tjejmiddag

Jag blev bjuden på tjejmiddag i veckan och kunde som tur var dessutom närvara. Vilket jag är tacksam och glad för. Vi var fyra stycken som gick gymnasiet tillsammans. Sen har vi hållit kontaktakten genom åren som gått, hela 15 år.

Det är väldigt länge sen vi senast sågs själva, det har mer varit i stuket middag i par och med barn för de som har. Jag minns inte ens när jag var på en tjejmiddag sist..... Det som är så trevligt!

Först och främst, god mat och efterrätt. Det blev många rätter. Till förrätt bruscetta med typ tomatsalsa. Till varmrätt lax i folie, pasta och sallad. Jag älskar lax och vi äter det allt för sällan hemma om du frågar mig. Sen till efterrätt dels en wienerlängd med hallon och mörk choklad men även en helt galen tårta som hon fått hjälp att baka av en vän enligt dennes recept. Jag har aldrig sett en liknande tårta kan jag säga. Jag minns inte hur många lager det var men det var i alla fall tre chokladbottnar. Sen var det lager av marshmallowfluff, någon slags chokladkräm/mousse, hallonmarmelad, nougat och grädde. Den var galet mastig och väldigt söt men god. Dessutom lite ost och kex.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, precis som det ska vara. Högt och lågt. Glädje och sorg. Skulle jag plocka ut ett tema vi berörde mer än andra är det nog relationer. Vi är alla i olika lägen i våra relationer just nu. En nyligen separerad, en vill skiljas, en har precis tagit sig igenom en lång tung period.... och så jag. Relationer är svårt, komplext, intressant och spännande, fast självklart önskar jag att vi alla var lyckliga, trygga och tillfreds med livet. Ibland blir det lite krokben på den vägen bara..... Det känner vi nog alla igen.

I alla fall var det ett fint avslut på en riktigt härlig fredag, den bästa på länge tror jag faktiskt. Å skjuts hem fick jag dessutom. :)

inget för kräsmagade - skavsår

Jag har lyckats få skavsår igen. Så irriterande. Så onödigt. Så otippat. Nya vinterskor, ja visst. Det är inga konstigheter med det, det har dessutom gått jättebra att promenera i dem, tills i helgen som var. För att jag tog ett par tjockare strumpor så kom skoskav. Rätt rejäla också. På båda hälarna.

Jag tror att mina hälar är skadade sen innan och extra känsliga. En teori, må stämma, kanske inte alls. Jag trodde jag haft de värsta möjliga skavsåren när jag tränade inför tjejvasan, vilket lär ha varit 2008 om jag minns rätt. De skavsåren gjorde det helt omöjligt att åka skidor dag två, det blev bara en dags träning i Grönklitt den helgen.

Sen kom det ännu värre, mitt Engelbrektshalvan för två år sedan, 2012. Observera, samma pjäxor som 2008. Dock, jag hade tränat en del skidor under vintern, utan att få skav över huvud taget. Men, under loppet fick jag det. Fast jag till och med i förebyggande syfte tejpat och plåstrat. Kanske berodde det på att sträckan var längre än jag åkt innan. Jag kände redan efter knappt halva sträckan att det började göra ont, sen var det bara att köra. Jag vågade inte stanna och ta av pjäxorna. Förrän jag kom tillbaka till bilen.....
Jag kunde inte ens sova den natten, på grund av smärtan i hälarna. Jag kunde inte gå normalt på flera dagar på grund av smärtan. Vidrigt.

Denna gång inte lika illa, men ömt och irriterande ändå. Skavsår kan göra riktigt ont. Jag som diabetiker kan dessutom ha svårare att läka sår på fötterna. Nedan kommer bild på skavsår nu och (skav)sår från 2012....

nutid

kvällen efter lopp 2012

några dagar efter lopp 2012

en (o)väntad kväll

När maken är borta dansar vi andra på bordet..... å har det riktigt busmysigt.
Jag gav ett förslag till alla goa barn här hemma. Att titta på film och äta popcorn efter maten. Å dricka saft för den som ville det. En strålande torsdagskväll och kanske lite oväntad för den delen. Så pass mysigt att de två som hade fotbollsträning skippade den.

Så kvällen bjöd på första Hobbitfilmen, som ingen av dem sett och jag gärna ville se om (såg den på bio förra vintern). Jag är så nöjd. Jag tycker om när vi alla umgås, det är alldeles för sällan vi alla är samlade nu för tiden. Ok, nu saknas en, men det gäller att ta till vara på tiden då vi fortfarande har alla kids boende hemma. Vem vet hur länge vi får ha det....

kallt

Minusgrader, hurra hurra hurra. En hel vecka har vi fått ha minus snart. Underbart!  Det knepigaste att hantera är min egen temperaturreglering. Jag är numera en extremt frusen person. När jag rör mig eller tränar blir jag varm och svettig snabbt, men jag blir även kall snabbt. Vårt hus har direktel som uppvärmning, vilket är extremt oekonomiskt. Vi försöker att inte dra på för mycket på elen eftersom det är dyrt, plus att vi har drag från våra gamla dörrar och fönster. De skulle behöva tätas och jag önskar vi kunde investera i en luftvärmepump till nästa vinter.

Jag är, som skrivet, rejält frussen av mig. Nu är maken dessutom på internat och sover borta i två nätter, han är min kamin på nätterna. Jag lär få sova med minst dubbla täcken. Inomhus går jag omkring med halsduk, kofta och fårskinnstofflor konstant. Plus att mina händer är så extremt kalla att jag idag var tvungen att leta fram en gammal bekant. Tunna bomullshandskar. Går utmärkt att data/plugga/jobba med. En vän till mig tipsade om dem när vi arbetade tillsammans och det var så kallt på kontoret på grund av allt för bra ac. Efter en del sökande fann jag den gamla kartongen, woooohooo. Dags att slippa frysa även om händerna!

crawl

För ett och ett halvt år sedan gick jag en nybörjarkurs i crawl. Jag tänkte att varför inte, crawl ser mjukt och vackert ut, för de som kan alltså.... Kursen var kul och bra, två unga tjejer som höll för oss vuxna nybörjare. Ledarna var riktigt bra och pedagogiska, trots att det var deras första vuxengrupp. Sedan den kursen har jag ärligt talat inte tränat speciellt mycket på att just crawla utan hållit mig till det jag kan, det vill säga bröstsim.

I december var jag på simcamp, som jag skrivit om tidigare. Det gav en nykick och jag beslutade mig för att nu är det dags att lägga krut på att få till crawlet. Så, jag har varit och simmat ett antal gånger med fokus på crawl och det ger resultat. Paddlar, simfötter, dolme och platta med varje gång. Tränat både med tillbehör och utan. Äntligen börjar delar lossna, andningen går bättre, jag får bättre tag i vattnet med mera. Min tanke och mål fram till utomhusbassängen öppnar i juni, och vattnet i Mälaren är i hyfsad temperatur, är att minst en gång i vecka fortsätta crawla och klara minst 50m etapper tills dess.

Till råga på allt bad maken om hjälp, så nu ska jag försöka lära ut trixen till honom så att även han kan få till crawl till sommaren! Vilken utmaning!

YES!!!!

Ikväll ska jag fira, jag tänker dela en flaska alkoholfritt bubbel med maken. Jag har idag laddat upp min sista tenta på hela socionomprogrammet, tre och ett halvt års studier avklarat. Ja förutsatt att dessa två sista inlämnade tentor godkänns, vilket jag får reda på i början av februari. Nu är de i vilket fall skrivna och inskickade och jag är lättad och gladare än på länge känns det som!

stilla och kall morgon

Vintern är här och det var ta mig fan på tiden.

Idag är det andra dagen med snö. And I lööööööve it. Nu ber jag för att den får ligga kvar fram till och med hela mars månad. Gärna med ökad mängd snö.

Jag gick både till och från jobbet igår. Njutandes av vintersällskapet. Jag hade dessutom förmånen att få sluta tidigare (vilket aldrig brukar ske) och hann springa i dagsljus, på en snöig allväderbana, med snön singlande ned. Något störd av mina blöta immande glasögon men annars bara nöje.

Denna söndag bjuder på en tidig morgon, än tidigare än igår. Det är dags att promenera till jobbet igen. Termometern visar inte bara minus fyra utan något kallare än minus åtta. Några dagar till med minus och lite mer snö så bör längdspåren vara dragna på närmaste golfbana och vinterns premiär av vallning och skidåkning kan få ske.

För ovanlighetens skull har jag fått morgonen för mig själv. Ingen make vaken, ingen lillprins vaken (han har vaknat före 7 de senaste dagarna). Välkommen söndag! Uppladdning för socionomprogrammets sista tenta som släpps imorgon förmiddag. :)

Välkommen vardag, ja och ett nytt år förstås

Sitter vid köksbordet med blicken ritad ut genom fönstren. Solen har letat sig fram, som jag saknat den den senaste tiden. Många gråa mörka råa dagar har jag mött senaste tiden. Inte någon snö och heller inga minusgrader. I detta nu 6 plusgrader. Men det sägs att vintern kommer, till helgen.... Med minsugrader och snöfall. Det hoppas jag innerligt, har inte åkt skidor en endaste gång denna vinter, inte heller blev det rullskidor under hösten.

Idag är den första riktiga vardagen i detta huset, för i år. Det känns skönt. Jag har saknat att vara själv. Trots ångest och smärre panik för en tenta jag tycker är den värsta på hela utbildningen (och dessutom den näst sista som ska skapas) så uppskattar jag ändå att få sitta här själv och skriva. Det går liksom bättre då. Inga andra människor omkring som stör mig. Det hänger bara på mig och min egen förmåga att fokusera. Deadline är fredag så jag har inte så mycket val.

Jag kan inte direkt påstå att 2014 visade sig från sin bästa sida de första dagarna. Pappas dödsdag den 4 januari som påverkade mig en hel del, en dotter i behov av samtal och stöd på grund av saker jag inte kan yppa här, men som gör mig rent ut sagt förbannad, tjafs hemma kring samma gamla käpphästar som är just de eller snarare den käpphäst vi alltid tjafsar kring. Gaaaaaahhh!!! Lägg där till att jag arbetat en del timmar dessutom.

Nu ska jag fokusera på ett fortsatt bra 2014, ett år som kommer att bjuda på måna nya erfarenheter. Tillfällen att skapa närvarande givande möten med människor, en fortsatt stark och frisk kropp, finna arbetet för just Mig, läsa en eller ett par kurser under våren, må bra.

Jag ber och jag kommer att få!