oups - hårda bud

Det är andra gången i hela mitt liv som detta händer. Första gången var när jag var runt kanske 10 år gammal, eller något äldre. Då tappade jag en smal bordsskiva rakt på stackars stortån.

Nåja. Lida är något att räkna med när jag utsätter mig för saker som är utanför komfort-zonen och tufft. Att cykla Vätternrundan gav rejäl smärta i rygg och rumpa och efteråt mest lidande var min torra spruckna läppar (note to self, tag med lypsyl till nästa långlopp på cykel), längdskidor har gett skavsår i form av köttiga blodiga hälar med extrem smärta en vecka efteråt. Lidingöloppet gav ett trasigt knä som krånglade, men även två månader senare.... när långtån varit lite sådär märkligt svartmörk. Så, hipp happ, trillade den av. Lilamålad och fin.

Nu får vi se vad 2015 bjuder på i utanför komfort-zonen äventyr...

Käpphäst

Vi har alla våra käpphästar.

En av mina är alkohol. Alkohol är laddat på många vis.

Jag är uppväxt med "flodhästen i vardagsrummet". Denna flodhäst går med mig, klampar fram och gör sig påmind titt som tätt Även om det nu inte är så att jag ser den men inte pratar om den. Jag både ser och pratar om och med den. Vi är inte överens alla gånger. Ibland vill jag slå den där jäkla flodhästen, ibland vill jag rida på den, ibland klappar jag den, ibland skrattar vi. Flodhästen och jag. 

Jag vet att jag inte är ensam i detta. Jag har det omkring mig i olika varianter.

Jag är rädd emellanåt, oroad. Att jag ska trilla dit. Att jag ska bli beroende av alkohol. Samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag behöver inte alkoholen för att fungera, leva, klara dagen osv. Men jag tycker det är gott. Jag tycker om att ta ett glas rött till maten, ofta. Jag tycker att bubbel är härligt, det liksom bubblar så skönt i huvudet efter bara ett glas. En kall öl är mums till tacos, pizza eller annan mat. En dagens i sommarvärmen, eller ett glas rosé. Med is. Eller varför inte en glögg såhär i vintertid. 

Var går gränsen i landet lagom? När är jag ute på tunn is enligt Sveriges strikta ramar och Livsmedelsverkets rekommendationer? Är deras teori den sanna? Självklart är det inte så enkelt. Vi är alla individer, vi har olika sammansättningar och klarar av saker på olika vis, både fysiskt och psykiskt. Många länder har en helt annan syn på alkohol, ett glas vin till lunchen och ett glas vin till middagen är kultur och mer vanligt än ovanligt. Frågan är om hälsan deras är sämre/bättre än "svenskens"? Vi som istället tokdricker samma mängd på en eller två dagar. Om vi generaliserar det hela. Vem vet. Jag får helt enkelt utgå ifrån mig och min känsla, lita på intuitionen vad som känns.

Jag är dålig på att vara sjuk

Så slog förkylningen till. Jag har klarat mig, klarat mig klarat mig.
Så slappnade jag av och tog en kiropraktor-behandling på det = sjuk. Nåja. Glad att jag klarat mig så pass länge trots alla sjuklingar runt omkring, både barn och vuxna.

Egentligen är jag inte förvånad. Jag har slitit fyra veckor med tung styrketräning tre gånger i veckan, plus annan träning. Lättad genomförde jag sista passet på de fyra veckorna i torsdags. I fredags morse hade jag kiropraktorn. Sen blev jag sämre och sämre under fredagen så jag gick hem efter lunch.

Helgen har gått i vilans tecken. Lilleman blev sjuk även han i söndags. Igår var vi hemma båda två.

Jag får jobba på att tillåta mig själv att vara sjuk. Att ta det lugnt. Att låta dagen ha sin gång. Att inte känna mig stressad för att Engelbrektsloppet är om två och en halv månad och att det ska bli en mild vinter (dvs högst troligt ingen snö innan loppet). Ja du fattar, tankarna snurrar runt.

Så en stilla Earth-yoga för att landa i mig själv. In med vitaminer. Avslappning. Nedvarvning. Kvintessenser och pomanders. Kurera.....

att bo

Jag slits i perioder kring boendefrågan. Jag har vänner som nyligen flyttat. Jag har vänner som ska flytta till sitt torp på landet. Ett bra beslut. Jag har vänner som bor i olika områden, olika prisklasser, med olika önskningar.

Jag håller fast vid min längtan efter närhet till vatten. Dock, gärna inte vägg i vägg med många andra, utan med lite space. Lite eget utrymme. Något som inte känns direkt rimligt utifrån att vi bor i Stockholm och har barn vi fortfarande vill bo i närheten av. Alltså, antingen får det lägga sig på is tills samtliga barn blivit ett antal år äldre, eller så får vi jaga ett fritidshus vi kan åka till på helger och andra ledigheter.

Samtidigt så har vi vårt hus. Det är trångt för sju personer och en hund. Det är saker precis överallt. Inget matchar något. Men det är varmt och ombonat och trivselnivå. Samtidigt stökigt och endel renoveringsbehov. Jag tror listan skulle bli väldigt lång om jag började stolpa upp det jag vill göra. Fast å andra sidan går det nästan inte att göra något förrän en eller två har flyttat ut, eftersom det är så fullt är det svårt att flytta saker för att kunna renovera. Ja du fattar....

Fram och tillbaka. Upp och ner. Mer utrymme skulle underlätta hur vi än vänder på det. Typ en friggebod på 15-20 kvm skulle vara till hjälp. Men men....Vi får se vad framtiden utvisar och hur vi lägger upp det när vi får möjlighet. Tills dess, fortsätta framåt ett steg i taget. Ta till vara på det vi har. Visualisera hur vi vill ha det.

Viktigaste av allt är att alla mina vänner alltid är välkomna hit, i allt stök. Alla mina barn ska alltid känna sig trygga att komma när helst de vill, hur mycket de vill. Dörren är alltid öppen!

länge sedan....

..... jag skrev här nu.
Många tankar har farit genom huvudet mitt. Mycket har jag tänkt plita ner för att jag vill. Inget har det blivit....
Nu är det en månad, lite drygt, till jul. Förkylningen har tagit sitt grepp. Halsen är svullen, småhostar, febertoppar. Yngsta sonen likaså, feber under eftermiddagen och det innebär vab imorgon för min del. Det gör egentligen ingenting. En vilodag för både mig och honom. Vi kan titta på film och äta vad vi är sugna på under dagen. Bara vara, tanka, fundera. Förhoppningsvis en chans att vara lite kreativ. Allt för lite tid till det senaste tiden, dagarna har gått i ett och alldeles för fort...