Fånge....

"Fånge i sitt eget humör"
Så uttryckte min vän P det hela när vi pratade om just humör. Både hon och jag har varit där, när irritationen hänger över en som ett stort svart moln och det vill inte ge med sig. Jag ser för min egen del att mina irritationsmoln oftast är kopplade till en viss period i kvinnocykeln, men ändå. Att stå där i molnet och vara så fruktansvärt irro på allt, alla och ingenting, det är faktiskt inte roligt vare sig för mig eller min omgivning. Kanske är det fler där ute som vet vad jag pratar om? Som både varit molnet och blivit utsatt för det?
Iaf så kläcker denna kloka kvinna ur sig "det är som att vara fånge i sitt eget humör". Klockren beskrivning om du frågar mig! Det är precis så det känns.
För min egen del måste jag oftast sova för att det ska gå över. Eller vara själv ett bra tag och lugna ner mig, vilket inte är det enklaste i mitt hem, jag har ingenstans att gå undan här hemma. Vi är helt enkelt för många på för liten yta. Vad som också kan hjälpa mig är att åka och träna, eller att föra ett långt samtal med en nära vän som kan ta udden av det hela. Nåja...
Jag är gärna fånge i mitt humör om det är ett glädjerus!

Vita Arkivet - ifyllt

Igår, söndag, fick jag papprena från mamma och pappa.
De har nu tagit sig tid att fylla i Vita Arkivet, vilket jag uppskattar enormt. TACK!
Vilken lättnad att veta vad som önskas när tiden är inne.
Självklart kan man ändra sig hur många gånger som helst längs vägen, men att ha en grund färdig och klar.
Jag kunde inte låta bli att beröras av vad som önskas. Hur min mor och far vill begravas, i vad, vilka färger som önskas och musik. Det är vackert! Jag vet att det kommer bli precis så som de önskar, det ska jag se till!
Det kan kännas läskigt och obehagligt att be någon fylla i, men alla gånger att det är värt att ha det bevarat för framtiden. Jag rekommenderar det och är stolt över att min mamma själv tagit det på tal och velat göra det! Puss på er båda!

Trötta ben, men glad själ

Jiiihaaaa, äntligen, jag har stuffat!
Det var väl sisådär tre år sen sist. Jag vet, det är galet. Tiden har bara sprungit iväg, bröllop, gravid, bebis....
Igår var det dags igen. Jag åkte hem till Nina på kvällskvisten och tillbringade ett par timmar där. Fyra damer till, så vi var sex stycken totalt.
Jag blev bjuden på drinkar och bubbel och såklart skratt! Det pratades om att bli attraherad av samma kön, ragg, mongodans med mycket mera.
Pendeln in till stan, till Golden Hits (Tits om du frågar maken).
En P2 för att släcka törsten och så bar det iväg.... 3,5 timme på dansgolven. Mestadels av tiden tillbringade vi på åttiotalsdansgolvet, men jag fick till några låtar på det "moderna" dansgolvet också. Extra härligt att stuffa loss till Natteravn, Alejandro och Poison. Kände igen typ alla låtar iaf, sen var kanske inte alla i min smak.
Åttiotalsgolvet var smockat, på moderna golvet var det bra mycket svalare och rymligare.
Bäst av allt, jag blev hämtad av maken vid 2-tiden. Så underbart att få skjuts hem och sova hemma i sin egen säng!
Jepp, idag har jag haft värk i benen av allt dansande, men jag är redo, jag ska ut snart igen och dansa!!!

Möten

Min dag har varit full av möten! Det har varit en ball dag.

Skickade iväg min prins för att besikta min customhoj. Jag var för nervös. Kände mig lättad efteråt, endast ett nedslag som inte förvånade mig och som förhoppningsvis är lätt fixat. Inget körförbud (tror jag iaf).

Msnade lite med Lene på fm, längtar henne, vi ses för sällan, så är det bara.

På dagis i förmiddags, när jag satt där i personalrummet, efter att jag lagt ut mitt inlägg "paus", hade jag en riktig trevlig stund. Hälften av föräldrarna hade gått, så det var jag, en mamma och två pappor kvar. Vi hade trevligt. Så insåg jag att jag känner igen den ena snubben. Hmmm.... Det kändes som om han också hade samma fundering som jag. Har vi träffats förut? Så kom jag på det. Herregud! Ett ragg från förr, i ett liv för länge sen, då jag och polarn hängde på rockklubb och träffade på denna snubbe, som vi lärde känna och festade med. Sen gick det, typ, 14 år och nu ses vi där, i personalrummet på dagis. Sjukt! Jag är säker på att det är han, imorgon ska jag fråga...

Mötte Leo vid matbordet efter dryga två timmar med fröknarna. "Hej Leo" säger jag och möts av ett brett leende och en vinkande hand innan han fortsätter moffa sojakorv och jag slås av en känsla, han är trygg här, han trivs.

Hem för lunch och ett samtal med Pyret. Samtal som alltid ger något.

Till stan för att lämna in tavlor för auktion. Ännu ett bra möte med kontaktpersonen där. Gillade hans vibbar, kändes helt rätt att lämna tavlorna till honom. Håll tummen för budgivning mellan köpare i november bara!

Samtal på mobilen, våra skjutdörrar till hallgarderoben levereras på tisdag. SMS från maken, som funnit "min" tatuerare, Annicka. (Jag har sökt henne mycket och länge...)

Hemma igen. Några timmar helt själv med Leo. Skönt och avslappnat. Vi äter lite, leker lite, myser lite. Pratar med mamma en stund och berättar om tavlorna mm.

Jonas kommer hem från eftermiddagen med morsan på stan. Johanna hängde med kompisar direkt. Jag och Kerstin har ett avslappnat och bra samtal, innan hon åker hemåt igen.

Ringer Annicka utan svar, men hon ringer upp. Jag förklarar vem jag är och hon minns, härligt att prata med henne igen. Hon är störtskön, jag gillar henne. Vi pratade ihop oss lite om tatueringarna och jag har skickat ett mail till henne ikväll.

Avrundar dagen med ett långt samtal med Kolan. Alldeles för länge sen vi tog oss tid att prata, livet har snurrat på för oss båda. Alltid intressanta samtal mellan oss.

Var maken är? Jo han är och fiskar kräftor med en polare och det är oklart när han trillar in. Själv ska jag gå och lägga mig nu. Lillen lär vakna halv sex sex som vanligt....

Paus

Sitter i personalrummet på dagis. Idag fick jag gå ifrån Leo direkt och har typ två timmar att slå ihjäl, i ett rum med främmande människor, som jag spontant sett inte har något gemensamt med och jag har heller varken behov av eller energi till att försöka lära känna heller.
Ändå kan jag inte låta bli att fascineras över hur mycket jag tycker mig kunna läsa in av dessa människor, enbart genom att studera dem lite vid sidan av. Lyssna på deras prat, se hur de ser ut både till utseende och kläder och utstrålning.
Samtidigt hinner jag fundera över nuet, vad som rör sig i mitt huvud, hur resten av dagen kommer att se ut, vilka planer jag har och idéer och funderingar. Tankarna får flöda fritt och jag försöker tanka på min egen energi, varva ner och slappna av mitt i allt som snurrar runt omkring mig. Jag känner tacksamhet för mycket i mitt liv. Jag är lycklig!

Snurr

Det snurrar i mitt huvud nu, det är så mycket på gång nu när höstterminen börjat. Från att ha varit lugn och tagit dagen som den kommer så ska det planeras, tänkas, kollas i almanackan, bokas in saker, göras upp hämtningar och lämningar. Sara har börjat ettan och det innebär läxor som ska kollas, Lovisa har börjat tvåan och det innebär fortsatta läxor. Det kommer föräldramöten. Simskolan kör igång om några veckor. Leo skolas in för fullt på dagis, plus att han är verkligen i gasen nu när han tar sig framåt. Han är överallt och gör förstås helst det han inte får och när han inte får det så blir han ilsk på mig som tar bort honom.

Jonas fotboll är igång med besked, det är träningar och matcher, flera gånger i veckan just nu. Jonas & Johanna bor dessutom på heltid hos oss just nu, då mamma Ks lägenhet är under renovering. Så, vi får ta allt, hela tiden, på obestämd tid.

Min första motorcykel, som jag inte kunnat eller velat göra mig av med, ska besiktigas. Det kan gå hur som helst eftersom den är ombyggd rätt rejält och sist fick jag justera ett antal större saker på den, dvs kostsamt i både pengar och tid. Den här gången har jag haft turen att få hjälp av en granne att titta på den då jag hade problem med elen. Nu håller jag tummen - hårt - för att den ska funka som den ska.

Jag försöker skapa tid för de mina jag bryr mig om, föräldrar och vänner. Jag försöker skapa kontakt, tid att pratas vid, ses. Oftast får jag till ett möte, medans andra gör mig frustrerad då jag inte når fram eller inte får respons så som jag önskat då jag bryr mig och undrar.

Universitetet pockar på, nästa vecka blir starten, med pyssel och meck för att få till Leos inskolning samtidigt. Plus att jag inte har en aning om vad jag ger mig in på, ska börja åka kommunalt, hitta rätt i lokalerna, förstå allt, proppa hjärnan med en massa ny info.

Vi ska bort på middag med människor jag inte träffat förut, intressant men också lite pirrigt.

Tankarna går ofta till mamma och pappa som kämpar på med sina krämpor, blandat med roliga saker också förstås, tack och lov.

Träningen är igång, vilket definitivt ger mig mer energi än vad den tar! Det är min räddning emellanåt, att få komma iväg, bort från alla måsten, köra järnet, rensa kropp och hjärna! Rekommenderas till alla som behöver ett brejk!

Livet är härligt, eller hur?! :D

Cykla

Idag var jag riktigt duktig. Eftersom jag snart blir en fattig student så behöver vi se över våra utgifter hemma. Gärna då använda bilen så lite som möjligt, bara som ett exempel.
Så, igår och idag har maken cyklat med Jonas till hans fotbollscup. Igår var han tvungen för jag hade bilen, men idag cyklade han frivilligt. Så jag cyklade till min träning. Egentligen borde jag gjort det typ hela sommarhalvåret. Men men.....
Iaf, det var kul men lite småläskigt att cykla igen efter så länge sen sist. Det råkar vara så att efter att jag tog mitt mc-kort så kändes hederligt cyklande så annorlunda.
Jag är iaf så stolt och nöjd över mig själv att jag cyklade, tränade och det var asjobbigt men kUL och gav energi! Nu ska jag sussa sött, så gör vi om det igen imorgon...

Vita Arkivet - en vägledning till dina närmaste

Jag tittar på pappren framför mig. Vita arkivet. Jag ögnar igenom dem och inser att det påminner mig om andra papper. Bröllopsplanering, sådana som jag hämtade hem på nätet för drygt två år sedan. Absurd tanke att likheterna finns, men de berör så olika delar. Den ena glädje och lycka, den andra allvar sorg men ändå så bra.
Det Vita Arkivet, för er som kanske inte vet vad det är. är ett formulär som du kan fylla i för att underlätta för dina anhöriga när du ska begravas.
För mig känns det som om döden flåsar mig i nacken ibland, inte för min egen del, men trots allt tvingas jag inse min oro för min pappa som kämpar på med livet trots aneurysm och ständig värk. Han håller humöret uppe, han uppskattar våra besök och berättar fortfarande galna historier från förr och retas med mig och sina barnbarn och med sin fru (min mamma) förstås. Min vän Pyret såg sin pappa lämna jordelivet för en dryg månad sen. Tidigare i år lämnade Litens mor jordelivet snabbt och oväntat.
Min mor är en klok kvinna. Hon har pratat om Vita Arkivet länge, att hon ska hämta hem och fylla i. Nu är det dags. Imorgon ska jag ta med mig utskrifterna och lämna till mamma och pappa. De ska få fylla i sina önskemål. För att underlätta för mig, för att jag önskar att de ska få precis den begravning de önskar - när väl tiden är inne, när den än kommer.

LookAlikes på gymmet!

Jag har visst en förmåga att se lookalikes för tillfället. Inte var som helst, utan när jag tränar!

Det finns en kvinna där, som ser ut som en riktig goding och hon är lik min systeryster. De har typ samma frisyr, ansiktsform och rumpa. Jag har tänkt på det många gånger för hon har tränat på samma pass som jag många gånger.

Idag såg jag en kvinna som var väldigt lik Liten. Samma kroppshållning och delvis även kroppsspråk, liknande kroppsform och ansiktets utstrålning. Henne hade jag inte sett förut.

Jag hade också på dagens pass en dam som liknade Ulla, en av mina vänners mamma.

Det finns en annan kvinna som är lik Annie, som faktiskt tränar på samma gym som jag, fast det var länge sen vi körde ihop. Bakifrån ser det precis ut som henne, kroppsformen och håret.

Jag vet att jag missat någon mer lookalike nu, men ni hajar....

Dessutom är det en äldre dam som två gånger påpekat att jag måste ha en dubbelgångare som hon arbetat med på KI för ett antal år sen. Jag har arbetat på KI, men inte under samma år som hon....

Rumpnisse

Såhär rumlar man sig fram i livet - för er som undrar!

Nu är det dax.....

Rena kläder, nykammat hår, nu bär det av till dagis för första inskolningsdagen!

WOW, vilken vecka

Så var sista dagen på nio veckors ledighet tillsammans här. Imorgon börjar maken arbeta igen, på tisdag börjar liten sin inskolning på dagis, på onsdag börjar resten av högen skolan - utom jag. Jag har två veckor till, med daglig inskolning då förstås.

Den här sista veckan har det var fullt ös, minst sagt. Vi har hunnit med massor.

Vi har varit på Ikea och handlat lite grejer. Vi har monterat bokhylla med dörrar till mina studiegrejer. Vi har matplanerat för första "vardags"veckan. Vi har handlat det som går att handla inför densamma. Jag har ansökt om sista periodens föräldradagar. Jag har fixat ny inkomstblankett till kommunen. Vi har fixat skor åt Leo på ett håll (tack Victor med familj för det...) och stövlar på ett annat. Vi har varit på BVC för vägning och mätning (det var fyra månader sen sist så jag var lite nyfiken). Vi har varit och hälsat på dagis, fått en rundvisning. Jag har skrivit in mig på universitetet och fått schema med mera. Jag har beställt kurslitteratur för första terminen (huvaligen, det är inte gratis direkt - tack och lov för hjälpsamma och generösa föräldrar). Jag har tränat tre gånger. Vi har växlat in alla mynt, inkl dessa 50-öringar som försvinner nu snart. Vi har valt ut foton som ska skrivas ut och tas med till dagis. Vi har hämtat hem en möbel som stått på vinden hos mor och far. Jag har satt ut en vagn på blocket, men tyvärr inte sålt den. Jag har köpt en annan vagn på blocket, jättefin Brio Sitty. Jag har ringt samtal och mailat foto på vår gamla fåtölj som ska kläs om. Vi har shoppat/beställt Elfa inredning till vår nya garderob i hallen. Jag har ätit lunch med Lene och fått hjälp att slänga grejer på tippen, plus skickat med henne Emmaljungan vi lånat. (Den har varit super, tackar innerligt för lånet.) Vi har rensat de två garderober vi har haft i hallen. Jag har rensat och fixat till tvättstugan. Jag har rensat två års papper/räkningshögar och slängt/satt in i pärmar. Vi har varit förbi svärmor och lämnat en dammsugare som ska vidare till Gotland. Jag har tillverkat en present och gett till grannen som fyllde 35 i veckan. Vi har varit i centrum och handlat höstkläder till J:na. Vi har flyttat ner min älskade Honda ner till vår MC-plats i garaget. Vi har fixat iordning vår bilplats i garaget. Jag har mailat styrelsen om ett par saker. Vi har varit på ett trevligt 4-års kalas. Tack N för det. Jag har hjälpt mamma fixa antivirus. Vi har flyttat min Honda igen, eftersom ännu en trevlig och bra granne erbjudit sig att titta på den. Å så förstås lite dammsugning, tvättning, vikning av tvätten... Nu har jag troligen glömt något dessutom. Ingen rast, ingen ro, men riktigt KUL!

Förlåtelse

Förstå vad förlåtelse är

Många tror att förlåtelse innebär att den andra personen inte gjorde något fel. Men det handlar om att acceptera att du blev sårad, och ändå välja att släppa taget om ilskan. Det är i grunden ett sätt att ta hand om sig själv.

Sörj över det du förlorade

Att förlåta innan du är redo är som att sminka över mässlingsprickar - det ser bra ut, men problemet kvarstår. Känn din sorg, och var snäll mot dig själv. Med tiden kommer det att kännas mindre smärtsamt.

Vänta inte på en ursäkt

Det är möjligt att den som sårade dig inte ens är medveten om det. Eller så har han eller hon inte förmågan att förstå, eller bry sig. Du behöver inte en ursäkt för att gå vidare.

Försök att förstå

Den som uppför sig illa är ofta känslomässigt omogen. Kanske är det rimligare att tycka synd om personen, istället för att döma honom eller henne. Empati kan fördriva din ilska och förändra ditt liv, och ibland även andras liv.

Källa: Prevention

EnergiTjuv

Jag har en person i min omgivning som är en på många sätt otrevlig och elak individ. Jag har klarat av att hantera denna människa ett bra tag nu, det har flytit på, jag har tagit ett tillfälle i taget och det har till min förvåning varit helt okay. Tills sommaren kom.....

De senaste tre gångerna, eller fyra till och med, som jag haft med denna individ att göra så har jag blivit irriterad, arg, upprörd, trött, helt enkelt försökt se förbi och se bakom varför personen agerar som den gör och beter sig på det sättet osv.

Ja, jag kan se vissa mönster, jag kan se saker som ligger bakom, som kan ha triggat hennes beteende. DOCK, jag tar inte det här längre. Nu är det dags för paus.

Jag vet att denna individ kommer att cirkulera runt omkring, jag vet att vi kommer att träffa varandra igen, MEN jag kommer att minimera kontakten så mycket det bara är möjligt. Det är dags att trycka på pausknappen. Jag har andra jag bryr mig mer om, som jag gärna träffar och lägger tid på, som ger mig energi tillbaka, som stöttar mig i mina val, som inte har förutfattade meningar eller TROR sig veta hur saker och ting är.

Låt inte energibovar ta din glädje och din tid. Lär dig sätta upp ett försvar och minimera kontakten om du, liksom jag, upplever att du ändå förlorar energi i närvaron av personen.

Winnerbäck

Så har jag varit med om en ny intressant upplevelse!

Lördag 7 augusti, konsert i Långholmsparken, Lars Winnerbäck. Insläpp 17.00. Min vän ville gärna vara där i tid för att få band för att stå i fållan längst fram. Skrämmande för mig, som inte gärna vill trängas med människor - det var min första känsla.

Jag hoppades in i det sista att vädret skulle vara fint. Vilket det inte alls var. Det blev snarare sämre och sämre ju närmare kvällen. Halv fyra, när jag gick hemifrån mot tunnelbanan, så duggade det. Ryggsäcken var packad med regnponcho, varmtröja, regnjacka, frukt, solrosfrön.

Ju närmare Hornstulls station, desto mer kände jag att det skulle bli kul att gå på konsert ändå. (Jag har en förmåga att vara en riktig hemmavarg emellanåt, och rätt så anti stan.)

Vi promenerade i sakta mak med strömmen. Drog på mig regnjackan eftersom det började öka lite i nederbörd. Strax innan insläppet skulle börja var vi på plats. I regn. Vi kom in på området och fick våra band för att stå längst fram. Vi ställde oss under tak i ett försäljningstält och hängde ett bra tag, gick runt lite på området för lite Holkenbesök och matintag och dryckintag. Lerigare och lerigare och mängder av vattenpölar på marken. Det var bara att göra sitt bästa och kryssa mellan gegg och vatten och försöka pricka grästuvorna.

Förbanden gick igång vid sex och höll påtill tjugo i nio ungefär. Sophie Zelmani, Laleh och Love Antell. Vid strax före nio, hör och häpna, så slutade det regna.

Jag hade dragit på mig varmtröjan också då, frös annars. Det kändes som om allt var fuktigt i alla fall. Byxor, ärmar, axlar. Jag är otroligt tacksam för att jag kom ihåg att ta med keps så jag slapp få droppar på glasögonen. Då hade jag blivit galen. Jag erkänner att jag tittade suktande efter alla de som hade gummistövlar. Hade jag vetat hade jag lätt tagit mina gröna tretorn på fötterna istället för läderadidas. Fast, peppar peppar, de höll vätan borta bra ändå.

Min vän och jag hade mycket tid att hinna prata på. Skönt att hinna ta igen lite. Vi ses ungefär 1-2 gånger om året eftersom vi bor i olika städer. Nu hade vi över fyra timmar att slå ihjäl.

Exakt i tid drog konserten igång.

Lars Winnerbäck är GRYM på scen. Han är ödmjuk, han levererar ALLTID. Han tackar och tar emot för den respons han får, låter publiken sjunga med då och då, presenterar sitt band, kliver åt sidan och låter andra personer på scen vara i fokus när de sjunger/kör solo osv. Me like.

Jag fick bara lite småirritation på idioter som stod bakom, men vi försökte hålla oss längst bak i fållan och det var perfekt. Såg ju riktigt bra och det var en annorlunda och häftigare känsla att stå där "in the action".

Sisådär tjugo minuter innan elva började det ösa ner. Blixtra och dundra. Elva slutade konserten. Med pompa och ståt. "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" och fyrverkerier.

Sen råkar det vara så att jag älskar ju åska jag, så jag MÖS i spöregnet på väg till maken som hämtade oss, njöt av de ljusa blixtrarna och dundrandet!

Så jag har ännu en dag fått till mig nya intryck och insikter. Jag kan gå på konsert i regn och vara småhög efteråt. Jag kan fördriva sex timmar ståendes utan att helt balla ur. Såklart för att Lasse lyfte upp allt - men ändå! En riktigt bra kväll!

Någon som är sugen på att följa med nästa sommarturné?

Augusti - hösten börjar

Jaha ja, så är augusti här och ja egentligen nästan en tredjedel redan avverkad.
Augusti blir en månad när det börjar bli ös igen. Juni och framför allt juli har varit lugn. Vi har varit bortresta i norr och på ön, där tystnaden vilar. Närheten till naturen, havet. Glada barn. Inga måsten, förutom en städning innan hemfärd och såklart lite handlande och matlagande, men ändå.... Så mycket måsten som finns hemma som inte ligger över och pockar på sin uppmärksamhet. Det har varit guld värt att vara borta dessa veckor. Jag behövde det. Kvalitetstid med familjen och tid för vila, nedvarvning och återhämtning.

Nu börjar det spinna på igen. Hemma i röran. Tvättstugan behöver en genomgång, garderob i hallen nere ska byggas, det ska rensas, kläder behövs handlas till barnen, Leo ska börja på dagis, jag ska börja på universitetet med allt nytt som det innebär, det behövs matplaneras, skolorna börjar för barnen, maken börjar jobba igen efter nio veckors ledigt, det skulle vara trevligt att hinna socialisera med de vänner jag knappt pratat med på hela sommaren (jag har inte pratat med någon alls känns det som), jag längtar efter att komma igång med träningen igen.
Tjooohoooo nu kör vi! Bara att slänga sig in i utmaningarna!

IRRITATION

Idag är jag så irriterad.
Irriterad i hela kroppen, från topp till tå. Jag hoppas innerligt att det lättar när jag kommer ut ur huset, bort från alla måsten, iväg på konsert med en gammal vän, i regnet.....
Jag vaknade inte irriterad, jag var utsövd för första gången på väldigt länge. Sen kom den smygandes och överföll mig mer och mer. Peppar peppar, ingen huvudvärk än, vilket jag är glad för i alla fall.

Min irritation berör allt kaos här hemma. Det är kaos överallt känns det som. Idag tvingas alla packa upp från sista semestertrippen, vi kom hem i onsdags. Klädhögen på golvet i hallen, som ska slängas, som legat i flera dagar - togs äntligen tag i efter att jag sagt ifrån att den ska vara borta när jag kommer hem ikväll....

Det är saker överallt. Jag får panik när det är grejer överallt hela tiden. Stökigt. Det bara är så, att vi har egentligen för litet för alla oss som bor här. Eller så är det vi som har för mycket grejer och borde rensa ut och slänga mer - det är ändå något jag är bra på. Att slänga. Jag tycker det är skönt att slänga saker. Kan vara lite farligt ibland, men hittills är det inget jag ångrar att jag slängt. Vad jag vet.....

Just nu skulle jag vilja gå undan och bara vara själv i ett rum. Kanske data, kanske läsa, kanske bara vara, kanske prata lite i telefon. Det går inte i det här huset. Det finns inget rum att gå undan i. Sovrummet delas med make och lillprins och saknar dörr, de andra fyra ungarna har sina rum. Vad finns det över? Jo ett kök utan dörr, en hall, ett badrum, en toalett och så ett vardagsrum - iofs med dörr men såklart ockuperat av barn som tittar på TV eller spelar. Å just idag stör det mig, just idag irriterar jag mig på det. Så jag kan gå upp i små atomer.

Jag önskar att jag kunde få hit någon inredare eller liknande som kunde komma med en massa bra lösningar för allt vi har, nya möbler som spar utrymme och ger mer rymd och städad känsla, att allt betalades av denne samma person också, för där är nästa problem. Att allt kostar!

Tur att jag i grund och botten är trygg och lycklig och har en fantastisk man. Han som senast igår gav mig tre röda rosor. Tur att jag har vänner som bryr sig och ger mig komplimanger. Tur att jag har föräldrar som ställer upp allt de kan och lite till! :D

Nu ska jag återgå till min visualisering! Tack för ordet (läs spyan)!