En Cool Brud - och min vän

Jag vill ge en eloge till min väninna. Visst, jag är medveten om att det finns två sidor av myntet och jag har inte varit med på plats för alla samtal - MEN Du är grym kvinna! Cool som få. Du är vacker på både insidan och utsidan.

Idag, trots så kort tid att hinna smälta en stor chock, hör jag henne säga så många bra och positiva saker om nutid och framtid. Du är så stark, modig och klok. Du kan se fördelarna inför framtiden, även om du stundtals bryter ihop och sjunker ner i det svarta djupa hålet. Jag har också varit där, jag vet hur svart det kan vara, även om jag inte varit exakt i den situation du är.

Jag tror på Dig och jag vet att livet kommer att ordna upp sig till det bästa. Jag vet att du har livsgnistan och jag vet att du kommer att ta dig igenom denna tunga perioden i ditt liv. Det kommer ta sin tid och det är ok, Du ska ge dig själv tid och tillåt dig själv att sörja när du vill göra det. Det viktigaste av allt, du är inte ensam. Du är alltid välkommen!

Wiiiiii......

Igår kväll och halva natten lång var det TV-spels kväll med P & M.

Så kalasroligt! Det är för sällan vi spelar med andra helt enkelt.

Först grundade vi med pizza, sen bar det av....

Vi inledde lite försiktigt med PS3. Super Rub a dub, barnsligt roligt. Frogger - någon gammal goding från gamla gamla C64-tiden. Lite annat smått o gott. En sak är säker, vänstertummen får eget liv när den där lilla galna grodan ska skutta framåt.

Sen gick vi över till de tunga grejerna. Wii.

Först såg vi ut som ett gäng galningar eftersom vi testade det mesta Mii-aktiviteterna på Wii Fit Plus. Detta balanserande och kooridnationsutmaningarna. Roligt! Vi slog en del rekord, vilket alltid är roligt. Många skratt just för att man ser så skev ut när man utför dessa grejer.

Vi avslutade med Mario Kart. Å jag blev helt galen på min Yoshi.

Tack för en grymt trevlig kväll och många skratt - vilket alltid är välkommet!

Tack också för gåvor och maten.

Vill Du/Ni komma och spela lite någon kväll hos oss? Säg till så bestämmer vi en kväll inom kort. Woooohooooo......

Pappa på rymmen

Igår följde mamma med pappa till Kista för att hämta ut hans nya hörapparater. Han har varit utan alldeles för länge och det innebär att man måste skrika för att han ska höra vad man säger. Frustrerande för oss runt omkring och även för honom själv för han missar så mycket och han är i grunden en social person som gärna umgås och träffar människor.

Så, igår var det äntligen dags, efter en lång väntan. Enligt mamma hör han nu igen, härliga tider. TVn på normal volym och nu gäller det minsann att mamma passar sig för vad hon säger i fortsättningen. :-) Äntligen kan pappa känna att han är med mer också.

Idag när vi pratades vid så hade han rymt. Mamma var iväg en sväng och fixade några saker och pappa hade sagt att han skulle gå ut en sväng. När hon kom hem hade han tagit rullatorn och lyckats få loss sin Volvo från snövallarna och var spårlöst försvunnen. :-) Hoppas han har kommit till rätta nu iaf, och att han haft ett riktigt äventyr.

En Ny Dag Imorgon

Ja, idag är jag glad att den här dagen snart är över. Det känns liksom inte riktigt som om det varit min dag. Jag har haft en rätt så tung irriterad dag. Irro på allt och inget. En rejäl huvudvärk som inte velat ge med sig på hela dagen. Jag har marinerat på mina egna känslor rörandes vissa specifika saker. Jag har förlorat en vän och jag känner mig på driv bort från andra. Så är känslan idag iaf. Det kommer kännas annorlunda imorgon.

Idag är en dag när jag inte orkar "kämpa" för att hålla ihop min "flock". Det ska jag inte heller behöva göra förstås. Det är såklart gemensamma relationer, det är dialoger inte monologer, som vänskap ska bestå av. Jag orkar inte tjata på eller påminna om samma saker som barnen för det mesta missar. Jag tappade ut Leos gröt imorse. Jag fick en fläskläpp av en kram som blev tokig. Jag fick inte tillfälle att prata som jag velat. Jag fick inte till det möte jag önskat med min guide.

MEN, jag har bokat dates med vänskaper jag inte träffat på ett tag. Jag har fått en härlig puss av Lovisa direkt när jag hämtade från skolan. Jag har fått många bra kramar. Leo har varit på strålande humör. Jag har fått vackra tulpaner som står på köksbordet. Jag kommer att sova strålande gott bredvid min älskade i natt.

Livskvalitet

Lämnade varma hemmet för att ge oss ut i snövädret, klockan var halvåtta imorse, jag Liten och brudarna. Till skolan ett par mil bort. Mycket kaos i trafiken, så jag valde att hålla mig och liten i närheten av skolan. Spontanbesökte en vän, skjutsade hennes dotra till skolan så slapp de gå i den isande kylan. Handlade med oss lite lunch på vägen tillbaka.
Te, äppelkaka, bebisar, prat, lunch. Värdefull tid med en väninna full med power!
Hämta på skolan vid ett. Hem med en extra tjej i bilen. gav Liten mat och frukt. Johanna kom och lämnade väskan innan vidare färd med kompisar. Röjde av köksbordet, tömde maskinen på rent och fyllde på smutsigt igen, startade torktumlaren, sopade golven. Överraskade brudarna med att göra iordning deras mellis, med en kolakaka på menyn. La Liten i vuxensängen. Duschade varmt och länge. Kröp ner bredvid liten. Mös, klappade, varvade ner. Mediterade Andarnas Hus. Låg kvar lite till och funderade och mös med Liten som inte somnat än.
Klev upp. Sa hej till Jonas som kommit hem. Plingade på dörren. Släppte in D & T som också ville leka med brudarna. Gjorde mig ett stort glas te. Satte på datorn. Valde musik jag ville höra. Maken kom hem, trött o sliten efter veckan, gick upp och lade sig bredvid Liten.
Här sitter jag..... varm inombords av frid och lycka över livet!

Innerlighet

Jag går med min gröna långa klänning svajandes i den milda brisen, i skogen. Sand mellan tårna, med en känsla av lugn och lycka i hjärtat. Jag nickar stillsamt till lodjuret på min högra sida och observerar nyckelpigan som klättrar längs ett grönt blad fuktigt av dagg. Flickan kommer mig till mötes, hon har på sig en somrig klänning och ler med hela kroppen mot mig. Vi tar varandras händer och fortsätter in i gläntan. Vi tillbringar en stund där tillsammans, vi kramas och njuter av vår guldstund. Vi får besök av ett par nära som har ett budskap att lämna innan det är dags att vända tillbaka längs stigen genom den vackra gröna skogen där solen letar ner sina strimmor av guld. Jag säger farväl för denna gång och släpper in hennes gudomliga ljus i mitt hjärta innan jag kliver ut ur skogsbrynet för att återvända till mitt.

Vardag igen

Jag välkomnar vardagen. Måndag, en lugn sådan för min del, snart min vanliga måndagsprom, ikväll ett träningspass, där mellan softa, gosa med lilleman, sova lite middag, välkomna maken hem från jobbet. Jag behöver landa efter helgens omrörning i huvud och energier. En intensiv kurs med många kurstimmar. Vi började redan fredag kväll, sen hela lördagen och söndag fram till 15. Det var som internat. Vi bodde i en vacker stuga, en slöjdstuga från 1800-talet.
Småfolket höll koll på oss som även bodde där. Kollade in vilka vi var, snodde lite godis, brände sig på elementet.
Vi var en brokig skara "elever" varav hälften bodde i Slöjdstugan och hälften inne i stora boningshuset. Två lärare väl kända för både mig och Pyret. Förutom oss fanns det en färglös ung man - förlåt jag menar kvinna, eller nått. En ikonmålande äldre kvinna vars enda man är Gud, en som kallade sig healer men det kändes inte troligt och ingen jag skulle välja att gå till i så fall och så dalmasen.
Kursen var iaf intressant och givande och nu behöver jag lite tid att landa i allt som pressats in i mitt huvud senaste dagarna och därefter bestämma vad jag ska göra av det....

Packar

Packar inför en resa. En kurs i helgen.

En resa både fysiskt och psykiskt.

Jag känner mig förväntansfull, glad, nyfiken, rädd om vartannat. Hemmavargen ryter till då och då, men jag är snabb på att tala om alla fördelar med att åka bort, jag vet att det kommer ge mig mycket tillbaka, även om jag inte kommer hem utvilad utan snarare fulltankad av diverse tankar, funderingar, intryck mm mm mm..... Dessutom är jag inte ensam, Pyret är med, som tar sig igenom i stora drag samma resa. Tacksam för någon att dela det med, som förstår, som tänker lika, som är närvarande.

Ikväll blir det till att tända ljus, äta makens goda soppa, varva ner tillsammans och njuta av kvällen. Imorgon bär det av, tjoooohoooooo, hemkomst igen på Alla Hjärtans Dag.

Hormoner

PMS!

Japp, jag har det. Vissa månader värre än andra.

Jag blir så jä-la ilsk och arg på allt och annat och lite till. Det är irritation ner i lilltårna. Det går inte att stoppa. Så irro, det sprutar elaka små kommentarer, helt utan anledning, hit och dit. Jag kan inte stoppa mig.

Jag är inte stolt över det, inte någonstans. Jag tycker inte det är ett dugg roligt. Jag lider när jag är på det där skithumöret. Vill bara gå undan och vara själv och inte träffa en levande själ. Gå i idé under täcket och stanna där till blödningen kommer igång så jag kan "lugna ner mig".

Idag, efter en skön behandling, mat i magen och dessutom en stunds vila med både liten och Oskar, så slog det till, helt plötsligt.

Jag for iväg, jag drog till centrum en sväng, shoppade lite till mig själv - fast jag känner mig som mest oattraktiv just den här tiden i cykeln. Behövde komma ifrån en sväng. Liten påverkas av mitt skithumör. Tog en stund ute i kylan. Lindex o Systemet.

Jag har en vän som rekommenderat ett glas rött så "det" kommer igång - kör stenhårt på det idag. Lyckades få till ett skratt från hjärtat också, tack vare ett kort mobilsamtal och JA jag lyckades vända! PMSen släppte (för idag iaf).

Jubileum

4 år!

Vilka år.

Så mycket som vi tagit oss igenom på dessa fyra år.... Det är häftigt. Jag är fortfarande lika tacksam och glad och förtjust i min man. Ikväll firar vi med bubbel!

Vi har tagit oss igenom död, liv, bröllop, begravning, födsel, förhör, familjeresa, semestrar, sorg, glädje, gemenskap, bråk, kaos, total lycka, dop och massor mycket mer. I allt detta har vi alltid haft vår starka kärlek och vår gemensamma humor.

M, jag ÄLSKAR Dig av hela mitt hjärta!

Dolph - min nya idol

Jag kan inte direkt påstå att jag är ett fan av Melodifestivalen, eller har inte varit... Vet inte om det kan vara barnen som påverkar, men nu vill jag inte missa ett avsnitt. Följdaktligen satt vi bänkade framför tvn hela stora familjen igår kväll. Jag gillade fyra av de åtta bidragen och tre av desasa gick också vidare. "Shakira"bruden (tror det var bidrag nr 3) gick inte vidare dock.
Jag gillade Olas Unstoppable, jag gillade också Salem Al Fakirs Keep On Walking och mest av allt gillade jag Pain of Salvations Road Salt.

MEN, bäst av allt var helt klart Dolph Lundgrens framförande. Se här!

Kärlek

Vackra härliga underbara alerta livfulla strålande energigivande rara fantastiska Lovisa & Sara. Jag älskar er!

Pappa

Idag har jag varit bekymrad över min far.

Min mamma ringde mig i förmiddags och bad mig om hjälp.

Pappa hade ramlat för någon dag sedan och nu hade han grymt ont, framför allt i axeln/skuldran som han slog i mest. Den är galet blå kan jag säga, eller blåsvartrödgul. Till saken hör att han äter Varan sen en tidigare incident, dvs blödningen blir större än för oss som inte äter den medicinen.

Mamma var också hängig och svag med en lunginflammation och behövde min hjälp - såklart. Vi packade ihop pappas grejer i en väska och ringde SOS Alarm. De ville först skicka en liggande transport, vilket gjorde att vi väntade i två och en halv timme innan en läkare ringde upp för att kolla av och han valde då att omprioritera så vi fick en ambulans i alla fall.

Jag åkte efter in till Danderyd och tillbringade fyra timmar ungefär på akuten. Inte så farligt ändå tycker jag. Lite blodprov, klämma och känna, anamnes, röntgen, läkare igen, lite annat ditt och datt här och där och sen till sist dags att fara hem för oss, jag till mitt och han till sitt fast med specialtransport dåra. Med ett brutet nyckelben och armen i stöd.

Pappa är ju för rolig ändå. Det stönas och stånkas och jag ser att han verkligen har smärta. Men när ambulanspersonalen kommer skiner han upp och är social skämtar.

Han sa ett antal gånger att hans hörapparater har han väntat på i över ett halvår.

Han har sagt till minst två sjukvårdspersonal att han flygit helikopter.

Han säger att han hör vad folk säger till honom fast han inte alls för det egentligen..

Han flirtade med minst en sjuksyrra och frågade om de skulle gå på träff när hon gick av sitt skift.

Å när han fick morfin kom han verkligen igång. De fick han ett alldeles eget fnissanfall och berättade en av sina historier. Den här handlade om när han och Flemmis var ute och levde rövare och skulle ta en taxi. Växeln frågade i vilket namn. Flemmis svarade: Brunstig

Nu hoppas jag att pappsen får en riktigt god natts sömn - trots smärta...

Dock kan inte jag komma bort från tanken att mojan och fajan börjar bli till åren och krämpor kommer och ibland skrämmer det mig.