan

Satte mig i soffan när jag kom hem, efter att ha gjort lite te, tagit en shake och ett glas påskmust.
Varvar ner. Lämnat på dagis, slängt i mig frukost och lunch hemma, städat all övrig tid med undantag för en dusch. Det var förmiddagens fem timmar. Skrev ett litet brev till maken också med en kärleksförklaring samt några göra-punkter som jag inte hann med. Cyklat till jobbet. Jobbat intropass tre (av fem) i sju timmar. Cyklat hem. Där är cirkeln sluten med början på detta inlägg.
Vackra maken hade fixat mina små göra-punkter och bjöd på en bonus, vikt nästan all tvätt. Plus tagit hand om liten.
Så sitter vi här, jag och maken. Jag funderade högt över vad jag skulle blogga om. Maken hade inte några idéer men la sin kommentar "jag är helt mossig i huvudet". Det är precis vad jag också känner, jag är helt mossig i huvudet. Jag gick parallellt med en kvinna idag som pratade väldigt mycket, så mitt huvud är överfullt av info.
Så vi två mossor i soffan drar till sängen nu istället. Läsa några sidor, sova som en stock. Imorgon en ny dag...

05:40

Detta är numer vår standard tid att kliva upp. Du kanske förstår att det blir inga sena kvällar här inte. Ingen av oss föräldrar orkar vara uppe, vid midnatt har vi oftast redan sovit en stund.
Leo har, sen ett tag tillbaka och oklart hur långt framöver, en inbyggd biologisk klocka på 05:40. Han vågar vägra sova längre.
Dessutom är han i vaket tillstånd numera fullt ös medvetslös, det vill säga han springer fram och tillbaka på hela nedervåningen samt pratar konstant. Det råkar vara så att alla ljud i detta hus går rakt upp till mitt och makens sovrum där vi inte har någon dörr. Alltså är det inte lätt att få sova vidare även om en av oss klivit upp med liten.
Fördelen är att liten i stort sett jämt är på bra humör även om han är en busråtta!

Långfredag - Påskafton - en himla mass rådd

Fantastisk väder har vi denna påsk, det är tacksamt och härligt och värmer mitt hjärta. Trots att jag är sjuk och har varit så i över en och en halv vecka nu (varav sjätte dagen som hes idag påskdag). Det är mindre trevligt, men det är kanske inte så oväntat. Jag kapitulerar, tar det lugnt och låter det läka ut så gott jag kan. Vila kanske är att ta i i och för sig.....
De första två påskdagarna har varit en hel massa rådd. Långfredagens förmiddag åkte vi till Plantagen och köpte nya trädgårdshandskar eftersom jag inte hittade mina från förra året, plus en lövkorg. Väl hemma blev det lite häckklippning för maken och plantering för mig, samtidigt som vi måste hålla reda på Leo som är överallt och ingenstans. Upptäckte till vår fasa att kylen lagt av, så vi stoppade in oss i bilen igen och drog till MediaMarkt och köpte en kyl som vi som tur var fick med i bilen. Hem med den, ut med den gamla, rensat ut hela kylen vilket var bra förstås. När väl allt var på plats igen åt vi makens kroppkakor med fetaost/persilja/lök fyllning till middag, utomhus.
Påskafton blev inte heller sitta stilla i solstolen och njuta direkt. Först iväg till tippen för att slänga gamla kylen och allt det andra som jag packade bilen full med dagen innan, sen till MediaMarkt igen för att hämta sockeln de glömt lägga med, systemet, leta keps till Leo och råkade då hitta en klänning och en tröja till mig vilket iofs var trevligt. Coop för lite kompletteringshandling. Hemma och mellanlandade i en hel timme drygt. ;) Åt grillad sambalburgare till lunch. Sen iväg igen, till mc-varuhuset för visir till maken, till AVA-mc när vi ändå var i farten och provsatt våra framtida hojar, till svärfar på tidig middag och fika. Endast delar av släkten D var där, samt Jo. Bara trevligt att träffa dem och Leo var på ett strålande humör och röjde runt. Vi dumskallar till föräldrar hade totalt glömt ta med blöjor bara, men hans höll tätt tills vi kom hem igen. Väl hemma var det försent att sitta i solstolen och njuta av solen.
Så nu, efter att ha flyttat middagen med mor och far till en timme senare, ska vi gå ut och njuta av solen några timmar. Slutdatat! Njut din dag, jag ska njuta min!

Tystnad pågår

Nu har jag varit hängig i en hel vecka. Det blir inte bättre. Snarare sämre. Jag hoppas att idag är dagen som är värst så att det vänder snabbt från imorgon. Jag ska inte gå in på snuskiga detaljer så som slemklumpar och annat - även om homeopaten i mig tycker det är både intressant och fascinerande. :) Till och med maken hade åsikter imorse.
Istället ska jag berätta att idag är jag hes för tredje dagen på raken och idag är det på gränsen till ingen röst kvar alls. Växlat några ord med maken på tidig morgon, växlat några ord med Lelle innan dagis, växlat några ord med personalen på dagis, ringt ett kort samtal till maken för att höra om jag hördes över linan, ringde jobbet och bokade av dagens pass.
Nu ska jag försöka vara tyst, från 8 när jag kom hem från lämning och mina samtal var avklarade till i alla fall tre halv fyra när maken kommer hem och hämtning på dagis gäller.
Grejen är att jag inser att jag pratar mer än jag tror när jag är själv. Med katten, med TVn, med datorn och framför allt med mig själv..... Jag är inte bra på att vara tyst jag inte.... Så dagens utmaning blir att vara tyst!

Trasig

Mitt huvud känns trasigt idag. Hela min fysiska hälsa känns trasig. Huvudet gör galet ont, smärtar. Det är inte värk som annars, det smärtar och nästan skär i det. Det har gjort så större delen av dagen, iaf sen lunchtid till sängen, som jag strax ska besöka. Försökte vila middag en stund men lyckades inte varva ner. Pratade en stund med Lin istället, innan hämtning.
Fina mamsen var här idag och sällskapade (höll ordning på) med barnen. Jag var i skolan på förmiddagen.
Känner mig mest sämre än igår. Trist när påsken närmare sig och dessutom ska jag jobba på skärtorsdagen. Hostan är sämre, jag har varit riktigt hes hela dagen och nu har jag knappt någon röst kvar alls. Imorgon är en ny dag, jag hoppas att den känns bättre än idag.
Jag hade ett sammanträffande som var dagens sämsta stund idag.
Jag hade också en spontanfika i parken med två mammor och massor av barn, som var dagens höjdpunkt (förutom mamsen-stunden förstås). Under den fikastunden i den varma vårsolen pratades det som en intressant sak som kändes lite nervigt och spännande på samma gång.
Nu önskar jag er alla en god natt. Jag ska ta min sista skvätt rödvin (hoppades på att vinet skulle lätta trycket i huvudet), ta med mig maken och krypa till kojs!
Imorgon är en ny dag.....

Sköna fina söndag

Jag har haft en suverän söndag.
Först och främst fick jag sova längre än maken. Han visste att jag var hängig och sjuk, dessutom somnade jag JAG på spikmattan igår kväll. Så jag fick ligga kvar i sängen ett par timmar extra imorse. Så skönt. Så tacksamt.
Åt frukost i lugn och ro, fick ett litet irroanfall men det gick över efter en liten stund. Te, knäckisar och lite tid med maken vid frukostbordet gjorde susen.
Sen började maken fixa med hojarna. Han var så go och tvättade min först, och putsade lite på den också, med autosol. Fast den räckte inte, det finns mycket att putsa kan man säga. Det var ett tag sen sist, den har liksom vilat i ide några år.
Det blev en premiärtur för mig på min gamla custom. Foto kommer på den senare, när det är färdigputsat. ;) Maken åkte med också, Leo sov middag och stora barnen var inne och spelade lite tv-spel för att höra om han skulle vakna. Vi åkte först och kollade däcktryck och sen köpte vi mer autosol och så tog vi en svängom extra för att känna på lite. Det var så härligt, frihetskänsla. Extra kul att få åka med maken också. Det var några år sen, typ fyra år sen snart.
När jag kom hem tog jag fram solstolen och satte jag mig i den varma solen. Njöt av tystnad, fågelkvitter och lugn en bra stund. Solens varma strålar, härliga vårkänsla!
Maken kom hem, vi satt i hammocken en stund och tog ett glas rött och gungade med Leo mellan oss. Han festade till på lite påskmust. Stora barnen var och lekte ute någonstans.
Krattat på både framsidan och baksidan, samt dragit upp några rackarns maskrosor som redan letat sig fram.
Grannen hjälpte oss ta bort ett mindre träd (ungträd om man kan säga så) som växte ganska så tokigt.
Grillade kyckling, makens bernaise och kokt potatis till middag.
En riktigt fin dag må jag säga. Fina familjen glad och samlad, påsklovet har börjat!!!

Intropass två

Sådär ja, då har jag klarat av intropass två på nya jobbet. Jag gick parallellt med en annan personal än sist, men ägnade mest tid med samma boende. Jag tycker det har varit en bra dag, jag har sett både bra och mindre bra sidor, jag har fått fortsatt mer information, ätit lunch och fika, sopsorterat, varit på utflykt. Mellan 9-16 har jag arbetat. Det känns ovant men också roligt. Jag har fått mitt schema över sommaren också, maj till augusti. Det är en hel del att göra. Jag har två pass som jag inte kan ta av alla de jag blivit uppbokad på. Ett visste jag direkt då jag har en föreläsning och det andra måste jag meddela nästa vecka, för efter samråd med maken inser jag att det inte kommer fungera den dagen. Nåja, Rätt bra tajmat i alla fall.
Cyklade till och från jobbet, vilket jag känner mig stolt över. Behöver röra på mig och har inte kommit iväg på träning på en evighet.
Nu blir det premiärgrillning till middag, lite bira, en soft kväll med hela familjen samlad. Passar mig perfekt.

En ny familjemedlem i framtiden?

 Det har såtts ett litet frö.
Ett frö som jag inte trodde skulle ta sig faktiskt, för jag hade liksom tänkt mig att jag inte var en sådan, alltså en hundmänniska, utan mer en kattmänniska. Egentligen ska vi inte ha fler husdjur efter katten Oskar har gått vidare till katthimmelen. Men så sa maken någonting i stil med "om vi någonsin ska ha en hund ska vi ha en xxx".
Sen förra helgen träffade vi en vovve som direkt fick en plats i mitt hjärta, han liksom snirklade sig in och gjorde uppenbarligen ett stort intryck.
Så nu sitter jag här och inser att ja, vi kommer nog bli hundägare så småningom. Det dröjer, det finns egentligen varken pengar plats eller möjlighet just nu, men sen.... Om ett år eller två kanske.
Troligen är vi lite smågalna, vi är ju faktiskt redan en människa för mycket för att få plats i det här huset. Men vi trivs, det är det allra viktigaste!
Trevlig helg!!!

grymt trött o hängig

Varför skulle jag bli dålig just nu? Jag tycker inte att det var länge sen sist faktiskt. Det är så tråkigt att vara sjuk och hängig. Jag gillar det inte alls. Först kom pollen, med sitt kli och svid i ögonen, kli i näsan, nysningar och en känsla av förkylning i kroppen. Det är så pollen påverkar mig.
Så tyckte jag att jag var så mycket mer tröttare än vad som var "friskt" sen i tisdags. Det har liksom inte gett med sig. Jag känner mig snarare tröttare och tröttare hela tiden. Igår kväll kände jag av halsen, raspig och lite öm. Huvudet började kännas febrigt och stoppat med bomull. Idag är det samma sak, fast något värre. Pallar ingenting. Har bara setat och inte orkat plugga, läsa, prata. Leo var hemma idag för att vi skulle ha en träff med de andra mammorna och barnen som bor grannar. Två av tre kunde inte, men jag släpade mig iväg en stund till P12 och ansträngde mig att socialisera i två timmar. Det är det jag har gjort idag. Lämnat och hämtat tjejerna på sin skola också.
Nu sitter jag här, smått apatisk, och längtar efter att maken kliver innanför dörren så jag kan gå och sova. Imorgon ska jag jobba mitt andra intropass, får väl proppa i mig treo eller panodil för att ta mig igenom de åtta timmarna. Fina maken får ta hand om alla barnen, laga maten och väcka mig när det är dags helt enkelt.
Åh äntligen, nu kommer han hem. Natti natti!

Ergorapido

Nyinköpt kompis till hemmet.
Jag såg den hos vägg-i-vägg grannen för några veckor sedan. Kärlek uppstod....
En sådan "måste jag ha".
Is it a want or a need, skulle maken säga...
Jag har alltid bra argument på lager, jag lovar!
Jag får liksom ibland för mig att jag bara måste ha någonting för det är så himla bra. Den här till exempel är perfekt eftersom vi har en massa smulor och matrester på golven här nere, typ jämt. För att inte tala om alla katthårs- och dammkluttar här och var. Nämnde jag sanden från vagnen och alla barnskor?
Förstår du vad bra att ha denna snygga stående framme, enhandsmanövrerad, lätt, finns olika färger....
Listan kan bli lång, me like it a lot!

mammahjärtat

Idag svämmade mitt mammahjärta över. Flera gånger om. Liten var på strålande humör, gick hela vägen själv till dagis utom sista 30 metrarna då han fick för sig att han skulle åka vagnen istället. Jag hade utvecklingssamtal för honom idag också, liksom mina fina tjejer så fick han också utmärkt omdöme.
Småshoppade lite på Ikea inför litens premiär i växasäng på fredag.
Hämtade mina tjejer på skolan, möttes av en Lovisa som ropade "mamma mamma mamma" och kastade sig i min famn. Fina fina Lovisa, min prinsessa. Klev in till Saras avdelning och plockade upp henne, mysiga Sara.
Åkte och hämtade Leo, tjejerna följde såklart med in och han blev lycklig över att träffa sina syskon igen. Väl hemma fick han en buss med snöre som Lovisa gjort i träslöjden. Den gick han och drog fram och tillbaka på golvet och sa tut-tut. Så satt han i soffan och mös mellan Lovisa & Johanna. Så fina tillsammans alla tre.
Det är alltid en fantastiskt skön känsla när alla är samlade igen. Leo är vår helande länk, det är han som byggt våra familjeband ännu starkare än vad de var innan.
Jag har en underbar familj!

En morgon

Liten vaknade tidigt, det är mer vanligt än ovanligt nu för tiden. Jag tror att han känner av när maken går upp för att åka till jobbet. 06 är standardtiden för liten nu. Jag lyfter över honom i vår säng om han inte redan ligger där, hoppas att han ska slumra vidare i alla fall en halvtimme eller lite till. Oftast blir det inte så, vi går upp istället.
En fin morgon. Vi åt frukost i köket tillsammans, pratade om allt och inget. Bytte blöjan och tog nya kläder. I god tid började vi klä oss för att gå ut och gå mot dagis. Han ville gå själv nästan hela vägen idag. Innanför dagis grind ville han åka vagn sista biten, typ 30 meter eller så. Såklart fick han göra det.
Jag vet inte hur många mammor och pappor som ilade förbi oss, än åt det ena än åt det andra hållet. Bråttom bråttom bråttom. Vissa "lurar" barnen att springa så det ska gå fortare, andra drar de i handen. All denna stress vid lämningarna. För att inte tala om när min lilla killa tog det lugnt vid grinden och entrédörren, när de andra stressade måste komma förbi för att hetsa hetsa hetsa.... Där gick liten och jag, i godan ro, inte bråttom alls, inte stressade alls. Vilken tacksamhet och glädje jag kände i det. Tacksamt att inte behöva stressa, både för min egen och framför allt för litens skull. Vi borde alla stanna upp och tänka efter vad vi håller på med! Skulle Du vilja att någon stressade på dig varje morgon fem dagar i veckan majoriteten av årets vardagar? Visst har vi bråttom ibland, så är det nog för oss alla, men varför så bråttom generellt?
Jag kommer att sträva efter att varje morgon ska gå i lugnets tecken, så långt som det är möjligt. Det är värt det. En bra start på dagen påverkar resten av dygnets timmar positivt!

Fullproppadhjärnadag

Nu är det tilt, stopp, fullt i mitt huvud.
Jag började min tisdag med en glad liten kille som jag lyfte över till stora sängen runt 6-tiden. Försökte slumra vidare och få honom att somna om en stund, men han ville hellre leka med alla sakerna på sängbordet, prata med sin mamma och gosa. Jag kunde såklart inte motstå det lilla charmtrollet. Så vi klev upp, tog en soft morgon, åt lite frukost, klädde oss och allt sådant som hör morgonrutinen till.
Lämnade charmtrollet på dagis och gick till bussen för att ta mig in till skolan. Vi hade en timme längre pass än vanligt idag, alltså fyra timmar. I och för sig en bra lärare med mycket energi och ett intressant ämne, Offentlighets- och sekretesslagen. Som tur var hade jag tänkt till, hade med mig lunch att fylla på med och köpte dessutom lite nötter och torkad frukt för att hålla mig igång.
Efter skolpasset (9-13) for jag hem igen. För att hinna vara hemma i en dryg halvtimme. Packade om, fyllde på tekvoten i magen, hann till och med göra en kort meditation.
Sen fram med cykeln för att åka till mitt första intropass på vuxenboendet. Jag var nervöspirrig men också förväntansfull. Det gick jättebra, knappa sex timmar med info info info. Intressant, kändes jättebra, men nu är jag så trött i huvudet så det är galet. Ska försöka varva ner en stund i soffan innan sängen.

Hellre än bra - målning

Sådär ja. Då har jag tillbringat måndag förmiddag till att måla. Lillkillens växasäng hämtades igår. Färg inhandlades. Jag satte fart direkt efter lämning på dagis och lite frukost i magen. Jag inser varför jag inte är målare till yrket och jag har definitivt inte varit det i något tidigare liv heller. Hellre ön bra är mottot. Jag lyckas alltid få ränder och dessutom rinn eller droppar när färgen torkat. Jag stöter alltid i där jag målat så att jag får färg på mig själv eller något annat. Jag höll mig i Jonas rum för han har bäst yta, så där är det färg på golvet och hans stege till sängen. Dessutom färg på mina händer armar tår fötter (ovan samt under), kläder och säker i håret någonstans också.
Men, jag kör på att hemmamålat är charmigt och det behöver inte vara perfekt. Den blir finare än innan och liten kommer sova bäst i den från nästa vecka!

Så var denna vecka strax över...

...och jag ska sova som en stock.
Trött och trött mest hela tiden känns det som till och från i alla fall. Tycker att jag får till hyfsat med timmar sömn och passar ibland på att sova middag också, men ändå känner jag mig inte riktigt utvilad. Jag hör det runt mig också, fler som känner sig trötta och slitna. Troligen är det våren som är här och det tröttar. Jag börjar känna av pollen nu sen den här veckan, det kliar i näsa och ögon och jag nyser mer än vanligt. Jag är inte jätteallergisk men tillräckligt för att det ska vara störande ändå. Det bidrar till en del av tröttheten i alla fall.
Min vecka har varit lugn, jag ligger i fas med pluggandet, har haft en lugn helg, nästan för lugn om man får säga så.
Det vettiga vi har gjort är att vi varit och handlat idag och passade då på att handla det mesta inför barnveckan också. Vi tänkte försöka äta ur frusen, så det behövdes mest lite komplettering. Så har vi varit och köpt en växasäng av makens kusin, så nu ska här målas för glatta livet, därefter monteras, fixa myshörna till lillkillen, sen får vi se vad han tycker om saken. Liten blir genast mycket större!
Nu snuddade jag vid veckan som kommer, den innefattar även mitt första pass på mitt förhoppningsvis jobb som timmis. Jag är nervös!!! Jag har lektioner två av fem vardagar, resten hemstudier. Jag ska äta lunch med min finaste Lene imorgon, på fredag ska det bli mammabarn träff med grannarna. Vem vet vad som händer mer....

Enträgen

Jag ger mig inte, tänkte jag.... Nu gör jag ett nytt försök att genomföra en hel meditation så som jag önskar. Ett besök i mitt eget inre rum för att boosta och få små ledtrådar från de mina.
Så, efter att ha somnat på ungefär samma ställe de senaste tio gångerna eller så, kanske vore en idé att sitta upp istället. Jepp, det kör jag på. Liten som är hemma med mig idag har bara sovit en timme och borde sova en till i alla fall.
Först på toa för att inte bli störd av den anledningen, sen slog det mig att lite fin bakgrundsmusik inte borde skada. Till cdhyllan och letade fram två alternativ att ta fram och välja mellan. En längtan inom mig att börja...
Då vaknar liten....
Fast jag har inte gett upp, jag gör snart ett nytt försök igen!

Svart

Varje gång det görs ett försök till att kommunicera påverkar det dig genom en irritation, ilska eller enorm trötthet, en energiförlust. Svarar du på utsända frågor får du ändå veta att din åsikt blev överkörd och åsidosatt. Majoriteten av de gånger ni träffas, vare sig det är en större sammankomst eller en mindre, får du alltid höra något negativt eller anklagande som gäller dig eller din närmaste familj. När du skickar ut en förfrågan möts du av en maktdemonstration som nästan alltid handlar om att du inte kan få ett positivt besked utan en fight. Du är alltid sist på prioriteringslistan, alla andra går före oavsett vad det handlar om. Stämningen då ni befinner er i samma rum förändras direkt och inte till det bättre och lättare.
Är det värt att ha kvar den personen i ditt liv då? Även om det skulle vara en släkting?

Jag personligen har en förmåga att ge personer en ny chans, gång på gång på gång. Må så vara att det är en fin egenskap, men inte när det börjar tära mer och mer på mig. Jag har en stor utmaning i att kunna släppa personer jag en gång brytt mig om. Men de gånger jag släppt har jag mått riktigt bra. Det jag beskriver i första stycket ovan gäller inte mig utan en annan person i min närhet. Jag kan väl känna igen och relatera till det. Jag anser att blod är inte alltid tjockare än vatten och skulle en person i min omgivning bestämma sig för att lämna mig så ska jag inte hänga kvar; bestämma sig för att lämna en annan relation så ska jag stötta och belysa allt jag kan. Valet är Ditt. Alla strider är inte värda att fortsätta slåss....

Hjärtat i handen

Jag har en vän vars blogg heter Lindamedhjärtatihanden. Jag tänkte på det namnet idag på väg till skolor, både barnen och min egen.
Jag känner mig som om jag går omkring i med mitt hjärta i handen. Det ligger där och jag försöker ta hand om det, klappa fint, krama, pussa, lyssna på. Samtidigt är det så sårbart, hudlöst och så öppet. Jag är rädd för att tappa det, att någon ska trampa på det, att det ska falla i bitar.
Vem är jag egentligen? Vad är det jag vill? Hur ska jag nå dit jag önskar?
Marinera, marinera, marinera.... Hur  hittar man svaren..... Hur länge ska det vara ett motstånd, ett inre motstånd och hur gör jag för att vända det till en utmaning?
Nåja, ikväll blir det träning, spinning, trots ett inre motstånd som försöker få mig att boka av.....

"Tommy tycker om mej...."

Hur sätter man guldkant på en biltur?
Jorå, det ska jag tala om, för det har jag precis fått erfara idag.
Imorse hade jag skönsångare i baksätet på väg till skolan. Två tjejer, med varsin mp3-spelare, som sjöng högt, både olika låtar samtidigt och samma låt samtidigt när de kom på den briljanta idén att de kunde trycka på startknappen samtidigt. Under tiden försökte jag lyssna på radions musik, vilket förstås var till ingen nytta.
Så, på väg hem idag så trillade poletten ner, såklart!!! Kopplade in ena mp3n till bilstereon, precis som jag själv gör ibland. Så sjöng vi alla tre istället, med leende på läpparna!
"Tommy tycker om mej å jag vet att det e sant..... ha ha haaaaaaaaa"

Mätt

Det är tyst här hemma idag.
Jag har valt att inte sätta på musik, inte sätta på TVn. Pratade en stund med Pyret på morgon/förmiddag. Läste lite EU-fakta och början på barnrättboken. Bestämde mig för att öppna upp för att se vad som skulle ske men det var tyst. Sov en timme istället.
Nu har jag ätit lunch, goda rester från igår, en kycklinggryta som maken gjort. Om en dryg halvtimme väntar ett läkarbesök, ja jag bestämde mig för att gå med hälen och höra vad de säger.
Jag är mätt.
Mätt på god lunch.
Men också mätt på människor som inte ger något tillbaka, mitt återkommande för tillfället.
Mätt på facebook.
Mätt på att ödsla bort tid och energi till inget syfte.
Mätt på hets och stress.
Men jag hungrar efter andra saker.....

Fysisk smärta

Så efter tre veckors vila och lathet var det dags idag, att ta tag i träningen igen. Jag hade ett pass inbokat med min PT Danne. Danne är grymt bra för mig. Han är inkännande, motiverande, glad, trevlig, hjärtlig, omtänksam. Jag tycker om honom, han är bra på sitt jobb gentemot mig. Nu har vi bestämt att vi ska ses med lite mer kontinuitet framöver. Dels för att jag ska hålla min motivation uppe, få lite nya inputs och pepping med jämnare mellanrum.
Idag var jag skör och hudlös. Irriterad, ledsen och omotiverad. Passet var ändå bra, vi gick ut och körde idag, på min begäran. Det blev inte blod men väl svett och tårar.
Tre veckors vila har det varit för min onda häl. Nu några timmar efter dagens träning gör den mer ont än någonsin, den gör så pass ont att jag haltar, vilket jag inte gjort tidigare.
Jag får nog släpa mig iväg till läkaren i alla fall och höra vad han/hon säger om saken. Så här kan jag inte ha det längre. Jag hoppas också att salvan jag blev tipsad om kan hjälpa till att läka ut det hela. Några andra tips någon? Troligen hälsporre som jag drabbats av.

Personlig resa

Jag tänker på Kolan, vilken resa han gör. Han har vuxit som människa, han har arbetat med sig själv, vänt ut och in på sig, flera gånger. Han har funderat på stora som små saker i livet. Jag står vid sidan om, delar hans erfarenheter som han berättar om, belyser, stöttar, bollar. Jag är glad för hans skull, jag vet hur jobbigt det kan vara men också hur mycket det ger tillbaka att rannsaka sig själv och framför allt att vara ärlig mot sig själv. Jag känner mig stolt över honom, jag är glad att jag får vara med på ett hörn under hans personliga resa. Tack vackra du!

Jag tänker på Pyret, wow vilken kvinna. Så klok, så stark, fylld av visdom, förståelse, verktyg, känsla, ärlighet, kraft och orden räcker inte till. Hon tar sig igenom en tung bit i livet nu, hon har testats till bristningsgränsen fler gånger om, ändå står hon där med fötterna på jorden och en kämparglöd utan dess like. När dipparna och hålen är som djupast och svartast gör jag allt jag kan för att stötta, lyssna, stärka, sända kärlek och framför allt finnas där för henne. Hon som har så mycket att ge till oss andra, så mycket vackert att dela till världen. Jag är stolt, glad och tacksam för att vara en del i ditt liv och på din resa. Tack vackra du!

Jag har fler omkring mig som jag mer än gärna delar erfarenheter och utveckling med. Jag tycker det är spännande, intressant, givande och ger erfarenhet. Men idag är det just er två som jag haft i mina tankar såhär framåt kvällskvisten en dag som denna.

En bild som får mig att le en vädergrå dag som denna

"Ärligt snodd" från Dragonflymagic!