sjukgymnast återbesök

Idag var jag till min sjukgymnast på återbesök. Det var tre månader sen sist. Det vi kom överens om då var att jag skulle fokusera på rehab-övningar för mitt högerben. Samt att ta det lugnt med löpningen under perioden.

Jag har tragglat på med övningarna minst två gånger i veckan. 

Jag är så glad, det har gett resultat. Jag har känt att högerbenet blivit lite stabilare och något starkare, men det är inte helt tillbaka. Däremot var det tydligt att det var mycket bättre styrka och muskulatur nu än tidigare. Skillnaderna mellan höger och vänster är inte lika stora längre.

Han rekommenderade att jag ska fortsätta med rehab-övningarna, lätt löpning är ok så länge det inte börjar göra ont eller krampa igen. Jag kan testa intervaller, men ska ta det försiktigt och känna efter samt att inte gå ut för hårt i början. 

P M S

De senaste dagarna har jag varit lite ur form, eller ur balans, eller ja jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Detta återkommer var 4-5e vecka eftersom det tillhör kvinnokroppen. PMS. Jag är oftast glad och tacksam över min kropp. Jag tycker att den svarar bra på min träning, den levererar utifrån vad jag ger den. Jag har ganska lätt att bygga styrka om jag ger mig fanken på det. Jag springer väldigt gärna runt i mellanmjölkslandet men tänker att med fokus på mer löpning och att slänga in intervallpass kommer kroppen att svara. 40 + innebär för mig en lite stelare kropp, som lite mer protesterar eller säger ifrån ibland i vissa delar.

Men, så kommer dessa dagar av PMS. Som har förföljt mig i 25 år. Nu är jag absolut inte en person som har så pass svåra symtom att jag behöver söka vård för att få kemisk hjälp, men det stör mig ändå. Det kommer smygande. Efter någon dag kommer jag på mig själv att jaha ja, det kan nog vara så att mensen börjar närma sig, det vill säga jag är påverkad av hormonerna i kroppen. De har övertaget helt plötsligt.

Den ena delen av förändringen är humöret. Jag har ett hetare temperament än vanligt. Framför allt mer irritation än jag brukar ha. Går igång på saker. Irriterar mig hela vägen ner till lilltån. Kan heller inte stoppa irritationen fast jag egentligen mentalt förstår att den är överdriven. Detta går då vanligtvis ut över mina närmaste, i min profession går det bra att hålla i mig, men privat är det svårare.

Förutom irritationen har jag mer känslor över huvud taget, som om jag som känslomänniska i grunden inte var nog. Tyvärr inte så många positiva känslor som förstärks utan förutom irritationen har jag lätt till tårar, känner mig lättare kränkt, utsatt eller hudlös. Min alldeles egen hjärna snurrar in sig totalt och klankar ner på kropp, själ, självförtroende och självkänsla. Den inre rösten får för sig att säga saker som inte alls stämmer överens med verkligheten, men ändå kommer det in lite för långt och påverkar mitt mentala mående.

Igår kväll förvarnade jag min träningspartner att jag var ur balans, att jag kanske skulle komma att lägga en del verbala spyor Men, de skulle avta när den fysiska aktiviteten kom igång. Det kom faktiskt inte så många verbala spyor, men bara att jag sagt det innan underlättade. En del små spyor, sen var vi igång och humöret blev genast bättre. Dessutom fick jag förståelse för allt det innebär att ha pms-problematik.

Sen när mensen väl kommer igång, då innebär det oftast värk, tokblödning en till två dagar, risk för att det blöder igenom. Självklart blöder det mer vid fysisk aktivitet. Dessutom känns kroppen oftast extra tung och svårstartad.

Kort och gott, det finns för vissa av oss kvinnor, lite extra utmaningar att ta hänsyn till och förlika oss med när det gäller våra kroppar och våra cykler!

Sjuk

Jag har varit hemma och sjuk i två dygn. I måndags hade jag en skum magvärk. Det var inte mensvärk och heller inte känslan av ägglossning. Heller inte illamående i form av kräksjuka, inte heller feber. Istället bara ont, bitvis molande bitvis ont. Svullen övre del av magen. Lokaliserade det till lever/gallblåsa området.

Varje gång jag åt gjorde det mer ont.
Till sist blev jag riktigt orolig över vad det kunde tänkas vara. Magen skötte sig i övrigt om jag säger så. Så ingen förstoppning.

Jag försökte gå en promenad igår på dagen, jag gick väldigt långsamt i ungefär en halvtimme och fick stanna flertalet gånger på grund av smärtan som gav som kallsvettningar och driver av osköna vågor genom kroppen.

Jag har inte kunnat sova på grund av smärta, under nätterna. Istället har jag sovit igen genom att sova i omgångar under dagarna. Mer sömn än jag brukar få till under ett dygn, även om den varit fördelad. Jag har mestadels varit stilla för att minska smärtan.

Idag har det nästan helt släppt. Lite skum känsla fortfarande och lite svullnad kvar men inte samma smärta och jag kan röra mig utan problem.

Varje gång jag har perioder när jag mår såhär dåligt får jag mig en rejäl tankeställare över hur tacksam jag är när kroppen levererar och svarar som den ska. Så fort jag får problem med magen eller  rejäl huvudvärk slås hela jag ut och förmår inte göra något alls. Vilket i sig resulterar i att jag känner mig tråkad, låg och rastlös. Liten. Ömklig.

Det är så mycket som är lätt att ta för givet annars. Som bara fungerar. Friktionsfritt. PÅ så vis är det emellanåt skönt att bli lite påmind om hur bra jag faktiskt har det....

Imorgon hoppas jag vara helt återställd och på plats på arbetet igen. Pigg, alert och träningsredo!

tyngdlyftningskit

Min man, han börjar vänja sig vid mina tokiga idéer. Den senaste har mognat under en ganska lång period. Jag vill ha en egen skivstång…..

Så var det dags. Jag beställde mitt kit. Jag valde ett tynglyftningskit från Eleiko. Vad annars. Ska det vara ska det vara äkta vara tycker jag. Jag, trots novis, märker skillnad på en Eleikostång och det märke (oklart vilket) som är på mitt gym. 

Först hade jag tänkt beställa damstång, men valde man utifrån maken. Skivstången för kvinnor väger 15 kg och för män 20 kg. 

Typiskt nog tajmade leveransen av mitt (vårt) kit samtidigt som snön kom. Det vill säga lastbilen med mitt 242 kg tunga kollis kunde inte komma hela vägen fram. Jag arbetade hemma för att kunna ta emot leveransen. Maken och en granne fick hjälpa till att bära in skivstång, vikter och min kettlebell från vändplanen en bit bort. 

Dock är jag nu, stolt och glad ägare av en egen skivstång med vikter. Må hända investerar vi i ett rack under nästa år också. Kanske något mer. Mitt fokus tills vidare kommer att vara ryck och stöt och marklyft. Samt andra bra saker man kan göra med en skivstång man kan göra förstås. Enbart fantasin sätter gränser. Till våren blir det bootcamp på baksidan. 

Träning är glädje och livskvalitet!

Snön kom tidigt – men inte för att stanna tyvärr

Så kom snön. Jag personligen älskar det. För min del får snön gärna komma i november, gärna en meter eller så, och sedan stanna tills slutet av mars. 10 minusgrader, eller i alla fall sju. 

Det har toksnöat här i Stockholm Under 3 dagar. I Stockholm innebär det kaos trafikmässigt. Både kommunalt och bilmässigt. Jag har klarat mig bra ändå. Jag är bra på att köra bil i snö. Jag tycker det är roligt rent utav. Jag tror inte ens det varit så mycket snö på en gång sedan vi flyttade in i vårt hus. 

Vad jag inte tycker om är när det blir slaskigt och blött och grått. Det är enbart deprimerande.

Jag och dotter satte upp utebelysningen, i trädet och runt fönstret. Extra mysigt. Lite extra livskvalitet på något vis. Maken skottade. Hunden for runt i snön som en valp. Lilleman gjorde snöänglar och kastade snöbollar.

I vilket fall. Jag tränar tillsammans med grannen min, med hennes fokus på Vasaloppet. Jag gillar det. Jag åker mer än gärna med henne på träningsresan. Kanske inte riktigt än är redo för att köra loppet igen själv, men jag älskar träningen. Hittills har vi åkt rullskidor – nu kom snön.

Jag föreslog för min vän grannen att nu är det dags att skippa den prioriterade gångvägen och ge oss ut på längdskidorna istället. När vi har chansen. 

Fram med längdskidorna från förrådet. Jag letade fram fodralet och hittade två par skidor och tre par stavar. Mina äldre skidor är ganska slitna faktiskt, jag köpte ett par nya inför Engelbrektsloppet och Vasaloppet 2013. 

Jag har inte använt mina längdskidor sedan 2013, det vill säga gammal valla fanns på dem. Började med att rengöra dem nya och även mina äldre skidor som hade gammal valla på sig. Sen försökte jag valla på efter bästa förmåga. Jag hade kollat in på sidan skidspår.se, som jag varmt kan rekommendera. Där kan man läsa om spårstatus på olika anläggningar.

I vilket fall tog vi med oss skidor och stavar och pannlampor och gav oss ut på en golfbana i närheten. 

Helst underbart. Gnistrande snö. Vackert. Fridfullt. Mörkt. Nästan fullmåne. Några andra individer i spåret, men verkligen inte många. Riktigt bra spår ändå. Inte många genomslag, lite löv här och där bara. 

Det var annorlunda än med rullskidorna såklart. Jag hade lite bakhalt så jag blev lite förbannad (blir ofta det när jag åker längdskidor). Min vän A hade skidor som hon inte använt på 6 år och den gamla vallan fungerade utmärkt för henne. Bättre än min. 

Jag är i vilket fall glad och tacksam över att få komma ut på skidorna. Jag hade aldrig åkt så mycket rullskidor som jag gjort nu om inte A hade haft sitt mål. Likaså med längdskidorna. Längd- och rullskidor är kul och framför allt bra träning. 

Troligen kommer snön snart försvinna. Sorgligt nog. Jag önskar att så var inte fallet men jag vet att det kommer bli så. Jag hoppas att den kommer tillbaka. Att vi får en riktigt snörik vinter.

21 dagar

Om 21 dagar åker jag på mitt livs första träningsresa. Jag är pirrig. Jag åker med en väninna. Jag lämnar familjen hemma. Jag är så pirrig. Samtidigt som jag ser fram emot det mycket, så är det lite läskigt. 

Jag längtar efter värmen och miljöombytet. Palmer. Och framför allt träningen!

Samtidigt, jag kommer att längta enormt mycket efter man och barn. Våra stora barn är jag ”van” att klara mig utan varannan vecka. Fast jag kommer att längta efter dem ändå. Man och lilleman – inte alls van att vara borta från. Jag har aldrig varit borta så länge från dem. Dubbelkräftan i mig som älskar hemmets trygga vrå tycker det är lite läskigt….

Jag har tidigare varit borta ett par nätter i sträck. Simcamp med Colting & Borssén (vilket för övrigt varmt rekommenderas av både mig och maken som varit där i olika omgångar), SPA-tripp och någon weekend här och där. Nu väntas en längre period...

Denna resa, via Apollosports, är en del i min 40års present. Jag fick presentkort på Apollo och även bidrag till resan. Så det bär av snart. Jag kommer att delta på något som kallas Atletveckan. Olika typer av träning varvas. Cykel, tyngdlyftning, löpning, simning med mera. 

Förmodligen kommer tiden att gå fort när jag väl är där och jag tror det kommer det bli ett minne för livet. Vem vet, måhända blir det fler träningsresor framöver….

Se nedan bild från apollo.se. Las Playitas Fuerte Ventura. Here I come......

bild från apollo.se

Livet

Livet.

Det rullar på-

Jag kan ibland undra vad meningen är.

Jag sa härom dagen till en vän, att jag lever med min man. Vi har roligt tillsammans. Ibland är jag så jävla förbannad på honom. Fast jag vet att jag älskar honom men aldrig skulle erkänna det just då, i stridens hetta. Vi har roligt tillsammans. Ett liv utan honom skulle kännas hemskt. Tanken vid att något skulle hända honom gör mig kräkfärdig. Vi har samma humor. Vi har roligt. Vi skulle aldrig dela på oss. Jag vet att även min kära make retar sig på mig. Det tillhör livet.

Vänner. För mig minst lika viktigt. Att ha min nära vän att dela saker med som jag inte kan dela med någon annan i hela livet. Att våga dela de innersta tankarna, funderingarna. Det som skrämmer mig, som driver mig, som gör mig. Att hon inte skulle ha tid, att livet kommer emellan. Jag blir handlingsförlamad. Vet inte vad jag ska ta mig till.....

Jag har fyllt 40 år.
Jag har fem barn mellan 7-18 år. Jag älskar dem alla.

Jag tränar, det är en viktigt del i mitt liv. Jag mår bra av att träna.

Jag funderar över mitt intag, vad är bra för mig att äta och dricka. Hur mycket påverkas min vikt. Vad ska jag prioritera. Vad vill jag? Vad är viktigt för mig?

Jag har många delar i mitt liv som jag är kritisk mot. Som jag vill förändåa men inte riktigt lyckas rå på. För att jag inte har karaktären. För att jag har krav på mig själv som jag inte upprätthåller.

Tiden får visa vad det blir. Hur det blir. Jag fortsätter att älska. Det är vad jag kan göra. Livet går vidare... Jag tänker fortsätta att njuta. Allt vad jag kan.....

Ad Infinitum!

Tack Stockholm Stad - rullskidor!

Tänk att det kom vinter. I mitt minne ovanligt tidigt. Igår kväll när vi skulle åka hem från vänner som vi ätit middag hos var det snöstorm när vi klev ut genom huset deras. 

Jag som redan har fått en längtan efter julen, som redan smakat årets första julmust och till och med druckit glögg samma kväll, blev såklart enbart glad. Jag älskar när det kommer snö. Jag hoppas innerligt att det får bli en vit vinter i Stockholmsområdet.

Kusinen i norrland hade lagt ut bilder från Uttersjön. Där det redan kommit ca 40 cm snö. Lyxigt. Längtar till norrland, det är mitt andra hem.

I vilket fall har det såklart inte kommit tillräckligt med snö för att åka längdskidor här hemma. Jag och grannen hade planerat att åka rullskidor idag. Som tur var kom jag på att Stockholm stad har vissa cykel- och gångbanor som är prioriterade under vinterhalvåret. Något en cykelentusiast till vän informerat mig om. Han cyklar året runt oavsett väderlek.

Därav tog vi rullskidor och stavar under armen och promenerade till den preppade vägen. Där var det inga problem alls att åka rullskidor och vi njöt till fullo. Tack Stockholm Stad!

Från Stockholm.se:

Snöröjning med sopsaltningsmetoden

Sedan vintern år 2013-2014 använder vi en metod som kallas sopsaltning för att hålla de prioriterade cykelstråken fria från snö och is. En maskin borstar bort snön och sprider samtidigt en saltlösning istället för sand eller grus. Samtidigt som vi håller saltmängden nere minskar risken för slaskbildning och återfrysning eftersom ytan sopas ren från snö innan vi lägger på saltlösningen. Vi kan använda metoden ner till cirka åtta minusgrader. Blir det kallare använder vi traditionell snöröjning med plogning och sandning tills det blir mildare väder.

För en effektiv vinterväghållning testar vi exempelvis olika borstar för att ta bort snön liksom metoder för att sprida saltlösning. Det sker i samarbete med stadens entreprenörer och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Genom att löpande utveckla metoden kan vi öka effektiviteten och höja standarden samtidigt som vi håller saltmängderna nere.

Efter rullskidorna värmde jag mig med provsmakning av årets glögg. Ganska glöggig smak men med lite mer strävhet och något mindre sötma än klassisk rödvinsglögg. Jag älskar flaskan!

Träningsvärk

Jag har träningsvärk. Igen. Jag tycker om att ha det. Jag tycker om att känna att kroppen har arbetat. Jag tycker om att känna aktiviteten och styrkan, att min kropp levererar. Även psyket för den delen. Den mentala biten är med mig. Oftast, men inte alltid.

I förra veckan hade jag rejäl träningsvärk utifrån min utbildning Eleiko strength coach. Utifrån den fick jag träningsvärk framför allt i benen men även en del i armar och mina handleder har fått arbeta på ett annorlunda sätt. De är ovana. Jag frågade läraren på utbildningen om handledsskydd. Han är av åsikten att varje tyngdlyftare ska ha lyftarskor, handledsskydd, bälte och tejp i väskan. Kan vara något mer jag missat där. Jag har i alla fall lyftarskor och handledsskydd. Bälte har jag aldrig använt mig av. Läraren på utbildningen tyckte ändå att jag skulle prova ut ett och ha med mig….

Idag har jag ny träningsvärk. Handlederna är fortfarande ”påverkade”, jag glömde ta mina handledsskydd när jag tränade tyngdlyftning häromdagen. Nu ligger dem i alla fall i träningspåsen tillsammans med tejp och lyftarskor. 

Igår tränade jag och maken tillsammans för första gången på länge. Vi körde bland annat utfallssteg med viktsäck, bänkpress, dips och chins. 

Jag har som mål att klara åtminstone en chins men det är långt kvar. Jag använde mig av gummiband som stöd. Det var kul. Det var evigheter sen sist. 

Dock såklart träningsvärk. I bröstmuskler samt på baksidan. Härligt!

Träningsutbildning i tyngdlyftning

Förra veckan hade jag tre dagars semester från jobbet för att utbilda mig. Jag gick Eleiko Strength Coach level 2. 

När jag gick min Eleiko PT utbildning ingick Eleiko strength coach level 1 som sista del i utbildningen. Det var första gången jag kom i kontakt med tyngdlyftning och jag gillade det direkt. Lisette Lindsjö var lärare för den kursen. Inspirerande och glad kvinna.

Jag har mer och mer genom åren kommit att tycka om styrketräning och framför allt att använda mig av lösa vikter, skivstång och kettlebells istället för maskiner. Olympiska lyften ryck och stöt är komplexa övningar och mer utmanande än andra. Det tycker jag också om. Jag bestämde mig därför direkt efter min PT utbildning att gå nästa steg i Strength Coach. Den var i Stockholm först förra veckan. 

Tre dagar. De var mycket intressanta och givande. Anders Lindsjö var utbildare och han hade en bra balans mellan teori och praktik. Dessutom underhållande och rak samt med en egen gedigen erfarenhet genom att själv tävlat på elitnivå. 

Dessa tre dagar var även lite berg och dalbana för mig personligen. Vi var ungefär 18 elever. Varav jag tror 16 var utbildade PT och även arbetar som tränare i någon form. En var kiropraktor, det vill säga har god kunskap om kroppens anatomi. Jag kände mig lite malplacerad faktiskt. Visst jag har gått min PT-utbildning och jag har haft några kunder sedan dess. Men jag har ingen kontinuitet i det. Jag har mitt heltidsarbete som socionom, hur mitt brinnande intresse för träning och att inspirera andra inom det ska se ut framöver är inte helt klart i nuläget.

Lägg till den kvinnliga delen av månaden på det. Hormonpåslag såklart.

Träningsvärken kom som ett brev på posten redan efter första dagen. Det visste jag redan eftersom jag inte tränar den typen av styrketräning regelbundet.

Summan av kardemumman är jag väldigt nöjd med utbildningen. Så småningom när jag byggt på lite mer erfarenhet ska jag gå level 3 också.

Välkommen november

Med extra intag av D-vitamin (vilket alla som bor i det här landet) och ett leende på läpparna ska jag ta mig an november. November är en av de månader under året som jag tycker är tyngst. Dels för att mörkret blivit så påtagligt och att det fortfarande blir mörkare och mörkare för varje dag. Dels för att löven till stor del trillat av redan i början av månaden vilket innebär att det blir ett mer kalt landskap. Å andra sidan tycker jag om årstiderna och att det sker en förändring under ett år i Sverige. Det blir till att uppskatta varje årstid för vad den är.

Jag tänker mig en november med många tända levande ljus. God mat (tack maken). Träning som fortsätter rulla på, gärna utomhus så mycket som möjligt, speciellt under helgen för att få dagsljus.

Jag tänker mig november med regelbunden och varierad träning, med mestadels fokus på rehab högerben samt komma igång med löpningen och bygga upp konditionen. 

Jag tänker mig november med fokus på närvaro. Det väntas middagar med vänner, och till slutet av månaden åker jag iväg ensam från familjen på en resa. 

Välkommen november, med regn rusk mörker sol och kärlek.