Cykelvasan 90 - 2018

Redan under sommaren 2017 bestämde jag med en granne att under 2018 ska vi köra Cykelvasan. Vi hade båda genomfört En svensk klassiker och laddade nu för nya utmaningar. Jag är inte sen att säga nej, inom rimliga gränser. Jag testar gärna nya saker. Mountainbike inhandlades och började cyklas på under hösten. Togs upp igen under våren, cyklade sporadiskt. Några pass tillsammans med grannen, en del pass tillsammans med dottern, några pass ensam. Plötsligt var det bara två veckor kvar innan start. Därmed lite lätt ångest av att tränat för lite, fått för lite mil i benen, inte gjort något långpass….

Jag är tacksam för att min granne och vän är det som ordnade boende till oss fyra som skulle cykla. Jag hade inte träffat de andra två, herrarna, innan. Det var inga problem alls att tycka om dem, vi hade samma humor och jargong. Jag bilade upp med min vän och de två herrarna kom från västkusthållet. Vi sammanstrålande i Siljansnäs när vår stuga låg. Jag och A passade på att hämta ut allas startbevis på vägen upp, eftersom vi visste att vi skulle komma fram före de andra.

Vi startade alla i olika startgrupper på lördagen. Utifrån att vara sociala och hänga tillsammans åkte vi ändå i samlad trupp på morgonen, buss var bokad från Mora upp till starten i Sälen. Smidigt och bra arrangerat att lämna cykeln till lastbil och därefter gå till en personbuss att åka med. Jag sov riktigt dåligt på natten och vi gick upp runt 05-tiden på morgonen. Det blev en stunds väntan i Sälen då förste man ut startade 09.55, jag startade 11.40 och siste man 12.05. Vi hade i alla fall trevligt under väntan och samtidigt hade jag känslan av att jag bara ville komma iväg.

Till sist var det dags att äntligen rulla iväg på cykeln.

Till att börja med var det en ganska lång uppförsbacke, dock mestadels på asfalt vilket var tacksamt att börja med då jag vet med mig att uppförsbackar inte är min starkaste sida. Till första depån Smågan var det ändå hur lätt som helst Jag kände mig hög på livet. Mångsbodarna kom. Risberg. Till sist Evertsberg. Ungefär halvvägs. Då hade det glatta humöret hunnit vända. Där var jag knäckt Inte lika knäckt som ett minne från då jag cyklat racer, men ändå. Kroppen sa stopp. Jag kände hat mot backar och vägar med stampad jord och random stenar och gropar som dök upp. Skumpande och svårt att få en jämn fart. Ländryggen,, min svagaste länk i cyklingen, hade redan värkt i 3 mil.

Jag stannade vid alla depåer under hela loppet. Jag stänger alltid av min mobil cirka en timme innan loppet, men vid Evertsberg var jag tvungen att ringa en ”livlina”. Jag ringde en vän som kört loppet flera gånger tidigare. För att få pepp. Han lyckades förmedla lite ny styrka, framför allt genom att få mig att visualisera målgången och att få medaljen.

Oxberg, Hökberg och Eldris var nästföljande depåerna innan målgång. Det fanns en riktig helvetesbacke längs sträckan, den var vidrig både till längd, lutning och även underlag. Jag gick upp ungefär halva backen. Jag gick i en till två backar till där det tog stopp. Jag hittade i och för sig en strategi att lägga mig bakom någon som såg ut att kunna klara backen men i långsam fart, då kom även jag upp för andra backar där det började kännas tungt.

Jag tror den snabbaste milen var den sista. Jag var så glad att jag närmade mig målet. Jag var så glad att se upplopps-sträckan. Jag var så glad när jag rullade in under ”I fäders spår – för framtids segrar”. Jag var så trött efter målgång. Jag ställde mig lätt apatisk i flera minuter och bara återhämtade mig och landade i att jag kommit i mål. Telefonsamtal från sällskapet väckte mig ur dvalan och jag tog mig till väskutlämningen och min väntande vän.

På kvällen åt vi i stugan och drack bubbel och öl för att fira. Det är lustigt hur olika upplevelserna kan vara. A var hög på livet, tyckte loppet var det bästa någonsin, kände sig stark hela vägen och redan inställd på att slå sin tid nästa år. J slog sin tid sedan förra loppet han körde för två år sedan. R var nöjd med tanke på ny cykel och knappt ha cyklat alls i år.

Jag var lite mer sliten, främst psykiskt. Otippat lite fysiskt, där kände jag mest av en rejäl stelhet i ländryggen och svårt att komma ner på huk. I övrigt över förväntan. Tyckte inte där och då att jag var direkt sugen på att göra om det, men samtidigt har jag redan lovat min dotter.

När det sedan gått ungefär en vecka kände jag mig lite sugen igen, så det blir nog bra det här. Jag får se till att vara bättre förberedd till nästa sommar och då kommer jag dessutom ha sällskap genom hela loppet av min dotter.


Skulle jag försöka sammanfatta det hela blir det som följer:

- fysisk och mental dipp, resväg, delar av banans underlag

+ arrangemang, natur, sällskapet, ingen punka, bredare vägar än jag trodde, pepp längs vägen, glada funktionärer, vädret


Jag är stolt över att jag tog mig runt. Hur lång tid det än tog. Jag hade inte kunnat pressa mig mer, däremot ska jag försöka förbereda mig mer på underlag och backar till nästa gång.

Prehab / Rehab

Jag fick nog på min krackiga högersida som strulat med mig under flera år nu. Hälsporre. Mindre bristning i höger baksida lår. Smärta i höger överarm. Upplevd skevhet i höger säte/höft/bäcken.

Jag har tagit hand om den genom kiropraktor (inget knas med bäckenet), sjukgymnast/fysioterapeut för uppbyggnad av höger benstyrka, naprapat regelbundet för diverse småkrämpor och jag går på regelbunden massage för att stötta kroppens välmående.

Men, som skrivet. Jag fick nog. Framför allt på grund av smärtan i överarmen som begränsar mig i många av de övningar jag just nu tycker är roligast. Det har känts av vid övningar som är ovanför så som ryck & stöt och benböj med vikt ovanför huvudet. Utöver det även smärtsamt i hängande övningar och handstående.

Jag går helst inte till en klinik utan viss kännedom om denna eller rekommendation från någon jag litar på. Under min utbildning till personlig tränare, endurance personal trainer, hos Konditionsidrott kom jag i kontakt med FA Optimal Prestation. Jag valde att gå till dem.

Nybesök 90 minuter, mottagning i Crossfit Solids lokaler. Jag träffade en legitimerad naprapat som jag fick bra förtroende för. Först berättade jag en kort anamnes samt beskrev vad jag behöver hjälp med. Därefter gjordes en screening. Efter det en knäckning av bröstryggen och en del stretchande och knådande på olika punkter. Mestadels kring min axel och säte. Gjorde ont som bara den. Som avslutning genomgång av rehab/prehab övningar jag skall genomföra till återbesök efter 6 veckor. Sju olika övningar i olika antal set och rep, några dagligen, några varannan dag. 

En del som tilltalade mig i bemötandet var att naprapaten även gav feedback på de områden som var bra. Bra muskulatur, bra rörlighet. Smart drag och ett vinnande koncept. Stärkande och motiverande för mig.

Status: impingement baksida höger axel som retat muskulatur så att smärtan vandrat ner i överarmen. Samt att det behövs mer rörlighet och styrka kring höft/säte. Jag behöver också öka min rörlighet i bröstryggen så att svanken/ländryggen inte behöver kompensera.

Fortsättning följer.....

Vansbrosimningen – Vansbro10K

Såklart lyckas jag bli sjuk veckan innan loppet. Det har hänt förut. Jag fick en rejäl förkylning som jag ett tag trodde skulle sätta sig på bihålorna, men jag lyckades mota den. Förutom det blev det inte som ursprungsplanen. Loppet skulle genomföras med min vän H. Tanken var att vi skulle åka upp med hans bil på lördagen, sova en natt, genomföra loppet på söndagen och därefter rulla hemåt. Men, Hs barnvakt ändrade sig med kort framförhållning och han hade inte möjlighet att åka med…

Jag fick tänka om och göra upp en ny plan, vilket blev bättre än jag vågat hoppas på. Det visade sig att jag har vänner med landställe i Skamhed, cirka 5 km utanför Vansbro. De var där över helgen och jag kunde därmed ta tåg och buss hemifrån till Vansbro där de plockade upp mig. Jag fick sova hos dem. Jag fick fika på kvällen, frukost på morgonen, skjuts till Vansbro, hämtning efter loppet och fika igen innan jag fick åka med dem till Kungsängen där maken mötte upp på söndag kväll. Som bonus utöver den fina gästfriheten fick jag möjlighet att få skratta och samtal ikapp om livet sedan vi sågs sist.

 

Jag var nere i målområdet strax före 08 på morgonen. Hämtade ut mitt startbevis. Det var så lite folk jämfört med de andra gångerna jag varit där. I Vansbro10K var det 250 startplatser, varav 50 elit. Vi deltagare fick åka buss till starten. Elit startade klockan 10.00. Vi motionärer skulle starta 10.01, i direkt anslutning till elit. Enligt tävlingsinformationen som gick ut. Så blev det inte riktigt, dessvärre. Arrangörerna väntade minst 3 minuter innan motion släpptes på, då genom en smal fålla för att blippa sitt tidtagningschip. Jag stod inte längst fram vilket i sin tur innebar att jag kom iväg bra mycket senare än andra deltagare. Detta visade sig vara tråkigt i mitt fall, då jag hade behövt de minuterna till min fördel.

Mitt mål var att ta mig förbi depå 1. Loppet har fyra depåer med olika reptider. När jag kom till depå 1 var jag cirka fem minuter sen till denna men fick köra vidare ändå. När jag kom till depå 2 var jag fortfarande fem minuter sen, men där tog det stopp. Förstår absolut funktionärerna och var inte alls upprörd över deras beslut. Däremot kändes det missvisande då det är en liten marginal för min del och den marginalen gick inte då jag kom iväg försent vid starten. Hade det varit individuell tidtagning vid start enligt chip hade jag klarat båda depåerna. Hade jag fått mala på i min takt hade jag garanterat kommit i mål. Men, jag vägrar sura som en del andra deltagare utan är nöjd och glad över min tid i vattnet. 

Det var strålande sol från en klarblå himmel och vattnet har aldrig varit så varmt i Vanån någon gång när jag har simmat där. Jag njöt i vattnet och den vackra naturen. Jag blandade crawl med bröstsim, vilket kändes bra. Som alltid vid lopp i Vansbro var det trevliga funktionärer och bra säkerhet i vattnet. 

Jag tog distansrekord för i år, samt rekord i att simma i ett svep (har tidigare simmat 5,5 km men då med lunchpaus mitt i). 

Minibuss tillbaka till start/målområdet. Där väntade dusch och matbuffé. Lite folk vilket var väldigt skönt. Jag vill starta nästa år igen och ska inför då förbereda mig bättre och hoppas på att inte bli sjuk veckan innan.

Jag blev upphämtad efteråt, men promenerade en bit först. Behövde det kände jag. Fick fika tillsammans med mina fina vänner innan vi rullade hemåt. 

En viktig lärdom jag tagit med mig är att jag äntligen använde vaselin på halsen. När jag kört distans i Mälaren har jag fått tendens till skavsår, främst på ena sidan på halsen. Inför Vansbro10K smörjde jag in rejält och fick inget skav alls. Men jag lyckades få skavsår på ett annat ställe istället, så typiskt mig. Fler ställen att smörja till nästa gång med andra ord. 

Tack Vansbro och tack härliga familjen J som förgyllde min helg. 

 

42 år

28 juni är min födelsedag. I år fyllde jag 42 hela år. En härlig födelsedag. Det är första året på många många år som jag inte ordnat en bjudning för de närmaste. Jag tycker om bubbel så det brukar bli bubbel och lite plock som det bjuds på. Men inte i år.

Jag gick upp hyfsat tidigt på morgonen. Fick grattis från maken och sonen, som var hemma. Åt frukost och cyklade iväg till idrottsplatsen för morgonträning med min vän Åsa som fyller år på samma dag som jag. Det är ett nybyggt utegym på IP som vi invigde för vår del. 45 min styrka för hela kroppen som vi avslutade med armgång. Rekord-armgång för min del. 

Full arbetsdag som vilken torsdag som helst. Fast det blev inte riktigt vilken torsdag som helst eftersom jag blev bjuden på lunch av mitt team, jag valde sushi och provade en pokébowl med lax. Den var riktigt fräsch och god. 

Dessutom fick jag en present från en annan kollega, en flaska bubbel. Sicken tur för mig.

Cyklade hem. Handlade med mig lite smått gott. Hämtade sonen. Hade egenmys på baksidan i form av bubbel, mozarella-tomat tallrik, blåbär, hallon och lakritsmandlar. Poppade min musik (vilket inte är ofta jag gör faktiskt). Hittade paket från maken som väntade på mig, men öppnade inte förrän han kom hem från arbetet. Jag fick ett rejält kit från Rituals, med tanken att även ta hand om utsidan och inte bara insidan som maken sa. Härligt att njuta med och jag har redan bestämt att det ska med till Gotland på semestern.

Av lilleman fick jag ett hjärta!

Till middag lagade manken grillspett med grönsaker och fisk, något jag önskat.

Min känsla på födelsedagen var ett inre lugn. En subtil känsla av annorlunda på ett bra sätt. Lite som en känsla av ett nytt kapitel som tar sin början. Jag kände mig lycklig och glad på insidan och ut. Tacksam. 

Länge sen....

Jag har inte uppdaterat min blogg på länge och mycket har på sätt och vis hunnit hända sedan dryga två månader.

Personligen har jag fått två nytändningar.

För min egen träning har jag hittat till crossfit och tränar på en box varje vecka. För mig har det varit så att jag har varit på ett vanligt gym regelbundet, tränat, men kanske inte riktigt funnit glädjen i själen. Mer tränat för att.... Tränat med vänner.....  Men inte för min egen skull och inte med en plan för progression. När maken gick en new you challenge på boxen kände jag mig så sugen, liksom innan han påbörjade sin resa då jag och en väninna var på ett prova-på pass på boxen. I vilket fall resulterade det i att jag bestämde mig för att själv bli medlem på boxen. Jag har inte ångrat mig en sekund!

För mig att träna crossfit är flera olika positiva delar. En viktig del är att jag får köra olympiska lyft, vilket jag älskar men inte alltid har kört själv på "vanligt" gym. Dels för att jag får utmana mig själv i övningar och rörelser jag aldrig skulle gjort annars, eller inte vågat utsätta mig för..... Jag har gått utanför min komforzon flera gånger och jag har kul! En boost för mig personligen.

Min andra nytändning är att jag ingår i ett fantastiskt team av personliga tränare i Fysrörelsen. Där får jag möjlighet att inspirera andra medmänniskor till träning, helt utifrån egen förmåga och alla får en utmaning. Det är roligt och givande. Det är löpgrupper, utefys och familjens. Allt har sin charm. Den grenen jag verkligen brinner för är FamiljeFys. En möjlighet för familjer att träna tillsammans! Alltid utifrån sin egen nivå. Att göra någonting tillsammans som familj och dessutom i hälsans tecken! Det är så bra!

Fortsättning följer, jag har en del personliga utmaningar framöver också....

Crawl

Crawl, eller frisim, en nyvunnen kärlek i vuxenålder. Känslan att hitta ett flow i simningen är något verkligen speciellt. Jag kan simma crawl, men jag har massor att utveckla. Jag kan förbättra teknik, fart och uthållighet. Jag tänker att jag vill gärna coacha andra i både bassäng och i öppet vatten, och om jag själv går på kurs får jag större möjligheter att lära andra. Utifrån egna erfarenheter samt att jag kan bolla frågeställningar med min simcoach.

Som vuxen som lär sig crawl tänker jag att det finns en del utmaningar som är större än andra. Det är enklare att lära kroppen hitta muskelminnet som barn, ungdom, men det går även som vuxen, med lite extra tålamod. Jag skulle säga att den största utmaningen är att få till andningen. När den fungerar är det lättare att bygga vidare på de andra delarna.

När det gäller simning i öppet vatten är det såklart andra utmaningar så som mörka vatten, våtdräkt och andra rörelser i själva vattnet. Samtidigt är det en helt annan upplevelse att simma i öppet vatten, Det blir en annan närvaro i nuet och att vara i naturen. Till varje säsong försöker jag locka med mig några nya individer som vill testa. Hittills har jag fått några på kroken.

Jag ser fram emot årets säsong. Jag har redan planer på morgonsimning innan arbetet. Alltid i sällskap med minst en annan person. Jag simmar aldrig öppet vatten ensam, ur en säkerhetssynpunkt. Ett undantag och det är på grund vatten, fram och tillbaka mellan bryggor.

En annan sak med att gå på crawlkurs är att jag får tillfällen då jag pushar mig själv utanför min egen komfortzon. Det är jag inte lika bra på att göra när jag simmar själv i bassäng.

Vid crawlkursens tillfällen har vi grunden i insim, teknikövningar med utvalt fokus från coach, serie och avsim. Det är varierande och givande. Vi använder material mer eller mindre.

Vill du ha en ny utmaning som vuxen och inte kan simma frisim rekommenderar jag det varmt. Samt förstås att simma öppet vatten i valfritt simsätt.

LöpGrupp

I min roll som personlig tränare / coach har jag I ett av mina uppdrag en löpgrupp. Under Traininginvest finns det tre nivåer, nybörjare, medel och avancerad. Jag har en medelgrupp Det är fyra kvinnor som deltar, plus en av delägarna i företaget.

Det är roligt, inspirerande och lärorikt att leda denna grupp. Det är en kurs på sju tillfällen med lärarledda pass och sju hemläxepass. De ger järnet. Varje pass ser jag hur de kämpar, utmanar sig och går utanför komfortzonen. Jag får också positiv feedback på både lärarledda pass och hemläxepass. Det är ett gäng med god energi som peppar varandra.

Vid försat tillfället filmade jag deltagarna, så gott det gick med tanke på ljusförhållanden sent på vardagskvällen och alla kläder löparna behöver ha på sig i januari. Jag ska i vilket fall filma dem igen vid sista tillfället så de kan få en jämförelse och se om/hur deras teknik har förändrats. Utöver då deras egen känsla, vilket är minst lika viktigt.

Passen jag kör med gruppen har följande grundstruktur: först uppvärmningslöpning, därefter löptekniksövningar, ett tema med intervaller, löpstyrka och som avslutning nedjogg tillbaka till startpunkten.

Jag ser fram emot att hålla många fler löpgrupper framöver.