till kvällen; bubbel & sällskap

Lördag, en vecka till semestern börjar på riktigt. Norrland och Gotland hägrar. Lycka. De två ställen jag trivs allra bäst på i Sverige hittills, förutom i mitt eget hemförstås.
Jag har tre arbetspass kvar varav en är natten. Så torsdag kl 10.00 går jag på semester egentligen.

Vad som mer hägrar är Vansbrosimningen, halva alltså. För närvarande 16 grader i vattnet, definitivt bättre än 14, men låt oss ändå hoppas att garderna stiger lite till. Våtdräkten är inköpt, men inte prövad i vatten än. Vilket starkt rekommenderas fast ja, nu blir det som det blir.

Men först och främst. Idag är det lördag. Jag gick av jobbet 10 i morse efter en halvtaskig natt. Jag har powernapat hemma. Nu ska jag äta en bit mat och ladda inför lite gäster ikväll och bubbel och skratt och kanske lite sällskapsspel om jag har tur!

Mammahighlights från Resan

Mamma sparar pinnar och paraplyer. Bäst är pinnarna, som kommer med Dry Martini i de ”fina” barerna. Hon fick ihop  tre fyra pinnar samt fyra paraplyer från mina lyxdrinkar.

När jag gick och tränade lämnade jag mamma vid pool baren och hämtade upp henne när jag var klar. En drya och en öl senare.

Jag förstår precis varifrån mitt humör kommer och ibland är det faktiskt till och med mildare än morsans. Så enkelt är det. Mamsen är skönt galen emellanåt och ja, jag vet, jag har ärvt det. Alla gånger. Lägg där till pappa…. Ja, då har du mig.

Mamma följer mig, eller som hon själv säger ”tar rygg” på mig. Jag hittar, jag har koll på kortet, jag har koll på mamsen. Det är bra. Mamma måste kissa minst dubbelt så ofta som jag (ja även nummer två också) och ja, när man är dubbelt så gammal så tar saker längre tid, med all rätt.

Vid middagsbordet en kväll:
Jag: I am full! (Jag hade ätit typ en förrätt, en sallad, två varmrätter och två efterrätter, OCH Michael var galet nöjd eftersom jag åt en rätt mer än honom).
Mamma – med svensk brytning: my daughter has drink too much…
Varvid de andra skrattar högt när jag förklarar att ”Full” på svenska betyder just full (drunk).

Mamma leder på svordomslistan, med hästlängder. (Jag har iofs ärligt talat svurit ovanligt lite).

Mamma sjungandes opera-style ”jag ska gå och pinka” (ett antal gånger, springer in på toaletten, sticker ut huvudet igen och opera-style) ”hoppas jag hinner”….

Ja, det var några av resans tillfällen värda att minnas! Kram på dig mamsen.

Födelsedagen

Igår firade jag min 36e födelsedag. Firade och firade kanske var att ta i. Jag hade egentligen ingenting direkt bestämt, men jag hade en av de bättre dagarna på länge. Jag och Leo hade precis börjat småvakna och mysa tillsammans i sängen när mina fina tjejer kom upp med paket och sång. Mina tre knoddisar, på gott humör, på ”min” morgon. Jag fick ett värmeunderlägg från Lovisa och en träskål från Sara. Skapande från träslöjden.

När jag kom ner till köket väntade en påse finchokladpraliner och ett roligt grattiskort från maken (har inte möjlighet att fota det nu, men får göra det vid ett senare tillfälle). Dessutom, sol strålandes från en härligt blå himmel. Det har jag inte sett mycket av här hemma så det gjorde mig extra glad. Jag hade lovat tjejerna att besöka utomhusbassängerna också, vilket vi gjorde efter lämning på dagis samt frukost.

Dryga två timmar vid bassängerna, något kallt i luften men varmt i vattnet. Väl lite torkad i solen så var det rätt skönt att ligga där och läsa samt låta solen värma huden. Jag njöt i fulla drag.

Hämtade Leo tidigt, redan vid 12, för han och jag var bjudna till grannen P12 på lunch. Han fick leka med hennes dotter Ellinor. De hade mysigt och jag njöt av tonfiskmacka samt jordgubbar.

När maken kom hem fick jag rosor, dessutom blombud från Pyret, två grattiskort med posten, ett antal grattis över FB. Jag kände mig helt enkelt sedd och värdefull. Det var gött. SMS också förstås, mail och förstås en del samtal. Bland annat var det ett samtal som gladde mig mer än andra, det var lite oväntat men trevligt och saker som sades kändes rent ut sagt grymt bra!

Som fördrink drack jag och maken champagne i solen. Till middag hade jag beställt grillad oxfilé som serverades med grekisk sallad. Efterrätten blev en blåbärskaka med kokostosca. Mamma kom över och åt middag och drack lite rött med oss.

Jag var galet trött på kvällen och maken och jag dök i säng strax efter barnen, typ redan vid 22-tiden. Fast det gjorde inte så mycket eftersom vi båda skulle upp och jobba dagen efter.

Jag hade inte några större förväntningar på min födelsedag och det blev en av de bästa födelsedagarna. Det är ett gott betyg, och kanske är det så att det är en av hemligheterna. Att inte ha för höga förväntningar. En önskan om ett glas bubbel eller två, samt en vis maträtt. Ens närmaste familj närvarande. Det räcker långt. Visst finns det små önskningar som kunde lyft dagen ännu mer, men så är det väl alltid….

Några foton från kryssningen

Titanic-känsla, klasssk musik varje kväll, Inklusive operasång denna gång.

En av de vackra detaljerna på byggnader i Genoa.

MSC Splendida - vårt hem i en veckas tid

En liten del av den fantastiska, fortfarande växande, La Sagrada Familia Barcelona.

Beachen Hammamett, Tunisien, sisådär 38° i skuggan

många färggranna blommor bland Tunisiens i övrigt ganska trista fasader

en del av Messina, Sicilien

jaha ja

Tillbaka hemma, lite arbete, mina tjejer på heltid i en dryg månad (inkl semester).
Så sakta kom vardagen, funderingarna, känslan i kroppen tillbaka.
Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra med mig själv precis just nu. Jag skulle behöva en kickstart, men började med röda veckan istället. En rätt svår kombination om du frågar mig.

Jag tänker mig vara lite kreativ i alla fall. Jag ska välja ut foton från resan att lägga upp här. Jag ska fortsätta fotografera. Jag ska dra igång träningen på hemmaplan. Jag ska njuta min sommar.

Hemma

Efter en dags resa, lämnade fartyget vid halv nio nio på morgonen, klev innanför dörren hemma i Torplyckan åtta på kvällen, så var jag äntligen där jag hör hemma. Min midsommarfton 2012.
Försenad sill-lunch, en glad son och en lycklig make, kvällen var gjord.

En midsommardag kvar i bubblan. Hemma. Lugn. Kärlek. Samtal.

Söndag. Verkligheten börjar pocka på. Mina älskade tjejer är hemma igen - för en hel månad. Funderar på vad jag önskar, vad jag vill, vad jag ska....

Två veckors "vardag" - fast ändå inte vardag - väntar. Därefter semester i fyra veckor.

medelhavskryssning - dag 7

Idag har varit kryssningens sista dag. Eller ja, det beror på hur man ser på det. Vi är kvar på båten tills imorgon klockan halv nio. Vi hinner äta frukost här ombord, men sen är det dags att kliva av. Vi har precis placerat allt bagage utom handbagaget utanför hyttens dörr och hoppas innerligt att personalen tar dem och ingen annan.

Idag klev vi upp tidigt igen. Redan vid sju tror jag klockan ringde. Frukost och sen samling för dagens city tour i Messina, Sicilien.

Vår sightseeing var riktigt bra tycker jag, trots två språk (franska och engelska). Bland annat fick vi se sjöar där det odlades musslor. Fiskarna köpte en bit av sjön att odla på. Vi var på en utsiktspunkt med möjlighet att fotografera.
I Messina var husen färgglada, vilket jag gillar skarpt. Till skillnad mot Tunisien och Malta där allt kändes stenvitt/beige/sandfärgat. I Messina fanns det färg på fönsterluckor och hus. Dessutom en hel del grönt på alla balkonger. Det var lite blåsigt vilket uppskattades för det var varmt, 34 grader i skuggan, vilket guiden sa vanligtvis inte kommer förrän i augusti.
Blandat med de ”fina” husen fanns förstås de övergivna, ”husliken”. Fascinerande nog vägg i vägg bara sådär slumpartat.

Trafiken var vild. Mycket tutande, parkeringar hur som helst, trånga gator och det verkar inte vara direkt vanligt att använda bälta varken på barn eller vuxna.

Vi avslutade vår tur med ett besök i katedralen och tillhörande museum. Guidad tur. Uppskattat av mig. Vilken fantastiskt vacker katedral och vilka grejer de hade på museumet. Häftigt! Vi fick också uppleva den astronomiska klockans ”uppträdande” vid 12 på dagen. Senast jag såg det var i Prag på en weekend med maken m fl.

Väl tillbaka på båten tog vi lunch innan vi klädde om och tog oss upp till soldäck. Där tillbringade vi två tre timmar för att ta till vara på solen till sista droppen.

Väl till hytten igen hade vi fått information angående morgondagens avstigning, samt att vi tog en bira och fräschade upp oss innan middagen.

Middagen avnjöts i det goda sällskapet av tyskan och det engelska paret. Så trevligt!  En drink för mig och mamma efteråt, sen till hytten för att packa ihop våra saker och ja, där började dagens story…. Bagaget är ställt utanför dörren. Imorgon bär det av hemåt. En längre stund på Roms flygplats, tror vi. Fast det innebär tid för shopping. Sen en mellanlandning i Frankfurt innan vi kliver av på Arlanda och tar raggarVolvon hemåt!

medelhavskryssning - dag 6

Tiden den går. Ganska fort på något knasigt vis fast ändå inte. Idag har jag varit snäppet irriterad. Jag tror att det är min rastlösa sida och det att jag känner mig låst i att inte kunna ringa eller använda internet som jag vill och en av de saker jag skarpt ogillar är att känna mig begränsad eller låst. Så det har påverkat mitt humör dagen till ära. Dessutom känns det lite som om mamsen också varit ur fas med tanke på vissa kommentarer. Det kan också vara så att värmen påverkar oss, det har varit galet varmt idag igen, snäppet under Tunisien men inte mycket.

Malta har varit dagens stopp. Idag har varit shoppingdagen hittills. Jag hade lovat att köpa en souvenir till maken och det har jag gjort. Även present till tjejerna har inhandlats. Allt i Malta.

Vi hade bestämt oss för att ta en egen runda idag. Vi klev av båten, slogs av värmen, köpte hop-on-and-off-buss-biljett och drog iväg. Vi klev av i Mdina och besökte ”the silent city”. Det var vackert. Vi besökte katedralen, som var väldigt vacker. När vi var klara med Mdina drog vi tillbaka till båten för det var så satans varmt så vi pallade helt enkelt inte med att vara ute.

Malta verkar vara förtjusta i häst och vagn har vi konstaterat i alla fall. För det var häst och vagn ekipage överallt. Jag tycket i och för sig mest synd om hästarna i värmen, men men….

Innan vi klev på båten igen besökte vi tax and duty free affären och blev glatt överraskade av vissa priser. Mamma storhandlade och jag var aningen mer sparsam skulle man kunna säga. Men vem vet, det är en ny dag imorgon….

Efter en tur på lunchbuffén besökte vi soldäck en vända. Men det var fortfarande galet varmt trots att klockan var tre, så vi badade och solade en kort stund. Sen la sig mamsen i skuggan för att läsa och jag drog till gymmet och tränade istället.

Middagen tillbringades i gott sällskap igen, Sabrina, Michael och Naomi. Skratt och glada tillrop. Ett antal rätter (jag åt risotto, fisk/skaldjur, ost, frukt, italienska delikatesser) en flaska rosa bubbel och galet mätt senare blev det en drink att ta med till hytten.

Nu sitter vi här. Mamma löser de korsord jag inte klarat, jag skriver min blogg och snart ska vi sussa. Nu har vi två tidiga mornar kvar.

Intervju med mamsen – halvvägs på medelhavskryssningen 18 juni kl 21.40

Vad är det bästa hittills?
Oj, det var en svår fråga. Det bästa hittills är sällskapet vid bordet. De vi sitter ihop med när vi äter. Inklusive dig naturligtvis!

Vad är det sämsta?
Man har inte hunnit uppleva så mycket saker än så länge. Det sämsta är alla människor som springer och fotograferar framför näsan på en.

Vilken utflykt har varit bäst än så länge? Genoa eller Barcelona?
Har vi varit på utflykt i Barcelona….. Barcelona tyckte jag. *skratt*

Kan du sova gott?
Ja!

Vad tycker du om maten?
(Gör alla sorters olika miner…..) Jag är inte imponerad direkt. Sådär!

Servicen?
Servicen är bra!

Uppfyller kryssninge hittills dina förväntningar?
Ja det måste jag väl säga hittills får jag väl säga, sen får vi väl se imorgon, det vet man aldrig.

Vad har varit det roligaste tillfället hittills?
Vilken svår fråga….. De vi sitter vid middagsbordet med är roliga och trevliga, Även om jag inte är så bra på engelska så fattar de vad jag säger.  Naturligtvis pinnen i drinken, den roligaste pinnen jag varit med om. Jag hoppas jag får mera pinnar….

Andra intryck?
Återkommer imorgon…… Guiden i Barcelona var bra! Det var det mest positiva, han var allround och kunde prata vettig engelska.

medelhavskryssning - dag 5

Imorse gick vi upp tidigt. Till råga på allt vaknade jag före klockan ringde, så jag var uppe redan vid 6. Dagen ägnades åt Afrikas nordöstra del, Tunisien, i hamn vid La Goulette. Frukosten förtärde vi i restaurangen innan det var mötesdags för dagen tur.

Beach Club, Hammamet. En heldagsutflykt. Vi åkte från hamnen cirka halv nio eller strax innan och kom tillbaka strax efter fem. Vi hade en busstur på en och en halv timme på vägen dit, eftersom vi körde via huvudstaden Tunis på vägen, sen tog det en timme på vägen tillbaka. Under bussfärden hade vi en guide som i stort sett pratade konstant. På tre olika språk. Om vartannat. Engelska, italienska, franska. Vi har nu lärt oss massor om ”my country” Tunisien. Inte för att jag kommer att komma ihåg allt, men han berättade bland annat om storlek på landet, grannländer, religion, medellivslängd, pension, skolgång, omskärelse, , väder, årstider, hur länge barnen bor kvar hemma, giftermål, frukt, mat… Det är vad jag spontant kommer ihåg. Dessutom upprepade han allt minst två gånger.

Klimatet var varmt, herre jösses. Det jag kan komma i närheten av att själv ha upplevt tidigare är Thailand. Galet varmt.
Vi tillbringade vår dag på ett lyxhotell (femstjärnigt) i Hammamet. Det var flera hotell i området, de flesta färdigställda, andra under uppbyggnad. Vi hade hotellområdet helt för oss själva. Det innebar poolområde, egen del på sandstranden. Så äntligen har jag badat i det klara havet, varma havet. Kunde inte låta bli att tänka på kontrasten att jag om dryga två veckor ska simma i Vansbros älv istället….där det var 14 grader sist jag kollade. Nåja. Det var ljuvligt att få bada i havet, ligga på en solstol under parasollet på stranden, äta en lunchbuffé, bada i poolen. Varva ner, läsa, lösa lite korsord, njuta av livet! Lyckades äntligen ta mig igenom bok 1 (av 3) som jag tagit med mig, samt börja på nr 2.

Väl hemma igen, det vill säga på båten, svidade vi om och tog en fördrink (bira) innan det var dags för middag. Tiden går så fort så det är helt galet, jag fattar inte hur dagarna kan gå så fort…. Vid middagssittningen var vår tyska Sabrina på plats, men det brittiska paret närvarade inte. Vi tre hade i alla fall väldigt trevligt. Jag åt en förrätt, en soppa och två varmrätter. Jag vet, det låter galet mycket och ja det är mer än vad jag brukar äta, MEN portionerna är relativt små till min ursäkt. Till efterrätt färsk frukt.

Så mycket frukt som jag ätit denna resa har jag inte ätit på flera år tror jag. Så gott så! Bara för lat hemma. Så mycket klassisk musik som jag hört har jag inte gjort någonsin tidigare i livet heller och det lär bli svårt att slå.

Efter middagen tog vi en drink i baren. Alltså en av det stora antalet barnen som finns ombord. Jag tror inte vi sett allt än, vi upptäcker nya saker dagligen. Jag frågade en av servitörerna, som vi nu sett varenda kväll, hur länge och hur mycket jobbar de egentligen? Han hade jobbat minst 11 timmars dagar. De jobbar 9 månader i sträck….. Det du! Undra på att de kan se lite trötta ut vissa dagar.

Ps! Den här kräftan är ännu mer kokt idag, jag tror inte man kan bli mer kokt än vad kräftan är just nu…. Fastän kräftan tyckte att hon tog det försiktigt.  Hon är tydligen obildbar.

Medelhavskryssning - dag 4 - At Sea

Idag är det måndag har jag bestämt för mig. Vi har tillbringat dagen till havs. Igår kring sju åtta på kvällen lämnade vi Barcelonas hamn och imorgon bitti kommer vi till en hamn i Tunisien.

Dagen har gått fortare än förväntat. Vi lyxade som skrivit till det med frukost på rummet. Det var år och dagar sen jag åt frukost i sängen känns det som (sorry maken, möjligen har du bjudit mig någon födelsedagsmorgon eller så). Däremot kunde inte allt gottis beställas, men vi ville ändå testa. Det kändes enormt lyxigt.

Efter frukosten tog vi oss an soldäck. Vi var uppe strax före 10 på däck 18 så vi hade inga problem att hitta bra platser. Vi var där i knappa tre timmar. Pratade, solade, duschade, läste, drack en cola. Det blåste svalkande, men förrädiska vindar. Så ja, nu är jag inte bara stjärntecken kräfta, utan även kokt kräfta på vissa delar av kroppen. Jag överväger starkt att skaffa en sollotion med högre faktor till morgondagen. Kan vara säkrast så.
Jag har äntligen kommit en bra bit i min bok, jag tog med tre för säkerhets skull. De första tre ”Sookie Stackhouse Novels” och jag vill inte komma hem utan att ha läst ut en enda, då har jag verkligen släpat i onödan. Jag kommer garanterat hinna läsa ut den första och börja på den andra i alla fall.

Lunchen blev buffé. Lätt skolmatsal känsla med hög volym men helt ok mat. I alla fall delar av den. Jag är fascinerad över hur mycket vissa människor kan stoppa i ansiktet, tallrik efter tallrik med fett och godsaker.

När lunchen landat blev det träning för min del. Så ljuvligt. Jag mår, som alltid, bra av att träna. Även här. Speciellt när det känns som om jag äter hela tiden och dessutom ligger stilla i solen. I och för sig har vi promenerat en del på sigtseeing turerna, men ändå. Träningen var ljuvlig. Dessutom en stund för mig själv att hinna ladda på. Komma ner. Mamma hade jag placerat vid poolbaren med sin bok och jag letade rätt på henne efter att jag var klar.

Afternoon tea och en bira innan hytten för att göra oss fina inför kvällen.
Kvällen till ära ”Captain Dinner” så naglar målades, klänningar kläddes på. Så stiliga så. ”Welcome Drink” dessutom, två var för vår del. ”Sparkling wine”, ja jag vet. Det går rakt upp i huvudet, men ack så gott.

Vår middag var lika trevlig som vanligt. Vårt sällskap, det brittiska paret och den tyska kvinna. Vi kunde inte ha det bättre tror jag. Trevliga, roliga och som skrivet dessutom roligt att använda sin engelska. Jag gillar att prata engelska, synd att jag inte får göra det oftare bara. J Mamma charmade engelsmannen av stolen ikväll också.  I sitt esse. Härliga tider!

Så nu, en drink innan det är dags att nanna kudde. Imorgon ska vi troligen upp tidigt…. Bilder kommer senare.

Ciao!

Medelhavskryssning - dag 3

Dagvilla är vi, jag måste hela tiden tänka till vilken veckodag det är. Det är i och för sig ett gott tecken med tanke på att ett av mina mål var att få varva ner och slappna av på semestern. Det är förstås jag som har ansvaret för att boka utflykter och jag pratar aningen mer engelska än mamma, fast det gör inget. Jag gillar det, det är mitt lilla kontrollbehov som gör sig påmint.

Jag hade tänkt träna denna morgon, men jag var helt enkelt för trött. Jag prioriterade att sova lite längre istället och det gjorde vi. Snopet nog var klockan redan kring 9 när vi klev upp. Det blev nästan lite bråttom för oss eftersom frukosten stängde halv tio.

Frukostmenyn består av en massa alternativ, du beställer själv precis så många alternativ du vill. Det finns till exempel yoghurt, flera sorters flingor, mjölk, te, kaffe, varm choklad, flera sorters bröd, marmelad, honung, smör, ost, salami, ägg i olika former, bacon med mycket mera.

Efter frukosten kilade vi upp på soldäck. Vi hade fått tips om att allra högst upp var det ”no minors”. Det passade oss bra. Däck 18. En och en halv timmes solande med lite svalkande dusch/bubbelbad.

Lunchen valde vi att inta på restaurang istället för buffé. Vi anade att det skulle vara hysteriskt på buffén (vilket vi fick bekräftat senare) så tack och lov hann vi få in mat och äta på 30 minuter, därefter var det samling vid teatern för vår utflykt. Tyvärr blev ”beach tour” inställd, så vi tog en city tour istället. Barcelona var staden dagen bjöd på.

Vi åkte buss och tittade på några sevärdheter. Vår guide hade ett bra engelsk uttal som var betydligt mycket lättare att förstå än Genoas. Vi tittade bland annat på Barcelonas katedral, The Sagrada Familia (en enorm och vacker byggnad med vackra skulpturer, dessutom under uppbyggnad fast den äldsta fasaden är från medeltiden). Vi besökte även ”Spanish Village”, en uppbyggd by med exempel på spanska hus utseende. Vi åkte även förbi arenan där OS hölls 1992.
Nackdelen med turen var barnen på bussen. Barn i alla ära, jag älskar mina barn, men jag hade inte tagit med dem på denna typ av resa. Enormt irriterande för omgivningen som försöker lyssna på guiden.
Vädret var ljuvligt och riktigt hett. Fantastiskt. Sen att det råkade spöregna hemma i Svedala gör inte saken sämre.

Vi var inte tillbaka på båten förrän cirka halv sex. En timme till middags-sittningen. Jag passade på att prata med maken och lilleman en sväng. Mamma tog det lugnt en stund.

Middagen sällskapade vi med det brittiska paret igen. Det är ganska fascinerande vad man kan få reda på vid ett middagssamtal med ett okänt par. Han, Michael, snarkar bara när han är full. De bor vid kusten en bit söder om London. Han gillar att äta, mycket och gärna. Han har jobbat på ett kryssningsfartyg för länge sen men arbetar numer i resebranschen. Hans bror är gift med en Italienska och bor i Rom. De har inga barn. Ja, det var några exempel.  Michael och Naomi är i alla fall jättetrevliga och det är roligt att prata engelska, speciellt när man får beröm för det.

Efter middagen valde jag att träna. Letade mig fram till gymmet. Wow, vilket fint gym. En mängd styrkemaskiner, löpband, crosstrainer, träningscyklar, lösa vikter. Fräscht och städat, som båten i övrigt. Jag är så nöjd med min träning, med utsikt över havet. Imorgon blir det nya tag. Kvällen till ära ägnades åt konditionsträning, må hända blir det styrka imorgon.

Efter duschen blev det en drink i en av barerna. Vanemänniskor är vi redan och dessutom glömska. Vi hade bestämt att gå till en annan bar men hamnade på den gamla vanliga. Som tur är byter vi platser i alla fall, annars hade jag blivit mörkrädd. Jag tog två drinkar. En för mig klassisk mojito, sen testade jag en ny som kallades B.B.C. My god. Mums filibabba! Jag kan absolut tänka mig att tvinga i mig en sådan igen.

Vips så var klockan redan över midnatt. Vi bestämde oss för att testa frukost på hytten till morgondagen så beställning hängdes upp utanför dörren.
Imorgon väntar nya äventyr, at sea hela dagen.
Faktiskt så känns havet av mer än hittills. Det vaggar lite lagom sådär, så det lär inte bli problem för den här damen att somna!

Medelhavskryssning - dag 2

Först och främst, rätt dålig uppkoppling såhär via sattelit, så bilder får komma senare!!!

Jag valde frivilligt att kliva upp vid halv sju, eller strax efter. Jag vaknade först på riktigt strax efter 05 och trodde att det var dags att gå upp. Men lyckades somna om och sov såklart för gott när klockan ringde. Masade mig upp, letade reda på kläder och gav mig upp till deck 14 för jogging i 30 min. Ljumma vindar, en uppstigande sol, Italienska fastlandet på håll. Lyxkänsla och ack så härligt. Till hytten. Väckte mamma. Dusch för oss båda. Kläder på. Frukost! Te, juice, yoghurt, flingor, frukt valdes. Det fanns en hel del att välja på från menyn.

Kvart i nio samlades vi för utflykt. Jag och mamma valde utflykten ”Historical Centre” i Genoa. Det innebar en samlad äkta turistbunt av människor som fraktades med båt till en annan del av hamnen. Där mötte vi vår guide som pratade spanska samt engelska. Minus: hon väntade inte tills alla var samlade innan hon började prata. Plus: hon artikulerade engelskan bra. Vi fick bland annat veta att Genoa hade de första skyskraporna. På grund av att de hade platsbrist, det fanns helt enkelt inte möjlighet att bygga ut längs med marken utan det var på höjden som gällde.  I övrigt såg vi en del palats, från 1500-talet med vackra målningar. Vi besökte också en vacker åldrig katedral, verkligen respektingivande. Det ingick också ”lunch”. Jag skriver ”lunch” för att det var rent av ljug i broschyren. Det var provsmakning av bröd samt röror så som pesto, tomatsås med flera. Höjdpunkten om du frågar mig var peston, asgod. Samt förstås det vita vinet som vi fick smaka ett par glas av. Värmen var påträngande. Jag passade på att köpa mig en solhatt också. Hade totalt missat ta med mig keps, vilket jag VET att jag behöver för att skydda ansiktet mot solen.

Väl tillbaka på vår stora kryssningsbåt mellanlandade vi i hytten innan vi bestämde oss för att leta reda på ett ställe med kaffe och någonting att äta. Vi lokaliserade en buffé som fortfarande serverade lunch så det blev helt enkelt en hög med mat, inklusive kaffe/te och bakelse. Väl tillbaka på hytten tog vi på badkläderna och gick upp till soldäck och letade reda på varsin solstol. Solade, doppade oss i bassängen i aktern, solade, doppade oss i bassängen. Sen kilade vi ner till hytten för lite ombyte och uppfräschning. Så blev det lite utsikt över hamnen när vi lämnade vid femtiden. Så gick vi ner till en av barerna och tog oss en fördrink. Jag introducerade mamsen till mojito. MUMS!

Middag. Den här gången var vi inte ensamma vid vårt bord som vi var dagen innan. Vi fick sällskap av en ung dam från Hamburg (minns inte hennes namn för stunden) samt ett par från England, Michael & Naomi. Mycket trevligt. Jag fick snopet nog beröm för min engelska. Den engelska herren var riktigt trevlig, jag fick chansen att skratta och använda mig av min egen humor. Vilket uppskattades. Idag åt vi inte två rätters, det visade sig att man kan äta precis hur många rätter man vill. Så, dagen till ära valde jag en förrätt med mozarella, en varmrätt risotto, en efterrätt frukt samt en efterrätt glass som råkade vara kokos och som råkade inte slinka ner hela eftersom jag var så mätt.

På vägen tillbaka mot hytten stannade vi till vid baren och tog varsitt glas bubbel och där efter varsin drink. Skratt jadå. Eftersom mamma hade en så vacker drinkpinne i sin drink och den skulle minsann sparas. ”Jag ska ta kort på din pinne ”sa jag och mamma bryter ihop av skratt. I hennes värld, från när hon var ung, var ”pinne” helt enkelt en snopp. Sen spann vi vidare på den en stund och skrattade så vi fick ont i magen.

Väl i hytt, en liten koll i minibaren och ja, nu sitter jag här. Ölen är slut. Jag ska alldeles strax sussa sött. Imorgon bitti är det dags att le och kliva ur sängen och göra nytta innan en ny destination väntar…..

medelhavskryssning - dag 1

Kvart över fyra, alltså 04:15, ringde min klocka. Efter fyra timmar sömn. Ändå glad i hågen och snabbt uppe, troligen resfebern som gjorde sitt. Stoppade in en och en halv macka i ansiktet, ett glas juice, packade raggarvolvon, mot mamma. Plockade upp henne vid 05 för vidare färd mot Arlanda. Långtidsparkeringen, antecknade exakt var vi parkerade så vi har en chans att hitta tillbaka.

Där blev vi aningens lack. Dålig eller otydlig information, eller bara två helt oerfarna resenärer, det vete katten. I alla fall fick vi fel, stod i kön, fick gå ur kön, checka in i automaten, börja om längst bak i kön. Sucka! Tog fel på nästa kö också, fick gå tillbaka, säkerhetskontroll…. Till sist inne på taxfree området, shoppade varsin ask kroppssmör a la BodyShop. Toalett jakt förstås. Jag insåg snabbt att mamma behöver gå på toa minst dubbelt så ofta som jag.

Sen gick vi bara lite åt fel håll innan vi hittade vår gate. I närheten av denna passade vi på att ta en fika. Jag tog en smoothie, mamsen kaffe och muffins.
På planet för att ta oss till München. En rågmacka på planet, samt te och vatten. Helt ok flight. Bara lite obehagskänsla i vissa flygplanssituationer, trots mamma som kom med alla möjliga katastroftänkande idéer. På slutet av flygturen tog jag en liten nap. Riktigt trött började jag bli.

Mellanlandningen gick väl ganska bra tycker jag. Mamma visade sig vara värsta globetrottern, massor med tyska ord sprutade ur munnen, samt översättningar på allt och inget. Vi gick bara lite fel – igen. Faktiskt mindre fel än innan åtminstone. Vi letade oss fram till vår gate och gjorde en favorit i repris. Det vill säga vi satte oss ner och tog en paus och eftersom klockan var i alla fall halv elva så blev det varsin bira och vatten. Så gick bussen ut till planet, ett litet jäkla plan i tema grönt/ljusblå. AirDolimito. Säten, flygvärdinnornas kläder, muggar, vingens yttersta kant. Hemska mackor serverades, men god bira. Fast tyvärr hann jag inte gå på toa, kom precis lagom till ett ”no no, we are landing”.
I planet mellan München och Rom flög vi över Alperna, som fortfarande hade snö kvar på topparna. Otroligt vackert!

På flygplats Rom. Toa. Bagagevänt. Vänt på reseguide, vänt 40 min på buss, sen en knapp timmes färd mot hamnen Civitavecchia. Till jätteskeppet. Wooohoooo!

Deck 5 bor vi på, deck 5 av 18. Med fönster mot vattnet och aningen större hytt än andra. Så skönt. Dubbelsäng, soffa, tv och badrum. Vi klagar inte. Vad vi däremot klagar på är dålig information kring tider, mat, utflykter men efter ett antal frågor så fick vi koll på läget. Vi var ombord vid ca halv fem, 12 timmar efter att jag åkte hemifrån, ungefär.

Kvällen ägnades åt besök i baren, inklusive livemusik och riktiga galatrappor, i min värld ganska titanic (ja, jag har nyligen sett filmen). Tvårätters middag i en av restaurangerna, kikat runt för att jag skulle hitta till joggingtrack, letat i shopar efter vatten vilket vi inte fann (får handlas i land verkar det som). Fantastiskt ljumma vindar, en härlig fuktighet i luften. Öl, vin, skål! Skratt och ja, sängen i ganska tidig timme!

Höstens praktikplats

Jag har varit på intervju och träffat min blivande praktikplats. De vill träffa sina praktikanter för en intervju innan, vilket jag tycker är sunt. Jag känner mig pirrig inför hösten. Jag kommer att vara på ett behandlingshem för ungdomar i åldern 14-20 år som har psykiska och psykosociala problem. Mitt första intryck efter att ha varit där och hälsat på är att det kommer att vara en lärorik, givande plats att praktisera på. Jag kommer högst troligt göra en djupdykning i mig själv och ta mig igenom berg och dalar. Jag var öppen med att jag är en känslomänniska, jag har med mig vissa upplevelser men jag har också arbetat en hel del med mig själv och är medveten om många av mina käpphästar.

Jag upplevde kvinnan jag träffade som trygg och jag har en känsla av att de är ett bra arbetsteam. Deras arbete innefattar mycket tid för spegling och reflektering vilket jag tror är enormt viktigt i det arbetet de utför. Jag som praktikant kommer mest att vara en del av det kollegiala arbetet, det vill säga utan ansvar för ungdomarna, men ändå närvarande i det som sker. En chans att kunna observera och reflektera över mycket.

Kort och gott, jag har en bra känsla för höstens praktik. Jag tycker att arbetstiderna låter kanon. Jag kommer att få insyn i en verksamhet som skulle kunna vara en potentiell arbetsplats i framtiden. Jag ser fram emot det!

Halvvättern

Så var det avklarat. Min och vapensysters första gemensamma utmaning, del 1 av 4 på halvklassikerns resa. Omgivna av en overklighetskänsla. Dels att äntligen få träffas IRL, men även att genomföra cyklingen i sig. Vi möttes upp på P Norr i Motala. Letade oss till Torget och vårt hotell. Checkade in, låste in cyklar. Åt middag. Pratade, pratade, pratade….. Så en liten snutt sömn, lätt nervösa och pirriga. Med värstingdiskot utanför fönstren.

Söndag morgon var det så dags. Upp i ottan för frukost på hotellet. Det lilla vi fick i oss i alla fall, ännu mer pirriga och nervösa men ändå taggade. På med alla cykelkläder, packa cykelväskor, ner mot starten.

08.12, startgrupp 7, hade vi. Smidig start, inte alls för många i fållan och så var vi iväg. På förhand hade vi redan gjort upp att stanna på alla depåer, det vill säga fyra stycken. Halvvägs till första depån stannade vi till och tog av oss regnjackorna, det var helt enkelt för varmt. Underställströjan var alldeles blöt. Vädret var rätt ostadigt skulle man kunna säga. Molnigt med rätt tunga moln i synfältet, men ändå trängde solen igenom och det var bitvis ganska kvavt. Småregn först vid ett tillfälle, senare spöregn med åskoväder inklusive hagel som vi tack och lov bara såg på marken men slapp få på oss. Vid regnet var det dessutom riktigt svalt i luften. Så, ja, allt väder man kan tänka sig förutom snö han vi uppleva. På depåstoppen klev vi av cyklarna, drack och åt. Det fanns vatten, sportdryck, saft, blåbärssoppa, vetebullar, saltgurka, banan. Ett och annat toabesök, vilket var bra med tanke på att vi inte var på väg att bli dehydrerade då. Depåstoppen var bra som delmål och de låg 33, 65, 106 samt 130 km från start.

Miljön var vacker. Jag njöt av doften i luften, de vackra färgerna på grönskan och utsikten över Vättern. Fina hus längs vägen. Vallmo, hundkex, rapsfält med mera. En bokskog. Jag kände mycket glädje under loppet. Förtjusta tjut för varje avklarad mil. Nöjd över att ha sällskap genom hela resan, även om vi inte kunde prata hela tiden.

Smärta? Jo då, det har jag också upplevt längs vägen. Först rejält ont i snippan. Vilket släppte efter första stoppet tack och lov. Nacken var mest problematisk, den började kännas av efter kanske tre mil och kändes in i mål efter det. Ländryggen var jag gråtfärdig över under de 7 mittenmilen, men det släppte mot slutet, det mesta i alla fall. Röven kändes av sista milen, men inte så farligt smärtsamt även om det gjorde ont precis efter sadelns form. Jag trodde att lår och vader skulle protestera längs med resan, men det gjorde de inte. Lite stumma mot slutet bara.

En mardrömsbacke och backar är min största motståndare. Jag gillar inte backar för jag är inte bra på backar. Den backen var hemsk, men vi klarade den och belöningen var en ännu längre nedförsbacke i vacker natur med utsikt över Vättern så det var värt det. Vad hade vi för val å andra sidan….
Stundvis ett riktigt jävla bra rull, då det kändes som om jag skulle kunna cykla i en evighet. Bra asfalt, äkta landsväg. Snacka om flow!

Dippar längs vägen fanns med. Fast inte lika djupa som vissa gånger jag tränat. Svordomar? Jo, några stycken, men färre än på en träningsrunda.

Känslan att rulla in sista km mot Motala och in mot målet, vilken seger. Vilken lycka. Fan vad bra vi varit!!!! Jag är så stolt!

Sidekicks, Pyrets fantastiska cykeltröja med troll och kossor på. Snyggaste jag sett. Själv lackade jag naglarna så de matchade cykeln, vilket jag tyckte var lite kul. Värsting smajl längs vägen, många hejarrop som lyfte gjorde resan lättare.

Är vi taggade på att göra om det igen? Oh yes. Vi har till och med pratat om att köra både halvvättern och hela nästa år…. Eller varför inte ett annat träningslopp innan, så som Siljan runt.

Hur kändes det efteråt, väl på hotellet med diplom i hand och mat i magen? För det första förstår jag precis varför det starkt rekommenderas att inte köra bil efter ett lopp av den här kalibern. Jag hade inte velat sätta mig bakom ratten. Stumma ben, rejält ömmande axlar och skulderblad. Trötthet i hela kroppen, såklart. Vi var noga med att fylla på längs med loppet, efter loppet och senare på kvällen. Jag kollade mitt blodsocker vid varje stopp samt under kvällen och lyckades hålla mig riktigt bra i det vilket kändes grymt bra.

Hur lång tid tog det?
Från starten, inklusive alla stopp vi gjorde, tog det 7 timmar och 16 minuter. Vi är riktigt nöjda med den tiden och trots att stoppen är medräknade landade vi på en km tid bara 20 sekunder över den vi legat på vid träning och ingen av oss hade cyklat en så lång sträcka i ett svep innan, utan snarare närmare halva sträckan som längst.

Trollträning

så heter "Gysings grubbel" i Runners World tidningen för juni 2012. En krönika som bland annat handlar om barfotaskor. Vad jag tog fasta på var ett annat stycke ur den krönikan, jag gillade följande formulering som jag garanterat ska försöka efterleva själv framöver

"Det var dags för ett brutalpass, ett riktigt elakt intervallpass, som jag älskar att hata. Det är ett intervallpass som gör ont att springa. Det är jobbigt att bara tänka på att springa det. Men känslan efteråt, när jag väl är hemma igen, är svårslagbar. Då går jag omkring som på moln, i den mån jag orkar gå omkring, och tycker att jag har varit så duktig."

Råddelirådd

Så är det dags att fara.
Allt är framställt i hallen. Det blir mer än vad man tror. Visst, jag ska bara vara borta två nätter och jag har inte tagit med mig mycket mer än utrustningen. Det är den som tar plats. Snart ska jag fylla bilen med cykel, pump, väska, rygga, handväska, hjälmen. Så bär det av, mot Motala.
Just nu känns det overkligt. Jag kan inte riktigt fatta att jag om några timmar ska få träffa min vapensyster och dessutom att vi bara om några timmar ska cykla en sträcka dubbelt så lång än vad vi någonsin cyklat själva i ett sträck hittills. Det är skräckblandad förtjusning. Ett pirr & fniss, samtidigt med ett jösses-hur-ska-detta-gå.

In i det sista råddas det dock. På vägen ska jag hämta upp min blivande 10 årings present. Kanske stannar till och handlar något litet mellis att äta i bilen också. Tror jag har allt jag behöver då. Om jag inte kommer på något mer....

Om en timme drar jag hemifrån. Iiiiiihhhhhh.......

Släktträff

Fredagen till ära, högklackat på, min systerdotters student!
Stora damen. Snacka om att åren går fort.
Vi åkte hela högen för att fira Ina, på hennes dag. Så häftigt. Gott att äta, så som smörgåstårta, bröd, ost & kex, frukt, rabarberpaj, choclate cheesecake. För min del vatten till, eftersom jag valde att köra, men för somliga andra fanns det både rött och vitt vin samt bira och så lite whisky, Baileys och säkert något mer jag missat.

Jag har träffat stora delar av min släkt ikväll, det är inte allt för ofta jag träffar dem, men Eriksson-genen är påtaglig. Det är liksom rätt så tydligt var jag kommer ifrån när man träffar dem.
Först slogs jag av hur gamla alla har blivit, ja faktiskt. De där gamla vanliga kisarna som jag brukar träffa vid högtider som rör just systerdotter. Det vill säga hennes släkt. Jösses, vad vissa av dem åldrats sen jag såg dem sist.
Förutom den detaljen träffade jag då delar av min släkt som jag inte träffar alltför ofta. Syster i sig, systerdotter. Dem är väl de jag träffar mest. Sen tillkom ett stycke bror, fyra stycken brorsbarn varav två med respektive. Kul att se dem, kul att prata med dem. Det kändes på något vis hemma, fast ändå så avlägset.

Viktigast av allt, GRATTIS till Ina! Hon är en riktigt cool brud med en tydligt stolt mor & far! För att inte tala om moster förstås..... ;)

nörd?!

Var går gränsen till nörd egentligen.... Jag är nog på gränsen, ibland lite över, ibland en bit ifrån. Ja, det gäller träning förstås. Igen. Träning träning träning. Det är mycket av mitt fokus nu och lär så vara. Pratade till och med om en ny typ av utmaning med väninnan senast igår, den ligger iofs i huvudet för år 2014 så det är en bit dit, men ändå.... Jag tänker inte avslöja vad det är än.

Nu är fokus på cykel. Starten närmar sig. Packningen är det dags för, vad ska med? Hur mycket ska jag ha på cykeln? Vad behöver jag? Hur gör jag med insulin? Blodsocker? M och jag konstaterade att vi kör light den här gången. Så får vi se vad vi lär oss till nästa år. Hur ont kommer det att göra under de 150 kilometrarna? Hur ont kommer det att göra efteråt? Hur kommer kroppen att kännas? Kommer jag att ha min förkylning kvar i kroppen? Det finns så mycket attiraljer att förkovra sig i. Det är så mycket nytt som visar sig ju mer jag fördjupar mig i just cyklingen.

Det har testats sportdryck, carboloader, recovery dricka. Nu är det upp till bevis. Jag nästan känner hur jag blir introvert bara vid tanken, känner in min kropp, peppar den, laddar upp jävlar anammat.

gamla jobbet

Denna veckan jobbar jag, inte på mitt vanliga extraknäck på boendet, utan på mitt gamla jobb, som jag är tjänstledig från nu under studierna. Jag har inte arbetat där på tre år eftersom jag först var föräldraledig och direkt därefter blev tjänstledig. Förra sommaren prioriterade jag extraknäcket på boendet, men i år kände jag att nu tar jag det lilla jag får på gamla jobbet. Det är verkligen sommarjobbsgöra, det är arkivet som gäller.
Nedersta våningen, in i skyddsrummen, där hänger jag på dagarna. Flyttar runt pärmar, slänger det som är mer än 10 år gammalt. Kör upp lite tomma pärmar, kör ner en massa pärmar som inte behövs där uppe och ja så fortsätter det runt runt. Det tar lite tid för det är många pärmar.
Överraskande nog fick jag dessutom löneförhöjning, inte vad jag väntat mig direkt, även om jag vet att jag har rätt till det och såklart en trevlig överraskning. Inte tackar jag nej till mer i lön direkt.
Det är trevligt att träffa vissa gamla arbetskamrater, andra spelar mindre roll. Jag känner mig iaf välkommen och jag gillar vissa av rutinerna. Så som att det är fika två gånger om dagen och att många faktiskt sluter upp och har en trevlig stund då.
Sen att det är lite småläskigt där nere i skyddsrummet och att det är lite skumma ljud och att jag inte riktigt vågar lyssna för högt på spotify med handsfree det är en annan sak. Positivt är att jag rör mig konstant, det är träning med lön. En massa kånkande och konstant i rörelse förutom på fikat och lunchen. Det är bra skit. Det behöver jag, jag har ändå ett mål vad det gäller kroppen och denna sommar.....

sommarcirkel

Det händer så mycket just nu så jag vet inte var jag ska börja.
Så, jag börjar med min söndag.
I söndags, i regnvädret, åkte jag mot Rosersberg för att delta i sommarcirkeln. Jag missade första tillfället för det var helt galet omkring mig, jag kommer att missa nästa tillfälle för då råkar jag vara bortrest, men i söndags kom jag äntligen iväg. Jag var lite konfunderad innan, visste inte vad jag skulle förvänta mig eller hur jag kände inför det. Så är jag ibland när det är nya situationer och nya människor.
Så, till ett charmigt hus på sisådär 80 år och till en cirkelledare med en rejäl charm. I-B charmade mig, jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av henne som just cirkelledare men hon var grym. Riktigt riktigt bra. Jag hade en av de trevligaste cirklarna sett till sällskapet och stämningen. Dessutom ett fikabord utan dess like, jag unnade mig ett antal chokladdoppade jordgubbar.

Sen råkade det var så att huset ligger ett stenkast från kyrkogården där mina gudföräldrar är begravda, som i sin tur ligger ett par tre stenkast från huset mina gudföräldrar bodde i. Så jag passade på att besöka graven, hejja lite till Inger & Lage och dessutom ta en löprunda förbi deras hus och alla minnen....

värt att fundera på

Att vara omgiven och social med många människor betyder inte att det är vänner som släpps inpå livet.

Att vara ensam är inte samma sak som att känna sig ensam, man kan känna sig ensam fastän man sitter bland flera individer.

Att hålla stenhårt fast vid sitt eget, utan empati, utan att tänka utanför boxen, utan att kompromissa - (kan) slår tillbaka på en själv.

Hur ofta ger du komplimanger till andra?
När sa du till din vän att du uppskattar honom/henne och varför du gör det?
När tittade du någon djupt i ögonen och sa "jag älskar dig" senast?

tidig 3 juni

Den tredje dagen i juni är redan här.
De första två dagarna har det regnat konstant. Spöregnat. Dessutom kallt som satan. Runt fem grader. Det känns overkligt. Någon vecka innan hade vi 25 grader. Från en dag till en annan slog det om. Jag känner mig mätt på regn nu, men kylan i sig är inte lika påfrestande.

I juni händer det ganska mycket för min del, trots att skolan är avklarad för vårterminen. Det blir intressant och juni kommer att gå fort.
Det har redan fattats beslut, jag har gråtit. Jag har firat min och makens underverk som fyllde 3 år på junis första dag. Grannar med jämnåriga gästade oss, plus Lin samt mina föräldrar. Jag är förtjust över att mamma & pappa också kom över och stannade riktigt länge. Det var mysigt att ha dem här hos oss. De var pigga, glada och sociala. Mysigt!
Junis andra dag har vi shoppat lite grann, maken behövde bland annat jeans och lite tröjor. Jag unnade mig en sportbh och ett par shorts.

Så välkommen juni, du kommer att bjuda mig på mycket!

Kroppens reaktioner

Jag är fascinerad av min fysiska kropp.
Jag är stolt och nöjd med att den håller mig upprätt och tar mig genom dagarna och att den faktiskt är relativt frisk. Visst har jag min diabetes att ta hand om. samt att jag varje vår blir lika förvånad fastän jag egentligen vet, att kroppen inte gillar pollen. Visst har jag haft rätt så mycket huvudvärk i perioder, men jag kan ta det med.

Vad som fascinerar mig är när jag hittar nya muskler som gör sig påminda. Till exempel när jag cyklar på min racer och det gör ont. Visst tycker låren det är tungt av ansträngningen, det är självklart. Men, nacken känns, den är inte van vid positionen. Köttet i händerna känns, de är inte vana vid belastningen. Ländryggen gör sig påmind efter ett tag. Skuldrorna använder man mer än vad man tror..... Eller när jag kört zumban som ger träningsvärk i skuldror och övre delen av ryggen, troligen på grund av alla mjuka juckande moves som det innebär att träna zumba (som förresten är riktigt riktigt kul).

En helt annan sak som fascinerar mig när det gäller kroppen är de reaktioner jag kan få vid känslomässiga påslag. När jag tagit ett känslomässigt tufft beslut och agerar efter det. Kroppen reagerar med frossa, skakningar, okontrollerat.

Ilskan ut i lilltårna vid PMS eller mens, det vill säga hormonpåslag som tar över.

Samtidigt, endorfinpåslagen efter ett riktigt bra träningspass. Lyckan och lättnaden i kroppen efter en inlämnad tenta. Glädjen i kroppen efter en dag med komplimanger.

Det går upp och det går ner med andra ord. Fascinerande.
En sak är säker. Vi klarar mer än vad vi tror. Så länge vi tror på oss själva. Var snäll mot dig själv. Titta på dig i spegeln, le och ge dig själv en komplimang. Ta ett skalle-pär hopp eller tre. Gärna med en fis samtidigt....