Goda nya året

Så var det dags för ett årsbyte igen. Vi lämnar snart 2010 bakom oss och ger oss in i en ny årscykel. Det känns för mig spännande och kul, jag ser fram emot nya äventyr och utmaningar.
Men först, ett värdigt avslut! :D Firande med fina vänner och hela familjen min samlad. Vad annat kan jag begära! Det blir en god eftermiddag och kväll och natt. Goda vänner, god mat, god dricka!
Så, ett gott nytt år önskar jag er alla!

en mellandag till

Jag borde sitta och plugga juridik och hinka te, men jag ska..... snart!
Alla barn samlade idag igen, härligt. Ledsen tjej för att det är tungt att åka mellan mamma och pappa mindre roligt att höra, men fullt förståeligt. Stackarna. Det är inte lätt för dem. För min del får de gärna vara med och bestämma lite mer hur de vill göra, men det är svårt för dem att veta. Jag låter det vara öppet och tröstar och pratar med dem.
Planerar morötter för mig själv under nästa år, för att jag ska hålla mig igång, lyckas hålla mina löften till mig själv. En liten bonus efter varje avklarad månad är väl inte fel tänkte jag. Alla knep. Som min vän skrev på sin blogg om sina nyårslöften, ett av dem var såhär ungefär "januari blir en vit månad (=inget godis, inga snacks, inga kakor, ingen alkohol)" Så har jag också tänkt mig att 2011 ska börja. Rejäl start.
Längtar efter min man som var tvungen att arbeta mellandagarna, men är ledig nästa vecka iaf.
Jag har som ofta funderat på livet, vad som varit, vad som ska komma, här och nu. Kunde inte somna direkt igår kväll så flertalet saker snurrade i huvudet på mig.
Fick mitt betyg från psykologin och är helnöjd! Jättekul! Det går bra i skolan, är tacksam för det. Får ofta höra frågan hur jag orkar med alla barn och allting, men det går. Jag är faktiskt rätt strukturerad ändå, mer än vad jag trodde jag skulle klara att vara.
Så, det är väl dags att ge mig in i juridikens värld nu några timmar. Ikväll är det handling på schemat (inför nyår) och imorgon är det städning, vika tvätt (om inte idag), bakning och så är det lilla julafton här med alla barn och mor och far.

Trust

Lost in a dream
Nothing is what it seems
Searching my head
For the words that you said

Tears filled my eyes
As we said our last goodbyes
This sad scene replays
Of you walking away

My body aches from mistakes
Betrayed by lust
We lied to each other so much
That in nothing we trust

Time and again,
She repeats let's be friends
I smile and say yes
Another truth bends,
I must confess

I try to let go, but I know
We'll never end 'til we're dust
We lied to each other again
But I wish I could trust

My body aches from mistakes
Betrayed by lust
We lied to each other so much
That in nothing we trust

God help me please, on my knees
Betrayed by lust
We lied to each other so much
That in nothing we trust

How could this be happening to me
I'm lying when I say "Trust me"
I can't believe this is true
Trust hurts
Why does trust equal suffering

Absolutely nothing we trust

Väntan......

Jag har så mycket spännande att se fram emot, saker som ska ge mig pusselbitar till mig själv och min väg här.
Inom en månads tid kommer jag se min aura målad och tolkad, göra en regressionshypnos, åka på trumresa. De senare två har jag längtat efter länge, det har legat i luften. Nu har tillfället öppnat sig!
Förutom detta ska träningen igång igen, längtar efter det med. Den får mig att må bra. Senhösten / vintern hittills har varit trög på den fronten annars. Promenader till och från skolan iofs, med tung rygga. Men jag behöver riktigt träning. Vi har varit sjuka i omgångar tyvärr. Men nu är det dags att komma igång igen. Längtar.
Men först, njuta av mellandagar, fira försenad julafton med barnen och välkomna det nya året tillsammans med goa vänner!

Caroline

"Och jag har inte bara fantasi, jag känner rädsla. En rädsla för att det skulle kunna hända mig. En rädsla för att jag är så jävla osäker att jag aldrig skulle klara av om någon lämnade mig. Det har varit så hela livet, jag har väntat jävligt länge med att kasta mig in. Jag vågar gå på tunna isar och balansera på höga staket men jag vågar inte ge mig själv till vem som helst. Men det ser jag som sunt."

citat ur Hjälp, vem är jag?

Juldagen

Jag, maken & Leo har tillbringat hela dagen i pjamas/nattlinne/morris/mjukiskläder.
Ätit god mat. Tittat på klappar film och serie. Spelat gitarrhjältar så fingertopparna ömmar. Myst. Fikat. Njutit av ledighet från studier, jobb och dagis.
Ändå, vi har en hel dag kvar. Lyxigt. Det var länge sen. Tid att ladda. Tid att bara vara. Tid att umgås.

En god jul

Jag har haft en grym julafton. Än av de bästa faktiskt, förstås en sak som saknades bara, mina tjejer. Men, det var pappans tur i år, så det är bara att acceptera och gilla läget. Nästa år är det min tur igen. :)
I alla fall.
Vi firade julafton hemma hos mina föräldrar. Det var varmt, lugnt, skönt, en mysig stämning. Alla var glada och nöjda. Leo var på hyfsat bra humör också, röjde runt och busade en del.
Vi åt god mat. Hembakat vörtbröd (det blev grymt gott), hemgjord vit glögg, griljerad kalkon, hemgjord inlagd sill, hemgjord kräftströmming, köttbullar, prinskorv, hemgjord rödkål, julknäcke, rödbetssallad, hemgravad lax, hemgjord gravlaxsås. Ja, jag har säkert glömt något smarr nu.
Vackert dukat bord med röd duk, en vacker brun träljusstake som varit i familjen många många år, gröna servetter. Smakfullt. Tända ljus.
Julkalendern och Kalle pausade ätandet, sen blev det efterrätt. Jag hade för första gången gjort passionsfruktbrulée med hallon till. Det var poppis hos alla. Kul!
Julklappsutdelning på det. Fina julklappar som gavs bort, jag var jätteglad för mina, jag fick tre saker som jag verkligen önskat mig från mor och far.
Packade ihop oss och åkte hemåt vid femtiden kanske. Då var Leo helt slut.
Hem och mös med egen julklappsöppning, rödvin, guitar hero på PS3 (som Tomten så snällt lämnat på morgonen). Kramp i handleder och ömma fingertoppar på kuppen, men kul är det! (Dags att pensionera våra gamla PS2 spel tror jag minsann....).
Avslutade med lite BRfilm.
Jag önskar och hoppas att alla mina nära och kära har haft en minst lika fridfull och mysig julafton som jag. Det är ni alla värda!
Idag blir det mysdag i min nya morris och tofflor hela dagen! Kanske lite guitar hero, Generation Kill, Kent sing star..... Förstås en hög med god mat också!

Fnul

Sitter här framför datorn och skulle tänka mig att lägga in ett inlägg i bloggen. Men det är tomt, tyst, endast huvudvärken som känns.
Jag har faktiskt haft mindre huvudvärk sista tiden (tack Gunilla), men senaste dagarna har den pockat på lite igen. Det har troligen gått för långt sen förra behandlingen och jag får väl starta om igen efter juloch nyårs uppehållet. En juridik tenta på 7p väntar.
Liten börjar äntligen resa sig och stå själv.
Brudarna har åkt till sin pappa. Jna åker till sin mamma imorgon (efter ett halvår på heltid hos oss är det dags för varannan vecka igen). Vi har lite smått och gott kvar att fixa innan julafton. Jag har en föreläsning kvar. Vi ska göra ett besök på tippen. Handla de sista grejerna på coop och på systemet. Jag hoppas på att vi blir klara med det imorgon så kan vi ägna torsdagen åt att vara hemma, inne, mysa. Vi tre. Jag, maken och liten.
Juldagarna hoppas jag på mysigt besök. Jag hoppas på Lin, Gunilla, Kolan. Tid för samtal, äta och dricka gott, umgås. Vi ska träffa mor och far också.
Jag längtar till julen!

Bortgjord? & asgarv

Äntligen tid att vila upp, ladda om, tid med mig själv, med min man. Själva. Med Leo. Som också verkar gilla att ta det lite soft med sin mamma och pappa närvarande bara. Goseungen har varit på bra humör, lika charmig som vanligt.
Jag har, som grädde på moset, fått två riktigt sköna garn ikväll.
För det första skulle man kunna säga att jag och min intuition kom lite i otakt. Våra grannar har varit bortresta ett tag, vi vet det pga hans pappa som "skvallrat" till oss att de skulle åka utomlands och gifta sig i december. Själva har de inte sagt något. Vi har skottat åt dem och gått lite upp på deras trapp för att det ska se lite bebott ut, trots totalt nedsläckt hus i två tre veckor. Iaf, jag var uppe och la Leo i sin säng och fick bara en känsla av att nu, nu är grannarna hemma igen. Så jag bestämde mig för att gå raka vägen ner, slänga upp ytterdörren och se om det var tänt hos dem. Det vara bara den lilla detaljen att precis när jag slänger upp dörren är de på väg fram till sin ytterdörr, alltså precis hemkomna (och knallbruna, iaf han). Jag slänger ur mig. "hej hej, välkomna hem" och slänger igen dörren igen. :D :D :D Jösses amalia, vad ska de tro om mig... Ha ha. Jaja, jag bjuder på det!
Sen körde maken och jag SingStar. Han hade lovat mig att köra duell i Petters "Det går bra nu". Det gjorde vi. Han råkade få lite blodad tand så vi körde några låtar till. Min käre make är så galet skev, så när han väl kör så kör han helhjärtat. Dvs det inkluderar dans och moves passande till låten ifråga. Jag skrattade så jag fick ont i magen när vi körde The Darkness "I believe in a thing called love". Så sjukt roligt att höra honom (försöka) sjunga den, den är rätt så hööög i tonerna kan man säga..... Det var länge sen jag skrattade så mycket. Så HÄRLIGT!
Nu är det natti natti som gäller! Sov gott. Dröm sött. Det ska jag göra!

A single man

Jag har precis sett en film som berörde mig, A Single Man.
Otippad film, fanns tillgänglig för mig och maken och vi tog en chansning. Den var lugn och vacker och något sorglig också. Den fick mig att fundera. Fundera över vilka stunder i livet som ger något, som är värdefulla.
Filmen handlar om en man vars älskade efter 16 år tillsammans dör i en olycka. De har inga gemensamma barn. Vi får se en del av mannens liv, hur han hanterar sin vardag. Vilka stunder som lyser upp hans vardag. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag skulle hantera det när döden träder in i mitt liv. Vare sig vem det är i min närhet som går bort. Mina gudföräldrar gick bort när jag var 22. Min farfar gick bort när jag var fem. Jag minns inte så mycket av döden i de sammanhangen. Därmot nu, skulle det vara en helt annan sak!
Jag tänker också på vad jag uppskattar i livet, vilka små saker som får mig att le. Som förgyller min egen vardag. Det är värt så mycket.....

Ilska

När jag googlar på ordet ilsk på SAOB på nätet får jag upp följande;  om person: ondskefull, illasinnad, illvillig; äv.: ondsint, elak; lömsk; hätsk, fientligt sinnad (äv. med bestämning inledd av prep. emot); äv.: uppstudsig. Det är väl ungefär så det har känts för mig senaste dagarna. Så mycket ilska inom mig. 


Jag funderade för mig själv hur min ilska känns i kroppen. Jag vill inte bära all ilskan i mig, riskera att bli sjuk. Jag och vännen min har pratat mycket om ilska, och varit mycket arga sista tiden. Min ilska sätter sig i huvudet, jag får ont, jag blir varm på kinderna. Jag har inget pokerface, så är jag arg syns det och troligen känns lång väg. Troligen är jag inte så lätt att få kontakt med heller. Jag får en klump i magen och lite ont till sist om jag inte blir av med ilskan. Ilskan äter min energi, mina dyrbara reserver som jag egentligen inte har råd att förlora och när ilskan lagt sig är jag trött.
Vad vill jag helst göra när jag är riktigt förbaskad? Jo, stampa hårt i golvet och gärna skrika högt och länge så det gör riktigt ont i halsen. Ut med skiten. Alternativt är träning bra, rikta ilskan mot träningen och kör järnet.
När min ilska börjar bli okontrollerbar och inte kan hålla sig inom sina gränser utan börjar projiceras ut på "oskyldiga" så försöker jag gå undan. Jag går och lägger mig en stund, eller går ut på en promenad och tar lite luft, eller ringer en vän och spyr ut den för att kunna släppa sen. Lugna ner mig. Jorda mig igen.


En i min klass sa att hon blir så arg på att hon gråter när hon är arg. Tårarna kommer vare sig hon vill eller inte och det stör henne. Det känns som om hennes omgivning inte tar henne på allvar när hon gråter samtidigt som hon är arg, beskrev hon. 
Hur är ilska för dig? Var sätter den sig i din kropp? Hur blir du av med den?

stackars!

stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
han sitter tyst bland gammalt skrot
kan inte se för allt sot
att ingen sitter mittemot

stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
hon som ägnade all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats

stackars den som inte bryr sig
stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själva
stackars fåglarna i bur

stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må

stackars han som aldrig kämpar
han som säger stackars mobb
han som hamnade först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb

stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
stackars hon som har det bra

stackars hon som ville opp
men inte började från början
i Skara står en man
som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset

stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
och vart ska det där huset

stackars hämmade lakej
stackars mig och stackars dig
det är en konstig värld vi lever i
ingenting är vad man tror

Lars Winnerbäck, jag gillar den skarpt. Går att lyssna på den på hans hemsida.

Funderingar kring mig

Idag hade vi PF på skolan. PF står för Proffessionsspecifika Färdigheter. Det är ett intressant och givande ämne då det är lite mer praktiskt än bara teori. Vi får göra lite övningar, tid att reflektera mm.
Som avslutande övning på den här terminens tre gånger fick vi ett A4 med bilder på figurer i ett rum. Det fanns alla olika varianter. Några som satt och kramades i soffan, kramades i en trappa, en som låg framför en TV, en som satt med ryggen mot, en som stod lutat mot en vägg, en som knuffade en annan, en som pekade med hela armen, en som stod och sov i ett annat hörn, en som gjorde kaffe, en som delade ut kaffe, en som tog emot kaffe med flera.
Jag kände mig som figuren som satt med ryggen mot, alltså vänd in mot alla andra figurer men ändå lite själv på en kudde på golvet. Var och en fick berätta om sina funderingar utifrån den gubben man valt. Många sa att de var glada över att vara i den här klassen, att de trivs med alla i klassen osv. Jag trivs också i klassen, jag är tacksam över att jag kom in på en  här utbildningen, det finns många trevliga människor här. Ändå känner jag mig lite ensam, lite på kanten, udda liksom. Det gör mig ledsen. Det gör mig också lite irriterad på mig själv. Jag vet att jag besitter mycket resurser, jag är smart, klok, eftertänksam, ärlig, rar. Jag upplever att det inte alltid kommer fram. Jag upplever att jag låter mig bli vid sidan av. Jag tar inte den plats jag är värd att ta och jag vet inte heller hur jag ska ta den eller hur jag vill att den platsen ska se ut.
Känslomänniska som jag är suger jag in alldeles för mycket, jag måste vara rädd om mig, rädd om mina energier, ha mitt skydd uppe för att inte ta in för mycket, ta åt mig för mycket, feltolka. Jag är rädd för att bli sårad.
Jag bär med mig min tro, min tro på andligheten, min tro på det "alternativa" vilket just idag gör att jag känner mig väldigt väldigt udda och sårbar.

Töntarna (Kent)

Så häng dom högt
Så häng dom långsamt
Men häng dom högt
Jag kräver hämnd
En tidig morgon
Född till tönt

Så lägg dig ner och sov, lilla syster
Bara lägg dig ner och bida din tid nu
Jag vet, du vet vad som måste ske nu
Jag tror stenhårt på din plan
Häng dom högt, häng dom högt

När du grät på festerna
Var jag aldrig bjuden in
Du föll isär inför gästerna
Jag byggde upp dig bit för bit, igen
Bit för bit, igen
Bit för bit, igen

Så blev jag expert på att vänta själv
Man vänjer sig snabbt, man väntar på nån
Glasögonormen reflekterar ljus, skjutsar dig hem, villkorslöst
Bakpå min cykel höll du mig, som i kramp
Du landade hårt, du var nog alltid sjuk

Tredjeadventhelgen

Jag har haft en fantastisk helg, trots att jag varit förkyld och egentligen lite hängig och trött. Ändå, den var så bra. Jag inledde fredagen med en snabb middag bestående av tacos med hela familjen.
Klädde upp mig med klänning, strumpbyxor, stövlar, smink, smycken. Packade dricka, kladdmuffins och gav mig ut i kylan för att ta mig till Solna för klassfest med nobeltema. Jag var lite skeptisk innan ska jag erkänna, men jag hade så roligt och trevligt. Drack bubbel och minglade och åt fingerfood med klassisarna. Blev hämtad av maken sen, väldigt lyxigt och skönt.

Lördagen gick i pysslandets tecken. På morgonen klev jag upp supertidigt (av makens misstag) men njöt av det. Jag fick en knapp timme själv, med te och meditation och när tjejerna klev upp hann jag mysa med dem innan jag tog bilen för att ge mig av till söder. Jag ställde upp som patient på akupunkturskolan där min kära väninna går. Det var en lite annorlunda och intressant upplevelse. Till vissa delar påminde utfrågningen om en homeopatikonsultation.
Hemma till lunch. Efter den, vid halv ett tiden, kom ett par extra sötnosar och så var det pepparkaksbak med sju barn. Några droppade av efter en stund, av olika anledningar, men tre av brudarna höll ut tills degen var slut. Det blev jättegoda och fina kakor. Såklart av hemmagjord deg.
På kvällen for jag och mina tjejer till Lene och hade pysselkväll med middag. Vi var tre barn, tre ungdomar och fem vuxna. Det är en tradition som Lene har och det är ALLTID mysigt och trevligt!

Så kom då tredje advent. Vi hade bakat och plockat iordning lite på förmiddagen. Halv tre kom fikagänget. Familjen Malin och PN vägg-i-vägg, totalt nio barn och sex vuxna var vi. Jättemysigt. Jag hade tänkt en massa levande ljus. Jag och maken bjöd på glögg och fyra sorters hembakat/hemgjort. Det var poppis.
Sen landade vi i en kvart eller så mellan innan Lin kom på middag och stannade tills det var läggdags. Alltid så härligt och glädjande att träffa henne. En närvarande färgklick är hon!

Jag är så nöjd med min helg, jag känner mig glad och trygg och lycklig över den. Gosiga maken och alla våra barn, trevliga människor runt omkring. Det kan knappast bli bättre!

En jättetidig lördagsmorgon

Hej och hå!
Vaknade med ett ryck vid tio över sex. Makens alarm gick igång, på mobilen, hans vardagsväckning, som han glömt stänga av. Jag klev över både liten och honom för att ta mig ur sängen och två våningar ner. Jag valde att inte klättra tillbaka över dem igen, utan tänkte att det är bättre att de får sova så länge de kan idag. Jag ska ändå iväg till akupunkturskolan och vara patient för en liten grupp. Ska vara inne i stan vid nio.
Jag la mig i vardagsrummet och njöt av tystnaden och lugnet. Absolut en guldstund att vara uppe först och inte vara stressad utan att kunna njuta bara. Jag passade på att meditera. Jag behöver än så länge mycket tystnad och lugn omkring mig för att få till det riktigt bra. Jag fick ett par möten i mitt andliga hus, alltid lika häftigt.
Mina tjejer vaknade rätt tidigt också, så nu sitter vi under varsin filt och tittar vi på Kung Fu panda. Mys med egen tid tillsammans med dem också, utan stress!
En bra start på den här dagen, trots en rejäl förkylning som vaknade till liv under natten! Dessutom väntar en mängd trevliga saker under hela fortsatta helgen också!

Strålande jul

Jaha ja, känningsmode igen. Mitt i natten. Jag passar på att lägga in en blogg.
Jag låter julkänslan fylla mig här i natten. Jag är glad att vi har snön redan och att den fått ligga så länge. Jag hoppas innerligt att kylan håller i sig och snön får stanna fram till årsskiftet och för min del gärna hela vägen fram till mars.
Igår hämtade jag paket på "posten". Det var en av mina julklappsbeställningar, jag tror den sista faktiskt. Möjligen har jag lite smågrejer att komplettera med, men annars är jag klar. Maken ska göra egen glögg och grava lax. Vi ska griljera vår kalkon. Jag suktar efter kalkon på julknäcke med senap. Mums!
Julmusik, glögg, slå in julklapparna tillsammans en kväll.
Tomten är far till alla barnen på DVD en kväll.
Eftersom vi har våra stora barn på nyår i år blir det två julaftnar för oss. En lugnare variant med maken, Leo och ett besök hos mina föräldrar. En med mer fart med alla barn samlade som infaller någonstans precis innan nyår. Att få se deras glada miner när de får sina paket.
I år ska vi klä granen ovanligt tidigt, redan i helgen faktiskt. Just för att de stora åker till sina andra hem sen och stannar där över julen.
Lucia på dagis börjar om nu med Leo. Julkalendern varje dag. Pepparkakasbak på gång igen i helgen. Adventsfika på söndag.
Jag är redo, jag har redan jul i kroppen. Det är MYSIGT med alla småsaker inför och jag njuter hela vägen fram.

Meditation

Äntligen fick jag till det. 30 mins meditation. Efter det blev jag en gladare och mer fylld människa. Ljuspåfyllnad-extra-large CHECK! Plus en bunt symboler att tolka och ta till mig av.
Oroa sig inte, jag kommer snart tillbaka.

Har du prövat? Jag är själv nybörjare och jag älskar det! Meditation får mig att slappna av, varva ner, ladda om. Jag kräver lugn och ro omkring mig under tiden, än så länge. Jag frågar min kära vän om hjälp när jag fastnar, eller om det är något jag inte förstår. Hon ska bistå mig med vägen ner till huset, det är min största utmaning än så länge. Jag har även träffat mitt inre barn i meditation, underbart och berörande. Jag rekommenderar det varmt. En paus i vardagen, i livet, i stressen.

Lycka till!

Om paus anhålles - bekräftat?

Paus tack!
Paus från människor som inte kan ge ett svar på en rak och enkel fråga. Paus från huvudvärk. Paus från irritation och frustration. Paus från egoister.
Jag har valt bort individer som jag inte kan få till ett möte med. Vi som inte klickar. Att fortsätta försöka och slå huvudet i väggen - nej tack. Paus - ja tack.Sen finns det tyvärr sådana som inte går att komma undan ifrån på grund av släktkopplingar. De som inte kan svara, så fort det kommer en fråga som kräver något av denne någon. Att ta ansvar allt som oftast. Då är det tydligen bättre att fly och därmed föra över det beteendet på sina egna avkommor. Grattis! Tack gode Gud att jag inte fastnat i det tragiska ömkliga barnsliga stadiet.
Som jag och vännen min pratade om häromdagen, ibland är det så tråkigt att vara den vuxna mogna människan, men ändå står vi där, raka i ryggen och stolta!
Så, om det vill sig väl, tar jag en micropaus med min man och min yngste om tio dagar, i tio dagar. Inklusive "den röde" förstås, för den kommer jag inte undan ifrån. Jag längtar!!!!

Den röda....

Den röda lagboken, det är min kompanjon de närmaste fyra fem veckorna. Sen blir det väl en åtta nio veckor till under våren som vi ska ha ett alldeles särskilt förhållande. Jag har aldrig i hela mitt liv öppnat en lagbok tidigare och nu äger jag en till och med. Satt och klappade på den lite i eftermiddags. Nu ska hjärncellerna få jobba på ett nytt sätt - igen. En ny utmaning, det blir skoj! Tur att jag har många bra klasskamrater längs med resan!

Saknad eller tomhet eller förväntan

Ibland är det svårt att avgöra vad det egentligen är för känsla i kroppen. Jag är nöjd med mitt liv, jag är jätteglad över att jag kommit in på den utbildning jag sökt, jag är stolt över min fina fina familj som får mig att må bra. Jag har en fantastisk man och en handfull riktigt nära och fina vänner som har mitt hela förtroende.
Ändå är det något i kroppen. Jag lurar på vad, men jag har inte fått något svar än. Kan vara en förkylning eller en stress som lurar, eller är det en förväntan inför julen med egen tid tillsammans med maken för första gången på ett halvår typ. Kan det vara en liten liten rädsla för döden, eller en saknad efter en pusselbit som gapar tomt.
Det pockar på, jag måste se om mitt hus och besöka min andra värld.

Sista etappen - resultat

Det var några dagar sen nu, som vi blev klara med våra skapelser här hemma.
Här ser ni resultaten!

 

Drömmar

Jag läste på min väninnas blogg om att drömma, dagdrömma, visualisera, bygga upp det du önskar och vill ha. Jag kunde inte låta bli att gilla följande citat ur hennes blogg, som jag ville ta med mig hit. Jag tar med mig det och säger detsamma, Lycka Till!

Dagdröm så mycket du orkar och klagar någon, bara säg:

"Stör mig inte! Jag arbetar på min framtid!"

Lycka till!

Jag tar med mig det och säger detsamma, Lycka Till!