en märklig kvinna

Under en av de sista dagarna i oktober hade jag ett möte hemma hos mig, en "okänd" dam hade jag bjudit in för att se och prata kring aura-soma flaskorna. För att ha ett egen liten säkerhet hade jag sagt att en viss tid måste jag gå till dagis, vilket var samt, men jag hade en baktanke, att två timmar får lov att räcka så hon fick komma tidigast en viss tid som jag tänkt ut. Det är alltid bra att ha en begränsning när det är en okänd och dessutom hemma hos mig. Egentligen har jag svårt att ta hem människor jag inte känner, kräftan i mig kämpar emot rätt hårt där, men nu blev det så och jag bestämde mig för att jag har gjort det här valet och så ska det vara.

Mötet gick ok, jag insåg att jag skulle få lite ny energi och nyfikenhet till flaskorna igen, de har legat på vänt länge. Jag skrev till och med ett inlägg kring dem efteråt. Kvinnan i sig var rätt märklig. Jag är absolut "alternativ" i mitt tänk, eller vad vi nu ska kalla det. Kanske är jag och de som är inne på mitt tänk lite före i tiden.... Jag väljer att se det så. Som vanligt inom allt och alla finns det de som uttrycker sin tro lite annorlunda, i min värld. Denna kvinna var sådan. Oförmögen att hålla en tråd vettigt, oförmögen att svara ett rakt svar på en i min värld enkel fråga. Oförmögen att för tillfället klara av sitt liv och leverne. Det finns mycket att säga kring denna dam och det var svårt att få henne att gå i rätt tid. Jag kan ärligt säga att jag är glad att hon gick och jag vill aldrig mer träffa henne.

Dock, en flaska skulle hon köpa av mig, som jag beställt och skickat men förstås inte fått några pengar på kontot för..... Det är dålig karma. En del av mig är egentligen inte förvånad och jag vet att det var en chansning att göra på det är viset. Jag får helt enkelt leva med att jag gått back 250:- på den grejen och det visar på att jag har lärt mig något nytt till framtiden. Jag kommer inte att gå på den niten igen. Jag ska ta med mig att jag ska helt enkelt våga ta betalt för det första och för det andra att om något ska beställas så ska det betalas i handen eller i förskott. Det bär jag med mig.

Sen att jag vid en påminnelse till kvinnan får höra att jag är oförskämd mot alla, det är faktiskt lite lustigt. Jag påminde henne om att betala och att hon är "kvinna nog" att göra det. Kanske inte de bästa orden, men det är också en tolkningsfråga. Därmed är jag oförskämd. Vad häftigt att få uppfattas som oförskämd, det är faktiskt första gången.

Jag valde i min tur att inte gå in i det utan tackar istället för att hon lärt mig något om framtiden och att det är hennes val.
Namaste!

önskar mig

Julen nalkas, det är bara att inse fakta. Det är mindre än en månad till julafton nu.... Jag brukar vara ute i god tid med min inköp, fast än så länge är det bara idéer för var och en samt en lista på allt gottis vi vill stoppa i ansiktet på julafton och juldagen och kanske till och med på annandagen.

chakraarmbandet hittar du här

Väninnan frågade mig vad jag önskar mig, jag kom då på en sak jag sett som jag verkligen önskar mig. Ett chakraarmband från Kristallrummet, som det på bilden. 

slutspurt med några funderingar

Två och en halv vecka har jag kvar på min praktikperiod. Det är egentligen ingenting känns det som, men det tar ändå tid och energi och jag räknar på ett sätt ner, på ett annat sätt ska det bli trist att inte få följa de ungdomar som bor där nu. Jag förbereder mig på avslut mer eller mindre medvetet i alla fall. Jag har en liten nykick på praktikplatsen då jag bytt arbetslag ett par gånger och det är kul. De arbetar annorlunda eftersom det är helt andra individer i det laget. På ett sätt känner jag mig mer välkommen där av olika orsaker. Sen är det en annan sak som påverkat mig rejält i "mitt" arbetslag som jag följt. Det har tillkommit personal och jag är kräsen på människor och kemin mellan denna nya och mig fungerar inte från min sida sett. Jag går mest runt och är irriterad och vantrivs i hennes närvaro. Jag skulle inte kunna arbeta tillsammans med henne på heltidsanställning. Nu ska jag försöka ta till vara på de dagar jag har kvar och vi får se hur jag ska göra det.

I övrigt, med mina tillfällen med det andra arbetslaget har jag fått skratta och bjudits in till samtal mer. Jag vet att jag nämnt förut att det är en extrem terapeutisk miljö, det är till en stor stor del profession och en mindre del personlighet i miljön på praktiken. Det är det jag sett under min tid med arbetslag. Det enda tillfälle jag sett något mer av personlighet och ett uns privat delande är på den arbetslagsdag då vi var utanför praktikplatsen och dessutom var det nyanställda kvinnans första eller andra vecka och alla fick göra en presentation. Jag vet inte om det skulle gjorts i alla fall eller om det enkom var för att välkomna in den nyanställda. Jag fick inte någon presentationsrunda när jag började praktiken.... Beroende på praktikantrollen eller ej? Det borde inte spela någon roll och det tänker jag ta med mig i min framtida roll som yrkesverksam och i eventuell kontakt med just praktikanter.

Mitt intryck av det andra arbetslaget är att där är den personliga delen något större, det vågas delas lite mer av den privata delen utan att ge "för mycket" av sig själv samt att jag känner mig mer välkommen och på ett sätt mer sedd. Vad det beror på tänker jag inte spekulera mer i nu, kanske är det bara gruppens sammansättning eller personkemi mellan mig och de individerna.... Mitt val om jag skulle få välja lag idag det är lätt....

mörkt tungt och längtan efter asgarv

Jag tycker att det är motigt just nu. Jag tycker att det är mörkt och rätt tråkigt om jag ska vara ärlig. Det är mörkt ute och förutom mörkret som kommer alltför tidigt, så är det allt som oftast grått på himlen. Jag känner mig allt som oftast trött, då menar jag för trött. Mer trött och energilös än vad jag "borde" vara. Jag kan förstå att mörkret påverkar, absolut, det tror jag att det gör. Jag tror också att jag varit stressad på insidan över många olika saker och självklart är det något som tär och sliter i längden. Delvis har praktiken påverkat, ovanan att "jobba" heltid samt de intryck praktikplatsen bjuder på samt sammansättningen av personal för del delen. I fredags fick jag en liten nytändning i praktiken och det var värdefullt!

Jag har funderat mycket kring ensamhet och relationer. Vilka relationer jag vill hålla liv i, jag har i stort sett avslutat en för mig tidigare betydelsefull relation och det i sig är en sorg. Jag har några hängandes lite i det blå. Det i kombi med vad jag egentligen pallar med just nu, som jag har energi till. Ovant för mig har jag faktiskt valt bort kommunikation med omvärlden stundvis. Helt enkelt för att jag orkar inte. Jag orkar inte dra lasset, jag orkar inte ge mer av mig utan att få påfyllnad tillbaka. I perioder, vissa dagar och stunder, då gör jag gärna det. Fast just nu är det tungt, jag är sliten. Det finns tillfällen på sistone då jag sträckt ut min hand, men det fanns ingen mottagare eller mottagaren kunde inte ta emot handen så i slutändan sitter jag där själv, med skägget i brevlådan....

Nu måste jag värna om mig själv, mitt mående, min kost, min träning. Maken får åka med på tåget mitt och vi får stötta varandra. Jag ska vara mån om att känna in, tänka till innan. Det är dryga tre veckor kvar på min praktik, sen får vi se hur det artar sig med energin när det momentet är över. Nu får det bli små små steg ett tag framöver, med kärlek till mig själv.

barfotalöpning

För ett tag sen bestämde jag mig för att ta steget och testa barfotaskor och just Vibram Five Fingers. Jag har funderat på det ett halvår ungefär, vägt för- och nackdelar. Tittat på något inslag, Lyssnat på svåger som använder och älskar sina. Det som faktiskt fick mig att tippa över var Jonas Coltings föreläsning och hälsa och livsstil.
När jag väl bestämt mig för att det var dags att testa åkte jag med familjen till XXL för att pröva ut rätt storlek. Det är inte lätt att få på dessa skor första gångerna, om du frågar mig, men tekniken kommer... vanan.
När väl storleken var utprovad kom nästa grej, val av modell. Surfade runt lite på nätet, men till syvende och sist blev det svågers tips jag hakade på, Bikila heter min modell.

Nu i veckan kom dem hem. Jag knatade runt i dem hemma en kväll. Sen blev det rejält kallt ute, förutom mörkret. Idag dock, lördag fm, hela 7 plus till skillnad mot gårdagens minusgrader. Perfekt för premiärturen!

Jag valde att först springa mina fem km jag hade på programmet, sen hem och bytte skor till mina Bikila. Jag har hört från flera håll att man ska vara försiktig när man springer in dem, speciellt om man inte är van. Så jag tog en runda på 2,5 km med dem. Direkt jag klev ut genom grinden och började springa så känns det annorlunda, lätt, ett helt annat löpsteg än jag har annars. Det kom per automatik, av sig självt. Häftig känsla. Det är tunna gummisulor under Bikila, men jag kände av underlaget. Det i sig är häftigt. Känslan när foten får jobba som den "ska" var också en kick. Tårna får parera, balansera, jobba. Hela foten är med på ett annat sätt. Jag tyckte till och med att sista backen upp för att komma hem gick lättare att springa med dessa än med mina andra skor.
Om jag får träningsvärk i fot och vader, det lär vi märka.... Det skulle inte förvåna mig.

Det jag hoppas på är att det för mig liksom många andra kommer att bli mindre ömhet efter löpningen med dessa. Det vill säga mindre problem med att känna av knän och vrister. Benhinnor också för den delen, fast där har jag klarat mig rätt så bra sista tiden.

Summan av kardemumman. Jag är såld. Jag gillar dem! WOW! En upplevelse! Är du nyfiken, testa!!!

en terapeutisk miljö

bild från Wikipedia

Nu har jag varit åtta veckor i en terapeutisk miljö tack vare min praktik. Det är en på många vis ny miljö för mig, men samtidigt välbekant då jag har med mig ett terapeutiskt tänk rätt ofta i min vardag. Dels för att jag är intresserad av psykologi, människor och möten. Dels för att jag har förmånen att ha vänner som delar samma intresse som jag och därmed får utrymme att reflektera, spegla med mycket mera. Något som jag gärna delar med mig av till andra.

Jag mer eller mindre känt mig överrumplad av den extremt terapeutiska miljön jag befinner mig i många timmar per vecka. Omgiven av psykologer samt socionomer med minst steg 1 utbildning. Det är förresten ett av mina framtidsmål, att genomgå steg 1.

I alla fall. Omgiven av en terapeutisk miljö, där det är regelbunden handledning av olika varianter varje vecka, det vänds och vrids utom och inom på en själv, på ungdomarna, på allt du kan tänka dig. Det är spännande! Det är också ansträngande. Det är väldigt mycket profession och det är självklart vad som krävs på en arbetsplats av denna typen, men jag kan sakna lite mer personlig touch. Privat är det nästan total avsaknad av, åtminstone inom det arbetslag där jag varit. Det andra arbetslaget har jag inte sett tillräckligt av för att uttala mig om. I mitt arbetslag kanske det finns en del privat men jag har inte sett mycket av den. Eller så förmår jag bara inte att ta in den delen för att jag är så fast i det terapeutiska. Jag är inte helt övertygad om att jag skulle trivas i längden på en sådan arbetsplats, fast det kan vara så att det som krävs är träning, att härdas, att vänja sig. Det får framtiden utvisa….

hmmmm

Åter igen har smärtan varit närvarande. Det gör ont när knoppar brister sägs det. Kanske kan det även vara så att det gör ont när jag tar ett steg för mig i mina val för mitt eget bästa. Det säger min erfarenhet för stunden. Allting i min kropp talar för att jag har agerat rätt men det tar inte bort smärtan.... Smärtan och sorgen över en önskan som inte blev som jag hade hoppats. Jag tar till mig av väninnans kloka råd. För att komma vidare framåt och öppna nya vägar samt dörrar kan det behövas stänga av andra och till och med bara vänta en stund. "Sitta still i båten" som andra skulle säga.... "ha is i magen"....

2013 - året för de stora utmaningarna träningsmässigt

En liten lycka spirade i mig när jag läste att triathlon kommer tillbaka till huvudstaden även nästa år. Från december går det att anmäla sig till loppet, som går av stapeln i slutet av augusti. Jag ser fram emot det, triathlon var 2012 års häftigaste träningsupplevelse för min del. Nästa år tänker jag mig samma sträcka, helst utan crash, men med en bättre tid! Jag hoppas på sällskap, att någon jag känner, eller lär känna, kommer att följa med mig. Inte för att vi behöver ha samma tempo men för att dela upplevelsen. Så välkommen att höra av Dig. Välkommen att höra av Dig om du är sugen på träningssällskap också för den delen, oavsett tempo.

I alla fall, i december kommer jag att vara anmäld till fyra stora utmaningar under nästa år. Egentligen känns det rätt tokigt att vara betald och anmäld så långt i förväg, men det är så det ser ut och det är bästa att anmäla sig direkt för att vara garanterad en plats. Det är mitt tankesätt....

Vad är dina mål för din hälsa & livsstil under nästa år?

reflektion & djupdykning

Idag hade jag turen att få till ett efterlängtat samtal. Ett riktigt samtal. Ett långt samtal. En möjlighet, en chans, ett tillfälle att prata om både gammalt och nytt. Dryga två timmar fick vi, det var alldeles för länge sen och jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Jag insåg att jag saknat biten att tryggt kunna säga precis vad jag tänker på. hur jag känner. I ett utbyte, en trygg dialog med en medmänniska. Jag säger inte att vi alltid har rätt, men vi kommer någonstans i vår utveckling. Saker belyses, det ges tillfälle att reflektera och spegla. Det blir som väninnan sa "som ett samtal med en psykolog". Vi var båda mer eller mindre tomma i huvudet och rejält trötta efter samtalet.

Direkt efter vårt samtal tog jag tag i en sak som hängt över mig ett tag. Jag var tvungen att tänka på mig i första hand, något jag inte alltid är så bra på. Jag tog tillbaka min egen kraft och skrev ett rakt öppet meddelande, med tårarna rinnande, en kombination av rädsla, lättnad och smärta. Det togs emot och jag fick en återkoppling.

Nu gäller det att fortsätta jobba framåt. Jobba på självförtroende och självkänsla. Att ta emot beröm. Att hitta strategier och energi att hantera det jag behöver hantera. Att välja mina strider. att prioritera rätt. Framför allt, finna utrymme att stanna upp, landa och komma ikapp i mig själv. Tempot har varit högt under en lång tid, så pass att jag knappt hunnit andas ordentligt.

Apan

Den som växer och blir stor, vet exakt var värken bor.
Om hon nångång tittat in, in under sitt skinn.
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.

Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.

Om du lärt dig nåt om livet, om du har valt slitstarka skor.
Så vet du vad lyckan beror på, men den chansen är sällan så stor
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.

Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig, som liknar dig.

Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.

Jag är apan som liknar dig.

Olle Ljungström (bild från tv4.se)

Gandalf den Grå

Vaknar upp till en riktigt grå måndag. Det faller regn från himlen, det är finns, det är så gråa moln så det blir inte ens ljust ute på riktigt.

Det grå fastnar i mig. Jag känner mig grå på insidan. Hittar inte färgen och inspirationen jag längtar. Snarare motstånd, tunghet....

Tar tag i min dag. Har en ok morgon med liten. Lämnar på dagis. Tar mig till praktiken. Får ett litet litet lyft under motionen, inser åter igen att rörelse är bra för mig. Får mig att lossna lite ur min rigida gråhet. Dessvärre avtar den igen och det grå kommer tillbaka.

Frågan som rullar genom mitt huvud, om och om igen, hur hitta glädje, energi och motivation. Drivkraft att ta tag i saker. Känna livet spraka i kroppen igen? Hur ska jag få fatt i min mentala bit och jobba med den? Jag letar verktyg men finner dem inte riktigt helhjärtat. Tips tages tacksamt emot....

vardagsgäster

Vi lyxade till vår torsdagskväll med att få finbesök. Det är inte så ofta vi har middagsgäster på vardagarna, men den här veckan blev det så. Vi förberedde det mesta redan dagen innan eftersom vi visste att vi hade sisådär 30 min till godo när vi kom hem innan gästerna skulle komma. Det var precis lagom att hinna duka, tända ljus, plocka det sista.

Fina paret hade med sin en underbar blombukett i sprakande färger. Jag älskar blommor och blir lika glad varje gång jag får blommor att ställa på bordet här hemma. Förra gången vi träffade våra gäster var på deras bröllop för några veckor sedan och jag tog chansen att bjuda in för att få lära känna bruden lite bättre. Vi har inte hunnit träffas ordentligt. Vi hade en riktigt trevlig torsdagskväll. Vardagslyx!

Maken hade lagat fullkornspasta med tomatsås och jag hade bakat "Lottas sockerkaka" till fika. Plus att det blev lite barnkalasvarning, det vill säga glass med maränger och kola/chokladsås. Lilleman var väldigt nöjd med det.

Vi har några fler middagsgäster inbokade framöver och jag tänker mig ytterligare några på det. Jag gillar att vara social, så enkelt är det. Å snart är det jul, med allt vad det innebär. Framför allt mys och god mat. :)

Kyusho - gamla tider

Jösses amalia. Det var en gång för länge länge sen.... Det kom tillbaka idag.
Maken kommer hem med en DVD som handlar om pressure points, som han fått låna av en kollega på jobbet. Se där, genast känner jag igen och ja till och med känner jag gänget. Instruktören, den som plågas med alla punkterna, den som är speaker på engelska och assistentrollen. Den spelades in för fem år sedan och fasiken vad alla såg yngre ut då. Hoppas jag ser yngre ut nu än då.... eller i alla fall smalare.

Så kom det tillbaka till mig, jag var själv med på läger för en evighet sen, Kyusho-läger med Gary Rooks och Evan Pantazi. Efter lite letande på nätet fann jag till och med bilder. Åren var 2004-2005. Ungefär samtidigt som hela mitt liv genomgick ett större avslut och en ny början. I alla fall, jag gjorde en kort insats inom aikido och iaido världen (iaidon saknar jag emellanåt och kanske tar jag upp det igen så småningom, om jag någonsin lär mig hur man får till knytandet). Där igenom hamnade jag på dessa kyusho punkter läger. Kyusho är punkter som används som distraktion eller som försvagning. Jag har aldrig haft så mycket blåmärken som efter ett sådant läger, minns jag rätt fick jag ihop över 50 stycken. Jag såg inte klok ut efteråt, men det var det värt. Då.

Så en bit av dåtiden, ihopkopplat med en del av nutiden då jag träffade dessa individer på DVDn nyligen och det var riktigt trevligt då jag tycker väldigt mycket om dem allihopa.