Gratulerar med dagen pappa!

Idag är 80-års dagen, så idag har jag tänkt extra på dig kära far.
Jag hoppas du skålat ordentligt, rökt många cigariller och framför allt busat med glimten i ögat hela dagen lång.
Jag tror du varit förbi och tittat till oss alla som du bryr dig om också!

Hurra hurra hurra! Skål!
Ikväll tänder jag och barnbarnen ett ljus för dig!

Prank

En av grannarna fyllde jämt i helgen, vi blev förvarnade av frugan hans att polarna skulle komma och göra något bus. Konstigt nog fick vi till att börja med skulden.... ;)

helt jäkla off

Jag har förlorat mig själv, tappat bort mig..... Det är så det känns. Jag vet inte vad som händer längre, jag har ingen koll, jag håller inte ihop.
Eftermiddagarna har under en lång period nu varit en dipp-tid, stunden på dagen då jag är tröttast och som mest sårbar och hudlös.
Det har blivit värre, varje eftermiddag och kväll senaste veckornas vardagar är ett helvete. För mig, för min omgivning. Jag är irriterad, arg, otrevlig, sur, grinig, bitch, bitter, innerligt ledsen. Det krävs nada för att jag ska trilla dit och det går inte att komma ur, eller jag har i alla fall inte hittat lösningen på att komma ur det än.
Många bäckar små är troligen orsaken, och de många bäckar små är inte ur världen än på ett tag. Kanske till semestern om jag har tur. Låt oss hoppas att jag fortfarande är hel då och inte har krackilerat i små bitar som det krävs månader att få ihop till något som liknade jag....

inre dialog, snälla läk

Jag har en konstant (ja nästan i alla fall) inre dialog med mig själv just nu. I alla fall flera gånger om dagen pratar jag och jag kring det här. Att läka, att vila, att ha tålamod, att vänta ut.....

Jag pratar förstås om min träning, min kropp, min hälsa. Animas Vibe insulinpump är fortfarande en rejäl kick, den funkar kanon. Jag ser fram emot att pröva simma med den nästa vecka (ja, det skulle blivit denna vecka men det blev flyttat, kom lite andra saker emellan, så som att maken fick arslet ur vagnen och skulle träna men hamnade med att bygga garderob och vi var tvugna att åka och handla en extra sväng på kvällen eftersom han mätte fel......).

Jag tränar fem gånger i veckan. Blandad träning skulle jag vilja säga, men inte riktigt längre. Eftersom hälen spökar så måste jag tänka igenom vad jag gör. Jag har i snart fyra veckor inte belastat min häl genom löpning, body jam, zumba eller liknande. Jag har till och med undvikit långpromenader. Så det har blivit cykling, spinning och några kortare styrkepass. Samt yoga förstås. Trots detta känner jag av hälen emellanåt. Jag önskar att det fanns ett datum, eller ett hum. Den här ovissheten har jag svårt för, vilket förstås är en del i utmaningen och att jag ska ha tillit till att det löser sig. Mitt kontrollbehov vill dock veta exakt vilken dag jag kan börja belasta och hur jag ska köra igång för att sakta vänja in den igen.

Tack och lov att vädret blivit mer vårigt och det har blivit några cykelstunder utomhus, det är ett lyft. Jag vill åt den friska luften, att se något annat än ett mörkt spinningrum.

Två gånger naprapaten är avklarat, har en ny tid nu i veckan igen, så får jag höra hur han har tänkt. Jag fortsätter göra de tre övningar han tipsat. Och hoppas och ber för en läkning, snart....

balans

Intensivt skrivararbete pågår, parallellt med det fysisk rörelse, för att över huvud taget kunna skriva fokuserat. Där emellan lite familjeliv, en stund framför tvn, sömn, strävan efter sol och glädje.

Längtar semestern. Vi har flyt i vårt uppsatsskrivande nu och vi har till och med fått ett examinationsdatum, den 30 maj. Förutom den dagen ska vi gå på fyra ytterligare uppsatsexaminationer för att bli godkända på vårens kurs. Jag räknar med att vara klar 31 maj, för vårterminen. Sen börjar en period med jobbpass varvat med träning innan vår semester börjar på riktigt.

Dessutom drar det nu, om en vecka, igång, födelsedagshetsen kring familjen. Inom loppet av två månader fyller fyra av våra barn år, jag, två svågrar, mor och svärmor. Pappa skulle fyllt 80, så honom får vi också fira. Dessutom ska vi närvara på en namngivningscermoni för makens brorson.

Fortsatt fokus på att forma mig och läka mig under tiden, naprapaten & yogan som viktiga delar i den vägen. Lite mer cykling, det vill säga träning utomhus som funkar för min häl i väntan på att kunna varva det med löpning. När utomhusbassängen öppnar i juni ska jag tillbringa mornar där, simmandes i 50m bassängen. Trots allt väntar ett triathlon mot slutet av sommaren.

två veckor med animas vibe

Nu har två veckor redan förflutit sen jag började med insulinpumpen och jag är fortsatt helnöjd. Jag har mött min första utmaning också. Eftersom jag tar mer blodsocker än någonsin (undantag vid graviditeter) så har jag märkt en förhöjning i sockret och kopplat till pollenallergin. Jag klarar mig med kli i ögon och näsa och behöver "bara" ta ögondroppar och nässpray, men kroppen känner sig belastad och sjuk vilket visar sig i blodsockret. Därför har jag lagt in en annan basaldos och det verkar fungera bra.

Dessutom har jag fått hem lite nya tillbehör, ja jag har varit förbi apoteket några gånger till, börjar bli lite less på det nu, men men..... Jag gillar namnet på dem....

Framtida utmaningar får vi att testa simhallen med pump, troligen i nästa vecka. Var ska jag ha den under simningen, för jag har bestämt att den ska vara fortsatt påkopplad (man kan även ta bort pumpen under simning om man så vill). Är den vattentät så är den.

Lyllos mig som får förmånen att faktiskt göra det här!

efter sol kommer regn

Sol sol sol, solen den sken i stort sett dagligen i två veckor och det började äntligen värma i skinnet när man satt i lä på baksidan.
Så kom aprilvädret helt plötsligt och slog till med full kraft. Regn, snöblandat regn, lite solglimt där emellan, mer regn. Idag och igår har jag promenerat (ej av eget val utan mer från a till b för att jag var tvungen) i regnet. Det är grått grått grått, på himlen, på träden, på marken. Suck. Jag påverkas av vädrets skiftningar och känner mig lika färglös jag. Förutom färglösheten trött och seg, dessutom. Men en längtan efter mer sol och mer blommor och grönska som ska få spira. Det kommer jag vet, jag är bara som vanligt aningen otålig.

Så, jag sätter mig här, mellan ärendena som har en förmåga att komma och gå rätt mycket, skriver på c-uppsatsen och satsar allt på att vi blir klara med den så snart som möjligt, så får vi chansen till sol och vila efter det. Och semester. Någon gång längre fram....

naprapaten

I slutet av förra året letade jag med ljus och lykta efter en naprapat, en naprapat rekommenderad av någon som varit hos densamme, för att det helt enkelt kändes bäst så. Massage var lätt, kiropraktor var lätt, men naprapat var lite värre. Till sist hamnade jag hos samma tjej, Stine, som syrran gått hos. Hon är kanonbra, jag gillar henne på alla sätt och vis och kan varmt rekommendera henne om man vill och kan ta sig till Fridhemsplan.

Dock, jag är inte inne i stan så ofta längre, uppsatsskrivande sker på hemmaplan eller hos kamraten, inte några föreläsningar kvar under den här vårterminen, inget jobb inne i stan, det vill säga för mig är det för meckigt just nu. Saknar SL-kort, dåligt och dyrt med parkering kring Fridhemsplan. Så, jag tog tag i saken närmare hemma. Jag visste att ingen jag frågat som jag känner hade någon att rekommendera då jag redan frågat runt. Så, nätet, via naprapaternas förbund. Sen utifrån ren känsla och intuition valde jag en och nu har jag varit där.

Han var grym! Jag gillade honom direkt när jag såg honom säga hej då till kunden före mig. Sen fortsatte det med samma känsla. Han känns kunnig, jordnära och dessutom trevlig och med liknande humor som jag. Så, nu är tema läka häl igång med ännu ett steg, ett steg till att ta tillvara på mig för att jag är viktig och för att jag är värd det!

egenvård

Nu har Animas Vibe varit en del av mig i en dryg vecka och jag har för första gången tagit mig an insulinpåfyllning av ampull och byte av infusionsset alldeles solo.

Min första vecka har gått riktigt bra. Jag har inte känt mig begränsad av pumpen, möjligen lite försiktigare än vanligt och konstant medveten om var jag har den för att inte sätta eller lägga mig på den, eller slå i den någonstans.

På spinningpassen har jag haft den bak på ryggen fäst i byxan med bältesklämman. När jag kört funktionell träning, CX samt yoga har jag haft fäst den med hjälp av bältesklämman i sportbhn mellan brösten. Det har också funkat kanon.
När jag sover har jag den i en elastisk bandagetub (eller vad nu det heter egentligen) runt låret.

Det känns som om blodsockervärdena mina ligger mer jämt och riktigt bra so far.

Jag har testat AnnaPS trosor och de var jättesköna och pumpen satt bra där den satt. Jag beställde några till faktiskt, hoppas de kommer inom kort. 

Allt som allt, jag är supernöjd och tacksam för att jag fått chansen att gå över till pump.

det där med fokus, vilja och disciplin

uppsatsskrivande, uppsatsskrivande, uppsatsskrivande....
Det handlar om sex veckor av mitt liv, sex veckor när jag behöver mer fokus än någonsin, ändå är det så förbaskat svårt.
Nu ska det skrivas, intervjuas, transkriberas, analyseras. Med Y, min partner-in-Cuppsats. Vi är riktigt olika hon och jag, när det kommer till skolarbete och även andra saker. Hon har ett driv annorlunda mot mitt. Jag är glad att jag har henne och att vi gör detta tillsammans. Jag sitter ändå på min kammare och brottas med att få till något smart klokt vettigt vuxet akademiskt i textform, den del jag ska stå för till att börja med.

Lite ord puttas ner här, lite ord puttas ner där.... sakta sakta kommer det fler ord på plats, men jösses så sakta det går. Det är ju sol ute och det vore så gött att få lite sol i ansiktet, bara en stund. Just ja, jag måste starta tvättmaskinen nu medan jag ändå är hemma, det är ju typ fullt i tvättkorgen. Jaha ja, tisdagar är promenaddag med grannen. Nej nu måste jag hitta en naprapat och boka tid till asap. Jag kanske skulle ta och beställa den där grejen jag funderat på ett tag nu.... Ja du förstår.....

Nåja, förr eller senare ska jag väl få ihop något vettigt. På måndag SKA min första del vara klar, det har jag sagt till mig själv som deadline. För på tisdagen ska jag och Y prata ihop oss och på onsdagen nästa vecka ska nästa del av mina bitar påbörjas och skapas.

Små pauser, stunder med fokus, en stund i solen om det är fint ute (t ex i samband med samtal eller lunch). Så får det bli. Det här ska ordna sig på något vis.....

Påfyllnad bland "äkta" människor

Jag har haft förmånen att i helgen fylla på..... med andlighet, med energi, med skratt och som extra bonus godsaker att både äta och dricka.

En nära vän till mig har fyllt jämt, närmare bestämt 40 sådana. Det skulle firas i helgen, med de allra närmaste i umgänget. Jag, maken och lilleman åkte till landet för att närvara tillsammans med honom och hans fru och barn samt en bror och två vänner till.

När alla var samlade utbringades en välkomstskål med tillhörande kaffe och tårta. Inte vilket skål som helst utan äkta champagne med år på nacken. Champagne är lyx och otroligt gott om du frågar mig, åtminstone de sorter jag druckit. Champagne kan jag nog räkna på en hand hittills, alltså hur många gånger jag druckit äkta sådan. Bubbel i all ära, men äkta vara hör inte till vanligheterna för mig. Så jag njöt, extra mycket..... Där började vi.

Plus presenter förstås..... Det är inte så lätt alla gånger och jag vill gärna ge något jag tycker om att ge. Såklart hade jag frågat vad som önskades men det hjälpte inte speciellt så jag och maken styrde efter eget huvud och det blev riktigt bra. Bland annat detta rödvin, för att citera maken "ett fint vin i en skitflaska".

Kaffet är en sak för sig. Min käre vän har blivit kaffenörd mitt i allt. Han har på något vis mött en kaffehandlare och fått en ny förståelse för hur kaffet ska göras. Bönorna males och sen räknas det, 7 g kaffe per 1,2 dl vatten har vi nu lärt oss efter denna helg. Jag ska erkänna, jag smakade på kaffet bara för att. Ni som känner mig vet att jag dricker inte kaffe, jag klarar inte av smaken över huvud taget, men...... Ja, det här var en klass för sig. Förstås. Mycket lenare och godare smak än något kaffe jag någonsin smakat tidigare.

Herrarna tog en bastu medan jag passade på att prata lite tjejsnack med den andra frun och gosa lite med bebisen förstås, och drack en bira. Avslappnat, skönt, bra energier. När grabbarna väl bastat färdigt så lagades det lite mat och snackades en hel massa. Jag kände hur den härliga påfyllningen kom. Att få sitta och prata med närvarande, djupa och samtidigt med en barnsligt låg (och rolig) humor i en skön blandning. Det var påfyllnad för mig. Vad jag än säger i det sällskapet är det liksom inte konstigt eller udda.... det är bara att köra.

Sällskapade med kocken en stund ute i kylan när det grillades hamburgare och fick till ett intressant samtal även där, man skulle kunna säga att vi knöt ihop säcken, som det var tänkt att det skulle bli och det var gött att det blev så nu. Tajming. Dessutom passade vi två på att ta första glaset av det lena goda rödvinet som inte heller gick av för hackor. Jag är ingen vinkännare men det är skillnad och det här vinet var mumma för själen.

Fantastiskt goda hamburgare, med rödvin till för min del för jag tänkte vara lite klok (denna gång) och inte blanda in mer bira. Mängder av goda pålägg, grönsaker, såser, dressingar mm mm. Samt förstås fortsatt galna garv och tokiga upptåg som det berättades om. En varm kväll med "äkta" känsla, guld värt. Jag blir åter igen påmind om vikten att umgås med just de personer som ger något tillbaka och som ger möjlighet att fylla på.

Till desserten, chokladfondant, bjöds också på findricka förstås. Förutom dessertvin en hög olika whisky. Eftersom jag inte är en whiskydrickare och heller inte en dessertvindrickare egentligen, så tog jag bara dessertvin. Vilket jag inte ångrade, till och med det var gott. Dessutom förstås med några år på nacken. Vilken lyx!

Kvällen blev sen, bror och en vän åkte hem, vi andra var rätt trötta så vi packade ihop oss och kom i säng inte alltför sent. Det kändes precis lagom och vi sov riktigt bra till och med.
Dagen efter bjöds på en långfrukost innan vi rullade hemåt, jag maken och lilleman. Påfylld, lugn på insidan och nöjd med livet!

kvalitetskväll

Jag har en äkta myskväll med efterlängtad kvalitet, som är välbehövlig och värmande.
Jna har åkt till mor sin, enligt vanliga schemat, maken är på kryssning och roar sig, jag och mina tre är hemma. Vi har haft en äkta myspyskväll.

Vi köpte hem sushi till middag, något tjejerna pratat om länge att de vill pröva. Så nu har premiärätandet av sushi avklarats. Med lite blandad smak och tycke. Vi bestämde att det blev omelett och räka som gällde för dem, den ena tyckte mest om räka, den andre tyckte det var ungefär lika gott. Själv tog jag en 8-bitars lax och räka. Det var riktigt gott. Lilleman valde tortellini så han var också nöjd kille. Dessutom läsk till maten och glass till efterrätt, som de själva valde igår på affären.

Efter middagen har vi tittat på Berättelsen om Pi. Fantastiskt film, jag hade egentligen inte bestämt mig för om jag skulle se den eller inte, men eftersom tjejerna valde den så hakade jag på. Det ångrar jag inte en sekund. Den var berörande och varm och vacker och lite sorgsen.

Nu blir det Pirates i främmande farvatten så länge vi orkar. Lilleman sover redan i sin säng och vi tre tjejer ska sova i dubbelsängsoffan.

dag 2 på KS

Två av tre dagar avklarade på KS. Igår morse startade jag upp och jag känner mig just nu riktigt nöjd och glad och mitt beslut har varit helt rätt. Jag har massor att lära, men starten har gått riktigt smidigt och jag är taggad. Taggad på att lära mig och taggad för att må så bra som möjligt i min diabetes.

Jag har förutom vidare prat med min diabetessköterska även samtalat med dietist samt läkare. Vi har gjort en del korrigeringar i doser och jag har studerat kolhydrater. Dessutom fått in spinningpass och bra kost under de här dagarna. Äntligen lite flyt!

jag har tagit ett beslut

April månad ska bli en månad med fokus på mig och min hälsa. Jag ska samla mig själv och min kraft för att hitta tillbaka till det som är jag.
Påsken i all ära, men jag vet inte jag. Mysigt att familjen fått vara ledig, även om jag jobbat. Jag har inte varit helt och fullt närvarande dock. Jag har varit ledsen, sliten, introvert, frånvarande. Jag har lagt mycket på mina axlar. Dessutom tema sorg, sorg i många vinklar, av olika anledningar, alltifrån familjetankar till fysiska saker som jag tagit beslut att skiljas från.

April månad ska jag vara så snäll mot mig själv som jag kan. Orken och energin räcker inte till, batteriet är nere på rött och har inte hunnit ladda upp ens till gult än och det är en rejäl bit kvar tills den gröna delen.
Jag tänker enbart åta mig saker som är absolut nödvändigt.
Jag tänker ge mig själv mat och dryck som gynnar mig, som jag vet att min kropp mår bra av blir stärkt av.
Jag tänker fortsätta min träning med fokus på det som jag tycker är roligt i kombination med att läka min häl som fortsatt spökar och bråkar med mig.
Jag tänker lägga fokus på mina närmaste, min man, mina barn och mina nära vänner.
Jag tänker njuta våren, ta till vara på solen och den grönska som kommer att komma, ägna tid utomhus så långt det är möjligt och känns bra.