torsdag 31 december 2009

Gott slut!

Tackar för det här året. Ett år fullt av händelser och upplevelser.
Tack alla insikter, alla vackra människor som varit del i mitt liv, tack för djupa samtal, med glädje, sorg, ilska och allt där emellan.
Välkommen min lilla ängel som valt att komma till mig och maken och bli en del av vårt liv.
Tack alla mina älskade fem barn som förgyller vardag och helg på sitt eget speciella vis.
Tack för hälsa och tack för allt mys i vardagen.
Tack för alla fina dagar.
Välkommen nya årtionde, jag ser med spänning fram emot vad som kommer och vilka jag kommer att dela det med.
Skål!

tisdag 29 december 2009

Snart ett nytt år....

Nyss hemkommen efter en powerwalk. En härlig timme med högt tempo tillsammans med min goa granne. Kylan bet i kinderna, glasögonen immade, knastrande under vinterkängorna, 13 minusgrader. Tack M för att du drog med mig ut, underbart. Ett lyft för min dag.

Julen är förbi med glädje, sorg, ilska ock lycka.
Känner mig aningen sluten för omvärlden men vill ändå vara social - men med människor som ger mig energi och som jag har ett utbyte av, ett flow, ett intresse.
Jag får inte stagnera fysiskt eller psykiskt för jag vet att det är inte bra för mig, jag vill framåt och strävar framåt. Detta återkommer jag till gång på gång.

Jag förvånas över människors oförmåga att se hur de själva beter sig och agerar. Det är klart att det är bekvämt att vara i sin box och skälla på alla andra, spy ut, projicera ut, skrika och stampa. Till dessa säger jag, varsågod att puttra i ditt eget spad!
Jag kan också skrika och stampa, jag gör det för att få ut min ilska MEN jag spyr inte verbalt ut ord mot individen i fråga. Jag väljer att vara klok och se bakom mitt eget beteende för att istället säga väl valda ord i lugn och ro. Likväl som jag försöker se bakom och förstå varför personer gör som gör, oavsett vad det handlar om. Jag bollar mina funderingar, både gällandes mig själv och andra och det ger mig massor tillbaka.

Mycket funderingar nu kring avslut, det här året lider mot sitt slut och ett nytt väntar. Saker avslutas och lämnar plats för nya. Relationer, vanor, hälsa, ekonomi, framtid, familj - mycket som snurrar. En förändring kommer och jag välkomnar den varmt.
Jag tänker skåla in och välkomna det nya året med glädje och värme i hjärtat....


lördag 26 december 2009

Tomhet redo att fyllas

Satte mig framför datorn för att skriva mig ett inlägg. Som min Oslobo sa, "mental baksmälla", är nog rätta känslan för stunden. Jag försöker klura på känslan.
Inför jul kändes det bara finfint och mysigt. Visst, en del små dilemman men det är att räkna med och det kommer alltid upp oavsett.
Julafton flöt på fint, vi föräldrar var aptrötta redan tidig kväll men det var föga förvånande. Fyra väldigt förväntansfulla barn, en halvt missnöjd liten kille (har inte riktigt fått kläm på vilken fas han genomgår nu förutom att han är väldigt mammig), släkten Dunérs virvlade in och stormade ut någon timme senare, mina föräldrar var kvar och såg Kalle och åt mat och öppnade klappar. Såg fram emot en lugn kväll med min familj, vilket det inte alls blev eftersom lillkillen hade ett riktigt krävande humör och där satt jag med tårar sprutande och ilska bubblandes.... En massa olika känslor rördes upp med den enorma trötthet som kom när gästerna åkt.

Juldagen hade jag tänkt mig skulle bli en lugn och trevlig dag och det var det - nästan. "Bara" nära ett psykbryt en gång, men det ordnade upp sig framåt eftermiddagen. Lin kom på besök, vi åt gott, pratade och det bästa av allt, spelade sällskapsspel. Jag är förtjust i att spela riktigt sällskapsspel med det blir inte av alltför ofta. Nu hann vi med "Pop & Rock", Scattegories", "Värsta språket", "Maxi Yatzi" och det klassiska "Den försvunna diamanten" Tror inte jag vann en enda gång, men roligt var det iaf.

Nu börjar Annandagen.... Juldagarna närmar sig sitt slut. Ett andrum innan det nya årets inleds. Jag fasar ut det gamla, låter tomheten komma och gör mig redo att fylla på med det nya som komma skall... Jag har en tanke för januari, vi kan kalla det ett nyårslöfte.

Men först, värmen från sängen har sipprat ut, jag fryser sittandes här i mitt nattlinne enbart. Dags att hämta tofflorna och ta en te.....

tisdag 22 december 2009

Dagliga småhändelser

En dag vid frukosten klagade både Lovisa & Sara på att de hade ont i armen... Jaha ja tänkte jag, vad nu då. Sen kom jag på det, eftersom vi skulle spela lite tillsammans. De har träningsvärk efter att ha kört Wii Sports Resort. :-) Jag får också träningsvärk av Wii ibland....

Samma dag hade jag lovat att vi skulle testa ett nytt spel vi handlat också. Raving Rabbids TV. Så vi har setat på rumpan och kört kaninHD med balansbrädan. :-) Bland annat.... Barnsligt roligt!

Lovisa har konstaterat att hon tror på Jesus födelse. För det första hade det inte firats jul annars och för det andra skulle det inte sjungas så mycket och spelas så många pjäser om det ifall det inte har hänt.

Sara till sin kompis Milla.
"Har du lärt dig stå upp och ta på strumporna?"
Milla svarar: "Jaaaa-aaaa"
Sara: "Vuxna brukar göra det ibland......"

fredag 18 december 2009

Tjuv

Min 7-åriga sötnos såg en tjuv härom morgonen på väg till skolan.
Hur ser en tjuv ut? frågade jag.
Kort hår. Runt ansikte. Konstig hatt. Brunorange rock.
Så nu vet ni det, akta er för ovan beskrivning......

onsdag 9 december 2009

Mysiga jul

Jag längtar till julen.... Äntligen har julkänslan börjat smyga sig på mig och det känns HÄRLIGT!
Klapparna är redan inhandlade, om jag inte spontant springer på något mer förstås.
Adventssljusstakens andra ljus är tänt, stakar & stjärnor i fönstren. Igår städade jag hela huset och bytte till julgardiner i både kök och vardagsrum.
Barnen åker från oss idag, men när de är tillbaks om en vecka stannar de extra länge med oss. När de kommer tillbaka ska vi julpynta.
Under resten av veckan ska jag göra julgodis och lite annat julbak.
Julgranen är huggen och inväntar leverans. Pappa har valt ut en åt oss i skogen, en tradition väl att hålla fast vid så länge det går.
Lucia till helgen.
Klapparna ska slås in dagarna före julafton.
Granen ska vi klä hela familjen dagen innan dopparedagen.
Tomten är far till alla barnen ska ses.
En julotta kanske skulle vara trevligt att uppleva också.
Vi skapar våra egna traditioner i vår ljuva familj....
Välkommen jul!

måndag 7 december 2009

Liseberg

I helgen som var åkte vi till Götelaborg. Hela familia. Jag är imponerad av våra barn. De har varit snälla, vid gott mod, glada, klarat bilresorna riktigt bra. Ok, Sara frågade vid Stora Mossen (dvs ca 15 min hemifrån) om vi var framme snart..... men ändå.
Vi lyckades med en felkörning på vägen dit, en felkörning på vägen hem. Inkl irritation, som alltid när vi kör fel maken o jag. Obra, men det går över snabbt som tur är.
Väl framme i Us trea möttes vi av henne och hennes goa tjejer. Där bodde vi sedan i två nätter. U o hennes goa brudar fick sova i ett sovrum, våra fyra "stora" barn fick sova i barnrummet. Jag, maken o lilleLeo sov i vardagsrummet. Att sova i vardagsrummen inkluderar läckande luftmadrass, smällande dörrar en morgon mm. - Men vi var glada att ha någonstans att sova. Vi hade helt enkelt inte råd att bo på hotell.
Lördagen tillbringade vi FEM timmar på Liseberg. Galet! Förstår inte hur vi kunde få ihop hela fem timmar där, men tack o lov kom vi när de öppnade. Såg renar, fick tips om biljettkassa med mindre kö, letade sockervadd, jagade runt när barnen åkte karuseller, vann 2 kg toblerone (första gången någonsin jag o maken vunnit stjärnvinsten), fyllde på med mat när energin tog slut, drack glögg, beundrade pyntningen när mörkret kom, fick spel på alla mängder med människor som kom med mörkret, drack glögg, pussades o kramades.....


torsdag 3 december 2009

Min (galne) man

Ikväll önskar jag att vem som helst som behöver ett skönt garv satt här hemma hos oss, eller var en liten fluga på väggen, eller smygkikade in genom fönstret.
Min man sitter vid datorn och spelar upp låtar från någon slags Absolute Schlager typ, vilket i sig är rätt skrämmande med tanke på att han överlag mest lyssnar på rock och Winnerbäck typ.
Skrämmande är också att han kan sjunga med så mycket i så många av låtarna.... men det kanske tillhör allmänbildningen - vad vet jag.
Så kommer då den helgalna grejen..... som iofs kan hända då och då..... Linda Bengtzing "Alla flickor utom jag". (Jag vet titeln bara för att jag frågade nyss vad den hette.) Min man tycker dåra att Linda var rejält po**ig som brunett, bara så ni vet.
Vad gör då min galne man, jo ställer sig upp, dansar så höfterna nästan går ur led, sjunger med för kung o fosterland, inkl luftmick och läs-o-häpna armrörelser tilldansen.
GALET ROLIGT!!!!
Jag ÄLSKAR dig maken! Du är fantastisk o framför allt vi har så ROLIGT!

Kyla på utsidan - värme på insidan

Välkommen du härliga kyla och vinter och frost. Sol, stark, från en klarblå vacker himmel. Ljuvligt att vara ute och promenera med barnvagnen.
Igår skulle jag haft sällskap med mig, men blev själv. Jag njöt, andades in den friska härliga kalla luften, långt ner i lungorna. En glad kille nyfiket tittandes med sina klarblå ögon och rosiga kinder, tills sömnen tog överhanden och det mest fridfulla lilla ansiktet stack upp ovanför åkpåse och extra filt. En varm spiranade bubblande lycka sprider sig i hela kroppen! Vilken strålande dag!

tisdag 1 december 2009

Dagens halleluja-moment

Vaknade något seg efter en sen kväll med vin i goda grannars lag. Jag hade förstås inte så mycket val annat än att kliva upp när Leo bestämde sig för att det var dags att kliva ur sängen.
Insåg ganska snart att jag var, jämfört med andra, inte alls bakis i alla fall. Tackar för det!

Dagens mysiga höjdpunkt var ändå en stund i dubbelsängen mitt på dagen. Under det varma gosiga täcket. Bredvid mig lilleLeo med ett stort smajl, en massa bankande och jollrande och skrattandes om vartannat. Dessutom kom Oskar och lade sig vid oss också och ville få lite smek och kel han med. Hela hemmavarande familjen i sängen och bara mös!

måndag 30 november 2009

Vad händer i mig?

Ena dagen känner jag att det sprudlar av glädje och energi och god tro inför framtiden, andra dagen känns det tungt och segt och motsträvigt allting. Jag sitter här med datorn i knät och försöker marinera på känslan. Var kommer den ifrån, varför kommer den, hur tar jag mig ur den?
"Dragonfly" skrev om det här i sin blogg idag och lustigt nog hade jag funderat på det samtidigt som henne. Jag har haft en "upp"period länge och det är mer vanligt än ovanligt nu för tiden och det är jag tacksam för.
Själv hade jag en bra helg, tills igår kväll, när alla stakar och stjärnor var på plats och tvättberget var vikt och undanstoppat, varm glögg i magen, då sjönk jag, huvudvärken steg och där är jag kvar.
Visst, jag var ute på min vanliga måndagsprom med grannarna, det var trevligt och den friska luften var bra för mig. Ändå, fortfarande ont i huvudet, seg i kroppen, trött och lite jag vet inte. Jag kan inte ens sätta ord på känslan ännu. Jag behöver marinera på den mer tror jag. Jag försöker känna in vad jag vill och inte vill göra? Vad jag känner när jag tänker på olika personer, olika händelser, olika saker........
Det kommer att gå över, allt kommer vara på topp snart igen, ge mig bara lite tid så släpper det. Jag marinerar vidare och tar en sak i taget helt enkelt.
När min älskade kommer hem ska jag pussa o krama o tanka extra mycket från honom!

söndag 29 november 2009

Första advent

Sitter med min lilleLeo i famnen. Det är hans första advent idag, någonsin.
Vi har varit iväg en sväng och handlat, lejonet maken och jag. Sen har vi varit hemma och fixat lite mys. Jag har satt upp stakar i alla stora barnens rum, stakar och en stjärna på nedervåningen. Tro det eller ej, men det smög sig faktiskt på en liten liten känsla för att julen närmar sig. En stor känsla av mys och trivsel kom iaf. När vi åt middag tände vi första levande ljuset i den bronsfärgade levande adventsstaken, som saknar mossa, men det gör inget. Om en liten stund ska vi ta en skvätt Luciaglögg och njuta en stund i soffan innan det blir sängen (igen). Den här helgen har gått fort men ändå varit ganska lugn och skön tycker jag. Det har beställts en del klappar, betalats räkningar, spelats PS3, myst med lilleLeo mm mm.
Trevlig första advent på er alla!

torsdag 26 november 2009

DörrKrans


Jag är så STOLT!
Jag har gjort en egen dörrkrans. Igår kväll var jag iväg med min väninna G till Blomsterpinglan och gjorde en egen dörrkrans. Det var först fisksoppa och bröd och en liten introduktion i blomsterkransvärlden. Sen fick vi börja skapa själva.
Det var en toppenkväll. Mysigt, roligt, många spännande val både av det "gröna" materialet samt allt pynt som sedan tillkom. Jag rekommenderar varmt alla att prova iaf en gång om man får chansen.

måndag 23 november 2009

Dörrar

"Jag vågar stänga dörrar bakom mig, för då vet jag att jag kan öppna nya dörrar framför mig."

Citatet tittar på mig ur tidningen. Så sant så sant. Jag har stängt en del dörrar bakom mig. De är inte så jättemånga, men jag är ändå stolt och glad över dem jag faktiskt stängt och inte öppnat igen.
Annars har jag en förmåga att lämna dörrarna lite på glänt, en liten glipa sipprar fram, jag vågar inte stänga dörren helt eftersom jag är rädd att ångra mig, eller att inte kunna vända tillbaka. Det finns andra dörrar som jag mer än gärna skulle stänga helt men inte kan, för det finns ingen dörr att stänga. Jag är tvungen att ha den öppen, åtminstone som det ser ut just nu. Så småningom kanske jag kan bygga mig en dörr att stänga även där.

Idag är en dag med många funderingar över veckan som gått. Många intryck som jag fått. Många dörrar jag funderat på. Nya som öppnas, andra som rör sig lite åt än det ena än det andra hållet. Jag har lärt känna en del nya människor, jag har "gamla" som gluttat lite på dörren igen, jag har fått nya insikter om vänner jag känner. Det rör sig, det är definitivt en rörelse på gång. Som min vän sa över telefonen i förra veckan - det är en stor förändring på gång. Såklart det är! Jag vill utvecklas och jag kommer att utvecklas. Det här är bara början.... Att stå still för mig är att stagnera och där vill jag inte hamna igen. Jag ser fram emot att lära känna mer, jag ser fram emot en härlig jul med mycket ledighet, jag ser fram emot en kurs i början av det nya året.

Hur har du det med dina dörrar?


söndag 22 november 2009

Höstkväll

Jag gick ut och slängde soporna igår kväll. Slängde en blick mot mitt varma älskade hem och slogs av hur mysigt det såg ut där hemma. Det var skönt att få ett litet brejk från mina måsten där inne, frisk sval luft, och att få ta in känslan. Jag insåg att jag har det så bra med min familj. Lite extra barn, vid just det här tillfället när jag gick ut och fotograferade för att få ett minne på känslan, satt det lite tjejer runt bordet och målade med vattenfärger. Maken fixade med lite disk. LilleLeo jollrandes i mumindalen. Mina nära & kära. Vilken tur jag har!

fredag 20 november 2009

Grått - eller?

"Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kronsik låg
Bara mörker hörs...."

Kent i bilen. Jag kom att tänka på många runt omkring mig som pratar om denna tid. Det är grått, rått, regn, inga löv, mörker. Men, egentligen! Varför ska det behöva kännas så "tungt" den här perioden?
Snart kommer stakar och stjärnor fram i fönstren. Snart vänder det mot ljusare tider igen och för varje dag får vi några minuters mer ljus att njuta av. Tag en promenad på dagen och få lite dagsljus på dig. Träna för att få mer energi. Tänd levande ljus och njut av mys!
Kryp i pjamasen, upp i soffan med en stor kopp te/kaffe/latte/varm choklad. Pussa & Krama extra mycket på dina nära och kära. Se ljusglimtarna som du har att se fram emot. Ta till vara på din tid! Kan du se dig själv ta på gummistövlarna och gå ut och hoppa i vattenpölarna? Vilken härlig känsla!
Tag fram det bästa och gör något bra även av denna mörka tid på året!

onsdag 18 november 2009

Leo

Jösses vad tiden går fort. Leo är redan fem och en halv månad. Han är en harmonisk liten kille, om än rätt bestämd i sina åsikter. Han älskar sina syskon och fascineras av dem varje dag de är hos oss. Han vill helst inte äta matpuré utan bara det gottiga, dvs frukten. Så må väl vara, han får vara fruktian ett tag helt enkelt. Hipps gröt funkar kanoners dock, den mumsas med god aptit.
Han små egenheter är att han är väldigt självständig. Ligger helt själv och somnar, inte gungad i famnen eller när han äter ur flaskan. Han pratar, i klass med Sara ungefär. Det gäller att höras mest hela tiden och det kommer alla möjliga olika ljud. De senaste är fejkhosta och pruttljud så det sprutar saliv. Napp tar han, men även tummar och fingrar är goda att smaka på, gärna då semisuga tummarna med resten av fingrarna omlottlindade som om han ber samtidigt. Tim hänger förstås med också, han är en bra kompis när inte syskonen är på plats. :-)

söndag 15 november 2009

Ängel



Jag har min egen skyddsängel & guide.
Har du pratat med din?

lördag 14 november 2009

Hälsa

Nu är det dags, jag måste ta tag i min fysiska hälsa.
Jag besökte Gudrun på KS tidigare i veckan, reality check. Nog för att jag visste och har förstått men nu måste jag verkligen sätta fart. Vill inte bära runt på dessa gravkilon längre nu.
Jag har 10 cm för mycket runt midjan för att klara maxmåttet för att slippa vara i riskzonen.
Jag har, enligt BMI-tabellen 20 kg för mycket. 20 KG!!!!!! Galet mycket. Mitt mål är iofs att tappa 15 av dessa, för där någonstans vet jag att jag trivs och kan hålla mig.
Nu är det dags, jag började lite i går och fortsätter idag. Det är dags att äta med vett helt enkelt. Bli av med sockersuget - någon som har något bra tips där?
Hur hittar man motivationen och fighting spirit i detta?
Hälsosamma tips tages tacksamt emot - snarast!

fredag 13 november 2009

Mamma

Min mamma är fantastisk. Jag älskar min mamma.
Vi har inte alltid kommit överens, eller haft så nära kontakt, men nu har vi det. Vi har roligt tillsammans, vi skrattar, vi har samma humör.
Min mamma hjärtar sin svärson - den bästa hon haft någonsin.
Min mamma njuter av sina barbarn och träffar dem ofta och gärna och framför allt ställer upp för oss, inkl bonusbarnbarnen. En självklarhet i hennes värld.
Min mamma stöttar mig i mina val och som tur är håller hon oftast med mig, så som i mina senaste funderingar kring framtiden.
Min mamma har det inte alltid så lätt, hon har sina krämpor, men hon vågar vägra sitta hemma och deppa ihop för det. Livet ska levas!
Jag är stolt över min mamma, hon promenerar i stort sett dagligen, hon är ute på ett och annat jippo allt som oftast, hon kör qi gong (vilket jag tror är jättebra).
Det känns så härligt! Jag önskar alla en lika go' mamma som jag har.
Pussar & Kramar till dig mojan

onsdag 11 november 2009

Hört under veckan som gått... sanningar!

"jag var helt röd och öm runt hela munnen och tänkte jösses, vad har jag råkat ut för nu, någon allergisk reaktion - nej just det, jag har ju hånglat med en skäggig karl"

den ena kvinnan till den andra: "jag har faktiskt gjort en skönhetsoperation, en fettsugning"
den andra svarar efter en titt uppifrån och ner: " kan man reklamera"

tisdag 10 november 2009

Snurrigt

Vad är egentligen jag och vad påverkas jag av. Vad är det jag känner in, vad kommer ifrån mitt inre och varför? Av vilken orsak? Vad är det som ställer till det för mig nu? Vad kommer all ilska och irritation ifrån, som egentligen bottnar i att jag är ledsen?
Tankarna snurrade runt runt runt i huvudet när jag hade krupit ner under duntäcket, med kläderna på, och frös ändå. Det finns inte många personer jag kan prata med detta om, en av dem hade jag turen att prata med idag. Vi vänder ut och in på oss själva, stöttar och hjälper, tänker utanför den där berömda boxen för att hitta svaren och förståelsen både för oss själva och för andra runt om. Vi har båda haft en intensiv helg, till viss del liknande men ändå inte alls. Vi bollar än det ena än det andra som kommer upp i tanken.
Bara att prata, att höra någon ställa de "rätta" frågorna, det hjälper på vägen. Det hjälper att hitta tillbaka on track igen. Jag tror att det efter dagens samtal släppte en del. Två veckors känsla av att vara ur balans och inte känna igen sig själv, det är lång tid och oron kommer smygandes över vad är fel. Visst jag har ett antal exempel på saker som irriterat mig och gjort mig ledsen. Saker som normalt inte brukar fastna lika hårt.
En dryg timmes samtal, en dryg timmes slumrande under det varma täcket, med kisse sovandes bredvid. Tankarna snurrar inte lika hysteriskt omkring längre. Ge mig ett par dagar till och läget är som det ska igen....

måndag 9 november 2009

Att bli sedd och hörd

För mig är det viktigt att jag får bli sedd och hörd. Kanske är det så för oss alla, men troligen mer eller mindre viktigt. Det kan vara så att jag har ett stort behov av bekräftelse, som jag egentligen borde lära mig ge mig själv desto mer. Att lita på MIG och det jag säger till mig själv.
Jag ser på mig själv sen långt tillbaka att jag ogillar starkt att inte bli hörd. Jag pratar vid ett middagsbord men blir "överkörd" av andra kring detta. Vuxna människor. Jag behöver uppenbarligen bli tydligare i mitt sätt att kommunicera, speciellt med vissa människor mer än andra.
Jag har ett praktexempel från min helg. Jag pratade med en person, vi kan kalla denne Y. Jag sa min åsikt, klart och tydligt, till Y. Inte något inlindat utan rakt ut, rakt på sak. Min åsikt gick inte riktigt ihop med Ys önskemål/tanke eftersom Ys familjeförhållande inte alls är så som vi har det här hemma. Vi är lika på många sätt men lever ändå totalt olika liv.
Ett par dagar senare får jag ändå höra att Y har gått rakt emot min klart uttalade åsikt och fortsatt på sin enkelriktade bana utan att ens påpeka min syn på det hela.
Idag talade jag om just detta fenomen med en nära vän. Vi pratade om en släkting till henne som gjort en liknande grej som mitt exempel.
Vi konstaterade att det är nog vanligare än vad vi vill tro. Människor lyssnar men hör inte, tar inte in, den andre personens önskemål/åsikt för de har redan sin plan klar för hur de har tänkt sig.
Jag säger inte att alla behöver dansa kring min pipa, eller att min åsikt och tanke alltid är rätt men det finns något som kallas att kompromissa eller vara flexibel och tänka utanför sin egen box. Jag vet att jag varit inne på den där boxen förut, men HALLÅ, vakna upp. Tänk utanför boxen någon gång.... Jag kämpar på med min box och vågar vägra låta den vara fyrkantig!!!

torsdag 5 november 2009

Julen närmar sig

Jul jul och jul! Helt plötsligt kommer julen upp i tid och otid. Är det för att halloween är över och nästa "naturliga" steg är jul? Vad vet jag. Själv är jag inte riktigt med i svängarna, har fortfarande svårt att fatta att oktober redan är passé. Har oktober ens varit, eller snabbspolade vi förbi den månaden med några få stopp?
Helt plötsligt smyger det sig fram julsaker på affärerna. Det handlas julpyssel av än den ena än den andra. Julklappsönskningarna sitter på kylen.
Det är dags att fundera över vår jul. I år har vi alla barnen över jul, bara lilleLeo över nyår.
Vill vi vara hemma, eller känner vi för att bli bortbjudna?
Vilka dagar ska barnen komma/stanna kvar, åka till kryssen?
Jag började kika i kalendern och insåg snabbt att jag blev förvirrad eftersom det fanns en vecka 53 helt plötsligt, men kom fram till att det blev nog ganska bra ändå med tanke på barnveckor och sådant.

Jag sög på karamellen jul och kände att jo, jag är nog gärna hemma med min familj på julafton ändå. Den som känner sig ensam är välkommen hit! Släkt och vänner. Knytis har funkat förut, förra året var vi hos Kolan och han var sugen på en favorit i repris men jag konstaterade snabbt att vi är för många för att få plats när vi har alla barnen med oss.
Jag brukar alltid träffa mina föräldrar en sväng på ett eller annat sätt på julafton och de får också ta och masa sig hit - om de vill.

Barnen har redan efterfrågat om vi kan bara dumlekakor till jul, och göra polkaknäck. Såklart vi ska!

Välkommen julen! Jag ser fram emot den!

onsdag 4 november 2009

Grannar

Grannar för dig kanske är det mest naturliga i världen.
I mitt liv existerade inte grannar förrän jag var knappa 30 år. Uppväxt på landet och blev kvar på landet några extra år. Inga direkta nära grannar och definitivt inga som jag umgicks med.
När jag separerade flyttade jag in i en lägenhet för första gången, då var jag 30 minus 3 månader.
Det boendet var bara en mellanlandning på 9-10 månader och inte så mycket grann-grejs förutom en påverkad fylltant som kom ner och plingade på när jag hade tjejkväll. Hon skulle väl på något sätt se vem jag var - eller nått.

Så flyttade jag igen, hit till "mitt" parhus, tillsammans med min älskling och ett gäng ungar på halvtid. Här är jag nu, fortfarande, snart 3 år senare - och stormtrivs.
Här finns det också grannar såklart. Enbart en vägg i vägg, men när vi flyttade in bodde där en halvdöv rar gammal tant som inte gjorde något väsen av sig alls förutom när hon skulle titta på tv och skruvade upp volymen till max. Nu, för en knapp vecka sen flyttade nya grannar in. Jag har träffat dem lite kort, ett par i vår ålder som har en bebis på sisådär 1,5 månad. Helt plötsligt hör vi någon som går i trappan, går runt på övervåningen, rumsterar om. Det är liv i huset även på andra halvan. Jag tror att jag idag till och med hörde deras bebis låta där inne. Härligt!
Jag känner dem inte än, men jag hoppas på att lära känna dem. Det lilla jag pratat med dem så gillar jag båda två. Bebis har jag inte haft nöjet att träffa än. Jag hoppas iaf det blir lite barnvagnspromenader när de kommit till rätta och känner sig mogna.
Idag börjar deras verkliga erfarenhet av oss, för idag kommer stora högen hit. Nu kommer det springas i trappan här, vara betydligt mer liv i luckan. Inne som ute.

De första grannar jag lärt känna ordentligt i det här området är de dörr mot dörr till oss. Två vuxna, ett barn. Alltid trevliga. Vi brukar äta tillsammans ibland, eller ta en kaffe. Damen i huset, Katta, har jag hängt mest med. Vi har tagit promenader, varit och handlat, druckit vin, lagat mat mm. Hon har tagit hand om våra katter när vi varit bortresta och hon kelar alltid med dem när hon får tillfälle. Dottern likaså, som dessutom är jämngammal med Johanna.

Jag har också lärt känna två till barnfamiljer. Båda har tre barn och den tredje född nu i sommar. Jag går på promenader med mammorna varje vecka. Vi har alltid saker att prata om, allt mellan himmel och jord. Jag känner mig glad och tacksam över att få dessa kontakter. Vi har trevligt helt enkelt. Jag lär gärna känna rara grannar. Jag tycker det är roligt (för det mesta iaf) att vara social och knyta kontakter med människor som ger mig något och som jag har ett utbyte av. Jag är av naturen nyfiken av mig och har gärna sällskap att tillgå.
Jag ser fram emot många fler promenader, lite luncher, fika och annat smått & gott!

lördag 31 oktober 2009

Lördagsfunderingar

Äntligen helg. Två lediga dagar tillsammans - typ.
Maken är sliten, idag blev det iaf sovmorgon. Först somnade vi i soffan igår kväll, som vanligt nu för tiden. Ibland gör vi det med flit till och med.
När lilleLeo vaknade vid midnatt matade jag honom och sen gick vi upp och lade oss efter tre tjat till maken att vi gjorde det. Han kom så småningom, någon gång mellan ett och fem typ. Jag tog Leo hela natten eftersom jag sett hur sliten maken är. Mycket på jobbet, jagar sömntimmar, rätt mycket på kvällarna hemma.
Johanna kvar extra hos oss. Annorlunda i dynamiken hemma, hon har varit ledig eftersom det är höstlov. Jag har haft mycket att fundera på inom mig vad gäller detta. Hur jag känner och kanske snarare inte känner in henne. Hur jag tycker att det "flyter" mellan henne och mig, eller inte flyter. Hur mycket ger och visar jag och vad är det för "motstånd" som ligger.
Vi har inga planer för helgen, bara Johanna som ska på halloweenfest ikväll. Det känns också skumt. Ovant att inte ha något att göra. På gott och ont. Jag är inte så bra på att varva ner och göra ingenting.
Starten på helgen, på dagen igår, var iaf strålande. Långpromenad med en granne, Lene kom med nyhandlade pizzor till lunch för oss tre tjejer hemma. Mysigt att träffa henne även om den dryga timmen var alldels för lite och gick alldeles för fort. Samtal med Pyret efter det. Så vips var maken hemma och fredagsmyset igång.
Ändå känns det lite som ett andrum, som om jag står och stampar, trampar vatten, kommer ingenstans med min egen utveckling. Det ska nog så vara den här perioden och jag behöver stanna upp och reflektera. Jag står ändå inför en stor förändring, eller rättare sagt hela mitt liv har varit en stor förändring de senaste åren. Men, det är inte dags att stanna upp än.... Det är dags att fortsätta förändringens bana för att komma dit jag vill här i livet. Mitt mål är att älska mitt jobb. Jag vill tycka om att gå till jobbet. Tycka att det är roligt 99 ggr av 100. Jag har funderat på hur jag ska komma dit och jag har börjat bolla ut det till min omgivning, med lite rädsla. För säger jag det högt så manifisteras det genast och blir mer verkligt.
Igår berättade jag för min mamma vad jag funderar på. Det är inte så lätt för henne och pappa just nu, det har varit en del motgångar för dem, men ändå är hon positiv och glad och har så mycket livsglädje och humor. Å framför allt, hon stöttar mig, berättade om vad hon gjorde arbetsmässigt i min ålder och vad hon tror jag skulle passa bra att jobba med. Tack min älskade mamma för att du alltid ställer upp för mig och barnbarnen!
Nu sitter jag här ensam i köket med min mac och funderar på livets banor. De andra tre är i vardagsrummet och spelar tv-spel. Ett utmärkt tillfälle för Johanna och maken tid. De behöver det. Ett medvetet val från mig att låta dem "leka" en stund. LilleLeo är antingen totalt fascinerad eller har somnat för han hörs inte ens.
Ta till vara på tiden, var närvarande och uppskatta dina nära och kära! Vad skulle du vara utan dem?

tisdag 27 oktober 2009

Intensivt

Tänk att livet kan vara så intensivt, så fullt ös, ändå ska jag vara föräldra"ledig" och njuta av min bebis. Absolut, jag hinner njuta av honom, min lille gulleprins.
Jag hinner också med att fixa hemma, laga mat, ta hand om fyra barn till, skjutsa och hämta. Det har bakats och fixats inför dop och kalas. Det har handlats presenter till en den ena en den andra. Jag har tränat. Jag har funderat och tagit beslut över framtiden efter min ledighet är slut. Jag har försökt finna tid att umgås med min man utan att somna i soffan efter en halvtimme. Det lagas mat, borstas tänder, tjatas pratas & gnatas, likväl som det skrattas & myses m barnen. Försöker där emellan vila och få ihop mer än max sex timmars osammanhängande sömn per natt vilket verkar helt omöjligt. Tur att jag är envis! Prata med och träffa vänner. Jagar vuxentid. Är tacksam över trevliga grannar att promenera med och annat träningssällskap som är barnfritt. Detta för att ladda upp energi.

Mitt i allt detta intensiva leverne pockar kreativiteten på, gör sig påmind, längtar o törstar efter likasinnade. Det börjar bli läge att boka in tid för kreativiteten likväl som att boka ett träningspass. Jag vill hinna skissa, läsa, dra mina tarotkort, fotografera, använda homeopatin och aura-soman.......
Varje samtal om ovanstående, varje givande djupt samtal, väcker ådran i mig och jag inser att det är dags nu.





söndag 25 oktober 2009

Kalas!

Oh my! Kalasandet klart för idag. Intensivt, småkaos, gott smarr, trevligt och nöjd Sara förstås! Å alla andra barn också för den delen. Kan knappast bli bättre avslut på en helg. Dessutom vankas tomatsoppa vilket barnen frågat efter ett antal gånger.
Sen är vi dessutom lediga (inte maken dåra) och får sovmorgon resten av barnveckan.
Imorgon blir det pysseldag med lite extra tjejer här hemma. Jag har samlat på mig en hel flyttlåda med pyssel som behövs gå igenom och se vad som egentligen finns och vad som kan göras av det. Kan bli vad som helst. :-)
På tisdag är det Saras födelsedag så då blir det firande, mormor o kanske till och med morfar kommer på besök.
Behöver jag säga att det är fullt ös, roligt ös, med alla barn och alla trevliga vänner runt omkring oss. Jag känner mig glad och lycklig och nöjd över alla vänner som ger mig energi och får mig att må bra!

tisdag 20 oktober 2009

Källan

"Rensa i sanningsgarderoben!
Släng ut allt gammalt,
allt som någon annan lagt dit
eller som inte längre passar.
Lägg istället in dina egna
sanningar - vita, rena, nytvättade
och med perfekt passform"

ur "Källan"

fredag 16 oktober 2009

X

Vad är det för fel på X? Tänk att man kan ha levt med en människa i många år och när det sedan tagit slut infaller en personlighetsförändring utan dess like. Eller är det bara skygglappar som faller av när man lämnat? Sanningen som stiger fram obarmhärtigt? Det som jag blundat för visar sig?
Mitt X har många stora allvarliga fel enligt min åsikt. Troligen skulle han säga exakt samma sak tillbaka iofs.
Det går inte att kommunicera med honom, han förstår inte vad jag säger, han accepterar och respekterar inte mig och mina åsikter, han lyssnar inte, han vill inte kompromissa, han lever i en egen värld där han tror saker, överreagerar, målar fan på vägen, gör en höna av en fjäder.... Han har träffat en sjuk kvinna. Han projicerar ut all skit som han bara kan åt mitt håll. Han ser inte skogen för träden. Han tänker inte utanför boxen. Han ser inte sina egna misstag. I hans värld är allt perfekt hos honom, han är den bästa i hela världen. Jag förstår inte hur de orkar sitta och leta fel på min familj. Det måste vara deras största nöje, dissa och klaga på min familj. Ju mer de kommer på desto bättre mår de. Men det är ju sååååå enkelt att projicera ut det istället för att se på sig själv och vad som kan behöva förbättras i sitt eget hem.
Jag är inte perfekt. Jag är mån om mina tjejer och det är extremt viktigt för mig att de mår bra. Självklart. Jag glömmer saker - men inte allvarliga livsavgörande grejer. Jag är mänsklig. Tack och lov. Jag kan se vad jag är bra på, mindre bra på. Jag lever i sanningen och jag står för den jag är.
Jag har TYVÄRR varit alldeles för snäll mot mitt X. Tagit för mycket skit. Det har tagit år att komma ur mitt självdestruktiva beteende. Jag har blivit "programmerad" att inte vara tillräckligt bra så pass länge, det tar tid att komma ifrån det, bryta mönstren, ändra spåren. Men nu JÄKLAR. Sakta men säkert har jag hittat tillbaka till mig och den härliga underbara kvinna som jag är!
Nu är det NOG. Den här veckan har jag brunnit av på Xet två rejäla gånger. Förbannad och arg och framför allt verbal. Så grymt skönt. Han kommer inte åt mig längre. Å det är jättejobbigt för honom. Som min underbara coach sagt.
"Låt honom puttra i sitt eget spad!"
Så bra! När han får puttra i sitt eget spad blir det jobbigt. Rätt åt honom.
Han är en bakåtsträvare och uppenbarligen har han väldigt svårt att släppa mig och dessutom har han svårt att släppa sitt extrema kontrollbehov. Visst, jag kan känna en sorg och en frustration när jag inser att han kommer ALDRIG att ändra sig. Han kommer alltid leta fel och hålla på och klanka på mitt - men jag får helt enkelt acceptera läget. Jag har lärt mig hantera det, nästan jämt iaf. Det finns en anledning till att vi inte ska prata i telefon eller träffas. SMS och mail räcker gott om det inte är någon nödsituation.
Lycka till alla ni som har att göra med ett knepigt X och om ni behöver stöd hör ar er till mig, jag har stor erfarenhet jag lovar.

torsdag 15 oktober 2009

corsage



Tänk att det är över ett år sedan jag och maken vigde oss. Det här året har gått galet fort och det har varit ett år fyllt av lycka. Livet växer och jag växer och det finns så mycket att njuta av och ta till vara på. Det finns alltid små och stora saker att se fram emot och framför allt njuta av dagen, ta till vara på dagen, varje årstid, samtal med nära och kära, kontakten med barnen, god mat och dryck, träning, foto, ja listan kan bli hur lång som helst.
Hösten är vacker, för mig kommer hösten för all framtid ha lite extra glädje. Fast mitt liv är fullt av extra glädje alltid nu för tiden och jag njuter av det och uppskattar det i stort sett dagligen. Tack alla ni som är med och gör mitt liv värdefullt och delar det med mig!


måndag 12 oktober 2009

Prata i sömnen

Jag har fått höra att jag pratar i sömnen ibland, mest då en massa konstiga saker. Till exempel när jag hade sett en av de senare star wars filmerna så drömde jag om den figuren som flyger omkring lite och som hade han vad han nu heter, ungen, som slav. Anakin är det väl ungen heter. Det måste ha varit Episode I.
Iaf, jag drömde att han var i sovrummet och sa tydligen högt och tydligt "det är någon i rummet". Behöver jag säga att den som låg bredvid höll på att skita på sig?
Jag drömde också att det kom öl ur takfläkten, det var ju rätt nice.

Min make mumlar lite i sömnen ibland också, eller skrattar. Det har han också gjort. Det var jättekul. Då började jag också skratta. :-)

Jag fick också höra att en nära väns pappa brukar prata i sömnen väldigt ofta. Hans fru berättade det för mig. Han har bland annat sagt till frugan:

"måste du lägga dig som en blöt disktrasa över samhället"

och

"jag är peewee - den pissande ängeln".

söndag 11 oktober 2009

LilleLeos dop

Fantastiska underbare son. Vilken dag han fick igår.
Strålande höstväder, vacker kyrka, härlig klockargård.
Fantastisk präst med glimten i ögat, Christer Kivi heter han, tydligen pensionerad men det hade jag aldrig gissat.
Leo var en glad och nöjd kille HELA dopet. Han är cool, det vet jag, men jag trodde inte han skulle vara så cool med alla människor omkring sig. Han förstod att det var hans dag och hans cermoni. Han var nöjd och glad, svarade prästen när han talade med honom, smilade brett åt mig, maken och syskonen när prällen svängde förbi honom efter själva vattnandet. Nöjd & stolt när prällen bar runt honom längs med hela kyrkogången så han fick se alla som satt där.
Leo var fin i min virkade dopklänning som jag bytt till blå band i. (Har inget foto än då jag inte erhållit något från någon som fotade.)
Han trivdes utmärkt i fadderns famn, om än hon tyckte det var lite tungt mot slutet. :-) Han är ju en stadig kille.
Han slocknade direkt när maken la honom i vagnen sen när vi kom upp till klockargården och sen sov han hela fikat och städandet tills vi skulle åka hem. :-) Då hade han gjort sitt tyckte han.
Fikat var jättetrevligt, massor med gott hembakat och det blev mängder över. Tur att det nalkas födelsedagar snart...
Jag var så glad över att träffa och krama på de som var där och Leo har fått så många fina presenter. Tack alla ni som var där och förgyllde vår dag!

fredag 9 oktober 2009

Småstressad

Tiden springer iväg som mammaledig känner jag. Jag tycker inte jag får många lugna stunder och inte många dagar utan något som "står på schemat". Många saker är roliga, andra mindre roliga men ändå. Jag känner mig iofs glad över att ha något att göra, för om jag skulle gå hemma och bara vara skulle jag högst troligt klättra på väggarna och bli låg efter två dagar. Ja, jag är inte så bra på att varva ner och bara vara.

Nu är det förstås mycket inför dopet. Känns som om jag roddat och bakat inför detta länge, men imorgon blir det äntligen av och jag ser fram emot det. Det ska bli trevligt och jag hoppas allt bak uppskattas. Jag har känt mig lite småstressad inför att allt ska kommas ihåg och bli klart i tid utan att jag är helt slut på kuppen. Dock är det bara att konstatera - jag kommer att vara helt slut och söndag hoppas jag blir en vilodag.

Jag och lilleLeo har iaf varit ute på en promenad i solskenet idag, trots att tjejerna varit hemma på studiedag. De klarade sig själva med Hitta Nemo under tiden. Me like. Jag älskar de här fina höstdagarna som är nu. Frisk luft och fortfarande vackra färger.

tisdag 6 oktober 2009

Blandad kompott

Känns som om det är mycket den här veckan..... Kan iofs bero på att det är dop på lördag.
Helgen försvann snabbt, men den var väldigt bra iaf. En lördag full av träning med M, en solokväll hemma med lilleLeo. Söndagen var det bara mys på schemat eftersom vi firade ett år som gifta. :-)

Gårdagen försvann i all hast med långprommis, telefon med Pyret, föräldragrupp, städning, storhandling på coop inför stora barnens vecka, matlagning och en kort stund soft i soffan innan sängen kallade på en trött stel kvinna (ja, jag fick träningsvärk efter att ha hittat lite nya muskler i lördags) som sen ändå sov dåligt. Typiskt västkustskt som min mamma skulle säga....

Så nu, de här sista dagarna innan lördag ska det bakas småkakor, det ska bakas två olika specialkakor, det ska bakas tårtor. Allt blir hembakat.
Jag vill komma ut på prom både för min och Leos skull.
Jag ska till frissan (det var typ ett halvår sen sist).
Jag måste fixa dopklänningen.
Tjejerna är lediga på fredag så vi får hitta på något mysigt.

Ja, det var några av grejerna.

Igår var jag som skrivet på promenad. Med en ny bekant här i området som också har en bebis som visade sig vara fem dagar äldre än Leo. Trevligt. Vi var ute och promenerade i över en och en halv timme i den härliga solen och vi pratade på om allt möjligt. Intressant at lära känna en ny individ som jag aldrig pratat med innan. Det var inga problem för oss att snacka och hann nästan inte klart kändes det som. Delade förstås med mig av mina första intryck till maken när jag kom hem så får vi se om det håller i sig och om han tycker lika. Jag och grannen P ska iaf försöka ta pomenader varje måndag har vi sagt. Kul!

Apropå grannar så mötte jag dessutom vår "nya" granne vägg i vägg igår också. Växlade några ord med honom och gratulerade till deras nedkomst, en liten kille. LilleLeos blivande bästis kanske. :-) De flyttar in om ett par veckor eller så och det ska bli trevligt!! Mer promenadsällskap hoppas jag.

Nej du, bäst jag sätter fart så jag får lite gjort den här dagen....

fredag 2 oktober 2009

Höst



Vilken underbar höst, så mycket sol och vackra färger och mysiga promenader.


torsdag 1 oktober 2009

MumsFilm

Okay, om jag skulle välja tre riktigt bra filmer ur ren egosynpunkt och riktigt ytligt men även för att jag älskar den här typen av film, ja va fan. Hela grejen är bra. Jag börjar om. Jag har nog tre (7) filmer jag kan se om många gånger innan jag tröttnar. :-)


Först och främst har vi Pirate-triologin. Äventyr, humor, spänning, story och bäst av allt Captain Jack Sparrow. Jag kommer aldrig hamna i läget "the day I almost caught captain Jack Sparrow". Är han i närheten kommer han inte undan mina klor.... MOOOHAHAHAHAAAAA. Nu har jag hört att det kommer nog ännu en film så småningom. Yeah baby!





Sen så har vi ännu en triologi, Härskarringen.

Samma lika. Humor och spänning. Bra story. Äventyr. Vackra (och hemska) miljöer. Å förstås Aragorn. No more words necessary. *slurp*





Blade gillade jag när den kom också. Jag har någon särskild dragning till vampyrfilmer av någon anledning. Har redan sätt alla släppta avsnitt av True Blood oxå för den delen. Iaf, bästa Bladefilmen är iaf Blade Trinity. Jag gillar storyn och jag gillar karaktärerna i den och då främst Hannibal King. Du förstår nog varför......



Har du några bra movie-tips?

Puss & Kram!

tisdag 29 september 2009

Människor forts...

Ni som blivit "inbjudna" till min blogg kanske undrar varför jag dolt den som tidigare var offentlig. Jo, för att det finns människor (apropå tidigare inlägg) som läser min blogg och tror sig veta hur jag mår, antar saker, läser mellan raderna, gör egna tolkningar som dessutom är helt uppåt väggarna. Jag har fått nog. Hellre bjuder jag in de jag vill ska ha tillgång till denna. Dessutom har det från första början legat över mig att ett visst kryss ska få klorna i den här och komma med en massa åsikter om ditten och datten. Nej tack, det har jag också gjort tillräckligt och det "lilla" om kvarstår är hanterbart.

Jag har kommit i situationen att sitta bredvid vänner i svåra situationer.
Jag blir så upprörd när jag anser att en person jag bryr mig hjärtligt om blir i mina ögon felaktigt behandlad. Jag vet att jag kan inte göra mer än stötta, lyssna, kommentera, känna in, krama & pussa, finnas där. Jag kan inte gå in och styra upp och rätta till och laga hur mycket jag än vill. Däremot finns jag där, jag står bakom och bredvid. Jag vet att jag har förmågan att ibland dramaqueena in mig lite för mycket kanske, för att visa saker triggar mig men men. Jag är iaf medveten om det, medveten om bra mycket mer saker än många andra runt omkring mig är.

Jag har också andra nära i mina tankar. Som liksom jag står lite och väger just nu, vilken stig ska väljas, var ska jag våga hoppa ner, hur vill jag skapa mitt liv den närmsta framtiden. Det är inte alltid så lätt att veta eller hitta rätt. Men ge inte upp, det kommer! Jag har goda förhoppningar. Tillsammans är vi starka!



måndag 28 september 2009

Måndag

En ny höstvecka står framför mig.
En något lugnare höstvecka än den förra - i alla fall så som det ser ut nu.
Idag har Leo och jag en riktigt soft och stilla dag. Solen skiner utanför. Vi var uppe med tuppen och har båda sovit middag efter att vi skjutsat tjejerna. Jag bestämde att vi tar det riktigt soft och gör ingenting på hela dagen. Möjligen en promenad när tjejerna är hämtade igen, middagen är redan klar så jag behöver inte tänka på den dagen till ära.
Jag gillar hösten. Färgerna är så vackra och jag njuter av dem så mycket jag kan. Visst, det börjar bli lite mörkt på morgon och kväll men då går det ju alldeles utmärkt att tända levande ljus och mysa istället.

söndag 27 september 2009

Människor

Tänk vad många olika människor det finns runt omkring oss. Tänk vad snabbt vi bildar oss en uppfattning om människorna runt omkring oss. För min egen del har min första känsla rörande en människa alltid stämt, sen är det förstås alltid så att människor kommer och går i ens omgivning, av en eller annan orsak.
En del förstår jag mig inte på alls, eller så försöker jag acceptera deras i min värld annorlunda beteende och inte gå in i deras egna problem och missuppfattningar.
En del vill jag gärna umgås mer med men det finns ingen tid. Tanken är det viktigaste trots allt och att det är ömsesidigt och vi har tålamod att vänta tills tillfället kommer. Jag kan uppleva att det till och med är svårt att få tid att prata i telefon en stund vissa perioder. Tiden räcker inte till, det finns ingen stund av ro. När jag väl pratar vill jag vara närvarande till 100%.
En del är jag precis på väg att lära känna bättre och är nyfiken på.
En del tycker jag inte alls om och undviker så långt det är möjligt även om det finns sådana jag måste ha en viss kotakt med.
En del får jag ge lite tid för att så småningom hitta tillbaka till varandra.
En del kan jag sakna och sörja att det inte blir som det har varit.
En del är jag otroligt tacksam för att jag har nära.
Fortsättning följer....

onsdag 23 september 2009

Onsdag

Äntligen är hela familjen samlad igen, det känns som en evighet sen. Det är liv och rörelse i huset. Något händer hela tiden, eller frågas, eller gör sig illa, eller läsas läxor, eller laga/äta mat, eller KRAMAS!!! Mysiga underbara familjen min, mitt hem är min borg.

Skönt att inte ha en arg dag idag, bara smått irro och lätt klumpig i kombination med glädje och lycka. Det är dags för lingonperioden och hormonerna som svallar i min kropp kan jag inte alltid tygla även om jag vet vad dessa beror på och gärna skulle vilja styra över dem. Istället får jag uppskatta att kroppen är igång igen och den fungerar som den ska.

Måndagen var som sagt väldigt ilsk. Tisdagen var snarare lite tung, osexig och samtidigt gladare och bra. Idag är en ny dag!

Jag känner tillit och jag känner glädjen även om jag har hundra bollar uppkastade i luften och på väg ner samtidigt. Saker som ska roddas, göras, fixas, kommas ihåg. Den här hösten är hektisk. Andrummet i grannlandets huvudstad i helgen var välkommet, men nu är det bara att ta tag i livet här hemma igen. Missar jag en och annan boll får den väl studsa en gång så fångar jag upp den sen igen. Allt löser sig som det är menat att bli.

Jag var på promenad med grannen idag och njöt av det fantastiska höstvädret och jag hade med mig kameran (har inte hunnit ladda in bilderna än bara). Stolt över att jag kom ihåg det, de sprakande färgerna försvinner så snabbt. Det gäller att ta till vara på dagarna, uppskatta det vackra, ta sig tid att stanna upp i hetsen, andas djupa andetag, grunda sig!

Nä, klockan den tickar, nästa grej på schemat snart här, måste sätta fart...... Tjoooohoooooo!

måndag 21 september 2009

ILSK

Idag skulle jag behövt ANGER MANAGEMENT!
Jag har varit förbannad på olika människor idag.
Arg på maken tidig morgon. Fördelen med maken är att där går det över snabbt för han lyckas alltid "lura" mig till att le. Jag kan liksom inte vara irro på honom längre stunder, det går bara inte. Vilket är fantastiskt!
Arg på idioter till ex både mitt och makens. Den ene är bara en stor motarbetare som inte kan släppa sin gamla relation till mig, som "måste" ha del av mitt liv fortfarande fast han ser det inte själv, som enbart mår "bra" av att kasta skit åt mitt och min familjs håll, som INTE alls tänker på barnens bästa utan enbart på sig själv. Den andre kort & gott FALSK och inte pålitlig.
Arg på utebliven respons som var relevant för mig, och det är inte första gången detta händer och det STÖR mig.
Arg på saknad information från institut som borde kunna hantera detta som smarta vuxna människor.
Arg för utebliven sömn.
Arg på ett gäng saknade svar när jag ändå var igång med ilskan. Det är som spiralen när den väl börjat snurra blir större och större och större och det behövs att stanna upp och säga S T O P P. Nu räcker det.
Därför har jag nu spytt ut skiten, stängt av telefonen och ska gå och lägga mig i en skön uppvärmd (maken har lagt sig redan) säng och krama mig till sömns i en trygg och lugn famn!

torsdag 17 september 2009

Hem

Jag tycker det är intressant hur det känns i olika personers hem. Jag kommer på mig själv med att trivas grymt bra hos vissa och mindre bekväm hos andra. Jag hoppas att vårt hem är varmt, välkomnande och avslappnat. Såklart beror det också på vem du är hemma hos, om det är någon du känner väl eller mindre väl.

Jag kom och tänka på det här när jag nu är på plats i grannlandet och hälsar på nya bostaden för familjen.

Jag har några favorithem som jag trivs i förutom mitt eget. Jag är kräfta, så hemmet för mig är viktigt att det känns tryggt och trivsamt. Sen kan man fundera över vad som egentligen är hem. Hem kan lika gärna vara var som helst så länge ens närmaste är med. Men jag pratar om fysiska hem, bostäder, hus och lägenheter.

Jag känner mig som allra mest hemma hos Lene, fam E och Norhtbeach. Här är atmosfären skön, energierna mysiga och trygga. Jag gillar att det syns att någon bor där. Det liknar mitt eget hem. Det är precis sådär lagom rörigt och stökigt men ändå någon slags ordning och kärlek i kaoset. Dessa människors hem har så länge jag varit en del i deras liv alltid känts lika välkomnande och samtliga har flyttat under årens gång. Känslan är än dock densamma.

Så måste jag också lägga till Kolans lya. Där är det aldrig stökigt och rörigt och smuts i hörnen - men lyan är härligt mysig och välkomnande och varm.

onsdag 16 september 2009

Power yoga

Jaha, så blev man av med oskulden på gymets poweryoga. Knatade in glad i hågen med min egen matta under armen. Glad att Kolan hakade på. Pratade med instruktören - en trevlig dam i sina bästa år - och sa som det var. Kört en del hemma, nyligen genomgått graviditet och är rätt så stel.
Ok, nu kör vi..... 75 min power yoga.

Jösses amalia. Jo men visst kände jag igen de flesta ställningarna. Jag hade gjort dem förut.
Ja och "hunden är en viloposition", nä, det har den aldrig varit för mig. Den är J O B B I G.
Vristerna gjorde ont, handlederna gjorde ont, fläsket kom i kläm, kramp i foten och vaden när jag skulle stå länge på ett ben, ryggraden/kotorna/diskarna protesterade högt mot skulderstående. Stel som jag vet inte vad.... Känslor både lyckliga och irro och ledsna i omgångar.

Det var jätteroligt. Jag måste gå igen.

måndag 14 september 2009

Dag

Tidig morgon. Glad son. Nöjda döttrar. Bil till skolan. Till en kär vän. Fler glada barn. Te. Fika. Tandläkare-barnpassare. Lunch. Hämta tjejer. En glad, en sliten. Hem. Slängt jättemus. Berömt Oskar. Kaffe till grannen. Lite data. Tele. Ugnspannkaka. Tele igen. Middag. Nattning. Tv. Soffa med mys. Supernatural. Mys. True Blood. Mys. CSI. Mys. Roast? Sova säng.....

söndag 13 september 2009

En vecka går mot sitt slut - en ny väntar

Ännu en vecka har gått. En vecka som jag upplever varit lugn och innehållsrik. Bra samtal, tid med hela storfamiljen, en del marinerande. En del funderingar på kommande vecka. En resa som väntar som jag är lite pirrig inför. Kommer tiden att räcka till? Jag inser att jag har resfeber. Första resan själv med lilleLeo och dessutom per tåg. Kommer jag få med allt jag behöver? Kommer han att vara surbebis eller mest sova?
Men innan dess en fullspäckad måndag som innefattar trevligt sällskap av en annan trebarnsmor och lunch. Lämning och hämtning på skolan. Träna på kvällen.
Tisdagen blir det också lämning och hämtning, packa, gosa med brudarna och träning.
Sen bär det av. Maken får köra in oss till centralen och vinka av oss.
Längtar tills liten och jag anländer. Kramar och pussar med Pyret. Hälsa på varandras bebisar. Djupa samtal. Nytt land, nytt hus, härlig natur att promenera i......
Men nu, njuta av resten av söndagskvällen. Svensk film på tv. Ett glas rött i handen. Pussas & kramas med maken.

fredag 11 september 2009

Storm

"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet!"

Ovan läste jag i Pyrets blogg idag och det kändes precis rätt för mina funderingar idag.

Ibland blir jag så trött på mig själv. Att det ska vara så svårt att ta sig ur vissa gamla mönster och hjulspår. Att det är så lätt att halka ner i dessa innan jag hinner stoppa mig själv. Visst, fårorna är mycket grundare än vad de någonsin varit, jag är medveten och jag tar mig upp. Jag ser mina egna "misstag", vad jag behöver arbeta mer på, min egen utmaning.

Jag vill också dansa i regnet! Jag vill inte ha "förutfattade" meningar och tankar kring vissa kontakter som jag är tvungen att ha i mitt liv. Jag är en stolt och stark kvinna som står stadigt på jorden och ställer upp för mina barn, och alla mina nära & kära i övrigt. Ingen kan sätta sig på mig och ingen kan bestämma över mig.

Mitt i mina funderingar kommer jag på, varför har jag inte använt mig av mina verktyg jag har här hemma. För att hjälpa mig själv tillbaka, på banan, finna ännu mer kraft och motivation. Ändå har just Pyret påmint mig om detta ett antal gånger.
Fram åker tarotleken, åh vad roligt, det var alltför länge sen jag använde den. Jag fylls genast av lycka. En av mina affirmationer lyder "Jag är nu redo för miraklet i mitt liv". Välkommen!

Jag drar ett änglakort och till mig kommer bland annat följande
"Purpose
The angels remind you that every situation or person is placed on your path with a purpose.
It may be to strengthen you, offer you an opportunity to resolve or forgive the past, release old patterns, or for enjoyment".

Mitt i prick för mina funderingar. Tack min guide! Tack mina vänner. Nu ska jag ut och flyga med i stormen och dansa i regnet. (Köpte faktiskt regnkläder härom dagen....)

torsdag 10 september 2009

LilleLeos modevisning

Här är LilleLeos inlägg. En liten modevisning. :-)

Första besöket av "jämnårig" inklädd body som pappa valt med omsorg, innan liten ens var född.

Här är "mumin-outfiten" med Stinky (tror filuren heter så) på bröstet. Present från gymnasiekompisar.

Sailor outfit från familj Lady.

Mina arbetskamraters stiliga gåva. Prinsen ser ut som en klok lillgubbe. :-)

Senaste bidraget från fam moster.

TACK alla ni som gett så fina gåvor till vår gosiga son. Alla syns inte här förstås!


måndag 7 september 2009

Funderingar

Ibland känner jag mig så ung och som om livet precis börjat, jag kan undra hur jag hunnit med att samla så många vuxenpoäng med barn, hus och bil. Tyckte det var nyss jag tog studenten och flyttade hemifrån och nu är det tre barn senare......
Ändå när jag ser vissa, partyprissarna, så känner jag mig rätt gammal ändå. :-)

Jag känner mig nöjd med mitt jobb, det ligger bra geografiskt, jag har bra arbetskamrater, jag tycker själva arbetsuppgifterna funkar. Ändå längtar jag bort, efter något som ger mig mer, som hjälper människor, men jag vet inte vad jag i så fall ska göra..... Det här föräldralediga året känns väl behövligt för att samla energi och fundera på livet och målen, vad jag vill göra med mitt liv framöver.

Kreativiteten ligger och lurar inom mig, men jag har inte fått ut det än, är inte klar över vilken form den ska ut heller. Jag känner mig ändå harmonisk och lugn i mig själv.

Det sliter och drar åt olika håll men det behöver bakas ihop till en gemensam väg. Det får ta sin tid helt enkelt.

lördag 29 augusti 2009

Skratt

Än så länge är det bara lördag kväll, men den här helgen har bjudit på många skratt. Ovanligt många.
Jag har skrattat när Johanna & jag åkte för att hämta småtjejerna på skolan igår eftermiddag. Vi pratade bland annat om stora lillebror som varit uppe på natten och knacka på hennes dörr och sedan somnat på golvet för han "orkade inte" klättra upp i sängen igen. Johanna börjar bli stor, dessutom väldigt klok för sin ålder på blotta 11 år.
Jag har skrattat åt Lovisa som spelade tv-spel idag liksom alla andra stora barnen inkl mig och maken. Det var bara det att Lovisa är precis som jag när hon spelar. Det tyckte jag var riktigt roligt, fast det försökte hon att inte tycka men till sist kom smilen även hos henne.
Jag har skrattat med vår bebis som helt plötsligt började skratta sitt härliga bebisgarv när maken skulle ta på honom pjamas. Att maken dessutom första gången satte på pjamasen helt galet var också roligt och det skrattade både jag och Sara åt.
Jag känner mig lycklig och glad.
Jag fick ett spännande samtal igår, från USA. Det känns som om stigen börjar visa sig och jag ser hintarna som kommer till mig. Jag har fått mycket gjort den här veckan som värmt inuti mig själv och varit bra för mig!

fredag 28 augusti 2009

wooohooo - fredag

Känner mig nöjd och tillfreds med livet idag. Inte för att jag inte brukar göra det annars, men idag tänker jag på det och njuter av det och är närvarande i det.
Det är fredag. Det är skönt. Två lediga dagar med familjen att se fram emot, slippa tidiga mornar, mysa med alla barnen, kramas och pussas massor.
Ett trevligt och givande samtal med en vän, SMS kontakt med några andra som värmer mitt hjärta.
Jag har mys med LilleLeo under hans vakna tid, pratat har vi gjort och gosat.
Min stora tjej har börjat ettan, hon är så fin och söt och livfull och duktig.
Min lilla tjej har börjat sexårs. Hon växer i sinnet för varje dag och har sin dramaqueen framme dagligen.
Jag har efter ett par hängiga dagar äntligen vågat mig på att träna och det känns bra i kroppen. Me like!
Hösten sitter i luften och det gör mig glad. Jag ser fram emot de sprakande färgerna, friskheten i vinden och att få tända massor av levande ljus!
Trevlig fredag till Dig med! Njut!

måndag 24 augusti 2009

SMS o avhandlingar

Idag läste jag i en tidning om "faran" med att SMSa mycket. Att det kan ge problem med nacke och axlar mm om du SMSar "fel". Bra att använda båda tummarna!

Jag messar en hel del kan jag tycka, men jag har inte känt av några problem - än i alla fall.

Tänk att det till och med har gjorts avhandlingar om detta. Snacka om i-lands problem.

onsdag 19 augusti 2009

Kvällskvist

Sängen lockar strax. Lilleman och jag ska snart fylla på magen hans och sen krypa till kojs. Skönt!
Idag har det varit en riktigt mysig dag. Skolstart för alla stora barnen, var med brudarna och lämnade av dem.
Givande och mysigt samtal med en nära vän, alltid lika trevligt att dela erfarenheter och funderingar.
Sista kollen på mvc avklarad och härmed utskriven därifrån. Skönt att ha det avklarat.
Träning på kvällen, gav järnet på afron och NJÖT av det!
Middagen var redan färdig, bara att värma på spisen! Soft helt enkelt! Me like. Ser fram emot en mysig dag imorgon också i solskenet!

fredag 14 augusti 2009

Nyfiken

Idag fick våra nya grannar vägg i vägg tillträde till huset. Så spännande och jag har varit så nyfiken. Har hört vad de heter och att de väntar barn, en son, i september. Jätteroligt och jag hoppas han och Leo får roligt ihop.

Jag har sett nya grannarna på baksidan men inte fått tillfälle att hälsa. Kände inte direkt för att sticka upp nyllet ovanför panelen som värsta stalkern. Har dock spanat de gånger jag kilat förbi på framsidan men då har de lyst med sin frånvaro. - Tills maken kommer hem, då var de minsann där och han fick minsann hälsa och presentera sig och prata lite..... Suck! Där fick jag på näsan för min nyfikenhet. :-)

Maken sa att de verkar trevliga iaf. Å att de ska renovera och flyttar inte in på heltid förrän 1 november. Lite synd, men men..... Det finn en mening med allt.

onsdag 12 augusti 2009

Seg & lite trött

Fnulade över varför jag kände mig så trött och seg och nästan lite låg idag. Så när maken kom hem och jag berättade det för honom så trillade poletten ner. Jag har haft lugn några timmar på dagarna. Tjejerna har ju börjat på fritids efter en och en halv galen vecka här med mig. Helt plötsligt blev det "bara" jag och Leo och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den korta tid jag har "ledigt" mellan lämning och hämtning.....

Idag kom resten av syskonen också, så Leo är väldigt nöjd och glad. Han älskar deras uppmärksamhet och sitter gärna och ler, tittar & jollrar åt/med dem. Gosigt att se.

Ikväll blir det träning, afro. Väl behövligt en dag som denna. Ett kort miljöombyte och lite tid att grunda mig. Jag inleder alltid ett afropass med att le. Det är skön musik och sköna rörelser.

tisdag 11 augusti 2009

Morgon med rutiner

Första morgonen på väldigt länge med rutiner.
Nu är frukosten precis avklarad och vi ska bege oss iväg till skolan. Lilleman sover i soffan, flyttade över honom liggandes på en kudde i mitt knä, så jag skulle väcka tjejerna, fixa frukost, starta en tvättmaskin, packa ihop Leos alla grejer, se till att vi får i oss frukost, göra fruktlådor mm.

En riktigt bra start på den här dagen. Nu ska vi packa ihop oss i bilen och åka mot skolan! Första "riktiga" inskolningsdagen för Sara. Lovisa får hänga på sin vanliga avdelning. Ordning & reda.
Jag tackar för att mamsen o papsen bor nära skolan så jag har någonstans att ta vägen medan jag ska lämna Sara endast en stund till att börja med.

lördag 8 augusti 2009

Tidig morgon

Det är tyst här hemma...... En väldigt ovanlig känsla att vara vaken då.
Jag matade lilleman men hade svårt att somna om i den stekheta värme som är i vårt (vinds)sovrum dessa kvava dagar. Lilleprinsen & storprinsen sussar som små änglar iaf. Tjejerna lika så.
Det har varit intensiva dagar den här veckan, ledig med alla mina barn hemma. Brudarna har varit mer intensiva än vanligt. Troligen skolstarten och en lång ledighet som påverkar dem. Det har gått i ett och stundvis har jag verkligen fått leta förtvivlat efter mitt tålamod och tillit. De där t-orden som jag och Pyret så ofta pratat om. Finns de ens i ordlistan - och hur fungerar dem i så fall? :-)
Funderar på om jag ska placera mig i vardagsrummet och slumra lite där tills liten vaknar igen. Det är åtminstone några grader svalare - men å andra sidan inte lika bekvämt. Det är trots allt fortfarande 25 grader här i köket och det är svalast i hela huset typ...

måndag 3 augusti 2009

Våga Vara Rädd (Kent)

"Du frågar mig vad kärlek är men jag vet inget om det där bara sånt som man kan mäta kan jag förstå. Det är 40 år sen just idag, Beatles var the lonely hearts club band. Din farmor hade just fyllt 18 år. En annan tid i samma land samma gamla rädsla, andra namn från kalla krig till varma vintrar svarta hål. Du står i frontlinjen igen, allt allt allt kommer till dom som vågar vara rädd. En valentin på blod, choklad, de har spärrat av halva stan och alla vet att stormen kommer. Bandet klev precis på scenen. Det blir synd om den som kastar första stenen. Alla vet att stormen kommer. Kravallpoliser överallt, men vi andra är så många fler. Jag knuffas, tappar andan och regnet vräker ner.Du står i frontlinjen igen. Allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd. Vågar du vara rädd. Jag har det Du har det nu, samma symptom både jag och du. Jag har det men du säger... jag är inte sjuk...  Du står i frontlinjen igen. Allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd. Vågar du vara rädd"

Vågar du vara rädd? Vågar du gå utanför dina egna ramar och testa dina gränser och gå emot din rädsla? Det ger utveckling. Det ger tillbaka mer än det tar när du väl tagit steget. Jag vågar mer än innan och jag får kämpa för det. Jag vågar stå upp för mig själv och mitt mer än tidigare. Det svåra är att ta sig ur sina gamla spår och mönster med människor som redan "vant" sig vid hur du "är". Ändrar du på dina egna vanor, sätt att hantera saker - är det inte säkert att de förstår eller hänger med eller ens respekterar och accepterar. Det viktigaste är att du gör det du känner är rätt för dig och försöker förklara för dem du tycker om och bryr dig om så de får en chans att hänga med.....

Sannliv & livssyfte

Att vara sann
för mig steg för steg närmare
mitt alldeles egna
livssyfte.

När jag agerar ärligt
utifrån mig själv,
inifrån mig själv,
inifrån min
själ.
Då närmar jag mig
min egen källa,
min egen visdom.

Jag närmar mig nycklarna
till meningen, syftet
med just mitt
liv.

Jag behöver bara glänta på dörren,
gå med lätta steg, vara varsam
- och beslutsam.

Jag börjar nu: att leva rent och rakt.
Det blir mig ett sant nöje...

(citat ur "Källan")

söndag 2 augusti 2009

Frustrerad

Varför når man inte fram till vissa människor?
Varför är det som att prata med en vägg?
Varför har vissa så svårt att tänka utanför sin egen förbannande skitbox?
Blev så ARG idag, men ändå inte förvånad, när krysset pratar en massa skit inför mig, barnen, maken o dessutom grannen. Så länge det är skit om mig och min familj så verkar han må så mycket bättre. Lätta ventilen från sin egen skit hemma genom att projicera ut det på mig. Iofs ingen nyhet eftersom han gjort sen jag dumpade f******et.
Jag har pratat om detta beteende, jag har fått hjälp hur jag ska hantera detta beteende, men ändå går jag igång på det emellanåt. Däremot fastnar jag inte i skiten utan kan släppa det inom kort.
Jag kan inte heller låta bli att undra hur vissa människor fungerar, men det kommer jag aldrig till fullo förstå. Bara att hantera och gå vidare.
Det finns förstås andra människor runt omkring som också kan ge mig stora frågetecken ibland. Jag förstår bara inte hur vissa fungerar och hur de tänker och resonerar med sig själva. Jag kan inte låta bli att tänka på det när jag ändå blev utsatt för kryssets beteende.

fredag 31 juli 2009

Äntligen är det helg igen. Nu är ju jag ledig alla dagar ett bra tag till, men mysigt att maken får vara ledig också, så vi får lite mer tid tillsammans.
Idag har jag bråkat med en TV. Vi köpte en igår, under smått hysteriska former. Eftersom maken absolut var säker på att tvn skulle gå in i bakluckan med enbart två av tre säten fällda i vår "lilla" bil. Det gjorde den inte! Kolan & Leo skulle åka med mig också, maken hade mcn.
Efter smått hysteriska former så kom gick tvn in men ingen i baksätet. Så det blev olovlig körning den lilla biten hem.
Så visar det sig när vi väl kom hem igår, efter småhysteriska skrattanfall, så är tvfoten kaputt.
Alltså fick jag idag, själv med bebis, åka å byta schabraket till tv. Det gick, men det var lite knepigt. Jag konstaterade att jag har för korta armar för att kunna bära en 42"TV-kartong.
Galge i munnen för att spelen vi beställt kom på lådan idag.
Kopplade in nya fina TVn, inkl tillbehör, å hann inte äta lunch innan det var dax att dra till Leos farfarsfar.
Hämtade svågrar, via Apoteket röda näsan, till farfarsfarn. Fika. Trevligt.
Hem. Pizza. Spela. BlueRayfilm. Red stripes. Cashewnötter.
Nu har gossen somnat och snart är det läggdags även för oss vuxna.

torsdag 30 juli 2009

Lyssnar du på Dig?

Jag har alltid haft en stark intuition och jag har alltid varit en känslomänniska. På gott & ont. Det är inte alltid roligt kan jag tycka att vara en känslomänniska. Det har en förmåga att ta över, känslan väller in som en stormande svallvåg och det är svårt att inte gå rakt in i den och leva känslan. Jag har fått träna på det och jag kommer framåt, jag kan ställa mig vid sidan och säga till mig själv, nu är jag känslan. Ta det lugnt, låt känslan kännas in, virvla förbi och gör sedan något konstruktivt av det och fundera kring det. Det funkar inte helt alla gånger men jag är medveten om det och det går bättre och bättre hela tiden och jag har haft BRA med träning kan jag lova. De senaste fem åren har det varit ovanligt många känslostormar av alla dess slag som vällt fram. Av alla olika sorter, lyckorus, oändlig sorg, svart ilska och allt där emellan.
Jag har också börjat ta till vara på min intuition mer. Jag litar på den. Jag behöver inte kräva bekräftelse på att den är "rätt", även om jag ibland vill säga det jag känner in högt eller prata om det med någon.
Jag har vissa saker jag tydligt känner in men ibland är det svårt att bemöta det som intuitivt känns eftersom personen på andra änden inte alls är medveten om vad denne håller på med, beter sig, eller är inte förmögen att titta på sig själv och se mönstren som denne ger ut.
Jag säger inte att jag är perfekt, absolut inte, det finns ingen perfekt. Jag är däremot väldigt mån om min känsla och min intuition och jag tror det är viktigt att lita på kroppen. Kroppen sänder dig alltid ärliga signaler även om det ibland går väldigt snabbt innan intellektet/hjärnan kliver in och börjar resonera med dig. Dessutom ofta negativt eller kritiserande.
Känn rädslan - våga ändå!
Lyssnar du på Dig?

onsdag 29 juli 2009

Pierre Robert (reklam)

Jag såg en reklam för Pierre Robert härom dagen.
Smink, ja det vet jag att de haft länge. Det har jag själv använt i min ungdom. Jag minns ett puder i grön ask med spegel i locket. Jag gillade det. Nu har jag inte använt puder på länge förutom när jag blev sminkad på bröllopet och faktiskt när jag friade på skottdagen förra året.

Nu hade de reklam för trosor med "perfekt passform".

Jo men visst du, absolut de såg så fina och snygga och perfekta ut på modellerna på tv. Men vem sjutton har sådana perfekta lår, utan bullarna längst upp som alltid gör att det korvar upp sig? Ja inte jag iaf. Men för alla er andra G R A T T I S!

Har någon av er testat? Vad blev betyget i så fall?

Old Memories

tisdag 28 juli 2009

Skööön dag!

Sovit riktigt bra och tillräckligt med timmar i natt.
En lugn förmiddag med frukost och intag av te medans det var varmt. (Ovanligt nu för tiden...)
Kärt besök till lunch, Lene & vildfian. Tid för tjejsnack med lite avbrott för barnkackel å bebisskrik. Inkluderade efterrättsfika. :-) Tackar Kolan för det, det var lika gott idag som igår med hans hembakade brownies.
En stund efter att de åkt kom maken hem och vi får iväg på middag hos Ladyn med familj. Så trevligt. Inte alltför ofta vi hinner ses nu i småbarnstider, men när vi väl träffas är det som om det inte alls var länge sen och det är alltid lättsamt och mysigt och avslappnat. Dessutom superba pajer och därefter löjligt god efterrätt med glass och maräng och färska bär.
Ett par bira hann slanka ner också.
Coola barn och roligt att träffa dem. De växer så de knakar. Å våran lilleman fick så fina kläder han och dessutom var han jätteimpad av deras stooooora flatscreen.
En varm, mysig, glad, lycklig dag helt enkelt!

måndag 27 juli 2009

TRÄNAT

Åhhhh vad härligt det känns att äntligen kommit igång med träningen. Grym känsla i kroppen efter ett kul pass. Idag var det spinning 45 min med min favvoinstruktör Calle. Han är trevlig o jordnära. Me like.
Som grädde på moset var även Kolan med, spinnade för första gången. Han gillade det och framför allt, han kämpade på skitbra.
Dessutom kände jag mig motiverad att komma igång med styrketräningen också, cool! Förhoppningsvis på söndag. Måste bara hitta mitt träningsprogram någonstans i gömmorna här hemma.

God jaktlycka


Duktig kisse, Fin Oskar!


lördag 25 juli 2009

Gotland -bröder o tokerier o så lilla jag

Hur tänker hon? Johan Rheborgs framträdande, sett på DVD. Tack för tipset syster L8. Den var skev, vi såg den de första kvällarna i det blå huset och garvade fett.

Kolan har demonstrerat droppljud med hjälp av mun och fingrar, tydligen något som Atsme också kan.

Jag har sett fler likheter mellan broederna än tidigare.
Båda har hobbitfötter (fast Kolan har exakt likadana stortår som Lene faktiskt....).
Båda är förtjusta i att stoppa i sig obestämt stort antal knäckisar gärna kvällstid.
Båda har mök och raphumorn kvar.
Minspel och kroppsspråk känns igen och dessutom väljer båda helst kassan med snyggaste kassörskan (fast den kan ju vara en allmän killgrej).

Några tokerier under tiden i det blå huset var även uttryck som "calle på det", bokstavering med egen stavning på alla de möjliga ord som även smittade av sig på en del av barnen mot slutet, kikare för att titta på den lilla lilla tvn från fåtöljen.

Mycket skratt har det blivit, liksom även en del irritation och djupa samtal. En bra balans.

Kolan intog ganska snabbt "papparoll". Underbart att se. "tvätta händerna nu efter maten" " ta på er pjamasen" "ska jag hjälpa dig borsta tänderna" - typ.

fredag 24 juli 2009

Annorlunda nallar


Maken har hittat Leolitos måste-ha-nallar på pappaprylar.se!

Namn på dessa: Kiss & Bajs.


Lugn fredag so far

Vilken soft fredag jag har idag - iaf än så länge.
Jag har fått sova hyfsat bra. Leo är på något vis lika envis som jag (har fått höra att jag) är. Han var vaken större delen av dagen igår, sov väl ca två timmar på dagen bara.
Så när han väl somnade så har han sovit bra och sover nu igen dessutom vilket är ovanligt. Vi har ändå hunnit med att gosa en bra stund. Så mysigt att snusa in hans goda lukt när han ligger i famnen.

Jag har fått en massa grejer fixat eftersom gossen varit glad eller sovit hittills. Bland annat bakat, ätit frukost, sitta vid datorn, plocka undan tvätt, fixa stora barnens suddisar.
Nu njuter jag en kopp grönt te av smak African sunset (tack Lin), vädret är skönt grått och jag känner mig glad och lycklig i själen!

torsdag 23 juli 2009

Solen I Ögonen

vi är lördagens änglar som virvlar i stan
vi är dom som du hatar en söndag på dan
vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
vi är dom som har hjärtan av ädel titan
vi är änglar med blickarna högt i det blå
vi är dom som förlorar men jublar ändå
vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på
vi är gårdagens kärlek och stora i orden
som vaknar med skräck och panik under borden
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt

vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt
vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
vi kan om vi vill men vi kräver support
vi är lördagens änglar och söndagens knott
vi är dom som förbannar det gråa i grått
vi är rastlösa änglar och virvlande dårar
vi är dansande clowner på ont och gott
vi är inga yuppies med feta cigarrer
vi är yviga pojkar med för stora gitarrer
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi är skrattet i halsen och knaket i fogen
vi är rastlösa själar som irrar i skogen
vi är dom som är kungar om natten på krogen
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt

(Lars Winnerbäck)

En människa med själ

En människa som vet vad som är viktigt,
uttalar det och sedan handlar därefter
- det är en människa med integritet.

Henne kan vi lita på.
En människa i trygg hamn.

När tanke ord och handling är ett
låter jag omvärlden se hela mig.
Det är jag som talar, agerar,
relaterar. Det är äkta.

Jag behöver inte låtsas,
ljuga eller föreställa mig.
När jag är JAG rakt igenom
blir allting enklare.

Harmonin i treenigheten
tanke, ord, handling
ger ro.

Och det är just i handlingen
som den stora
tillfredsställelsen
bor.