En stilla undran....

Jag undrar mycket saker. Jag undrar, funderar, marinerar, snurrar, fnular, känner, frågar, ifrågasätter....
Kanske är jag inne i en sådan period mer än någonsin just nu. Kanske är jag alltid såhär och kommer alltid att vara....
Får jag några svar?
Ibland, ibland inte. Ibland ställer jag frågan fel, ibland ställer jag den inte dit jag kan få svaret, ibland frågar jag men får inte ett svar. Det är det värsta, att fråga utan att få svar på min fråga. Med undantag förstås om den jag frågat inte kan ge mig ett svar.

Jag kan till exempel undra
"kan jag ha fungerande relationer när den andra parten är lycklig, eller blir jag bortvald och inte behövd när den andra parten är lycklig"
"är jag så pass komplicerad som individ att jag överreagerar och läser in saker mellan raderna som skapar missförstånd som förstör för mig själv"
"förväntningar, hur hanterar man dem och hur tillåtande ska de vara och kan man över huvud taget ställa krav på andra människor"
"hur stel och öm ska man vara i kroppen varje morgon man kliver upp ur sängen när man är knappa 36 år"
"vad är det som gör att jag utsätter mig för klassikerna"

Så min återkommande jäkla käpphäst jävel om relationer.
"finns det någon mer där ute som fnular lika mycket på relationer som jag"

Känslomässigt kaos - eller nått

Herre jösses!
Det har varit helt galet här, men nu är studielovet här..... Jag har ETT åtagande kvar att göra. Imorgon är det kursutvärdering inklusive anonymisering av hemtenta, sen ska jag lämna in hela fyra stycken. Nej, jag har inte skrivit dem själv, bara en av dem. Eftersom jag är en "riktig kompis" så lämnar jag in tre andras som inte har möjlighet att ta sig in till skolan imorgon. Jag är så otroligt lättad över att denna kurs är klar. Det har som skrivits varit ett högt tempo och jag har varit en en icke självvald grupp, vilket har varit skitkul och bra. Intressant att samarbeta med nya individer.

Idag, torsdag, har jag varit ledig på riktigt. Jag har samtalat med väninnor, jag har gråtit och skrattat, jag har cyklat dryga 30 km, blivit en skitgris, ätit, duschat och nu sitter jag här framför datorn en stund med en te. Jag har avnjutit ett rejält åskoväder, vilket jag älskar! Åskan skapade någon slags känsla av att vilja gå upp naken på tippentoppen och dansa runt i regnet medan det blixtrar och dundrar runt omkring. Nej, jag gjorde inte det. Den här gången. Hade jag varit ensam på landet kanske.....

Strax ska jag åka och handla. Det är majs sista dag och det innebär att imorgon har vi en kille här som fyller 3 år.

Jag går fortfarande och bär en underliggande sorg. Jag hoppas den får möjlighet att landa lite grann nu när pressen från skolan lägger sig. Den har fått mer utrymme under denna vecka vilket känns skönt.
Jag har varit ganska öppen och tonat in på ditten och datten vilket inte alltid är varken roligt eller lätt. Jag kan ha svårt att avgöra om det är mitt eller någon annans jag tar på mig. Känslomänniskans delpersonlighet med andra ord.

Jag längtar lugn och trygghet. Jag längtar stabilitet. Jag längtar skratt och lyckliga stunder.
Jag har ifrågasatt den här veckan, faktiskt förvånat mig själv genom att ta mer plats. Med all rätt. Jag är dålig på att ta plats i många sammanhang. Jag bär en del rädsla kring att göra det, vill inte vara förmer, vill inte knuffa eller kliva förbi/över/på andra.

Håret har jag klippt av mig vilket är grymt skönt!
På måndag är jag tillbaka på gamla arbetsplatsen och ska arbeta i cirka en och en halv vecka, med äkta skitgöra, men med musik tänker jag att det blir bra ändå. Jag ser fram emot att träffa gamla arbetskollegan i alla fall.

Mycket mycket mer händer och snurrar i mitt huvud, det får komma allt eftersom!

det kokar på insidan

Det kokar, bubblar och sjuder på insidan. Jag känner hur huvudvärken börjar komma, den börjar mer och mer spränga på insidan av pannan och det känns som om ådrorna fylls mer och mer av pulserande blod som inte får plats, det är för trångt.....
Jag känner mig kvävd, otillräcklig, låst, instängd...... Tårarna bränner bakom ögonlocken, tålamod finns det nada av.
Prio är att överleva fram till fredag först och främst. Klara mig genom sista veckan på sista kursen för termin 4. Jag hinner inte med. Försöker balansera upp de känslorna med att träna, rena huvudet, svettas. Där emellan också åstadkomma något slags vardag med barn som jag vill ge och som kräver kärlek och omtanke och uppmärksamhet. Koll på deras skol- och dagis tider. Lägg till ett par födelsedagar, en scoutavslutning, tvättberg, städning, utflyktsmatsäckar med mera på det. Just ja, handla och laga och äta mat. Sova några timmar någonstans. Gärna varva ner.... eller inte. Varva ner och slappna av får bli på fredag, eller just det, det går inte, då är det kalas som gäller, på lördag - kanske!

Fattigt på blogg

Här är det trögt med bloggandet för stunden.
Saknar inspiration och glädje att skriva för stunden. Ni får helt enkelt ha tålamod med att läget är som det är just nu. Studier och träning är största fokuset. I övrigt mest bara......

Maj maj måne

Årets maj månad har ett rätt högt tempo so far. Det är så mycket som både ska hinnas med men även som jag vill hinna med. Jag försöker fördela min tid på familj/vänner, träning och vårerminens sista och tuffaste kurs (Utredningsmetodik).
En så länge hänger jag i... Kämpar på. Gör mitt bästa förstås. Fokuserar på plugget ganska intensivt när jag väl studerar. Tränar ofta längre alternativt dubbla pass när jag tränar. (Allt för att klara Halvvättern som närmar sig med stormsteg.)
Försöker vara närvarande med familjen och få till kvalitetstid, vilket faktiskt är det svåraste just nu. Antingen har jag arton saker på min "to do list" eller så somnar jag, eller är helt enkelt inte hemma, eller så är inte maken eller barnen hemma. Vi är inne i någon slags vi-går-om-varandra-loop för stunden. Träningar och matcher här & där, scouter titt som tätt, kompisar hit & dit. Ja, ungefär så är det kring barnen.
Sen adderar vi lite familjedrama på det. Några gamla käpphästar som gör sig påminda. Så far det runt några tankevarv kring de sakerna.
Släng in lite skumma fysiska symtom, så som värk i ena skinkan och problem med ena baksida axel/skulderblad så har du mig i nuläget.
Så, vad ska jag göra nu, jo jag ska gå iväg och få massage!

Sommarens läsning är räddad

I sommar tänker jag läsa, med förbud på allt som har med fakta och skola att göra, men gärna drömma mig bort i en helt annan värld. Rent utav skriva själv tänker jag mig....

Korsordstidningar är ett måste på semestern, maken och jag hjälps åt att lösa. Det är lyx att sitta ute i kvällssolen med en bira och korsordstidningen uppslagen.

I övrigt kom min beställning nu, jag ska ägna mig åt följande i sommar;

Cykling

Min kära PT skickade mig frågan, via SMS, hur det kändes efter min första långtur, 67 km, i ensamhet.... Målet på cyklingen hade Danne skickat mig, och tävlingsmänniskan i mig samt tävlingsinstinkten gav sig inte utan satte fart. Här är svaret han fick via mail:

"I fredags:
Hade bra fart och flyt dit även om det kändes ganska långt i kroppen, men inte så långt på klockan. Det tog som du såg ca 95 min. Hem var det värre. Pausade bara i fem minuter för lite dricka och energipåfyllning. Det tog ca 110 minuter hem. Det var tungt och det var delvis en förbannad jävla motvind och vad det påverkar att ha det. Märkte på mina växlingar att det var bra mycket tyngre hem också. Förbaskat glad över medvind från Åkeshov och hem i alla fall, där brukar det hittills alltid vara motvind annars. Jag behövde det medflytet mycket, jag var sliten där ett tag innan Åkeshov. Förbannad på motvinden och att det kändes tungt och trögt i kroppen. Bra cykelvägar dock, riktigt bra. Inte så många onödiga stopp pga trafikljus och sådant.

Så, ja, galet mör i benen resten av fredagen, hela lördagen och idag söndag.
Kändes framför allt i rumpan/skinkorna (då menar jag muskulärt inte träsmak eller skavsår), övre del av vaden på insidan samt vid lår till knä musklerna.
Nacken obekväm av själva ställningen. Inte så farligt påverkad i skulderbladen eller axlar, men domningar i tårna och i fingrarna."


Nu har jag förstås, av misstag, råkat förälska mig i en racer istället..... Alltså en cykel som är snäppet grymmare än min. Jag har så många bra argument för att införskaffa den. Bland annat att det råkar vara 20% rabatt den 24e maj..... Jag återkommer med bild, om jag köper den. 

En dröm om en familj

Mina barn ska alltid kunna känna att de kan prata med mig. Jag kommer att finnas där för dem, lyssna och bemöta dem, vad det än gäller. Jag kommer att vara arg, ledsen och glad med dem. Jag har lovat mig själv att förklara vad som än händer, förklara min ståndpunkt och hur jag funderar kring det som är på tapeten......

I mitt hus finns alltid en säng eller soffa att slagga på. Jag kommer alltid att vara ett samtal bort och redo att komma om jag önskas. Respektive ska känna sig välkomna och inbjudna i mitt hem, Den som mitt barn valt till sin partner blir en del av min familj. Likväl som jag kommer att skämma bort mina barnbarn, precis så som en farmor/mormor ska göra.

Min mamma och pappa är kanon på att vara mormor & morfar. De har skämt bort sina barnbarn och skapat en unik relation till dem. De har alltid respekterat mitt val av partner, även om de inte tyckt lika mycket om alla. De har ställt upp så mycket de bara kunnat då jag behövt stöd och hjälp.

Jag har sett andras familjer runt om som har fantastiska relationer och det är en förebild jag tänker ta efter. De ställer upp för varandra och de umgås för att de vill umgås och de har framför allt trevligt. Jag tittar på dem med en gnutta avundsjuka, fast ändå med glädje. De är alla gånger värda det.

Jag har också sett mardrömsvarianten. Den där det totalt saknas kommunikation mellan barn, förälder, far/morföräldrar. Den där barnen undanhåller, ljuger och går bakom ryggen, den där far/mor föräldrar och andra släktingar runt om gör precis samma sak. Undanhåller, ljuger, struntar i att informera. Den där en individ blir utfryst trots att denne är mitt i allt. Det väcker frustration, ilska och sorg i mig att se. Jag önskar att jag kunde gå in och belysa, men det är inte mitt jobb i den här situationen så jag har gjort valet att ligga lågt. Åtminstone för stunden.

Istället fokuserar jag på hur jag skapar min familjs framtid, hur jag ska bli gammal med maken min, hur jag och vännerna klättrar i träd och dricker drinkar på somrarna. På att skapa egna traditioner med de mina.

Bio och måndagslyx

Måndag måndag måndag.....
Jag bestämde mig redan i söndags att nu är det dags att försöka hitta närvaron igen, vara här & nu, försöka hitta ut ur dimman och hitta glädje och energi igen. Ta en dag i taget.
Måndagen, igår alltså, var fullspäckad!

Heldag på skolan med en ny kurs, Utredningsmetodik. Insåg med skräckblandad förtjusning att de närmaste tre veckorna är sinnessjuka. Det är tre individuella uppgifter som ska lämnas in, två individuella seminarier att förbereda sig inför, samt fem grupparbete med redovisningar på seminarie. Ni förstår va....

Hade en trevlig och skön lunchrast tillsammans med E&M som oftast får en på bra humör genom att de bara är sig själva. Roliga och glada. Vågade mig på att testa ett av Ms allergipiller i ren desperation. Jag har testat pillren mot pollen förut men mest upplevt huvudvärk och trötthet av dem. Sen har jag klarat mig på nässpray och ögondroppar... Men årets pollenbomb (den värsta här i trakten sen de började mäta på 70-talet) sliter hårt. Är redan supertrött och har huvudvärk hela tiden så va faan tänkte jag och tog ett. Sen kände jag mig genast på bättre humör och lite smågalen, kanske för att det stod bland annat "hallucinationer" i biverkningslistan. Skön känsla och riktigt glad för att en glimt av mig fick komma tillbaka!

Inte nog med det, fick kvalitetstid med YF på kvällen. Hon hade två fribiljetter till The Woman In Black och jag fick en av dem. Vi gick och käkade mat tillsammans och pratade skola, barn, livet ja allt möjligt. Sen blev det bio vid 18. Läskig bio, jag som egentligen inte borde se skräckisar. Jag som sitter med kudde, fingrar, dator och sådant hemma i soffan. Nu var det bara att bita ihop. Fast jag tog lite diskret av glasögonen i perioder (hjälpte föga dock, det var ju så stor duk) eller tittade ner i godispåsen, eller i taket ovanför duken. Det är klart att spänningen släpper lite när det mitt i filmen är ett knarrande och bonkande ljud bakom en låst dörr, där vi vet att någon hängt sig en gång i tiden. YF säger till mig "tror du de har sex där bakom".... Eller en grammatisk diskussion kring "den". Den kroppen, det liket. Fast det visade sig vara en helt annan sak.
En händelserik måndag med andra ord!

En vecka i ingemansland

Idag för en vecka sen åkte pappa in akut till KS. Mamma ringde vid tretiden och berättade att de anade att pappas aneurysm nu börjat läcka. Något vi vetat skulle komma, men ändå slog ner som ett hårt slag i hela kroppen. Vi trodde både mamma och jag att nu är tiden kommen, nu får han gå vidare till nästa dimension och lämna sin fysiska trasiga kropp här. Bli fri....

Nu sitter jag här, i min fåtölj hemma. Tack och lov en kravfri dag. Lyckades avsluta en kurs igår, påbörjar nästa på måndag med en heldag på skolan. Troligen den tuffaste kursen hittills....
Här sitter jag. Avstängd. Tom. Med en enorm trötthet och en underliggande sorg. En gnagande oro, en huvudvärk som inte velat släppa taget på mig ordentligt på en vecka.

Pappa skickades hem igår. Hem till en fru som går på knäna och kämpar förtvivlat för att hålla huvudet ovanför ytan. Hem till en fru som åker på ett ansvar hon inte klarar av.
Pappa är "mellan stolarna" för att använda sjuksköterskans ord till mig i telefonen. Han är "för pigg" för att ligga kvar på KS vilket jag helt köper, men inget annat sjukhem vill ta emot honom för han är just "för pigg" och "självständig". Trots att "det känns inte helt rätt att skicka hem honom".

Mamma som jag uppfattar nära ett sammanbrott. Stressad, pressad och utmattad. Kämpar med sina egna krämpor och den psykiska påfrestningen av all oro kring sin make. Varsågod! Här kommer han hem och du blir ansvarig. Ansvarig för att han inte ska ramla, att han ska vara hel & ren, att han ska ta sina mediciner, att han ska få mat i magen. Ansvarig att städa undan efter honom, det som läcker, olyckor som händer. Mitt råd till henne, ta en ambulans till akuten. Vad annat kan hon göra för att något ska hända? En förändring ska ske och hon ska få någon slags avlastning och slippa ta ansvar en stund....

Samtal med KS, samtal med mamma, samtal med biståndshandläggare.....
Jag försöker att inte sjunka igenom, trots uppförsbacke, motvind, blålera eller rent av kvicksand under fötterna. Jag håller mig för mig själv, drar mig undan. Orkar inte möta världen, orkar inte frågor, orkar inte beröring. Avstängd, förutom den påtalande tröttheten, huvudvärken och min tunga tunga kropp.

Vad är meningen? Varför? Finns det ingen som ser? Ingen som kan göra något? Ingen som kan påverka?

Maj

Så var den nya månaden här, den började lite udda skulle man väl kunna beskriva det.
Status familj: alla lediga, fast  J iväg på fotboll och kompishäng.
Väder: strålande sol från en klarblå himmel - fantastiskt härligt!
Status jag: tom, låg, energilös.

Deklarerat och betalat räkningar.

Jag hängde två tre timmar med två granntanter och våra små grabbar. Det blev spontangrill till lunch hos S&K. Korv med bröd. Igen. Jag grillade igår lunch till en hel hög med barn. Jag har bara ätit fel hela den här långhelgen, vilket orsakat ett smärre kaos i magen.
Brudarna planterade penséer och lobelia som jag lyckades handla igår. De har gjort så jättefint!

Jag och mina två tjejer åkte och hälsade på morfar en sväng på eftermiddagen.
Det var bara tomt och sorgligt.

Jag är så innerligt trött. Imorgon ska jag försöka ta nya tag igen. Ordning och reda på mitt eget intag, samt lägga till träningen igen. Allt för att vara snäll mot mig och min kropp, att försöka samla ihop så mycket energi som det går. Imorgon är det fullt ös som gäller oavsett vad. Två stora skoluppgifter som måste vara klara tills torsdag morgon. Wish me luck!

Strax sängen, sova som en stock, skicka en bön & önskan att Jesper ska hjälpa sin far.....

79

Så fick han fira sin sjuttionionde födelsedag, far min. Den 29 april.
I och för sig på sjukhus, men med tillräcklig smärtlindring för att kunna njuta denna dag lättare än andra.
Jag och familjen blev liksom efterrätten kan man säga. Mor min på besök på dagen, halvsyster min besökte honom på eftermiddagen och så vi sju på sena kvällen. En bit smörgåstårta och påfyllning i pluntan som present. Sen röjdes det runt med alla barn, skratt & bus på gränsen till hysteriskt innan vi smög ut i korridoren och åkte hemåt strax efter 21.
Tänk vad roligt man kan ha med latexhandskar och en rollator säger jag bara....