Jag läste att ordet
Namaste är uppbyggt av Nama som betyder buga, As som betyder jag och Te som betyder Du.
När jag avslutar min yogastund med
namaste känner jag mig glad, tacksam, lugn och fylld av ny energi. Det är vad yogan ger mig. Samt en skön stretch som avslutas med den välbehövliga avslappningen. Jag behöver yogan mycket nu. Dels för att stretcha ömmande muskler som är igång med träningen igen, men även för att det är en kvalitetsstund för mig och den får mig att koppla bort annat runt omkring för en stund.
Annars känner jag mig rätt stressad just nu. Det har jag inte gjort på ett tag, inte på det sättet jag känner nu. Det är mycket på gång samtidigt och jag har svårt för det, jag har inte hunnit återhämta mig ordentligt än. Dels har jag haft rehab och varit sjuk i två månader. Det har gått i ett. Direkt efter antibiotikakuren efter operationen blev jag sjuk, variant förkyld. Som höll i sig i fyra veckor. Precis när jag började piggna till kom troligtvis en variant av vinterkräksjukan. Det vill säga helt slut, ont i kroppen, febrig och därefter magont som höll i sig i två veckor.
När väl det släppte så har jag en förkylning på lur igen..... Den bryter inte ut värre än att vara lite snuvig, så nu kör jag på. Antingen blir jag riktigt sjuk, eller så blir jag inte det.
Förutom kroppens jobb med detta är det, som skrivet förut, slutspurt på socionomprogrammet med en intressant kurs som känns helt bra, fast med ett grupparbete som behöver styras upp. Den andra kursen tycker jag inte om, så enkelt är det, vilket gör det hela ännu trögare att sig igenom och dessutom med en knepig skriftlig hemtenta på extremt många ord för en 7,5 högskolepoängs kurs.
Just ja, sen slänger vi in alla hämtningar och lämningar, samt få iväg tjejer i tid på mornarna varannan vecka och gärna hålla reda på deras läxor. Samt en maken som fyller jämt nu till helgen och ska firas med presenter samt förberedas för gäster både fredag och lördag, samt julklappar som ska planeras och handlas, samt ja julen över huvud taget.
En sak till, jag har fått ett arbete som timvikarie på ett behandlingshem och jag börjar imorgon med "pratintro" och sen har jag två intro då jag går parallellt inbokade inom kort. Pirrigt, roligt och läskigt i en enda röra.
Ja, jag hetsar upp mig lite i onödan, men det är svårt. Jag försöker bocka av allt eftersom nu så jag kan släppa lite till nästa vecka. Jag har saker att se fram emot också. Träffa rara människor i helgen, hela familjen blir samlad igen, de allra flesta klapparna är köpta eller beställda, och jag har ett simläger att se fram emot helgen efter denna. Det vill säga en helg helt själv med fokus på mig och min träning med ett gäng likasinnade.
Namaste!
Några enkla regler jag lärt mig under min helg i Borås, på simcamp. Två (tre) ledare som styrt upp oss 19 heta elever under en helg med fokus på crawl. Så mycket tid jag tillbringat i en bassäng på 48 timmar har jag aldrig gjort tidigare. Dryga 6 timmar i vattnet. Jag och en kvinna som äkta nybörjare och sen ett spann till riktigt bra simmare. Vi delades in i två (tre) grupper och sen har vi drillats och peppats och använt hela kroppen till fullo så jag är relativt mör nu. Jag har mött och pratat med många trevliga människor, allt från 30- till 60+ var med. 7 tjejer, resten killar. Blandade meriter i lopp-erfarenheter, intressanta att lyssna på. 
Jag började med bussen hemifrån och överhörde chauffören prata med en kollega, han skulle fira 40 år som busschaufför i början av nästa år. Det är häftigt. Vidare med pendel, SJ snabbtåg och så en bussresa på slutet, inklusive att bussen stoppades av farbror blå som omhändertog en man. Så kan det gå.
Jag är så tacksam. Jag har länge saknat och suktat sällskap i min träning. Jag avsade mig min PT under 2012 då vi båda var överrens om att det gav inte det syfte jag avsåg, han är grymt bra och kommer alltid att vara, det var bara inte meningen mellan oss två att fortsätta längre. Under 2013 har det så sakteliga vänt till min fördel, så som "be och du ska få". Jag har haft sällskap av en kollega på simning i Mälaren. Jag har haft trevliga sim och cykelpass med coachen min, givande för oss båda, vilket innebär att vi ska genomföra lopp i både cykel och simning under nästa år. Som pricken över i träffar jag och maken på en träningsgrupp av en slump, där jag nu närvarar alla tillfällen jag bara kan. Det är utomhusträning, året om, i military-anda. Hårt, skönt och med ett fantastiskt gäng. Träning när den är som bäst!
