Foten

Foten, den där saken längs ner på vår kropp. hur mycket uppmärksamhet ägnar du den?

Jag har lärt mig och fått höra från flera håll, att den är ju så klart superviktigt. Eller rättare sagt de är. De flesta av oss har trots allt två.

Jag har sedan ett antal år tillbaka använt mig regelbundet av fivefingers, skor där varje tå har en egen omfamning. Som fingervantar fast för tår. I övrigt har jag mestadels barfotasko, eller skor med så lite "drop" som möjligt.

I samband med utbildningar har jag kommit i kontakt med hur viktig foten är för oss. Jag är benägen att hålla med om att foten inte är menad med att vara instängd i en stel formad sko. Jag tror att foten är menad att få vara fri, röra sig fritt och anpassa sig efter underlag och utmaningar.

Senaste helgen, när jag under min utbildning till Endurance Personal Trainer, hade en dag med fokus på löpning, då fokuserade vi till stor del på foten. Hur viktig del den är i rörelsen. Dels att det finns en tillräcklig rörlighet i fotleden, men även i stortån. Vi pratade även om att kunna spreta med tårna med hjälp av viljan, med utgångspunkt fotsula i golvet. Samt att kunna röra stortån åt sidan. Svårare än vad man tror, prova får du se.....

Tidigare i utbildningen har vi också varit i kontakt med fotleden och fotens viktiga betydelse. Problem med knä kan komma från foten. Rörelsebegränsningar i foten kan påverka vissa styrkeövningar.

Kort och gott, ta hand om dina fötter. Se till att de är rörliga. Träna dem. Supinera. Pronera. Lek.

Gruppdynamik

Jag är inne i två delar gruppdynamik kan man säga.

Den ena delen handlar om mitt arbete. Jag tillhör en enhet, jag känner till alla personer i enheten på en okay nivå. En del mycket mer nära än andra. Jag är dessutom trots allt en kräsen individ när det gäller andra personer.
Enheten är indelade i team. Mitt team består av fyra personer. Sedan jag påbörjade min anställning har det varit åtminstone sex personer på de tre delarna utöver mig. Med olika kvaliteter, personligheter och så vidare. För närvarande är vi en konstellation där jag och en kollega arbetat i teamet lika länge. En person började i september förra året och är varm i kläderna. Sist in började i januari. I min mening är vi i en pågående process att hitta en fungerande dynamik. Vi är ganska olika alla fyra. Jag har mina tankar, funderingar och åsikter om allt möjligt. Väl medveten om att mina idéer inte behöver vara rätt. Jag kan vara professionell, trots en insida som kan ha andra åsikter.

Den andra delen är mitt deltagande i en utbildning avseende träning. Där är vi en grupp på 13 personer (i nuläget). En person som var med från start hoppade av, en annan tillkom senare. Ju mer tid vi träffas ju tydligare blir våra roller. Utan kritik intar vi olika positioner.

Jag personligen kan bli förbannad på att jag inte vågar ta mer plats, jag är inte en säljare, jag slänger inte ur mig saker i onödan. Jag tar inte för mig för egenvinning med de lärare vi har. Kanske borde jag.....

I vilket fall blir personligheterna mer och mer tydliga och utmärkande. Fascinerande för en inkännande och en observatör som mig.

Tyvärr tvivlar jag lite för mycket på min egen förmåga, trots att jag vet att jag är kapabel och att jag kan saker. Något jag hela tiden får arbeta för att motverka..... Jag behöver i min egen utveckling hoppa!

Nåja, i vilket fall är gruppdynamiken intressant. Jag har en helt annan roll i mitt nuvarande yrke än inom utbildningen. Nu får vi se vad framtiden har med sig....

Massage och rörlighet, kroppsmedvetenhet

Jag har de senaste månaderna blivit mer och mer medveten om mig sjä

lv och min kropp. Delvis kom det med mina Eleiko utbildningar jag gått samt min egen träning för En svensk klassiker med mera.

Problemet med mitt högerben som började våren 2016 har satt saker på sin spets. I kombination med det även funderingar kring min hållning, som jag påbörjat ett arbete kring under det senaste halvåret.

Inom min pågående utbildning till Endurance PT har vi under förra helgen haft fokus på rörlighet med Linus Johansson som utbildningsblockets lärare. Inspirerande och kunnig man och jag fascineras av och tror på hans tankar kring kroppen, rörlighet och bindväven med mera. Jag har dessutom fått prova på träningen SomaMove, cool. Rekommenderas. Det vill jag fortsätta utöva framöver.

I vilket fall, för min egen del har jag valt att lägga fokus på rörlighet, hållning och rehab/prehab.

Jag gör regelbundet rehabövningar för att stärka mitt högerben som varit försvagat sedan ett år tillbaka. Jag håller på att arbeta in att använda fomaroller och bollar flera gånger i veckan för att få igång blodcirkulationen i mina stela muskler. Jag har adderat övningar för min hållning och för att hålla bröstryggen i schack.

Idag har jag dessutom varit på massage. Massage för mig är inte ”SPA-massage” eller mysmassage, utan jag tycker om och vill ha massage som tar. Det ska göra skillnad och det ska kännas i kroppen. Jag fick i födelsedagspresent en massage som jag utnyttjade för några veckor sedan. Hon var så pass bra att jag har bokat upp mig hos henne under våren för att regelbundet få massage och hålla kroppen så frisk, hel och stark som möjligt. I kombination med egenvård.

Jag hoppas även på att få till en tid hos Friskgymnasten innan sommarledigheten, för att ytterligare få kroppen på rätt spår. Jag vet att jag har mina begränsningar och dem är till för att övervinnas för att kunna uppnå mina mål jag satt upp.

Hur tar du hand om din kropp?

Ryggsmärta

Jag tycker inte om smärta, eller det kanske är fel sagt egentligen. Träningsvärk (inom rimliga nivåer) tycker jag är en skön bekräftelse på ett genomfört pass, men inte ett måste för att jag ska tycka att träningen var bra. 

Smärta vid en tatuering stör mig inte heller, det är ett medvetet val att göra just den tatueringen.

Smärta efter en planerad operation är väntad, men därmed inte behaglig.

Oväntad smärta, det tycker jag inte om. Även om det finns en förklaring. 

I söndags fick jag en oväntad smärta i ländryggen. Smärtan är bekant, jag har haft den en gång förut. I samband med att jag arbetade mycket med ländryggens position. Jag har (för) mycket svank, något jag försöker att arbeta bort genom att korrigera min hållning. Jag har, som en typisk kontorsarbetare, framåtroterade axlar. Jag arbetar för att få dem bakåt. Så oväntad men bekant.

I alla fall, efter ett antal övningar under helgens EPT-utbildning fick min ländrygg nog och började så sakteliga protestera vid lunchtid för att eskalera till att vara i nivå med ryggskott (skulle jag tro). Molande, brännande och huggande smärta. Svårt att gå upprätt. Ovilja att röra ryggen. Framför allt då höger sida (som är min problemsida). 

Att gå runt med denna ryggsmärta. Tyvärr missa sista halvan av utbildningsdagen. I den smärtan kan jag ändå uppskatta att få en förståelse och en insikt i hur dem som har smärtor upplever det. Det är inte kul att ha sådana tydliga begränsningar i kroppens funktion. 

Inatt sov jag som skit. Smärtan begränsade mitt rörlighetsmönster mycket. Alla vändningar var smärtsamma. En intagen voltaren verkade inte göra nytta direkt.

Dock vaknade jag idag med mindre smärta. Jag har promenerat, rört på mig hyfsat mycket men utan krav. Jag har besökt min naprapat för lite massage på ömma muskler. 

Det viktigaste av allt är att jag vet att smärtan kommer gå över om några dagar. Jag är snart i full rörlighet igen och jag är oerhört tacksam för det. Rörlighet ger rörlighet. Därefter kommer fortsatt träning för att stärka upp core och ländrygg.

EPT

Så var vårens personliga utmaning igång för min del. Utbildningen till Endurance Personal Trainer.
Det är Konditionsidrott som har kickat igång sin andra omgång blivande PTs inom detta område, uthållighetsidrott.

Tre av nio lärarledda helger har vi redan hunnit med, plus distansstudier och en hemtenta på det. Hittills över förväntan. En väldigt trevlig grupp att få vara med, med olika bakgrund och tankar och  idrotter. Vi har våra personligheter och ju mer vi ses desto mer kommer det fram.

Lärarna har varit på hög nivå. Kunniga, pedagogiska och intressanta att lyssna på. Mer inputs om helgerna kommer allt eftersom.

Vad jag ska göra med all min kunskap är inte riktigt klart än i mig. Vi får se vart det bär med tiden.....