Regndag med möjlighet till fin kväll?!

Vi har större yta i år, det känns rätt bra, speciellt nu när det regnat större delen av dagen. Det finns springyta för liten, det finns möjlighet att gå undan och vara lite ifred för barnen. Det finns ett riktigt kök och om ett drygt år även rinnande vatten till detta samt en riktig toalett. Men det blir en sommar till här som det alltid har varit. En sak i taget.
Utedasset har belysning igår, julgrans. Det är mysigt när det är sådana här ruggdagar, eller när det börjar bli kväll.
Jag har hittills hållit löftet till mig själv, igår var det tantcykel, idag löpning (=haltar rejält nu). Bad i havet med mindre maneter idag. Skönt nog! Fast iskallt vatten förstås....
Nu efter en middagslur väntar ärtsoppa till middag och mest bara ta det lugnt skulle jag tro. Kanske att solen letar sig fram nu och det får klarna upp för oss och det blir ett glas rött på verandan och lite vattenpipa.
Förresten så åt vi frukost ute i morse, rofyllt och energigivande!

Tantigt

Jag har lovat mig själv en aktiv semester i år. Ok, undantag för resedagar.
Så, idag var det bara att stå upp för sig själv. Letade fram en tantcykel. Det behövdes handlas lite komplettering. Pumpade däcken. På med packväskorna. Cyelbyxor. Forerunner. Iväg.
Inte en endaste växel, trampa trampa, kossor, hästar, mängder av blommor längs med vägkanten i blått, gult, rött, lila (så som klöver, blåklint, vallmo och andra som jag inte kan vid namn än). Vindkraftverk. Havet.
Snabbis in på affären. Tillbaka igen. Skrapade ihop 17 härliga km. Njöt. Drömde om något eget. Tänkte på min fina familj och mina underbara vänner. :)
Väl hemma, ner till stranden för att bada med familjen. Bort med svetten. Dessvärre galet mycket maneter idag. De är slemmiga, jag hatar slemmiga saker. Men doppade mig ändå, tre gånger. Stolt. Fast iofs var en omgång verkligen ofrivillig, men vad gör man inte för sina barn!
Jag njuter min ledighet med familjen. Min fina fina goa familj! Lyllos mig! :)

Resedagen

*piiip piiip piiip*, klockan står på strax före fem. Tidig morgon att gå upp, in med det sista i bilen, käka en smörgås, väcka barnen. På rull kvart i sex. Alla i bilen glada och det har gått riktigt smidigt. Inte ens takboxen har jävlats med oss och vi undrar allvarligt om vi glömt något eftersom det känns som om det inte är bristningsgräns i packningen. Trots extra bidrag från svärmor, fast minus en vagn och minus lite barnkläder som redan är på plats.
Till Nynäs. Doften av hav slår emot oss. Dryga tre timmar på båten, storasyskon fantastiska på att ta hand om yngsta.
Anländer till ön. Känslan som om du klivet av flyget utomlands. Kvav salt värme slår emot mig. Hav. Tång. Semesterkänsla. Storhandling på coop till att börja med, lunchköp på Max. Same procedure as always. Ut mot "vårt" hus. En plats att känna sig hemma på.
Ommålat, utbyggt, något annorlunda sen sist vi var här kan man säga, men bra mycket finare och framför allt rymligare. Vi har fått ett kök och ett badrum, utan rinnande vatten än så länge. Ett sovloft, större än vad jag vågat hoppas på. En frukostveranda för att kunna njuta solen ännu mer. Ljuvligt.
Packa in allt från bilen. Samtal precis när vi kommit innanför dörren. Något störande, men ok. Pratade med svågern en sväng, trevligt, länge sen sist. Vi har båda haft mycket. Packat upp färdigt. Alla fina barn glada och känner sig som hemma. Alla trivs, alla är glada över att vara här. En längtan efter något eget, något som bara är vårt, där vi kan inreda, bestämma, välja.
Utedass invigs. Rödvin i glaset. Korsordstidningen inköpt och påbörjad. Makens cigarillrök i luften.
Middag. Strömbortfall på en av plattorna. Öns limpa smakar fantastiskt. Teblandningen invigd (köpte fyra olika sorter) och smakade precis som den ska.
En spänningslösning, irritation, diskussion, en kort ensampromenad med Lene i örat (tack för ditt öra, behövde det enormt just då, för att landa, för att lugna).
En mysig kväll, Nile City med barnen, sen läggdags för dem och lite tv för oss. Snart sängen, vi ska sova som stockar och jag ser fram emot en ny dag imorgon!
Tack & godnatt. Jag ska visualiserat "vårt eget ställe" innan jag somnar

Att ta sig över ett vattendrag.....

Tjejerna och jag satt och tittade på Bear Grylls häromdagen. Hans program på discovery, "Extrem överlevnad". Den här gången var det lite klipp från olika avsnitt. Bland annat när han åt en enorm vit larv (den var längre och tjockare än Bears eget långfinger) och beskrev den som att den smakade som en explosion av var i munnen. Jag har verkligen svårt för larver, de är riktigt äckliga.
I alla fall, han skulle också ta sig över vattendrag, på en massa olika vis. Men bland annat så byggde han en egen flotte och min yngsta dotter utbrister
"...han ska pladdra över sig...."
På sätt och vis stämmer det ju faktiskt, visst paddlade han men med ett konstant pladdrarande samtidigt. :D

Bästa finaste mamman & pappan

Jag blev lyckligt glatt överraskad när jag fick mail av mojan min idag som inte bara bidrog till vår coopräkning (som så extremt ofta senaste året, tack & lov) utan dessutom förde över ett extra semesterbidrag till oss!
Nu ska vi njuta med gott samvete när vi åker och äter på Creperian i Hablingbo!
Tack finaste mamman och pappan! Ni är bäst! Det skulle aldrig gå utan er!
Puss & Kram från dotra

Semester

Idag är det min första semesterdag, så som jag ser det.
Nu har jag semester i två och en halv vecka! Härlig familjetid att se fram emot. Jag ska njuta och mysa. Visst, lite plugg ingår men det gör jag gärna för det är ämnen jag valt själv, inte något måste som ingår i socionomprogrammet. Det kommer inte igång förrän om en dryg månad.
Nu ska jag se fram emot bad i havet, tid med barnen och maken, sol, varma kvällar, vattenpipa, glädje, träning med mera. Jag har tagit ett beslut, det här blir en aktiv semester. Träning SKA ingå. Jag mår bra av det!
Förutom en tripp till härliga Gotland hoppas jag på lite sim i utomhusbassängerna, träffa mor & far, vänner. Kanske något dagsutflykt.....

Nedräkning till hemgång

Jag har en kort brejk på jobbet och känner att jag längtar verkligen tills jag slutar idag. Det är av en specifik anledning, för när jag kommer hem har min fina väninna Pyret och hennes familj redan kommit hem till oss. De har varit på semesterresa, det är deras busvovve vi har passat under tiden.
Nu får jag förmånen att njuta av Pyret under helgen. En chans att gå på långpromenad och prata om allt och inget, en chans att kramar in real life. Det är lyx!
Jag hoppas mina sista timmar går riktigt fort! Jag slutar 21.

Ikväll....

....trots tidigare inlägg om en soft torsdag, så känns det som ett dårhus här hemma just nu. Kanske just för att jag skrev att det var en lugn soft torsdag.
Leo springer omkring och sjunger "jag kallar på dej" varvat med att ta hela munnen full med dricka och springa omkring med utan att svälja, men med en busig uppsyn och väntan på att mamma eller pappa ska säga "svälj". Eller så är han på mig hela tiden och ska bråka.
Om vartannat, eller samtidigt kommer hunden Luke och vill ha extra mycket uppmärksamet och kan inte lägga sig till ro utan måste svansa efter och söka kontakt och buffa och ja.... Det är som om han känner i luften att det bara är ett knappt dygn till husse och matte är hemma igen.
Mitt i kaoset ringer xet och beter sig som en idiot, det var ett tag sen sist, men det är klart. Med jämna mellanrum måste han uppenbarligen projicera ut skiten åt mitt håll för att det är ohållbart i hans hem där allt alltid är "jättebra" och de är "jättelyckliga".
Nåja. Skit samma. Imorgon är en ny dag!

En riktigt soft torsdag

Vilken slapp torsdag jag har haft idag!
Sov lite halvdant, men det får man räkna med när det finns kottar i huset. Liten var ovanligt rörlig i natt och vaken. Nåja. Dessutom var vi vuxna i säng riktigt sent, eftersom vi hade Lin på besök och vi gillar att spela sällskapsspel. Tre stycken spel hann vi avverka i går kväll/natt.
Lin sov över, så när vi vaknat till liv alla vuxna så gick och hon och jag och köpte mat. Pizza och pasta, mycket flott och fett. Precis rätt en dag som denna. Det blev vår frukost.
Efter en lång frukost satte vi oss till rätta i soffan och tittade på film, Shooter. Lite småprat, coca-cola, bara soft. Regn utanför fönstren, passade oss perfekt.
Hade en tanke att träna under dagen, men det blev inte så. Imorgon kanske.... När Lin åkt fortsatte vi på soft temat. Liten och jag gick över till grannen och drack lite te och pratade ikapp då vi inte träffats på länge nu. Nu väntar tv-kväll.
Imorgon blir det en mer aktiv dag, det ska städas inför gästerna som stannar över helgen, det blir hämta Suzzie från verkstaden, det blir jobb 14-21. Efter det en mysig kväll med fina vänner.....

Levande ljus

Före - Efter

Här skulle det ha varit både en före och en efter bild, men liten vägrade låta sig klippas! Vi får försöka en annan dag igen.

Dagvill

Sen maken började sin ledighet förra veckan är jag helt dagvill känns det som.
Jag har arbetat så olika pass, olika dagar och tider så jag har tappat bort mig. Eftersom Leo är ledig och maken är ledig finns inga hämtningar och lämningar att skapa rutin efter. Jag får tänka till helt enkelt.
Nu ska jag få vara ledig i hela fyra dagar, det var länge sen sist. Jag har i och för sig fortfarande en hemtenta som ska skrivas, men ändå! Vi får se vad vi ska hitta på i övrigt dessa dagar. Lite gäster får vi förstås!

Från det ena hemmet till det andra

Lite så känns det faktiskt.
Jag kan inte påstå att jag jublade över att åka hemifrån redan strax före tio för att vara på jobbet i 24 timmar i ett sträck.... Självklart skulle jag gärna varit hemma och pussat & kramar och hängt med mina tre där hemma; make, liten, vovve.
Men så kliver jag in genom dörren på jobbet och jag gillar det! Det blir så om ett andra hem. Speciellt nu under juni och juli när jag arbetat mer intensivt. Det är känslan av att komma hem. Ungefär samma lika. Ta hand om andra och göra det bästa för dem, laga mat, städa, plocka, tvätta, socialisera. En utflykt här och där eller en handling. Visst räknar jag timmarna för att få komma till mitt riktiga hem igen, men jag gillar ändå läget. Jag har något att se fram emot. För när jag kommer hem så ska jag gå på långpromenad med Luke, kanske till och med ta en springtur. Är det fint väder hoppas jag på en stund vid bassängerna.
Men först, en kväll här, långpromenad med F istället. Det blir mysigt! Vi längtar, både han och jag. Vi ska pasa på att köpa lördagsgodis på vägen!

Nu är han här....

Rull

Det börjar bli dags för att ge mig ut på rullskidorna igen. Jag lovade mig själv att minst en gång i veckan ska jag åka på dem för att få in lite känsla och teknik inför stora utmaningen i februari. Det var bara så jäkla jobbigt, men jag peppar mig själv för att det ska kännas kul och som en utmaning. Jag tänker mig musik eller en nära vän i örat. Uppehållsväder gärna med lite fläkt. En skön känsla att kroppen får jobba och svettas.
Träningssuget pockar på, kände mig extra motiverad av väninnans beskrivning av sina träningspass. Kroppen börjar stagnera. Bekvämlighetskänslan puttas åt sidan.
Ikväll ska här på ett eller annat sätt tränas!

Mys-paket

Detta härliga lyxet fick jag också. Tack fam B samt P&M!
Dessutom färgstarka ljusstakar, plantagenbidrag, tomatplanta, rosor, gula änkan, kristall, gojibär, necessär, godess tarot, parfym, lakrits, elvisp.
Fast det trevligaste av allt var att få träffa alla och umgås. Det är alltför sällan nu för tiden!
*KRAM*

Vackra blommor

Min vackra älskade väninna hade med sig denna vackra bukett igår! Det är lyx att få så fina blommor och jag ska njuta dem! Tack G!

Längtan efter tid att socialisera

Nu har jag jobbat jobbat jobbat. Jag gillar verkligen mitt timmisjobb. Det händer nya saker varje gång, jag lär mig, jag observerar. Jag är social med både brukare och personal alla timmar på jobbet förutom de timmar jag har när jag sover natt. Som nu och några timmar till innan det är dags att kliva upp igen.
Men jag längtar efter att få vara social med min familj. Elfte passet av tolv på raken nu. Slutspurt på värsta jobbperioden imorgon fm. Sen två dagar ledigt. Jobbar "bara" fyra dagar nästa vecka. Har "bara" fyra skolpass nästa vecka.
I alla fall. Jag längtar min man,jag längtar min son. De andra fyra kan jag bara längta förgäves efter för de är på semestrar, så den längtan är utom räckhåll just nu. Den försöker jag putta åt sidan sålänge. Jag kan inte påverka dem och de har det finfint hos sina "andra" föräldrar.
Jag längtar efter att få vara social med de som står mig nära, de som ger mig något tillbaka, de som jag litar på och vill dela med. Jag längtar efter att få skratta! Jag längtar efter att få känna mig riktigt jäkla glad.
Mitt i denna längtan, inser jag att jag kommer att få en social överdos på lördag då jag får träffa många av mina vänner, vissa har jag inte träffat på evigheter. Det ska bli så KUL. Jag och maken får stå i utav bara den imorgon för att hinna förbereda allt, samtidigt kan han och jag då socialisera. Två flugor i en smäll. Mysigt!
Men först, några timmar sömn.... Natti natti!

Att känna sig hemma i större sällskap

Jag har tänkt på en sak. Jag har besökt en ny värld sen förra hösten då jag började på universitetet, ”sopis”. Skolan har för mig inte några vidare bra minnen. Varken grundskolan eller gymnasiet. Jag kände mig lätt orolig och obekväm bland alla studenter och skolsalar. Att vi dessutom inledde första dagen med lära-känna-varandra-lekar gjorde inte saken bättre, jag hatar nämligen lekar, generellt.
Det tog ett tag innan jag kom in i min nya klass och stundvis känner jag mig fortfarande som en utböling, ensam. Jag tycker om min klass, det gör jag verkligen. Jag är bara kräsen, svår, rädd att släppa folk inpå livet. Jag kan säkert upplevas som lite sval och avvaktande. Jag gillar inte att prata inför ”alla” om jag inte absolut måste. Fast det tränar jag på.
Nu har jag dessutom hakat på två sommarkurser, på Frescati. Större skola, större ensamhetskänsla. Helt andra kurser, totalt motsatt klientel än ”min” klass. På ett sätt utseendemässigt mer lik mig, fast ändå känner jag mig inte bekväm där heller, snarare ännu mindre.
Om jag tittar tillbaka på mina ”grupp-aktiviteter” genom livet så jag har nog inte varit direkt bekväm i någon av dem. Jag är inte skapt för större sällskap. Jag trivs inte, oavsett vilka de andra är. Moment 22, jag trivs inte i ensamhetskänslan men vill ändå inte vara del i en grupp för även där kan ensamhetskänslan komma. Inte bara när jag fysiskt är ensam.

Energireserv

Den där stapeln, som finns i så många tv-spel, den som visar hur mycket liv du har kvar. Om jag föreställer mig min stapel, fast i energi istället, så börjar det bli lite tomt där nu. Var fyller man på? Var är de röda (lego)hjärtanen?
Som sagt tidigare är jag inne i den värsta perioden för sommaren. Idag är dag 10 av 12 på raken. Jag är sliten. Jag har sovit tre nätter på jobbet hittills, en kvar. Att sova på jobbet är inte det lättaste. Jag lyckas skrapa ihop kanske 3-4 timmar med hyfsad sömn. Resten är vända, vrida, vakna till. Dessutom sov jag riktigt dåligt även i natt, hemma, typiskt nog. Trots hyfsat svalt i vårt vindsrum och trots att vi la oss i tid. Kanske är det hattandet, kroppen och sinnet hänger inte med i vändningarna, varannan natt hemma, varannan natt borta. Kanske kan det också vara bidragande att det är mycket att stå i inför lördag, det snurrar en del i huvudet. Kanske kan det också bidra att jag haft ett antal skolpass dessutom, samt velat vara närvarande med min familj och framför allt mina tjejer som idag åker till farföräldrarna och därefter två veckor till sin pappa.
Nu är det i alla fall reserven som närmar sig, jag hoppas det räcker fram till lördag! För på lördag blir det kalasande hela dagen lång! Ett tillfälle att träffa många vänner som jag inte träffat på länge och andra som det inte var lika länge sen sist! Tårtor ska bakas hela fredagen lång (typ). Bubbel på kylning. Kaffet laddas!

Det där med vänskap och närhet

För mig är det svårt att hålla en relation levande om den inte har lite underhåll längs vägen. För mig är det svårt att känna mig nära någon när jag inte pratar med denne regelbundet. Jag upplever att det uppstår en distans. Möjligen kan jag undgå den känslan om jag vet att det finns en plan, ett uppbokat möte mellan mig och min vän, något att se fram emot. Jag vet att det i perioder är hektiskt i livet, kärleksrelationer, barn, arbete, skola. För mig fungerar det inte att höras en gång i månaden och då ska allt vara som det alltid varit. För mig är det inte ens en mening att försöka uppdatera i det läget, det har runnit för mycket vatten under broarna. För mig krävs en levande relation, aktiv från båda hållen, äkta. Jag vet att jag är kräsen och jag vet att jag kan ha för höga krav och jag vet att jag påverkas av mina känslor. Ibland får jag helt enkelt sätta mig ner, jorda mig, känna efter vad jag egentligen känner på insidan. Vad är ”det inre barnets” och vad är mitt vuxna jag?
Idag hamnade jag i just ovanstående dilemma. En del av mig kände sig avsnoppad. Jag hade blottat mig, slängt ut en energitråd men den fick inte till något möte utan den fladdrade trevande omkring i etern. När det väl kom något slags svar tolkade jag det bemötandet som om det var med dubbla budskap. Å ena sidan, å andra sidan och sidorna gick i min värld inte ihop utan var snarare på kollisionskurs. Vad som händer i mig är känslan av att jag är på väg att förlora en vän. Jag har varit där förut, ett antal gånger senaste två åren. Min lista över de allra mest nära, min lista över dem snäppet utanför, båda har minskat. Det är då min rädsla för att bli ensam får sin näring och försöker ta över för en stund, tills jag fått ordning på det igen.

Andra natten....

Andra natten på jobbet.
För en stund sedan gick T och våra boende är i säng.
Jag har bäddat min, ska borsta gaddarna om en stund och krypa ner. Jag är trött, den här extrema värmen tar på mig. Eller tär kanske är ett lämpligare ord. Femte dagen med tropisk värme. Idag har det i alla fall fläktat lite grann vilket är skönt.
Jag började titta på en film när jag var här sist, tänkte se klart den i sängen innan jag ska sussa.
Det känns lite lyxigt ändå, att få ha lite egen ensamtid - även om jag längtar hem på ett sätt. Jag bestämde mig för att ta till vara på den här tiden, göra det bästa av den ändå. Nu när jag ändå är här och faktiskt har ett meningsfullt jobb att sköta.
Apropå det här jobbet, det är givande. Snacka om att det ger något tillbaka. Det är utvecklande, spännande, fascinerande med inslag av knepighet och att klockan ibland går väldigt sakta för att det inte händer något alls. Framför allt värmer det mitt hjärta att få vara här och att få vara ett stöd för att dessa fina människor ska få möjlighet att leva ett så "normalt" och givande liv som möjligt!!!