Rehab

Ok. Fokus rehab.

Jag är stolt över att känna min kropp väl. Att känna när den är ur balans och när något är slitet. Utifrån perspektivet motion, rörelse, träning.
Vad jag är mer skeptisk till är min envishet och vilja när den gör att jag inte tar mig tid att läka och landa, i vissa fall är dessa egenskaper en tillgång, i andra fall lite mer riskfyllt.

Rehab fortsätter. Efter en oturlig incident som retade upp hela baksida lår igen så är det dags att traggla på igen. Göra rehaben så rolig som det går. Blanda den med annan träning. Målet är att styrkan i min högersida ska vara tillbaka till under augusti, då jag har flera lopp att genomföra. Som inkluderar viss del löpning.

Hur det går får vi se men hoppet lever!

I vilket fall får fokus vara på det jag kan göra som definitivt inte retar musklerna och tur för mig är simning en av dem grenarna.  Jag ska följa min sjukgymnast råd till återbesök i början av augusti.

Sjukskriven

Under en lång tid har jag kämpat på för att hålla ihop på min arbetsplats. Den här våren har inte varit rolig, snarare ganska lik förra våren och försommaren. Dock klarade jag den perioden bättre då det "bara" var mitt team som var drabbat. Den här våren har det varit mer kaos på arbetsplatsen. Chefen sa upp sig och nu har vi en konsultchef, vår nya gravida chef kommer 1 juli och "mellanspelar" innan semester och föräldraledighet. Därefter konsultchefen igen. Hon gör sitt bästa såklart. Dock under en period var vi halva styrkan på enheten på grund av uppsägningar och sjukskrivningar av olika orsaker. Det är fortfarande skralt om folk och dessutom börjar semestrarna dra igång snart. Det är en påfrestande situation för alla och det är tydligt att mina kollegor är påverkade.

Jag har flaggat för mitt mående, jag har bromsat, jag har försökt varva ner och ta det lugnt, men jag har inte klarat det. Jag har smittats av stämningen på arbetet och det har påverkat mig mer och mer. Min energi har sakta dränerats och jag har inte förmått fylla på i den takt det behövts. Förra veckan fick jag nog. När jag vaknar och gråter på morgonen, när jag mår illa, när jag vill undvika att vara på min arbetsplats som jag egentligen uppskattar och tycker om, när jag inte finner glädje i träningen längre, när jag inte är utvilad trots att jag sovit längre än "vanligt". Med mera...  Jag har varit förvirrad, glömsk och har svårt att hålla en röd tråd. Då är det fel. Jag insåg att jag behövde sätta stopp nu, innan det går för långt.

Idag träffade jag husläkaren och blev sjukskriven. Tre veckor heltid till att börja med. Nu skall jag tillbringa tid till mitt välmående och livskvalitet. Jag ska äta bra mat, vara ute i solen och naturen, vila när jag behöver, läsa, varva ner och absolut inte stressa.

Borås swimrun sprint

Borås.
För andra gången besökte jag Borås i helgen. Första gången var på ett simcamp, denna gång även i träningens tecken.

Jag gav en vän till mig, M, i 40års present att sova en natt på hotell och medverka på Borås swimrun sprint. Då jag visste hatt hon tycker om både att springa och simma öppet vatten tänkte jag att det var en rolig upplevelse att dela.

Vi bilade dit. Hamnade på en liten väg sista biten (enligt gps) så det tog lite längre tid men det gjorde inget. Det var vackert landskap som vi njöt av.

Väl framme checkade vi in på hotellet för att därefter ta en promenad på stan och äta middag. Vi hittade en trevlig restaurang som hette Viskans Vinbar. Där åt vi båda tonfisk på grönsaksbädd. Jättegott och fräscht. Till det delade vi på en flaska rött, ovanligt fint rött vin för att vara jag. Det var riktigt gott. Stället var varmt och välkomnande med härlig inredning. Samtal om allt och inget.

Hotellfrukost på söndag morgon innan vi åkte till Almenäs för loppet.

Vi hade tur med vädret på söndagen, det var uppehållsväder hela tiden. Något svalt innan vi kom igång men det var ok ändå. Jag passade på att shoppa lite Colting-grejer innan loppet också. Vi hämtade ut våra bibs och så. Nummer 7 blev det, mitt favorittal så det passade fint.

Borås swimrun sprint var en riktig utmaning. Det är mitt femte swimrunlopp. Det absolut mest krävande. På grund av den kuperade terrängen i kombo med relativt små stock och sten stigar. Otroligt vacker natur och jag uppskattade att få se Rya åsar som Colting pratat mycket om i sin pod Coltings nakna sanning. Dessutom i en av de mest frodiga perioderna under årstiderna.

Borås swimrun sprint är lite drygt 6 km långt totalt bestående av fyra löpsträckor på totalt 5,6 km och tre simsträckor på totalt 540 m.

Mycket uppför, hela vägen upp till någon slags topp där det var en fantastisk utsikt över Borås. Första simningen var i en liten sjö uppe i åsarna.

Malin var stark i löpningen men tyckte det var tungt med simningarna. Troligen för att hon hade en lätt förkylning i kroppen. För mig var det tvärt om, värre än vanligt. Simningarna är min styrka. Löpningen var katastrof och jag var gråtfärdig bitvis. Varför? Jo, mitt högerben.

Jag hade dumt nog lyckats med att få en massage som förvärrade hela högerbenet tre dagar innan loppet. Det retade upp de muskler jag rehabar, vilket jag inte hade en aning om skulle ske. Musklerna blev sämre och under loppet hade jag smärta och muskelförsvagning. Så pass att jag snubblade med högerfoten flertalet tillfällen, något jag aldrig brukar göra annars. Höger ben fungerar helt enkelt inte optimalt just nu och det blir till att vila igen.

Väl i mål, Nöjda och glada. Medalj och kram. Lite mat i magen. God dricka. Nöjda swimrunners rullade därefter hemåt. Med ytterligare en upplevelse i bagaget.

Berörande

Det här är min pappa.

Han gick bort 4 januari 2013.

Min pappa heter Sven-Erik. Men kallades för Jerka till vardags (förutom från släkten i Norrland).

Igår gjorde sig saker påminda. Jag fick samtal från en gammal bekant till mamma som även nämnde Jerka. Jag fick påminnelser från helt otippat håll om 20 år tillbaka i tiden. 

Framför allt berörde det mig att höra just Jerka. Jag minns inte ens sist. Maken tror det var i samband med begravningen han hörde det sist.

För mig berörde det. Mer än vad jag trott. Det väckte även andra tankar kring min (dementa) mamma....

Morgonpass

Min fina Lene fortsätter att imponera på mig. Hon har verkligen funnit swimrun med mig och jag upplever att vi är rätt lika och dessutom känner vi varandra utan och innan. Imorse körde vi ett swimrunpass på dryga 80 min och mestadels med fokus på simningen. Vi simmade i Lejondalssjön, där det var 15-16 grader i ytvattnet vid badstranden Hällkana. 

06.00 möttes vi upp. Vi insåg att morgonpass är mest lämpat för oss då vi båda har stora familjer och vi bor trots allt ungefär 50-60 min ifrån varandra med bil. Att köra morgonpass innebär att ingen behöver ta tid från familjen. 

Lene har gett sig f*n på att crawla. Jag, efter mina crawlkurser, försöker tipsa bäst jag kan. Utan att jag är någon som helst expert på crawl då jag nyligen fått kläm på det själv. Jag kan i alla fall ge de tips jag har och påminna om det jag har fått höra att jag ska komma ihåg gällande tekniken. 

I vilket fall, vilken kämpe hon är. Det kommer att släppa, hon kommer att köra sin individuella egenlärda crawl till vårt lopp i augusti. Det kommer att gå så bra! Vi kommer ha roligt längs vägen. Det lopp vi anmält oss till i augusti är det längsta jag kommer att genomföra i år, löpmässigt. 

Simningen är inte längre än andra lopp men löpningen är över en mil. Det kommer att bli en utmaning men det kommer även bli kul. Jag vet att vi kommer att fixa det tillsammans, i vår takt. 

Härliga morgonpass. Dessutom i sol som mer och mer värmde, trots att det bara var 12 grader i luften och att vi var rätt frusna när vi började vår första och längsta löpning. Jag ser redan fram emot nästa pass. Man kan nog inte ha en bättre start på veckan än just detta!

Simma och springa i vacker natur är livskvalitet!

Stockholm Swimrun Sprint 11 juni

Team Lyckan åkte in till stan för att genomföra sitt andra swimrunlopp tillsammans. Premiären var Ångaloppet sprint förra året, vilket vi även ska genomföra i år. Min partner C var jättenervös. Jag var faktiskt inte nervös alls, ville mer bara komma igång med loppet. Kan bero på att det var mitt tredje swimrunlopp i år, på ganska kort tid. 

Viss oro fanns kring Cs knä som strulat en del under förra året, samt mitt högerben/rumpa som strulat nästan hela det här året. Men, båda är envisa, en av oss är tävlingsmänniska. Å det är inte jag. Jo, i vissa fall kan jag vara det men när jag kör ett lopp sådär för första gången är det mer för att det är roligt att genomföra och ingen press. Ska jag köra samma lopp igen, då vill jag gärna vara snabbare. Då kanske mer nervositet kommer, vi får se. 

Det var inte speciellt varmt på morgonen i lördags. Mer ungefär 12 grader i luften och småmulet. Faktiskt kallare än båda de andra loppen jag kört i år. Men, vattnet var varmare än de andra loppen förstås. 

Loppets start och mål var på norra djurgården, stora skuggan. Vi parkerade vid Universitet och gick till startområdet. Strax efter 12 hade vi hämtat ut vårt startkit och det var obligatorisk genomgång av arrangören. Stockholm swimrun har blivit ett Ö till Ö qualifer lopp så det var en del folk där som ville skaffa poäng. Sprintklassen och generationsklassen var ny för i år. 

Vår start var 14.10. Innan starten fanns det gott om saker att äta för alla deltagare. De hade laddat upp med keso, juice, smörgåsar, drickkvarg, pucko med mera. Vi plockade på oss det vi tyckte var lämpligt att inta innan och efter.

Vi hade bestämt oss för att köra loppet med lina. Ångaloppet innebar inga paddlar eller lina utan enbart dolme. Vi hade inte ens våtdräkt när vi genomförde det loppet då det var cirka 25 grader i luften. Till detta lopp kunde vi ha vad vi ville. Jag tog dolme och paddlar och så körde vi som skrivet med lina. Vilket var ett bra val.

Inför loppet tränade vi med lina vid ett tillfälle och vi gillade det. Vi turades om. Förste man navigerar, andre man ligger på ”rulle” på linan och följer den. 

Vi valde att både springa och simma med linan på. Själva loppet bestod av tre simsträckor och fyra löpsträckor. Löpningen var mestadels på skogsväg, grusväg och stig och en liten del på asfalt. Simningarna är min starka sida och det var rätt busigt vatten. Dessutom var det vid ett par ställen rejält med lera på botten, jag sjönk ner till knät i ett hål under ytan. Tur att skon satt ordentligt på foten, annars hade jag förlorat den. Det var tydlig skillnad på att ligga på rulle i simningen jämfört med att dra. Häftigt. 

C, tävlingsmänniskan, puschade på rejält under löpningen. Hon gjorde det ändå bra. Även om jag höll på att kräkas mot slutet och var långt utanför min komfortzon under i stort sett hela löpningen. Jag behöver det. C drog mig en hel del i löpningen sista halvan av loppet. Jag fick mer och mer ont i höger ben/rumpa och det är en tydlig styrkeskillnad i mina ben, Irriterande nog. 

I simningen däremot är jag stark. Jag kan crawla nu jämfört med förra sommaren, vilket även C bekräftade. Jag har inga problem att simma med paddlar utan styrkan har jag. Det är flåset jag behöver träna upp. Mycket. 

Jag kom fram till i lördags att jag är för tung för att få till löpningen ordentligt. 15 kg mer än min partner väger jag. Det är rätt stor skillnad att släpa runt på 15 kg mer. Jag är envis och jag är stark, vilket är vad jag tjänar på.

Loppet var cirka 7 km totalt, varav 6 km löpning och 1 km simning. Vi kom runt på tiden 1 timme och 1 minut lite drygt. Vi var riktigt nöjda med vår insats och dessutom kom vi inte sist (vilket vi gjorde på Ångaloppet i vår klass). Nästa år ska vi vara ännu snabbare…. Vi hade lagtröjor 13 vilket passade mig perfekt. Jag gillar talet 13.

Jag tycker att arrangemanget och engagemanget av Sthlm Swimrun är bra. Banan var trevlig. Jag skulle gärna ha lite mer simning och mindre löpning, men det är förstås för att jag är starkare på simningen. Det var trevligt att ha så nära till själva loppet och att det finns olika distanser. Vi kommer tillbaka nästa år!

(En skev del i mig vill gärna köra ett fulldistans-lopp nästa år, frågan är bara vilket och utmaningen är att få till löpningen först…..)

Sommar – Semester – Juli – Plan

En plan för min semester börjar ta sig form i mitt huvud. Jag har som målsättning att vara en aktiv kvinna under semestern. En aktiv mamma. Jag vill gärna inspirera min familj att röra på sig mer än vad de gör. Det tillbringas allt för mycket tid framför en skärm av någon form. Tv, DVD, telefon, platta, dator, nintendo….. Dessutom tillbringas mycket av den vakna tiden i sittande eller liggande form, inte ens stående. Jag kan inte tvinga någon men jag kan i alla fall försöka inspirera. 

För min egen del behöver jag rörelsen för

att må bra. Det ger mig endorfiner, gör mig starkare och mer energifylld. Dessutom har jag mina mål uppsatta som jag vill uppnå och för att det ska bli möjligt och en trevlig upplevelse krävs förberedelse och fokus. En träningsplan.

Min semester börjar med fest. Min egen 40års fest väntar och jag ser fram emot en trevlig kväll tillsammans med vänner.

Därefter åker vi hela familjen för att tillbringa två veckor på Gotland. Jag ser mycket fram emot det. Jag vet att jag varvar ner så fort jag kommit dit. Jag älskar närheten till havet med det klara vattnet och den långgrunda stranden. 

Mitt mål under vistelsen på ön är att träna minst ett pass per dag. Därutöver gärna någon promenad eller så. Träningen kommer troligen vara mest fokus på att simma öppet vatten och löpning. Enskilt och blandat. Därutöver troligen yoga och funktionell styrka. 

Mitt mål är även att äta så bra kost som möjligt under dessa två veckor. Det brukar nästan vara en större utmaning för mig än att hålla i träningen. Mitt huvud är på något knasigt sätt inställd på rosé varje eftermiddag i solen och gärna chips eller godis till det. Sammanfattat totalt helt onödigt. Denna gång ska jag tänka mer i form av nötter, mörk choklad, frukt och bär istället.

Jag har haft en period då det varit riktigt tufft på min arbetsplats. Vi har haft personer som sagt upp sig med en månads uppsägningstid, personer som blivit sjukskrivna på grund av graviditet, personer som blivit sjukskrivna på grund av stress, personer som blivit sjukskrivna på grund av andra personliga omständigheter.  Förra våren hade vi en liknande situation i mitt team, vi ska vara fyra, vi var två under en längre period. Vi två arbetade som tokar. Just nu är vi i mitt team 2,5 personer istället för 4 och det går ändå ok. Dock har jag haft en del tyngre utredningar att skriva som påverkat mig, plus att stämningen på hela enheten påverkat mig och påverkar mig. Jag har varit för stressad för lång tid och det påverkar min hälsa. Därmed längtar jag än mer till semestern och den är mer behövlig än någonsin.

Jag och min våtdräkt

Det här året har jag verkligen släppt spärrarna totalt. Jag är ofta på väg själv till och från olika träningsträffar, även om jag ytterst sällan simmar öppet vatten ensam. Jag möter upp träningspartnern på plats vid vattnet, vid en strand eller hemma hos möjligen. Till en början på säsongen hade jag alltid något över våtdräkten. En hoodie, en löparjacka eller liknande. Det var i och för sig kallare i luften då också.

Nu kör jag våtdräkten. Jag har hämtat i skolan i våtdräkt (fast då hade jag en jacka över), jag har gått på affären i våtdräkt (fast då var min dotter med också), jag har gått till jobbet i blöt våtdräkt efter simning för att duscha och byta om där. Jag har gått till vårt garage i våtdräkt.

Jag älskar min våtdräkt. Jag är stolt över att vara en swimrunner och en öppet vatten simmare. Jag älskar öppet vatten simning och tänker ta till vara på säsongen så mycket jag bara kan!

Jag har redan lösa planer för nästa år. Små målsättningar börjar ta form i huvudet på mig. Jag tror jag har en person som vill dela den resan med mig. Det känns otroligt bra och spännande.