Illusioner

"Denna morron är helt vanlig magi-gi-gi
allt är annorlunda från igår kväll
får tillbaka förmågan att skratta hi-hi-hi
slutat, slutat att slå på mig själv
så gråben jag har hjulben bi-bi-bi-bi
för jag sprungit runt i cirkel
men nu nu nu ser jag klart för första gången
och jag checkat ut från mitt illusionshotell"

Textrader ut Petters låt "Början På Allt". 

Jag kan inte påstå att jag checkat ut från mitt illusionshotell än, men jag dödar illusioner så mycket jag bara förmår. Det är dags nu, jag inser krasst att jag i mitt liv har så många illusioner som gör mer skada än nytta. Jag tänker inte fortsätta leva mitt liv till stor del uppbyggt på illusioner. Förhoppningar och planer som egentligen är dödfödda redan från start. "I slutändan är du ändå ensam".... ja. Hur gärna jag vill protestera skrika och fly så är det sant. I slutändan har du ändå bara dig själv. Ingen annan. 

Jag är en alldeles för snäll och omtänksam person som så gärna vill vara alla till lags, passa in, vara delaktig. Men till vilken nytta då? Snarare för det mesta till min egen skadas skull. Är jag riktigt ärlig och krass är det inte mycket som genererar tillbaka jämfört med vad jag ger. Jag kan inte ha det så längre, jag är redan för sliten och slut och tom. Jag kräver önskar och behöver påfyllnad. Annars för jag, annars dör det som är jag, min personlighet. 

Jag skall göra mitt allra bästa hädanefter att tänka till innan. Varför gör jag såhär? Vad är mitt val? Vad är jag villig att lägga in? Vad är vettigt att förvänta sig tillbaka, om ens något?

Namaste!

egentligen

Vi frågar på rutin och vi svarar på rutin, det är samhällets norm och det är "så det ska vara".
Hur mår du? BRA tack,
Har du haft en bra dag/helg/vecka? Ja tack, den har varit bra. 
Å så vice versa, frågan ställs tillbaka.

Hur många gånger svarar du själv på rutin bra.
Jag har gjort det för det mesta, om vi pratar om den sfär som är utanför den allra innersta  kärnan i min sociala relationer. Jag har fått nog. Jag tänker välja mina svar framöver och jag tänker välja mina frågor.

Hur många vill egentligen ha ett ärligt svar?
Jag mår skit, min pappa har gått bort och jag sörjer honom varje dag så det gör ont i själen.... eller Jag har haft en tuff helg. Vissa saker har varit jättebra, men jag saknar att skratta mer och igår var jag osams med min partner hela dagen och vi till och med somnade osams....

Samtidigt. Jag ska välja mina tillfällen, mina strider. Jag tänker inte ta till mig av andras skitsnack, utifrån fördomar och förutfattade meningar och värderingar jag inte håller med om. Jag tänker sluta förklara för personer som inte lyssnar, inte bryr sig och inte vill höra.

Jaha ja, så du ska bli en sådan där soctant, som blir hotad och måste träffa äckliga människor hela dagarna....Vet du egentligen vad en socionom gör? Nej, det låter inte så. Det du ser är den lilla lilla biten som är din fördom om yrket. Visst kan det finnas sanningar i fördomen men det finns så mycket mer och det är komplext.

Så, nu har den här kvinnan fått nog. Nu räcker det. Jag har andra saker att ta mig an!

Samtal, grönt te och meditation - välkommen hösten

I går tog jag ett beslut, många saker har tagit sin plats och sin roll för att komma dit. Det har varit ett år med mycket berg och dalbana och det lär vara så i mitt liv, men nu har jag samlat på mig ett gäng pusselbitar som skapar ett mönster så jag har kunnat sätta ihop dem.

Universum har kommit med sina små blänkare, visst har det tagit tid att se dem men nu är jag äntligen tillräckligt närvarande och tydligen redo att ta dem till mig.

Jag hade en tung dag i söndags, men den ledde vidare till att ta mitt beslut på måndag morgon, det beslutet tänker jag hålla fast vid nu och jag har lagt upp en plan. Några enkla steg på vägen är att välja sina strider, att tänkta till kring när jag är personlig eller privat (och professionell), att sluta vara på tvären när jag var ärliga goda råd, att inte tokspringa åt alla håll utan låta saker och ting ta sin tid. Medvetna val. Tydlighet i mig själv och mot min omgivning.

Idag har det varit en len, god dag och klockan är inte ens två än. Jag har haft ett givande varmt långt samtal med klargörande efter klargörande, jag har mediterat och fått till möten jag längtat, jag värmer mig med grönt te i höstkylan som ätit sig in i huset vid det här laget.

Nu väntar en stunds studier och en långpromenad för frisk luft och rensa hjärnan innan jag hämtar lillprinsen min. Härliga tisdag med gråa höstvindar. Jag tänker klä mig smart och fortsätta njuta resten av denna dag!

HT-13

Höstens termin har börjat. Min sista termin på sopis (socialhögskolan, sthlms universitet). Jag brottas rejält med mig själv. Dels en ny sammansättning på det viset att någon klass finns det inte kvar på masterkursnivå. Här utgår vi mer ifrån intressanta kurser utifrån vissa begränsningar. Jag känner mig ensam och sårbar... Det kommer att ordna sig och jag kommer att ta mig igenom dessa fyra kurser men det känns i nuläget tungt trögt och ensamt. 

Parallellt med att närma sig min examen till socionom har jag sagt upp mig från arbetet jag är tjänstledig från. Pratat med min chef där och vi delar uppfattning. 

Dessutom har jag sökt mitt första arbete som socionom. Långsökt men varför inte... Jag kommer att söka de arbeten jag hittar som tilltalar mig, från nu och framåt. Min nya arbetsroll får forma sig allt efter vägen jag väljer att gå. Inklusive stunder av tvivel och tveksamhet. 

Jag kommer att söka några intressanta fristående kurser till våren. För min skull, för att jag kan och för att det intresserar mig. Så sysselsättning kommer jag att ha, oavsett. 

ett aktivt liv

Jag har valt ett aktivt liv. Det blir tydligare och tydligare. Tränat har jag gjort, mer eller mindre, olika perioder i livet. Nu har det blivit mer en del av mitt liv och det är jag glad över och jag tänker behålla det så. Jag gick omkring och plockade här hemma inför kvällens gäster. Träningskläder på tork på köksstolen, five fingers i hallen, racer under trappan, yogamattor, TRX, Triathlon för dig boken, yoga DVDs, våtdräkten packad i ryggan i vardagsrummet...

Det glädjer mig att även maken har hakat på, han smyger sig in på en mer aktiv bana.... Dels instruerar han i arbetet sen ett tag tillbaka, men han tar cykeln till jobbet då och då och han har börjat med löpning i år och till och med anmält sig till ett lopp. Idag funderade han till och med på att pröva min våtdräkt så vem vet hur det här slutar.....

Jag njuter av att känna kroppen jobba, friheten i att ge sig ut på racern och cykla sig riktigt trött, studsa runt på ett roligt pass på gymmet, ge mig ut i skogen på en löprunda. Har du testat?