Cirkeln fortsätter

Tänkte att det kanske är lite trevligare att avsluta årets bloggande med ett inlägg som heter något annat än mitt förra. Idag är alltså den sista dagen på året 2011. När jag funderar på året som gått är det väl främst studier som varit på schemat och tagit upp en hel del tid. Familjen och vännerna har haft hög prio, inklusive en del nitar och även nyfunna relationer. Jag har påbörjat ett nytt jobb, oväntat att det skulle bli just det, men väldigt spännande och givande och många trevliga människor i samband med det. Nu släpper vi det gamla och ger oss in i ett nytt år med ett leende på läpparna och siktet inställt på välmående och inspiration och utmaningar på en lämplig nivå.
Vi fortsätter vår nystartade tradition från förra året och firar tillsammans med familjen N. Detta år hos dem, så jag sitter med förmiddagssolen strålande på fjällen omkring och njuter av det vackra landskapet. Gott slut, Gott nytt - ännu en cirkel sluts och börjar om...

Bitterfittan

Jorå. Idag fick hon ta plats ett tag, bitterfittan. Ursäkta det något hårda ordet, men det var precis så det kändes. Hon kom farandes, tog plats och la en rejäl omgång spya.
En stund då jag kände mig extremt trängd och kvävd i mitt hus, en stund då vårt hus kändes sådär galet litet. Var jag än vände mig fann jag ingen stund, ingen plats, att få vara ensam och att fylla på med energi. Ladda. Bara få vara en liten stund utan barn, oväsen, hets.
Våra barn är fantastiska på alla sätt och vis - men det tar inte bort faktum att det blir lite för mycket av det goda ibland. Fem dagar på raken, hemma på heltid hela familjen, det är krävande. Det blir stunder av "jag har inget att göra" trots-att-jag-fick-en-hög-med-klappar-de-senaste-24-timmarna eller bara att volymen är så galet hög att jag bara vill slita mitt hår eftersom jag redan bett sjuttioelva gånger att sänka volymen, för ingen är hörselskadad i vår familj (än).
Dessutom en smärre barnkonflikt igår, som skred utanför vår familjs gränser. Det vill säga, andra människor la sig i utan att ens veta vad det handlade om utan bara antog sig veta ditten och datten. Tyvärr inget ovanligt och föga förvånande - men dock irriterande samt frustrerande.
Så, bitterfittan kom fram, la ett par rejäla omgångar spyor på olika håll så är vi tillbaka på banan igen och ler!

Julen 2011

Vilka juldagar! Jag har känt mig lycklig den här julen, lite upp och ner precis innan av olika anledningar, men så bara ett härligt flyt genom dagen före dopparedagen, julafton och juldagen.

På julafton blev vi klara precis till kl 13, som vi hade tänkt oss. Mor & Far kom som de skulle, med färdtjänsten mellan tolv och halv ett.
Vi åt en hög med gott till julbord. Det mesta hemgjort - såklart. Vi hade tre sorters sill, kokt potatis, gräddfil, gräslök, rödlök, gravad lax, gravlaxsås a la Jamie Oliver, kalkonskinka, prinskorvar, julkorv, juliga köttbullar med must, brunkål, rödbetssallad, julknäcke, vörtbröd, gräddost, cheddarost, julmust, öl, snaps. Vi började dagen med risgrynsgröt skall också påpekas.
Glada och mätta, lite Kalle och sen julklappsöppning och efterrättsbordet. Endast hembakat. Mintkyssar, pepparkakor, mandelmusslor med grädde och bär, pepparkakspaj med kanelchokladfyllning, kanelstjärnor, saffransskorpor, brända mandlar, limekolor och polkaknäck.
Behöver jag skriva att vi blev rejält mätta?
Mor & Far åkte hem vid sex. Det var lagom länge tycker jag, skönt för dem att komma till oss och få allt serverat, fast de har bidragit ekonomiskt, vilket är oerhört tacksamt.
En lugn kväll, lite tv, vin, mys.

Juldagen gick mer i lugn och familjens tecken. Jag jobbade fram till 14. Det var jag inte beredd på på grund av något missförstånd i kommunikationen, men det ordnade sig till allas bästa. Jag är glad att jag var där, det var mysigt.
Kom hem vid halv tre ungefär. Sen hade vi familjemys. Vi spelade Ubongo, ett sällskapsspel vi fick i julklapp av svärföräldrarna. Det var riktigt roligt och det funkade för alla, trots åldersspann. Ok, Leo var inte med, men oss övriga. Sen gick vi vidare till att titta på två filmer med jultema. Grinchen - Julen är stulen samt A Christmas Carol (Charles Dickens).

Nu ligger Annandagen framför oss. Jag ska strax ge mig ut i spåret med grannen. Jag ska passa på att inviga några av mina julklappar. iPhone hållare, nya lurar som är svettåliga samt en träningströja. Barnen, alla utom lilleman, ska åka upp till centrum och gå på bio. De ska se Alvin & gänget 3. Jag, maken och Leo ska åka en sväng till XL-sport när jag sprungit färdigt. Kompletteringshandla lite på coop också. Sen väntar vi Lin hit till kvällen, så myset fortsätter....

God fortsättning önskar jag Dig!

Nä nu jä*lar

Igår kväll kom en liten gnista igång, den småglödde till Och den har återkommit så smått under dagen idag. Nu gäller det att hålla liv i det.... Ge mer
Egentligen startade nog en liten jävel vakna till liv (igen) i måndags. Jag böt av maken på gymmet, mötte en granne som också kör med samma PT som jag. Hennes uppenbarelse och inställning påverkade mig.
Så igår, sitter på samfällighetens styrelsemöten, eller egentligen efter mötet under middagen vi alltid har efteråt. Så säger D att han minsann också har kort på World Class nu för tiden och han kör minsann tre spinningpass i veckan....
Men va i h-vete, kan de så kan väl jag! Satan i gatan!
Som extra bonusknuff fick jag höra skidglädjen från norskan, så gött! Jiiiihaaaaaa! På't igen bah!

Den sociala masken

På med smilet, den sociala masken. Möjligen och troligen en del av kameleonten som kliver fram.

Le. Lyssna intresserat. Säga något trevligt och gärna vettigt tillbaka. Vara glad, uppmuntrande och tillmötesgående.

Vara vuxen och mogen och inte tillåta sig själv att sjunka till en lägre nivå. Utan att för den delen sätta sig på höga hästar.

Säga att allting är så bra så, tjohej klackarna i taket, klämcheck.

Insidan som emellanåt bara vill skrika, sparka och slåss.
Väl hemkommen vomiteras den äkta känslan och tanken ut. Lättnaden att bara få vara sig själv, som man känner sig. Sätta ord på det som egentligen upplevdes. Trygghet.

Vem bryr sig egentligen? Finns det någon mening att lätta hjärtat? Vad händer om man inte är ärlig mot sig själv? Och för den delen hur ser man sig själv opartiskt och objektivt?

Stilla söndag

Första snön har kommit, äntligen. Inte för att det är minusgrader och att den får ligga kvar som det ser ut nu, men det har i alla fall äntligen snöat ordentligt en dag. Ljuvligt!
Jag längtar snö på riktigt, jag har ett behov av att träna längdskidor så jag klarar att ta mig runt 45 km på alltför kort tid.

Denna vecka har varit hektisk. Fyra av vardagarna var avsatt för DS och fältstudien, fast jag var hemma sjuk en av dagarna. Ätit pencillin till och med lördag morgon. Använt helgen till att vila, sova ut och försöka samla ihop energi. Jag har lyssnat på min egen kropp och stannat hemma både från skolan i fredags och jobbet i lördags. Det behövdes.

Imorgon börjar en ny vecka. Näst sista på året. Jag tänker mig att det ska bli en stark och träningsrik vecka. Träningsmotivationen lyser fortfarande med sin frånvaro och jag saknar den, men lyckas inte nå den. Jag är i behov av träningen, har självfallet inte tränat under antibiotikaperioden, vilket innebär att det är en hel vecka sen sist. Jag hoppas på en nystart imorgon, har bokat mig på pass. Minst tre gånger per vecka gäller nu framöver.

Förutom fokus på träning väntar förstås julen i veckan. Det ska bakas, lagas mat, slå in de sista klapparna, klä granen, tändas en massa ljus och ha en massa mys! Förutom styrelsemöte och tre dagars studier. Slut på vilat, fullt ös framåt!!!

Förunderlig dag

Igår var det onsdag. Veckans mitt. En underlig och lite udda dag på någe vis.
Först och främst, jag går på pencillin. En femdagars dubbelkur. Det var evigheter sen jag åt antibiotika och jag gillar det inte alls. Dock nödvändigt denna gång. Det innebär att min mage är helt förstörd. Det bor ett monster i min mage just nu, som morrar och lever runt. Jag känner mig än så länge inte direkt piggare heller, snarare allmänt sänkt i energi och glädje. Två dygns behandling kvar. Hoppas på att få tillbaka kraften sen.

Fältstudien på DS fortgår samtidigt. Hos kuratorerna på hjärtkliniken. Bara det i sig väcker många tankar och funderingar i mig. Vill jag arbeta som kurator? På ett sjukhus? Jag ser och upplever deras samarbete med all medicininriktad personal. Många olika typer av människor och beteenden. Samtidigt som patienterna på dessa kliniker är svårt sjuka, somliga nära döden Vilket i sin tur leder till funderingar på döden, på min far & mor, på vänner som förlorat någon närstående, på vänner med sjuka närstående. Det väcker tankar på att ha en sjuk kropp, hur viktigt det är eller inte är att till varje pris rädda liv. Var går gränsen?
Jag funderar på bemötande, på alla olika plan. På vad jag själv sänder ut. På vad jag vill ge mina medmänniskor. Hur mycket orkar jag? Hur mycket är jag villig att ge? Vad önskar jag tillbaka i den bästa av världar? Vad är rimligt?

Förutom detta, tidiga mornar för att hinna få tjejerna till skolan och därefter ta mig kommunalt till DS. De är slitna efter den här veckan. Jag är sliten. Jag älskar dem innerligt mycket.Min kärlek till dem är enorm. Imorse kändes bilen så tom efter lämning.
Igår var vi tre på Lovisas avslutning på scouterna. Stolt mamma applåderade när hon fick ta emot sina märken hon tagit under terminen. vi tog bussen dit och hem i sällskap med grannen och hans två små.

Jag funderade också mycket på relationer och förmågan att läsa av andra människor. Jag har konstaterat att jag har svårt att känna förtroende för dem jag inte kan läsa av, speciellt i privata relationer som jag grundar på ömsesidig dialog. Känslan av att inte känna sig förstådd eller inte känna gemenskap finns där. Osäkerheten.

Jag har knappt sett min lilla kille på hela veckan. Hämtning och lämning är löst av pappan och syskon. Min tid och ork har inte funnits. Jag längtar honom, han fattas mig. Den lilla energiplutten. Kristallbarnet.

Så avslutar vi min förunderliga dag med en konflikt. En konflikt som triggar många delar. Delar av min barndom, delar av min före detta relation, delar av nuvarande relation. Jag blir arg men framför allt innerligt trött, besviken och djupt ledsen. Inte en ursäkt, inte ett förlåt, ingen insikt..... Bara att bita ihop, ligga sömnlös tills tröttheten tog över, börja en ny dag idag.

Scrubs

Idag har jag och mina två klassisar varit vår första dag på fältstudien. Vi ska tillbringa fem dagar på Danderyds Sjukhus. Där ska vi hänga med ett kurator-team och se hur de jobbar. Först tänkte jag att det var knasigt att börja en fredag och sen ha måndag-torsdag veckan efter, men nu ikväll inser jag att det var rätt bra. Det var många intryck idag, då vi var där mellan åtta och tre ungefär. Det känns bra att ha två dagar att hinna landa och fundera över vad vi vill lägga upp vårt uppsatsskrivande kring.
Jag tycker att de två kuratorer vi träffade idag var trevliga och tillmötesgående och dessutom med humor. En rolig tvist för dagen var att vi fick gå till klädbytesförrådet och plocka ut kläder, scrubs. Detta för att det krävs att vi är ombytta på avdelningarna, för patienternas skull. Så snygga vi blev. Jag trivdes bra i mina kläder, de var riktigt sköna. Byxa och blus. Som bonus också en rock var, med små namnskyltar på bröstfickan. Vem vet, kanske en framtida roll för lilla mig.....

Hade tänkt...

att skriva en blogg här om min förundran över hur en del människor tänker.
Alltså, de som i mina ögon tänker lite annorlunda, i sin box. Det finns några exempel från rätt nära i tiden, på människor som enligt mig inte varit helt schyssta.
Jag tror (och önskar) att de hade tänkt sig in i hur dennes vän/anhörig skulle känna i en omvänd situation. Känns det "fel" eller obra, gör det inte. Jag har själv gjort den niten, mer än en gång. Det är inte roligt vare sig för mig eller för min vän/anhörig.
Må hända har jag varit blåögd och naiv på ett sätt, men nu verkar jag vara det på ett annat. Jag vill tro det bästa om människor och jag kan absolut ge en andra chans. Kanske till och med fler. Om det sker en förändring.....
Så jag går inte in i det mer nu, jag släpper det här och nu. Jag håller i min energier och låter de andra hålla på med sitt..... Kommer det en konfrontation, kommer ämnet på tal, då backar jag inte. Fram tills dess.....

Tjuvarnas jul

Idag, andra advent, har jag tittat ikapp på julkalendern.
Jag brukar försöka se den varje år, tillsammans med barnen. Jag vill hänga med liksom. Dessutom är jag barnsligt förtjust i jul, i perioder. I år är ett sådant år då jag verkligen längtar till jul. Vi har redan börjat planera vad vi ska ha på vårt julbord, vad som ska inhandlas, vad jag vill baka. Mor och far har bokat färdtjänsten och tillbringar sisådär sex timmar med oss. Åh vad jag ser fram emot julafton.
Julklappar är redan på inhandling och jag har kommit en bit på vägen redan.
Så, idag var det dags, att spana in årets kalender, Tjuvarnas Jul. Jag gillar den skarpt. Jag kommer att följa den resten av nedräkningen. Lycka!
Så, nu låter vi de tända ljusen brinna här hemma och myser en stund till innan vi kryper i säng, maken och jag. Med en längtan efter de andra godingarna, som snart kommer tillbaka till oss....

Hur känner du?

Hur känner du? frågade jag.
Ett scenario hade utspelat sig, något som jag kände att jag gick igång på. Det retade mig, störde mig, irriterade mig. Speciellt om jag satte det i relation till om det hade varit jag i en liknande situation. Ok, tänkte jag. Jag tänker utanför boxen. Att jag känner såhär behöver inte betyda att den jag pratar med känner på samma sätt. Därav frågan, hur känner du? Påverkar det dig? Vad tycker du? Svaret kom, men inte på nivån "hur jag känner" utan mer utifrån andra aspekter. Jag kontrade: det är inte hur DU känner, det är svar på annat. Hur känner du? Bryr du dig? Hur upplever du den här situationen på insidan?
Svaret kom. Inte lika laddat som jag upplever det, men ett ärligt svar hur det känns....... Så, nu ler jag åt det patetiska i situationen och släpper det. För stunden iaf.....

morgonstund

Jag har precis satt mig vid bordet på jobbet. Det är fortfarande alldeles lugnt i huset, mörkret dröjer sig kvar ute, även om det börjar ljusna i horistonten. Adventsstjärnorna och stakarna är tända. Jag har gjort i ordning min frukost och tänt ett par levande ljus. En stunds egen njutning, ungefär en kvart har jag, innan dagen drar igång på riktigt samt att nästa personal kommer. Jag sov ganska bra här i natt, bästa natten hittills tror jag. Tacksam för det. Nu passar jag på att landa i mig själv en stund..... På återseende.

1 december, eller?

...ur led är tiden.... kommenterade J mitt foto på FB. Vad annat kan jag än att hålla med. Det här är foton på vår trädgård.

toalettgolvet

Jag övervägde allvarligt att ta en kudde, en filt och lägga mig på toalettgolvet. Det enda stället som det är riktigt varmt på här hemma för stunden.
Jag fryser nå förbaskat. Fossingarna är svala trots fårskinnstofflor. Händerna är som isklumpar (överväger att använda tunna bomullshandskar som jag hade på jobbet ibland). Jag fryser från insidan och ut. Huvaligen. Detta vädret till trots. Det är sista november idag och det är fortfarande rätt många plusgrader, snön har inte visat en flinga här än. Luften är rå, fuktig och det blåser en del.
Jag försöker värma mig med te, för att tina upp och om en knapp halvtimme ta mig ut till bilen för att åka och hämta tjejerna.
Burr!

Omtanke

Omtänksamhet är en egenskap jag tycker om.
Jag har mängder av omtänksamhet, så länge jag själv har energi och mår bra. Jag tycker om att dela med mig av omtänksamhet, jag tänker att jag skulle bli glad i en liknande situation. Väntad eller oväntad omtänksamhet. Jag tänker mig att jag ger utan att det självklart ska komma någon feedback tillbaka, att jag ger för att jag vill det. Inte för att stärka mitt eget ego. Mitt ego är inte lika stort och utrymmeskrävande som andra i min omgivning. Alla är vi olika. Däremot har jag då och då förväntningar av annat slag som inte bli uppfyllda, som jag är medveten om och arbetar på.
Igår gav jag till exempel omtänksamhet till tre kvinnor. En som skulle på en ultraljudsundersökning vilken väckte ångest och oro. En som fått besked att hennes pappa har cancer. En som tycker (arbets)livet är skit och behövde lite uppmuntran.
Det är glädje att göra sina medmänniskor glada. Har du gjort det nyligen? Det är så lätt. Ett samtal, ett mail, ett SMS kan vara det lilla som stärker den andres dag.

Vårt hus - Be och du ska få?

För ett tag sen skrev jag en blogg om att jag är redo att lämna det här huset nu. Innan har jag inte varit det helhjärtat, men nu är jag det. Längtan och behovet av sovrum med en dörr att stänga är stark.
Vi var på en visning för ett tag sen, kanonhus men felplacerat. Nämnde det för vår före detta granne, vars hus skulle passa oss perfekt. Det ligger ett identiskt precis bredvid och jag sa att det tar vi när det är till salu. Hon nämnde att de som bor i huset börjar bli till åren, så det är mycket möjligt. Troligen om några år.
Nu är huset ute till försäljning. NU! Jag har bett om att det ska bli "ledigt". Jag har också bett om att det ska bli vårt. Frågan är bara hur jag ska be för att få tillräckligt med pengar till oss, så vi kan köpa huset. 4 miljoner behövs inom en vecka! På torsdag går vi på visningen, jag maken & Leo. På torsdag ska vi hälsa på i vårt blivande hus och se hur vi ska inreda när vi får flytta in. Jag längtar!!!

Funderingar

Fnul på kvällskvisten.
Jag har känt mig lite låg stundvis senaste dygnet. Jag har några tankar kring varför. Biologiskt sett så är det ägglossningsdags, vilket påverkar mig har jag förstått. Förut har jag inte dragit paralleller till ägglossningen, bara kopplingar till blödningen. Kanske har jag blivit känsligare för hormoner, eller mer självmedveten. I vilket fall, det påverkar. Jag märker det på träningen, det är inte roligt på samma sätt som det brukar. Jag kommer inte iväg lika ofta som jag önskar.
Vädermässigt har vi då november månad. En väldigt mild sådan, upp till närmare tio grader vissa dagar. Inte en flinga snö har landat i trädgården. Mörkt, rått, regnigt och grått.
Ovanpå det lägger vi fem dagar fullspäckade. Det var länge sen jag var så stressad. Många saker små som skulle planeras, genomföras, kommas ihåg, klaffa, råddas och så vidare. Förutom grupparbetet på skolan som ger mig ett konstant dåligt samvete samt prestationsångest.
En fråga som malt inom mig några gånger längs med detta är: "vad är meningen med det här?" Jag brukar inte fråga mig själv det, jag brukar se meningen. Visst, jag kan väl göra det nu med men inte lika ljust, klart och upplyftande som vanligt och det stör mig!

Första advent

Äntligen, myset har inträtt i huset. Eller rättare sagt bonusmyset. En sak saknas, det är lamporna utomhus, men stakar och stjärnor i övrigt är på plats. Första adventsljuset har tänts både vid frukost och middag. Lycka för en kräftkräfta som mig! Familjen samlad, glögg & pepparkakor serverat.

Kreativitet

I lördags var vi bortbjudna på middag. Hela stora familjen minus Sara för hon hade pjamasparty tillsammans med bästa vännen.
Som alltid när jag kommer hem till P&M slås jag av att det är så mysigt hos dem. Det är varmt och välkomnande. Bara att det står vardagslyx på väggen i vardagsrummet! Smakfullt inrett med varma färger. Genomtänkt. P har en fantastisk kreativ ådra som aldrig sinar! Imponerande.
Barnen gillar dem skarpt, de fick dessutom möjlighet att få sina namn utskrivna på specialvinyl som kan sättas upp och tas ner från väggar utan märken. Leo röjde runt, han fick dessutom en lekkompis då ett annat par med sina två små också närvarade. V är ett år äldre än Lelle och de hade riktigt kul ihop.
Det blev en skön lördagskväll på fjärde hetsdagen.
Extra bonus är de vackra band jag ser mellan P&M.

Stress

Stressen slog till igår.
Jag hade en lugn och bra förmiddag fram till lunch. Sen åkte jag iväg hemifrån och stressen slog till. Jag oroade mig för att komma för sent (bland det värsta jag vet). Mitt möte var bra och stärkte mig, men sen slog stressen till igen. Jag har inte marinerat på vad som hände egentligen, men det slog slint helt enkelt. Mängder av saker som behöver klaffa och råddas och fixas och så kommer det vara i ett fram till söndag. Jag kan erkänna att jag längtar till söndag vid halv fem. Då ska jag bara vara hela kvällen. Äta middag. Dricka rött. Varva ner.
Fram tills dess, försöka leva i nuet och parera längs vägen.

Årets julkrans

Ikväll har jag och vackra Gunilla, för tredje året i rad på vår nyskapade tradition, gjort årets dörrkrans.
Det är så härlig stämning på Blomsterpinglan och kreativiteten flödar. Ett sant nöje!

Inte direkt en lugn, men effektiv, söndag

Idag har jag rensat!
Maken bytte till vinterdäck på bilen, samt lastade den med allt skräp som ska till tippen. Bilen (och då har vi en ganska stor bil) blev rätt full kan man säga.
Jag satte fart med att rensa barnrum. Jag höll på mellan halv elva och halv sex ungefär. Med paus för lite lunch och assistans vid packning av bil. Tre av fyra barnrum rensade. Tre plastsäckar fulla av skräp, plus en plastkasse. Så fräscht i rummen nu och så skönt att ha detta gjort. :)
Leo har en lekhörna på mellanplanet. Han gillar den!
Jag fortsatte sen ett par timmar till med att plocka i övriga huset samt vika tvättberget (sisådär fem maskiners tvätt) så städningen blir bra imorgon måndag. Frågan är om jag får in de tre säckarna i bilen, men det ska nog gå på något vis.
Jag kommer att sova som en stock inatt!

10 dagar ur mitt liv - Mail till en PT (undvika socker i 10 dagar)

"Enjoy!

(Ja, jag är en skrivare, måste skriiiiiiva, så nu får du faktiskt bara inta galgen och läsa......)

Dag1- tisdag 8 november
Fick peppmailssvar på dagen, i skolan. Kan inte annat än le och haka på. Storhandlar på väg hem. Pepparkakorna skriker ääääät oss, köööp oss. Nej, NEJ. Neeeeeeeej. Muttrar över att godis alltid måste vara vid kassorna. Hemma. Packar upp. JÄVLAR, kexchoklad i kylen. (Varför åt jag inte den igår?????). Vägrar slänga. Får ge dem till barnen på lördag. Går ut och springer istället.

Dag2 – onsdag 9 november
Kul. Sovit dåligt hela natten. Halsont. = Soft lugn dag idag. Kexchokladen och pepparkakorna har pockat med sin närvaro men jag har än så länge vunnit kampen.... Rätt sugen då och då kan jag lova. Fasar lite inför helgen, med gäster både fredag och lördag..... Var stark pluttan, var stark. I Can Do It!!!! Efter att grannen var på te anföll till och med den 70% chokladen och hoppade på mig när jag öppnade kylen. Som tur var hade jag inte tappat hakan.... Skapar en fruktsallad för att inte krevera.

Dag3 – torsdag 10 november
Jorå. Hängig och sjuk. Fast ändå glad. Åker till skolan för PF och tycker att det känns rätt fint. Tema kärlek på lektionen. Nice. Men..... så kommer fikat helt oväntat. Kärleksmums (one of my favourites) & cookies. Jag säger nej tack. Faktiskt. Inte nog med det, alla mumsandes runt omkring (typ 30 pers), sen på grupparbetet tas cookies med. Jag är ståndaktig och stolt. (Men de där kärleksmumsen kommer jag att drömma om inatt). Fruktsallad intas som kompensation. Sugen på gottis? Ja. Fast känner mig ärligt talat “renare” i kroppen redan.

Dag4 – fredag 11 november
Hjäääälp! Helgen är här. Vaknar upp hängig, fortf. Så sugen på att träna men vet inte om jag vågar. Hjärtmuskelinflammation står inte på min vill-lista. Är för hängig. Sover hela fm. Vaknar m känning = sötsugen. Kroppens naturliga reaktion för att överleva. Äter mat. Känner mig begränsad. Vill bli frisk – NYSS. Ut med maken på kvällen. KÖTT till middag. Mums. Hemma. Klarar av att neka chips & ostbollar när vi kommer hem. Grymt bra!

Dag5 – lördag 12 november
En segerdag. Så jävla sugen på gott ett tag, men klarat mig från att smaka på en mängd gottis som gästerna hade med sig, samt låta bli chips. Svåraste dagen hittills faktiskt. Fast jäkligt nöjd att den är över med seger till mig.

Dag6 – söndag 13 november
Idag är fasiken den värsta dagen hittills. Jag hade fel igår. Idag har det varit godis överallt. I en skål i vardagsrummet, rester från kvällen innan. Lakritsen & chokladen SKREK på mig. Tog ingen!!! Fast handen och tanken styrde ditåt några gånger, nästan på rutin, eller omedvetet. Till mor & far på kvällen, både godis & snacks framme... Hårt. Dessutom kladdkaka till efterrätt. Nej tack sa jag och log, medan maken förklarade för sin svärmor anledningen till mitt nej. Har jag varit sugen idag? Svar JA. Da. Yes. Oui. Si. Kyllä.

Dag7 – måndag 14 november
Jaha redan dag 7. Jag erkänner att det känns renare i kroppen när jag scannar av. Det är skönt. Godis är egentligen bara skit. Tänk om det kunde fortsätta kännas så typ ett år till eller så! Eller varför inte hela livet när jag ändå är i farten.... Kommer på vid 22 på kvällen att jag inte varit sugen eller frestad en endaste gång idag. Vilken toppendag!!! Är det förkylningen eller?

Dag8 – tisdag 15 november
Jaaaaahaaaa... så glömde jag vad jag precis tänkte skriva om denna dagen. Just det. Galet träningssugen. Snoret börjar anta en viss färg, dvs inte genomskinligt längre. SEGER! Imorgon ska jag “smygträna”. Försiktigt. Känna efter att det känns ok. Så jävla länge sen sist, jag har abstinens! Råkade upptäcka lakritsen när vi möblerade om, känns rätt ok, inte så sugen på att ta en bit. Inte av den sorten iaf. Diskuterade socker-intag/beroende på skolan. Stolt. I Can Do It. Sickan har en plan.

Dag9 – onsdag 16 november
Sugen ett tag, typ på kvällskvisten (oftast tuffast då), men det gick över efter en inre dialog med me, myself & I. Tränat på dagen, grymt jäkla askönt. Lågt blodsocker = godissug, snacka om att hjärnan är smart.

Dag10 – torsdag 17 november
En riktig toppendag generellt. Klarade 8-12 seriös, sen flippade jag. Too much serious school. Överlevde klasskamratens chokladtuggandedräkt (fast jag hade god lust att hångla upp henne ett tag där). PT-pass, tacksam och lycklig över att vara på väg att bli frisk igen. Inget sug på kvällen!

Jag Klarade Det. Nu ska jag göra mitt bästa att hålla i........ Inte Svulla Mer i År. Små delmål is da shit.
Wooooohooooooooo!

Håll tummen!

Jag har funderat ett tag på att det är dags att göra något åt barret. Det mest hänger, samma sak dag ut och dag in. Vecka ut och vecka in. Månad ut och månad in.... Ja ni fattar.
Så, idag råkade jag höra på radion att Bandit (radiokanalen) har en tävling där man kan anmäla sig och vinsten är att bli klippt & stylad i studion av en programledare och någon frisör. Wow tänkte jag, synkroniserat?! Jag har precis anmält mig, till och med laddat upp ett foto. (Huvaligen.....). Så håll tummen nu!
Dessutom har jag anmält mig till en annan tävling, vinner jag den får jag coaching i mindfulness under december och ska blogga om det på deras hemsida!

Längtar till jul

Nu är jag riktigt sugen på julen.
Det var ett tag sen jag kände såhär redan nu. Jag längtar. Det ska bli så mysigt.
Mor & far kommer och tillbringar tid hos oss på självaste aftonen. Mor & far hjälper oss och bidrar ekonomiskt till julklapparna. Jag längtar efter att välja ut fina fina saker till barnen, maken och mamsen och papsen. Önskelistor efterlysta, två av fyra barnlistor redan på kylen, redo för påfyllning om något mer skulle kommas på.
Min egen önskelista är faktiskt rätt fattig än så länge, jag har precis påbörjat den och har hela en sak på listan. Må hända kommer jag på fler saker den närmaste tiden.
Snart nalkas första advent och myset med att ha alla stakar och stjärnor i fönstren, tända dygnet runt helst. Pyntet vid Lucia. Gardinerna. Granen. Baket. Glöggen. Maten. Snön.

"Too old for this shit"

Ett citat ur en känd actionrulle.
Jag är där. Vi är så sega och trötta på kvällarna i det här huset. Troligen skulle barnen kunna hålla igång längre än oss. I alla fall tre av fem.
Vardagarna däckar vi i säng absolut senast klockan elva, men oftast och helst vid tio. Det inkluderar fredagar då vi allt som oftast är "helt slut".
Lördagen är inte så mycket bättre skrämmande nog. Vid 23.30 skulle jag nog kunna sagt tack & godnatt för min del. Tack vare kinect och trevligt sällskap lyckades vi hålla oss igång till strax efter 01 iaf. Det är inte vanligt.
Nu har ju vi barn kanske du tänker, men ärligt talat de är fantastiska. Inte krävande på något vis. Dessutom, våra fina vänner som besökte oss är barnfria och känner likadant. Jag läste på FB häromdagen liknande inlägg. Vad är det som händer? Är det åldern som tar ut sin rätt? Är det en tillfällig svacka i 35-40 års åldern? Är det bara för mycket generellt just nu? Är det novembers gråa mörker?
Godnatt! Nu måste jag sova för att ha en chans att hänga med morgondagen :)

Stark i mig själv

Fnulade på vad jag skulle sätta för ord på print idag. En dag som än så länge inte innefattat speciellt mycket händelserikt att tala om. Upp tidigt. Ätit frukost. Fått iväg en hög till skola & dagis. Hem igen. Sovit i tre timmar efter en dialog med mig själv.
Så nu har jag bestämt att jag ska tillåta mig själv att faktiskt vara sjuk och inte förneka det. Jag är förkyld! Det innebär att jag ska vila och kurera mig så mycket jag bara kan eftersom jag vill bli hel och frisk till resten av vintern. Det är ok att vara sjuk ibland. Det är bra att ta en viloperiod ibland. Punkt!
Jag har också bestämt att hitta tillbaka till känslan jag hade igår. Kärlekstemat som höll i sig efter PFen resten av kvällen. Värme, lycka, ro, frid, lycka, tacksamhet. Det finns i mig och nu plockar jag fram det! Dessutom sprider jag det till min omgivning och sänder ut extra mycket omtanke till det som jag "retar" mig på! Det är en härlig känsla - testa får du se!

PF & positiva lappen & resten av dagen

Idag kände jag mig riktigt hängig. "Sjukhuvud" som jag kallar det, det vill säga inte alltid feber men sjukvärk i huvudet och seg och sliten och hängig och så vidare. Ingen höjdare med andra ord.
Jag hade full skoldag uppbokad. Först PF, sedan grupparbete. Grupparbetet gick finfint. Vi blev klara tidigare än väntat vilket kändes toppen med tanke på mitt hälsotillstånd.
På PFen höll en grupp i klassen i hela lektionen. De hade temat kärlek. Mysigt! De avslutade med att alla fick skriva sitt namn mitt på ett A4 papper och skicka runt detta, sen skulle alla andra var och en skriva en kommentar på pappret, riktat till den personen. Jättekul och spännande att se sitt eget när det hade gått ett varv. Jag ska spara det och titta på det då och då när jag känner mig nere. :)
Många saker hade jag förväntat mig skulle komma, men även annat. Klassiker för mig just nu är varm person, lugn. Det kom andra fina kommentarer också, men det spar jag till en annan gång. Positiva lappen var en strålande idé iaf.
Hämtade mina tjejer. Hem till familjen.
Jag har haft den skönaste familjekvällen på länge. Underbart att alla är samlade. Lovisa, Sara, Leo och jag satt vid köksbordet och pratade och gjorde läxor i en dryg timme. Det har varit en varm kärleksfull, mysig, toppenkväll. Alla har varit glada och på bra humör. Jag är så grymt jäkla stolt över min fina familj!

Längar, drömmer, visualiserar

Det går upp och det går ner. Idag fick jag en realitycheck. På gott och ont. Jag kan inte påstå att jag gillar dessa realistiska moments, inte idag i alla fall. Jag kände en stund av hopplöshet, motstånd, konfunderad.
Försöker hitta tillbaka, dit jag var innan. Det finns så mycket jag vill göra, åstadkomma, uppleva, förändra....
Be och du ska få!
Jag fortsätter på den, jag fick det bevisat senast idag att det fungerar.
Tack & Godnatt

Söndag morgon

Idag önskar jag att jag fick sova vidare när klockan ringde.
Jag sov ganska dåligt inatt och dessutom har jag en förmåga att börja drömma en massa saker när jag har sådana här sämre nätter. Liten sov i vår säng och det innebär sämre sömn eftersom det både blir trängre i sängen men även för att han rör sig en hel del. Det är ovant.
Nu sitter jag ensam här, uppe med tuppen en söndag, för att åka iväg till jobbet om några minuter. Jag kan se fördelen med att få min egen stund. Lite egen tid. Lugnt och stilla. Det är bra!

Jag passar på att marinera lite över vad som komma skall. Kursen som börjar på måndag med ännu ett grupparbete att bita tag i. Vårt hus vi ska flytta till. Utmaningen. Träningen nästa vecka. Vänskap. Mina döttrar. Mina föräldrar. Det flyger förbi saker, allt mellan himmel och jord. En liten stund att tänka på det som tänkas skall innan dagen min drar igång på allvar....

Spya

Här kommer en spya!
"Kör upp något i röven så det kommer ut genom skallbenet!"
Ungefär så kände jag. I kombination med att jag ville skrika, slåss och gråta samtidigt.
Ja, det finns personer som lockar fram det i mig. En mer än andra. En totalt inkompetent idiot. Grejen är att om Du skulle möta denna person skulle du säkert säga följande: oj så trevlig och social människa. Typ inte se något negativt, typ gilla, typ undra varför jag säger som jag gör.
"Try Walking In My Shoes" som Depeche Mode sjunger. Det här är någon som behandlat mig så sjukt illa, någon som varit grymt elak, någon som saknar EQ totalt, någon som inte har någon känsla över huvud taget, någon som hör vad denne vill höra, någon som tolkar saker i sitt eget huvud till sin egen fördel alltid, någon som gör om saker till något helt annat än vad det var från början, någon som har ett enormt ego och inte klarar av något annat, någon som inte ser vad som händer i sitt eget hem, någon som har en liten jävla fyrkantig box med galet hårda väggar, någon som jag avskyr........
Utmaningen: att hitta meningen i detta, att förstå vad jag ska lära genom att ha detta i mitt liv.

Lösa trådar

Vännen min skrev om kontakter hängandes i luften. Det fick mig att dels känna igen mig, det vet jag att jag beskrivit här i bloggen förut. Jag har haft några sådana omgångar, där jag känner mig lost med min kontakt svävandes men den andre möter inte upp….

Dels kom jag också att tänka på en annan bit, som jag och väninnan pratade om häromdagen. Jag börjar inse tydligare och tydligare hur jag förlorar en del av min energi. Dels de där förväntningarna vi varit inne på ett antal gånger. Det är lurigt att gå runt med förväntningar, i alla fall för mig, för jag blir så besviken när de inte blir uppfyllda och jag har en förmåga att ha gott om exakt den typen av förväntningar.
Men, vad jag också har kommit på med mig själv är att jag har svårt att avgöra var gränsen går mellan vänskap på ”riktigt” och bara ytlig bekantskap. När jag skriver vänskap på ”riktigt” då menar jag inte en nära privat relation, utan bara att det är en privat relation. Att kunna göra saker tillsammans på fritid, på egna initiativ. Inte bara vid vissa möten i livet i övrigt.
Jag bär omkring på min känsla över vad jag tycker och tänker om andra. Jag är extremt kräsen, så om jag träffar på någon som jag spontant gillar så sträcker jag gärna ut den där kontakten…. Väl medveten om att risken finns att den inte får någon mottagare, men vad händer då när kontakten bara hänger där och svävar…. Det har jag funderat en del på sista tiden.

Jag har också funderat på, åter igen, de där gamla seglivade trådarna som hänger kvar. Vissa gör sig sällan påminde och är inte en störning, medan andra kommer och går. Ibland tydligare än annars. Jag försöker påminna mig om vad som egentligen hände och varför kontakten bröts från början, det hoppas jag kan hjälpa mig i rätt riktning. Jag har inte råd att förlora mer energi i onödan, det är fullt upp med att ta hand om allt som är just nu ändå.

Middag med dramatouch (...föga förvånande iofs...)

Vi var på middag hos familj syster i söndags. Från början var de bjudna hem till oss för att fira Sara men så bjöd hon in oss till middag istället. Barnen brukar längta efter att komma till moster. Det är alltid lite latjo där, kan man säga.

För det första är det alltid god mat och skratt det bjuds på. God dryck också förstås. Extra lyx var att även kusin Ina och hennes snubbe M var där och åt med oss.

U, mannen i huset är en riktig barnmagnet och han röjer alltid järnet med dem. Han trollar, han kittlas, han busar. Hans barnsliga sida får helt enkelt ett totalt fritt spelrum, tänk då att vi har fem barn med oss dit. Lyx.

Jag ska erkänna att jag var lite avig innan, jag var rätt öppen och med det lite extra sårbar, eftersom jag kom direkt efter utvecklingscirkeln . Dessutom med ett hus i tanken och funderingar kring det. Fast efter ett tag kunde jag lägga det åt sidan och bara slappna av i att vara där. Varva ner. Jag körde så jag höll mig från vinet vilket också var ganska skönt, i alla fall i efterhand.

Vi avslutade kvällen med lite extra dramakrydda. En rislykta skulle skickas upp till himlen. Jag har aldrig sett en sådan på riktigt och visste inte ens att det fanns. Nu ska jag definitivt införskaffa sådana till vintern. Det var vackert…. Det är bara den lilla detaljen att det ska helst inte blåsa alls… Det gjorde det. Så den steg efter ett tag, kom precis över taknocken, för att landa i toppen av en gran en bit ut i skogen. Vilket resulterade i att U i panik sprang ut i bäcksvarta skogen med både fick- och pannlampa för att se så skogen inte började brinna.. (vilket den såklart inte gjorde för det var råfukt överallt).

Sen åkte vi hem, med ett halvt dussin ägg från hönsen! Lyx! (Ja, de var grymt goda!)

Barndomens fascination

En av de saker jag gillade mycket när jag var liten var himlen, planeterna, stjärnorna. Pappa brukade följa med mig ut och titta på himlen, han pekade ut stjärnbilder. Bland annat Stora Karlavagnen och Orions Bälte.
Där jag växte upp, ute på landet, var det alltid mörkt och alltid möjligt att se stjärnor i mängder, det var bara att lyfta blicken. Här, där jag bor nu, är det inte alls samma sak. Det är för mycket ljus från storstaden... Trist ärligt talat. När vi är på semester i norr, eller på ön, så kommer mörkret tillbaka med dess fridfullhet och den vackra himlen. Tryggt!
Så fick jag höra att grannen har ett teleskop hemma. Wow! Igår fick jag möjligheten att kika. Fortfarande lite störande ljus runt omkring, men han lyckades dels pricka in stjärnor i klumpar (finns något fint namn för det som jag inte minns) och dessutom Jupiter. Så, nu har jag sett Jupiter med månar på närmare håll. Coolt! Jag ser redan fram emot att vid andra tillfällen få äran att se månen och tydligen ska Saturnus vara en hit också.

Slutsvängen på oktober

Det springer iväg, månad efter månad. Det går undan nu.....
Sista dagarna av oktober är NU. Sen är november här, med ännu större fokus på levande ljus och mys hemma för att liva upp mörkret. Mellanperioden innan det verkliga myset börjar med alla adventsljusstakar och adventsstjärnor i fönstren. Den varma glöggen. Stort gilla på det!
Vi har precis firat Saras åttaårs dag. Bara det. Min lilla tjej är redan åtta år.
Det är halloween, så barnen laddar för att gå en runda imorgon. Efter mycket om och men har vi kommit fram till att den 31a är det datumet man ska gå, så nu blir det så.
Jag försöker ta mig genom ett grupparbete, en hemtenta. Dessutom ha fokus på att hålla igång träningen och tycka det är roligt och motiverande. Samt att jag hittat ett hus igen, ett hus jag så gärna skulle vilja flytta till så vi alla kan få varsitt riktigt rum med en dörr att stänga om sig. Att kunna ha två tv-rum så barn och vuxna kan titta på olika kanaler om så önskas. Så nu visualiserar vi hårt här hemma att det ska trilla in några miljoner till oss. Jag är redo, de jag tycker om här omkring kommer inte att försvinna även om jag flyttar, det går utmärkt att behålla kontakten ändå. Saknaden efter eget rum och mer utrymme är större. Nu är min önskan starkare än någonsin och den är förändrad eftersom jag är redo att släppa det här huset....

Tredje dagen gillt

Tredje dagen av vila.... Ja jag ser det så, det är nämligen tredje dagen på raken som jag är hemma med liten. Jag och lillprinsen har tankat mamma-son-tid rejält nu.
Jag känner att det är bra för mig att varva ner, ta mig tid att bara ta det lugnt. Jag är inte så bra på det, generellt. Är man hemma med en två-åring och försöker göra något seriöst kan du ge dig sjutton på att precis i den stunden så ska denne två-åring ha din totala uppmärksamhet.
Nu har jag levt i en hemmabubbla i tre dygn. Känner mig lite seg, minst sagt. Kom ut ur huset en sväng i måndags kväll, för en cirkelomgång. I eftermiddag blir det lite mer fart igen för då kommer alla stora barnen och jag hoppas på styrketräning med maken.
I övrigt har jag bara varit hemma. Knappt pratat med någon i telefon heller. Jo, idag, lite grann.
Jag konstaterar att universum har skapat det här utrymmet av en anledning, efter en period av väldigt mycket över allt, som inkluderade magont och huvudvärk konstant i dryga två veckor, så fanns det nog en djupare mening med detta andrum.

Samhörighet

Tänk på ordet samhörighet.
Vad innebär det för dig?
Idag kopplar jag samhörighet till att känna igen sig i saker andra berättar. Förmågan att känna sig mindre ensam, mindre udda och mindre alienerad.
Jag har bara kommit igenom en halv fredag än så länge men ändå har jag vid flera tillfällen mött detta redan. Att jag känner igen mig i det jag hör från andra. Det är faktiskt rätt skönt. För båda parter.
Vissa saker verkar nästan generalisera om jag kliver ut och tittar på det jag hör och känner från ett övergripande perspektiv. Andra saker är mer intima, sådant inte alla vågar dryfta, lyfta fram eller ens säga högt. Även det tas emot och känns igen. I mig. Självklart inte i alla, kanske inte i dig som läser detta. Jag vet att jag är i vart fall inte ensam. Jag har samhörighet!

torsdag morgon

Torsdag morgon.
Lelle vaknade när maken gick ut genom ytterdörren och låste. I min värld, alldeles för tidigt. Jag och Lelle hade kunnat sova i alla fall 45 minuter till. Fast, det ville inte han.
Så vi låg och mös i sängen, gosade lite, pratade lite, jag slumrade lite. Så gick vi upp och det var rätt skönt ändå. Han gick direkt in i vardagsrummet och satte på "tvan" och jag har ätit frukost i lugn och ro, samt packat inför skoldagen. Det är tyst, lugnt, svalt (jag småfryser) i köket. Huset känns tomt, konstrasten när stora barnen åkt till "de andra" igår.
Jag jobbade igår kväll, det var ett par veckor sen sist. Det var gött att vara där några timmar igen. Vi handlade, gick promenad, lagade fiskpinnar med mera. Lite mjukstart inför söndagen då jag jobbar precis hela dagen lång.
Idag ska jag först ta mig igenom en lång skoldag som börjar med seminarie och avslutas med grupparbete. Sen väntar ett PT-pass. Det blir kul! Efter det har jag tänkt mig middag, gos med Leo, softa i soffan och bara se fram emot en härlig fredag!

Överhört

Idag fick jag en mindre invasion av hantverkare, det var väntat men de kom tidigare än jag trodde. Det gör ingenting, det passade egentligen bara jättebra faktiskt! För jag var ändå hemma på förmiddagen.
I alla fall, tre till antalet, först kom bossen och styrde upp början, sen kom småkillarna (lammköttet) efteråt och gjorde klart det som skulle göras.
Men, fokus på Per. Bossen. Supertrevlig glad medelålders man med goa vibbar omkring sig. Allt löser sig, inget är problem.
Han pratade högt och tydligt, tror det är hans generella tonläge. Kanon för gamlingar (så som min far till exempel). Han berättade att han haft sjukdomsfall på morgonen och att hans fru har fått bältros så han hade varit med henne till sjukhuset och träffat läkaren och frugan hade ganska ont.
Sen ringer telefonen hans och han går ut utanför ytterdörren, men jag hör allt han säger.
Det var frun hans och han var så rar mot henne. Förklarade vilken medicin hon skulle ta, att hon kunde känna sig trött och kanske somnar några timmar. Att han finns där, hon skulle bara ta det lugnt, det var bara att ringa om det är något och så pratar de mer sen när han kommer hem ikväll....
Det lät så gulligt och omtänksamt! Plus en liten bekräftelse på de vibbar han sprider omkring sig!

After dagis

I fredags var jag på "after dagis"!
Det är en hit, fattar inte att jag inte gjort det tidigare.
Vi var fyra mammor med fyra 2-åringar, ja plus fyra ungar till i storlek större tillhörandes mig och M. Fokus var ändå på oss mammor och tid att hänga lite.
Så, vi tre som haft dagis på dagen knatade mot den fjärde för att hänga ett par timmar.
M hade fixat så fint, så fint. Som synes på bilden..... Druvor, hallongrottor, västerbottenostsnurror, snittar med philadelphia och kalkon. *mums* Vi andra hade med bubbel, vitt vin och rött vin.
Så, bubbel i glas, skål och så mumsade vi av "buffén".
Allt var supergott, supertrevliga mammor, glada ungar. Värdinnan körde "äppelvikenstuket" och kände sig som en "brommamamma". Vi andra hakade på. Så pratade vi om allt och inget, typ jobb, hus, barn, swingers (ja du läste rätt). Mitt i allt kom det ett par som skulle köpa en bil. Helt plötsligt hade vi en extra unge också som vi inte visste hade kommit men såg när hon gick hem. Intressant. Småkillarna O & Leo jagade Majk (lilltjejen) och ropade så fort hon inte hängde med dem....
En skönt charmig feel-good after dagis.

Nystart - för tusende gången

Nej men då tar vi tag i en nystart igen dåra!
Det var ju ett tag sen sist - inte.
Heja heja mig.
Jag går in för det helhjärtat varje gång i alla fall, så blir väl resultatet lite olika bara, från gång till gång.
Det blir till att testa olika vägar och se vad som fungerar för mig.
Det låter så enkelt, mindre in än vad jag gör av med. Jo, men det är svårt att veta när jag tränar så mycket som jag gör hur mycket jag ska äta. Fast samtidigt vet jag att det finns saker jag helt enkelt bara bör plocka bort, så som godis & snacks. Det är ju så förbaskat gott bara.... fan!
I alla fall, nystart sen igår. Med mjukstart. Men fortfarande bestämd över mitt val.
Jag har haft galet mycket ont i huvudet senaste veckorna och dessutom har det satt sig i magen. Den värker och moler större delen av dagen nu för tiden. Speciellt efter att jag ätit lunch så verkar det dra igång och sen håller det i sig. Ja, det må vara stress, om än inte på ett medvetet plan alla gånger. Jag har mycket i och omkring mig just nu, jag vet det. Jag tror dock att treo gör inte magen piggare direkt. Min vän varnade mig för den om jag nu redan känner av magen, tre är inte så snäll där nere alla gånger. Så nu är min tanke att lägga ner treo ett tag (om jag klarar av att mota huvudvärken vid behov, med hjälp av andra smärtstillande alternativ). Dessutom för att vara ännu mer snäll mot magen ska jag lägga ner allt som innehåller alkohol ett tag framöver också. För såhär kan jag inte ha det helt enkelt...

En stark kvinna

Jag och brudarna var och hälsade på en gammal vän idag. Tjejerna har efterfrågat att få träffa dem, för det var så länge sen.
Jag och N fick våra första barn samtidigt, endast sex dagar mellan dem faktiskt. Fast vi kände inte varandra då utan vi lärde känna varandra under första året med småbarn. Vi hamnade i samma mammagrupp och jag lärde känna henne och hennes dåvarande.
Nu, nio år senare, har vi båda tre biologiska barn var. Vi har båda gått igenom en skilsmässa/separation med allt vad det kan innebära.
Idag fick vi lite tid, iofs med fem barn närvarande, men ändå. Tid att se varandra och ge en kram. Lite pratt om ditt och datt. En lunch. Att tanka lite vänskap.

Som alltid när jag träffar N tänker jag på att hon är stark. Hon är en förebild. Hon sticker inte under stolen med att det är tufft att ha tre barn på 90%, ta allt ansvar för hämtningar och lämningar osv. Hon sticker inte under stolen med att hon ibland bara vill ge upp allt, sätta sig i ett hörn och dunka huvudet i väggen. Hon sticker inte under stolen med att hon älskar sina barn över allt annat. Hon är närvarande, mänsklig och dessutom i mina ögon en riktig babe till utseende och personlighet. Hon får saker att fungera och har en sickan i sig precis som jag. Kreativ!
Varma kramar till Dig N, du är grym!

Glasäpplen

Tänk på allt du lärt mig
jag var ekot i ditt lod
Du spelade ”Taillights Fade”
för gamla tiders skull

Jag övar varje mening
framför spegeln, varje ord
Vi gick från damm till damm
Vi reste jord till jord

Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder
och just nu
vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma
genom dimmorna här
Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din

Du ger mig inga löften
och du ställer inga krav
för att du vet exakt
vad jag klarar av

Du ser mig som en jämlik
jag beter mig som ett barn
En ängels tålamod
En djävulsk envishet

Du tänkte alltid längre än det ögonblick när det händer
och just nu
kan vi se vår framtide ett högteknologiskt konstverk
genom dimmorna här
Din varma slitna hand den sluts försiktigt omkring min
och tar mig med

Du ska lämna mig här ensam
Du ska lämna mig igen
Du måste lita på mig nu
Det är inte bara rädslan
som har bundit mig vid dig
Du måste lita på mig
Tänk på att du lärt mig allt var stolt över ditt verk
och spela en sång för oss
för gamla tiders skull

-Kent-

En stund för mig själv, en stund att tanka

Min fredag började i en både uppåt, nöjd & glad och hög på livet.
In kom ett orosmoln, stort mörkt sorgset, som tog över mig helt. En overklig känsla, läskig.... Delade med få utvalda, la på luren, gick ut....
Strålande sol, vackra löv, klarblå himmel. Jag sprang en dryg kvart, varför inte, för att tänka på något annat. Bra musik i öronen. Gick över till powerwalk i uppförsbacke. Upp på toppen här bredvid.

Jag stannade till mitt i kratern, ja det är tillplattat på toppen och det var riktigt grönt där uppe. Grönt gräs, gröna löv på träden. Jag ställde mig mitt i "kratern" och landade. Jordade. Samtalade med J. Andades. Lät solen värma ansiktet. Samlade ihop mig. Tankade.....
Det ska jag definitivt göra om snart igen. En härlig plats!

Mellanlandning

Idag känns det som en dag för mellanlandning på något vis. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det annars. Det är liksom paus, stopp, brejk, en stunds varva ner. Ja, i alla fall nu på dagen. Det drar igång om fyra minuter.
Jag har en mage som är kajko och jag har en galen huvudvärk - igen. Tur att det finns Treo, men var går gränsen till att överdosera? Huvudvärken är sådan att jag klarar inte av att ha den, jag behöver tona ner den för att den inte ska ta över hela mig.
Det bästa på min förmiddag är att jag äntligen fått tid till samtal med väninnan, det har varit ett pusslande och knepande för att få till det, men idag var det av olika anledningar uppenbarligen läge och det var efterlängtat och väl behövligt.
Jag fick sova bra i natt och ganska länge imorse, vilket är något att vara tacksam för.
Jag har fått förmånen att koppla upp mig på begärd önskan, vilket triggar den biten i mig.
Jag har ätit makens kräftsoppa till lunch.
Jag har varit ute en kort sväng i det fantastiska vädret.
Så var det slut på det mellanlandandet...

Nu väntar intervjun som hör till grupparbetet. Den ska sedan transkriberas (oklart när jag kommer att hinna klart med det.... men senast på fredag tänker jag mig, gärna innan).
Fikapaus hos fina Lene innan det väntas utvecklingssamtal för Lovisa på skolan.
Stressa hem för att hon ska hinna äta innan scouterna.
Maken ska storhandla och jag överväger att försöka få in ett träningspass, men har inte bestämt mig än. Kanske får skippa det idag. Har man bara en bil så har man.
Ja sen är det liksom igång igen, alla barn på plats, fritidsintressen, skoltider att passa, läxläsning, matlagning/planering, you name it.
Tjooohoooo.... nu kör vi!

Kärt återseende, ett farväl & en nykompling

Rubriken är en sammanfattning på kvällens cirkel.
Efter min första kurs för Jörgen i maj i år, skapade en av deltagarna en cirkel som jag hoppade på. Sju av åtta deltagare på kursen valde att vara med. Riktigt spännande. Vi träffades tre fyra gånger under våren och fortsatte nu i höst. Jag missade tyvärr de första två tillfällena då de krockade med semester samt jobb. Nu är jag med igen, idag var första gången jag träffade dem på nästan fem månader. Det var mysigt och det kändes bra att vara med igen!
Jag fick också ta farväl av vår åldersmässigt äldsta medlem Lars. Han är unik. En herre på dryga 70 skulle jag tro, lång, försynt, med ett fantastiskt språk och tolkningsförmåga. Han tar nu en paus från oss i Sverige och drar till Filippinerna i sisådär ett halvår. Det har han gjort de senaste tio åren eller så. Han är fascinerande Lars och jag gillar honom, så enkelt är det. Det blir ett kärt återseende till våren.
Dessutom i kvällens utvecklingscirkel välkomnade vi en ny medlem. Det kändes bra, jag gjorde en av övningarna med henne och den var klockren åt båda hållen. Riktigt häftigt!
Nu är jag sugen på att träna mer, på min andliga och mediala utveckling. Det är häftig, fascinerande, cool, häpnadsväckande ja, listan kan bli lång. Jag är så tacksam över att jag äntligen får utlopp för den här sidan inom mig och tacksam för att jag har människor omkring mig att öva med och att jag har vänner som förstår och som jag kan bolla de här bitarna med! Tack alla fina!

Sorg & Smärta

Sorg är något som gjort sig påmint senaste tiden.
Jag har som lite motto för mig själv, har jag upptäckt, att jag gärna undviker att gråta om jag slipper. Till exempel, jag undviker helst sorgliga filmer. Är det en film jag på förhand anar att den är rörande vill jag helst inte se den. Jag gråter tillräckligt ändå, känns det som. Jag undviker till och med att hacka lök om det inte är absolut nödvändigt, det är samma sak där, jag gråter och jag gillar inte känslan i kroppen.
Såklart gråter jag emellanåt, nu råkar det vara så att jag är så känslig av mig. Lätt berörd, lätt till tårar (ja, ilska och skratt också).
Jag hade en meditation för ett tag sen som väckte en rejäl sorg. En försmak skulle man kunna säga.
Min väninna bearbetar sorg, på många olika plan och jag försöker finnas där med hela mitt hjärta.
På min kurs för någon vecka sen pratades det som sorgearbete, vilket lät intressant och kommer att finnas med i min tanke för framtida utbildningar. Jag tror det är riktigt nyttigt. Jag inser att sorgen behöver koma fram, ut och bearbetas - fast det är inte roligt alla gånger.
Vi behöver alla möta sorgen under livet.....

2 år

Min lilla kille, han är två år drygt, mer exakt är han lite drygt två år och fyra månader.
Han är inne i någon slags period, eller "fas" just nu.
Standardsvaret på frågor är "NEJ", eller "inte än", även om han egentligen vill och direkt efter säger att han vill det vi precis frågat om.
Han skriker, och då menar jag gallgapar, när han inte får som han har tänkt sig eller som han vill och det skär i öronen. Samtidigt som han också är störtskön i sin stil och sina kommentarer i övrigt.
Det fungerar ärligt talat bäst när syskonen är hemma, då går det smidigast, även om han gärna vill styra & ställa då med.
Mitt i all trots (eller vad vi nu ska kalla det) och alla kan själv saker (ja, han "kan" ju det mesta själv just nu) så är han mammig. Han är nog mest på mig vad det gäller trotset, men också mest beroende av att tanka hos mig. Sitta nära, gärna i knät, eller luta sig mot. Det är fantastiskt mysigt. Dofta håret, pussa de lena kinderna, se in i hans (som maken sa) tusenåriga ögon....

Boxen

Ganska ofta när jag "lägger en spya" så inser jag att det handlar om boxen.
Det fanns en reklam för länge sen som hade slogan "think outside box - the".
Jag går igång på människor som jag anser är i den där boxen. Fyra fasta väggar, gjorda av betong, sten eller något annat hårt rejält motståndskraftigt material. Ok, några få kanske har plywood eller något liknande, alltså det går att bukta lite utåt.
Jag har svårt för avsaknaden av flexibilitet, att inte kunna se utanför sitt eget perspektiv, sin egen inskränkta lilla värld. Att inte kunna tänka om, tänka nytt, försöka gå utanför sitt eget och se världen som lite större.
Visst har jag också mina käpphästar, men jag anser att jag är ganska medveten om dem, jobbar på dem (och annars har jag mina fina vänner som påpekar dem...).
Så, jag hoppas innerligt, i mina möten med människor, att jag har förmågan att få några av dem att våga gå utanför sin egen box....

Det går ner och det går upp

Jag har haft några tunga dagar. Dagar när jag känt mig svullen, oskön, irro, låg och allmänt ogillar läget. Ja, det var dags för den tiden på månaden och jag börjar se ett mönster nu faktiskt. Det ska jag erkänna.
MEN, nu har det vänt. Jag är tillbaka. Det är dags att krypa fram ur hålan och ge sig ut i världen igen. Förra kursen är avslutad, en ny är påbörjad och där ett stort grupparbete som är igång. Jag har haft några produktiva dagar nu med läsning (plugg), gruppat (skrivit PM och frågor), givande samtal med nära vänner, hämtningar & lämningar, matlagning, träning (äntligen igång igen på riktigt), mor & far, bröllopsdag.... Ja, massor med saker. Som vanligt, det är ett evigt pusslande i livet just ni för att hinna med och orka med allt.
Dessutom mitt i allt detta finns en fortsatt längtan efter min andliga utveckling, jag hade en riktigt bra cirkeleftermiddag i helgen och längtar efter mer. Om någon där ute är villig att jag får träna sittning på dig så hör av dig! Jag vill gärna träna!!!
*kramis*

Oktober

Det slog mig när jag satt på cykeln på väg till jobbet att idag är det den första oktober, ett nytt kapitel börjar, ett annat är slut. Lämpligt nog hade jag min salstenta igår så det blev ett avslut även där, på den kursen. På måndag börjar en ny, som jag tror är rätt tuff. MEN först är det helg, en helg helt utan studier. Bara att njuta vädret och lugnet ett par dagar. Ja, så lugnt man kan ha med fem härliga barn hemma.

I alla fall, lätt snopen över att september redan är förbi, njöt jag av att cykla över prasslande löv, spana in de starka sprakande färgerna på löven och fylla luktsinnet med den härliga höstdoften. Mums! Jag hade dessutom förmånen att få vara ute på en promenad på jobbet, på ett nytt ställe som jag gillade skarpt och som jag tänker besöka fler gånger. Både själv och med andra. Vacker miljö, lugnt och energigivande var känslan när vi promenerade där. Här & nu var närvarande, eller för att slänga in ett "inneord" så kändes det verkligen som mindfullness!

En promenad med djup

"Jag uppfattar dig som troende..." sa väninnan på vår kvällspromenad.
En timme i gatlampornas sken traskade vi runt i rätt högt tempo. I alla fall var det högt för mig, jag är väl huvudet kortare ungefär så det gäller att pinna på helt enkelt. Det gör jag gärna.
Vi började promenadens samtal med att prata om mörker och ensam kvinna ute i mörkret och mörkrädsla. Det ena ledde till det andra och vi hamnade in en väldigt intressant och givande och insiktsfull dialog kring Gud, Jesus, själar, tro, döden med mycket mera där ikring.
Jag är en nyfiken själ och jag ställer de frågor jag undrar, jag vet att min vän uppskattar och tycker om att få mina djupa frågor och vi berättar utifrån vår egen syn och tro och kan dra en del paralleller, om än inte till allt. Bland annat la jag fram en vändning på hur jag tolkar ett budskap från andra sidan, medan väninnan min beskrev för mig hur hon känner att Gud eller Jesus är närvarande i henne och ger henne budskap. Promenaden räckte inte riktigt till kan jag säga, tiden gick fort och det kändes som om det fanns massor kvar att prata om när vi skildes åt för att återvända till våra familjer på var sitt håll. Vi önskar båda göra om det snart igen och jag ser fram emot fler djupa rika samtal med en ljuvlig kvinna som henne!

Tid att landa?

Hemma på fler än ett sätt efter en inspirerande och givande helg tillsammans med tolv andra fysiskt manifisterade individer. Helgens tema har varit intuition och medialitet. Två heldagar och en fredag kväll. Visst har jag ätit och sovit hemma, men det finns inte så mycket ork till mer än att just äta och sova mellan varven.
Jag har träffat på många olika typer av människor som delar en strävan och ett intresse och nyfikenhet för det andliga. Jörgen Gustafsson menar att alla människor är mediala, med olika talanger i det. Han blandar äldre elever med de som kommer för första gången och det är riktigt bra tycker jag. När jag gick i maj i år var det första gången och jag kände inte en kotte, det var det bästa för mig och det gav mig massor tillbaka. Nu var det andra gången och ja, jag tänker gå nästa gång igen.
Så, vaknar upp hemma idag. Huvudet fullt av både det ena och det andra. Jag har drömt massor vet jag och jag känner det fast jag inte kommer ihåg allt. Jag har en subtil känsla av frågande, samtidigt som jag känner att jag behöver landa och smälta allt, samtidigt som jag vill på det igen direkt.... En salig röra med andra ord. Dock, på fredag väntar en salstenta. Totalt omvänt helgens bravader. Jag behöver lägga mitt fokus där, försöka lära in de bitarna. Nu blir utmaningen att hitta en väg att göra det som kombinerar båda bitarna, så jag känner att jag inte helt måste välja!

:)

Jag är tacksam för att min kropp "orkar med mig"!
Jag är glad för att jag kunde få min vän att le.
Jag tar åt mig av komplimangen att jag såg annorlunda ut och mer välmående.
Jag är tacksam för min PTs pepping, engagemang och glada tillrop samt komplimanger.
Jag blev både paff och glad när jag vann rätt riff på Bandit imorse, riktigt roligt.
Jag har tur som har så vackra barn, fina förändrar och fantastiska vänner.
Det finns mycket att ta till vara på och vara tacksam för en dag som denna!

Par i sam(?)verkan

I helgen har vi haft gäster, både fredagen och lördagen. Vi har haft fyra olika grannfamiljer här. Jag har haft riktigt trevligt och jag har skrattat mycket. Det är bonus. Skratt är härligt. Sen är det alltid så att som värdpar krävs det lite mer fix runt omkring och det är kanske inte alltid lika avslappnat som om man själv kommer som gäst.
Jag har fnulat lite på det där med gäster och samspel. Vi har inte känt de här grannarna speciellt länge någon utav dem och vi har definitivt inte umgåtts i par speciellt mycket. Därför var det lite extra intressant att se på hur de interagerar med varandra.
Först och främst kom jag fram till att jag och maken, det känns som om vi har riktigt bra flyt som värdpar. Jag tycker att vi fixar det galant och jag tycker att vi är bra på det. Vi hjälps åt med det som ska göras, både från handling till färdig mat, samt dukning och disk och ja hela kittet.
Jag minns också när vi hade M&N hemma på middag för evigheter sen, de hade ett fantastiskt samspel, energierna som flödade mellan dem var starka band av kärlek som jag sett hos få. Vackert!
Nu kom jag ifrån ämnet lite här, om jag lägger fokus på helgens gäster. Jag numrerar paren lite snabbt, kort och gott 1-4.
Par 1 känns jordade. Skön humor som de absolut delar, de känner varandra väl, konstigt vore annars med tanke på att de varit tillsammans i minst 12 år. De har en son jämngammal med Leo. Det jag sett delar de ansvaret rätt bra mellan sig vad det gäller lillkillen. De är båda som jag upplever det öppna och raka och jag vet redan saker de sagt om sin bakgrund som inte många skulle yppa så pass tidigt. De hade hela tiden en connection mellan varandra, kollade av eller hur jag ska kalla det.
Par 2 delade vi middag med för första gången någonsin. Lättsamma, smått nyfikna, lätt rörig känsla. Ingen koll men ändå koll. Barnen artiga och trevliga. Jag får lite känslan av att mycket kretsar kring humor, eller som han själv sa, "pajas". Fast det känns ändå inte krystat. Kan nog inte sätta ord på det mer än så. De verkar tillfreds med varandra och med livet.
Par 3 har kommunikationsproblem. Tydliga sådana. Också premiären för en "riktig" middag med dem. Honom får jag inte riktigt kläm på över huvud taget, jag vet inte var jag har honom, om han tycker något är trevligt eller inte. Hon var mer öppen och bjöd på sig själv mer än jag trodde hon skulle göra, vilket var häftigt. Dock är det fnurr på linan och det var för mig väldigt tydligt. På gränsen till obekvämt i vissa små stunder. Jag hoppas innerligt att det reder sig och att de jobbar på det.
Par 4 känns som en bra balans mellan humor, kärlek, lycka, ansvar. De har bra vibbar i och omkring sig. Barnen är väluppfostrade. De är varma jordnära och sociala. De saker som kan komma upp som den ena tycker men den andra kanske inte helt håller med, det märks att det är inga hemligheter. Det är redan klart mellan dem var den andre står.
Nu ser jag fram emot att få komma hem till dem på middag framöver....

Musik - bidrag till mig

Jag har en förmåga att ta till mig musik från alla möjliga olika håll. Jag snappar upp från andras tyckte, tycker att många olika genre av musik är bra. Här följer några exempel på låtar/artister som jag fått till mig (de flesta lite äldre låtar då jag upptäckt dem, men mig kvittar det.....)

Abba - mor & fars gamla vinyler
U2 "With Or Without You", samt Nirvana - Helena
Uno Svenningssons CD "Ett Andetag Från Dig" - Maud
Marilyn Manson "Beautiful People" - Ian (en arbetskamrat för ca 12,13 år sen
Cradle of Filth "Nymfetamine" - maken
Meatloafs CD "Bat Out Of Hell II" - Tony & Dennie (ett annat liv, en annan tid, sisådär 17 år sen typ)
Blind Melon "No Rain" samt Radiohead "Creep" - Lee
Bob Marley - syrran
Lars Winnerbäck - Ulle
Ginuwine "When Doves Cry" samt Destiny's Child "Get On The Bus" m fl - Pörni

Jag ser fram emot att berikas av mer bra musik! Skicka mig gärna tips....

Luften gick ur mig

Jag satte mig ner, väl hemma på mellanlandning, och insåg att luften gick helt ur mig.
Så trött både fysiskt och psykiskt. Ett huvud som känns som om det håller på att sprängas till och från. Jag kanske borde försöka varva ner lite och hinna andas, återhämta mig en stund..... snart.
Det har varit rejält mycket de senaste tre veckorna. Skolan är igång och det var fullt ös från första dagen.
Jag har tränat riktigt mycket, vilket är skönt och som jag mår bra av.
Sen är det det där med hämtningar och lämningar, på dagis, på skolan ett par mil bort...
Dessutom plocket hemma, tvätten, storhandlat, fixat presenter, rådda med barnsaker, roa liten, jobbat. Just det, lite socialt liv också på det, för att hinna träffa vänner, familj & grannar.....
Nu är det iaf torsdag snart, och jag har redan handlat för helgen, både mat & dryck. Lovisa ska snart hämtas från första scouterna, imorgon är det lämna på dagis, skola, samtal inbokat, grupparbete, föreläsning, hämta skola, dagis, hem och laga mat (maken sen imorgon), träna med PT, natta barn, varva ner, stupa i säng.
Sen kommer ju faktiskt helgen, som är härligt fullbokad med gäster och annat.....

Djup kärlek och tilltro

Jag fick en sådan vacker text riktad till mig. Till mig, lilla jag.....
Den värmde mig enormt, jag kan inte ens sätta ord på hur vackert och härligt och fint det är och känns....
Vad jag kan säga att jag känner är stolt, varm, glad, lycklig, varm, trygg, närvarande.......
Tack mitt hjärta, tack! Jag älskar dig!

Inge Lööks tanter

Denna kvinna menar på att tanter ska helt enkelt ta för sig och leva livet. Hennes målningar är underbara!
Jag säger bara en sak:

Jag Kommer Att Bli En Sådan Här Tant Gumma eller vad du ni vill kalla henne.
Är du med på tåget? Jag vet att jag har ett gäng KrutGummor omkring mig som jag gärna tillbringar Tid med på äldre dar!!!

Tårar

Tårarna trillar ner för mina kinder. Jag sörjer det som varit. För varje tår släpper jag det gamla och låter det rinna av mig. Jag har kommit till insikt, hur ogärna jag än vill, att jag måste släppa nu. Det är dags, för min egen skull.
Jag är alldeles för bra på att hålla fast vid det som varit, drömma mig tillbaka, leva på hoppet. Det må så vara bra i vissa lägen men också en av mina käpphästar. Förmågan att ge på fel ställen och på så vis dränera mig själv.

Ja, jag har nära till tårar. Jag har nära till skratt. Jag har nära till ilska. Jag har nära till mina känslor. Inte alltid så lätt, inte alltid så roligt men jag är stolt över det. Hellre än känslomänniska än iskall, neutral, inrutad och okänslig.

PT-Dan

Det här är mannen som pushar mig! Min Personliga Tränare. Jag måste erkänna att jag gillar honom skarpt, han gör mig glad. Han kör skiten ur mig, men han gör det på ett bra sätt. Jag utmanar mig själv och tänjer mina egna gränser, jag får galet mycket träningsvärk och han hjälper mig sträva mot mitt/mina mål. Bland annat att forma kroppen, men framför allt ligger fokus just nu på att klara Halvvasan.
I början av vår relation vägde jag mig på deras finvåg, en sådan där man får ut en lång slip på som visar fett, muskler, bmi och allt möjligt mellan himmel och jord. Det var i februari. Nu i veckan gjorde vi en ny slip, förändringen var cool. Jag har minskat över sex kilo i fett. Jag är så stolt! Jag är ännu mer motiverad också, jag har redan bestämt att nästa vägning blir i februari, innan skidåkningen, så får vi se vad som har hänt till dess….
Åter till Danne, jag rekommenderar honom varmt. Han är kort & gott grym!

Huvudvärk

Hur är läget i huset precis just nu?
Jo, jag har huvudvärk och är aningen seg efter lite för mycket rödvin igår. Vi tittar film och slappar i soffan. Jag försöker motivera mig att ta mig ut och åka rullskidor i eftermiddag, men är lite irro för jag vet inte var jag ska åka någonstans. Dessutom är det galet jobbigt....

Maken ligger i andra soffan med filt och kudde, ett under att han inte somnat än. Han har också lite huvudvärk och är lite seg. För hans del väntar en date med grannen halv ett för att bygga plank. Det som jag och grannen var och köpte virke till härom dagen, sen sågade han bitar och jag målade.

Leo hoppar i soffan, när han inte skruttar runt. Låter hela tiden, trycker gärna på alla leksaker som låter dessutom. Har en blöja på rumpan men även en på huvudet. Han njuter av livet med andra ord.

Så har vi det, en lördag vid sisådär elva tiden. Nämnde jag att vi varit uppe sen före 7 också? Det var en liten buse som vägrade sova längre än så....

Grymt nöjd

Jag är så stolt över mig själv och nöjd just nu.
Jag har insett två saker, om igen. Träning gör att jag mår BRA. Jag mår alltid snäppet bättre efter träning, oavsett hur jag mådde innan. Ja, jag vet, det frigörs en massa fina saker när man tränar. Men ändå, det är fortfarande fascinerande och viktigt att komma ihåg.
För det andra gillar jag att ha saker att göra, att ta mig för saker och jag gillar mycket att vara social med trevliga människor som ger mig tillbaka.
Jag har fått båda delarna, både igår och idag. Två härliga dagar på raken och det värmer mig enormt. Jag har haft en period med tvivel, funderingar men jag tror den har vänt nu och det känns TOPPEN.

Tacksam för mitt och min familj

Vi läser en kurs i utbildningen som heter socialt arbete. Den är intressant då det handlar om precis det många av oss i klassen ska arbeta med när vi blir klara. Bland annat har vi tittat på fattigdom, var "gränsen" går för att räknas som fattig i Sverige idag. Vi har också pratat om barn och hur familjens förutsättningar och dynamik kan påverka barnets utveckling. Vi har kommit in på hemlösa. Segregering. Andra utsatta grupper i samhället.
Det är en reality check för mig. Jag kände en enorm tacksamhet när jag åkte hem från föreläsningen härom dagen. Glad över vårt hus, glad över min familj, tacksam över min härliga make och alla våra friska goa barn. Mor & far som stöttar mig. Mina närvarande vänner som jag delar så mycket av mina tankar och funderingar med. Jag har ett stort socialt skyddsnät som jag byggt upp själv. Det är inte alla som har.
Ta en funderare över vad du har att vara tacksam för. Ta inte allt för givet....

Take My Hand (Dido)

Touch my skin, and tell me what you’re thinking
Take my hand and show me where we’re going
Lie down next to me, look into my eyes and tell me, oh tell me what you’re seeing

So sit on top of the world and tell me how you’re feeling
What you feel now is what I feel for you
Take my hand and if I’m lying to you
I’ll always be alone
If I’m lying to you

See my eyes, they carry your reflection
Watch my lips and hear the words I’m telling you
Give your trust to me and look into my heart and show me, show me what you’re doing
So sit on top of the world and tell me how you’re feeling
What you feel now is what I feel for you

Take my hand and if I’m lying to you
I’ll always be alone
If I’m lying to you
Take your time, if I’m lying to you
I know you’ll find that you believe me
You believe me

Feel the sun on your face and tell me what you’re thinking
Catch the snow on your tongue and show me how it tastes
Take my hand and if I’m lying to you
I’ll always be alone
If I’m lying to you
Take your time, if I’m lying to you
I know you’ll find that you believe me
You believe me

Fredag

Så var den femte tidiga morgonen skjutsa tjejerna till skolan över. Nu två dagars andrum. Eller andrum och andrum. Helgen bjuder på en del annat. Kalas, fika med mor & far, vernissage, fotbollsmatcher, cirkel.

Än så länge fredag dag. Skolan bjuder på ett seminarium idag som jag håller på att förbereda mig inför. Kvällen inleds med 45 min spinning med maken, för bästa Calle.

Idag är lillkillen hemma med oss. Han hostade och hesade i natt, lätt som en riktigt öm hals. Fast han har varit på strålande humör sen han gick upp. Lille buskillen. Han har varit extra kramig och gosig vilket aldrig är fel. Mammahjärtat njuter. Har jag tur hinner jag med en powernap eller en meditation när det är sova-middag-dags för vår egen lilla guldklimp. Han får ha pjamasdag idag, vem hade inte velat det..... :)

Från en dag till en annan

Igår kände jag mig hög på livet.
Förkylningen har börjat släppa, nej snoret var inte grönt men jag tränade ändå (förlåt Danne) och kroppen orkade. Två 30 minuters pass, knappt. Jag var tvungen att smita lite tidigare för att hinna till skolan i tid. Så nöjd över att kroppen funkade, svetten lackade och det var skönt att träna igen.

Vulcan till skolan, i sol och lagom varmt väder. Fortfarande löjligt glad varje dag över att den är så skön att köra och går så bra! Njutning!

Två timmars föreläsning, fina klassisar, lite medhavd lunch. En bra skoldag. Som extra bonus kom maken och mötte upp mig utanför skolan så vi körde ihop hem. Väl hemma fick han till uppgift att hämta brudarna och jag hämtade liten. Hann med att hämta ut två av mina fem skolböcker som hade kommit, samt ett kortare samtal med Pyret. Verkligen verkligen glad för hennes skull, en ny gnista har tagit fart i hennes inre.
Hämtade glad kille.

Hem för en bra kväll, god mat, alla barn samlade. Laddade upp 16 gamla böcker till försäljning på Lycnics. Ger det ett par veckor och får jag inget sålt så prövar jag någon ny väg istället.

Sov bra, fast hade ingen större lust att kliva upp när klockan ringde tidigt för fjärde dagen på raken.

Vaknar till en dag när jag mest känner mig trött, seg, tung i kropp & själ.
Jag tycker inget känns speciellt uppmuntrande eller roligt. Måste sätta fart med en uppgift som ska vara inne imorgon. Kanske sova en timme innan föreläsningen till em/kvällen. Typ. Tråkad. Glädjesaknad. Inte direkt någon gnista här idag inte.....

Dagens

Jorå, snöt mig imorse och hoppades på grönt snor. Ja, min PT sa ju det, grönt snor lika med klartecken att köra om det känns ok i övrigt. Feber, halsont lika med ajabaja.
Tyvärr var det inte grönt. Men imorgon, då är jag och maken bokade på dagtid. Då testar jag och ser hur det känns. Håll tummen.... Jag längtar efter att komma igång igen och jag känner mig bättre idag än i går och bättre igår än i förrgår. :)

Samtalade med väninnan om mina grubblerier och det som rör sig runt i kroppen. Somligt svårt att sätta ord på, mer än känsla, men annat bara att spotta ur sig. Hon bemötte det såklart på bästa sätt så trots mina tårar och min skumma känsla i kroppen kändes det genast så mycket bättre! Tack min kära!

Tog hojen till skolan och ni ska veta att jag köra inte i regn. Jo men visst, jag var så illa tvungen. Det är första gången på år som jag kör i regn. Men vad gör man inte för att hinna tid och spara pengar. Dessutom var jag redan på väg och jag är ganska envis av mig. Så blöt blev jag, ganska rejält. Men, jag slapp regn på hemvägen iaf. Själva föreläsningen var helt ok, dessutom som bonus en del skratt med fina klassisar. Det värmde!

Mormor hämtade sina barnbarn på skolan idag så de kom hem strax efter mig. En soft kväll har vi haft och snart närmar sig sängen. Två mornar med klockan ringandes vid 6 tar på krafterna, för det var evigheter sen sist. Men jag kämpar på och än så länge finns energin....

Första dagen på termin 3

Så var första dagen avklarad för denna termin. Kurs ett av tre påbörjad. Socialt arbete. Det kommer att bli intressant. Vi hade intro idag och det blir minst sagt fullt ös. Mycket att förbereda och plugga inför seminarier som är en gång i veckan, inkl inlämning av A4.
Det var trevligt att se klassen igen, några har hoppat av, några har tillkommit (troligen tillfälligt).
Jag åkte vulcan dit, vilket var trevligt förstås.
Väl hemma slängde jag i mig lite lunch och sen var det till att beställa de böcker som behövs samt skriva ut allt annat som fanns att skriva ut. Nu är det bara att sätta fart!!!

Kvalitetstid

Jag har haft en riktig lyxdag med maken.
Vi passade på en nästan barnfri dag. Det vill säga, de stora barnen var hos de andra föräldrarna. Leo lämnad på dagis.
Vi hade bestämt oss för en date i stan. Förutom våra träningsdates i förra veckan så satsade vi på en heldag på stan.
Vi åkte mc in, eftersom vi nu har varsin fungerande. Enbart glädje att köra!!! Det var bra väder, varmt i luften, men inte gassande sol och inte heller regn. Maken ledde vägen in mot stan, till en lämplig parkering (vi råkade fulparkera i närheten av Chinateatern). Sen prommade vi raskt ner till Strömkajen och köpte biljetter för "Under Stockholms Broar". En sightseeing tur med Strömma, på knappa två timmar. Vi åkte med båten Delfin X. Vi gillade det skarpt. Mysigt att åka båt, lyssna hörlurar på gubben som snackade fakta, titta på kartan i sätena. Det kändes verkligen som kulturpoäng. Mer utforskande i sin egen stad. Det är jag för, jag ser fram emot mer i den här familjen.
Efter vår båttur hojade vi vidare till Kaknästornet för en lunch. Vi har varit där på date för några år sedan. I början av vårt förhållande bjöd maken mig på middag där och det var det lyxigaste middagsstället jag varit på. Nåja, lunchdate var också bra. God fiskgryta åt vi. Dessutom var det en present eftersom vi utnyttjade vårt bröllopspresentkort nr 2 från Paus (tack Bergströmmare, P&M, Jofsar). (Propp)Mätta och glada rullade vi sedan hemåt och han softa en stund innan hämtning av lilla charmtrollet.

Snurr

Det snurrar i huvudet idag. Söndagen är här. Verkligen den sista dagen på sommaren - typ. Alltså egentligen är det så att min vardag börjar imorgon. På riktigt.
Det blir första veckan med lämningar och hämtningar av tjejerna på skolan.
Det blir första dagen för min egen skola imorgon och sen är det fullt ös direkt, föreläsningar varje vardag hela första veckan. Böcker ska beställas imorgon em.
Genomförkyld är jag, sämst idag hittills men hoppas det är vändningen. Tänker på väninnans ord, det är väl transiten, det nya som ska komma och det gamla som ska rensas ut. Huvudet värker, jag svettas så fort jag rör mig, varm i näsan, feberhuvud. Täppt, men snorig och det är stopp i bihålorna.
Jag fylls av längtan, längtan efter energi och att få känna mig stark igen. Längtan efter närhet och gemenskap. Längtan efter träning. Längtan efter att uppnå mina drömmar som har mest fokus just nu.
Jag känner mig ensam fast ajg inte är det. Jag känner mig som vid ett vägskäl. Jag känner mig kluven.
Imorgon är en ny dag, imorgon kanske det känns lite klarare igen.

MC-byte

Jag har bytt upp mig och jag är så grymt jäkla nöjd!
Min gamla bettan, som jag haft i tio år, är passé. Äntligen. Jag har varit på väg några gånger men haft så svårt att skiljas från henne. One of a kind liksom. Ändå, strul från början. Jag har fått korrigera springergaffeln, avgasljudet, blinkers, regplåt, frambromsar..... Den har strulat med elen, motorn tjuvstannar... Det vill säga jag har aldrig kunnat känna mig riktigt säker på den. Jag är inte så bra på att meka.
Droppen kom, i de funderingarna trillade mailet in som fick bägaren att rinna över. Bästa mc-grannen frågade om den var till salu, eller om jag kunde tänka mig ett byte....
Jag är en glidare-tjej. Så enkelt är det. Jag är stormförtjust i vår sportigare Suzuki - men det är glidare som ligger mig varmt om hjärtat.
Så råkade han ha en glidare. Jag provkörde. Jag gillade. Jag sa ja! Att grannen dessutom planerar att bygga om min gamla bettan till något helt annat passar mig perfekt.
Så nu är jag stolt ägare av en Kawasaki VN 800 istället. KÖRGLÄDJE! Den startar på knappen, motorn spinner, det är lagom med drag, inga tjuvstopp. Dessutom packväska! Bonus för mig.