TRX - ännu en träningspryl i min ägo

Ja som ni förstått och som jag själv är väl medveten om så är jag en prylnörd, i kombination med en nyfikenhet på de saker jag fastnar för. Medan andra saker skrämmer skiten ur mig.
Dessutom belönar jag mig själv och motiverar mig själv genom prylar, allt från just saker till kläder och skor. Allt för att få en extra kick till träningen.

TRX har jag varit nyfiken på ett tag. Coachen min har haft en länge och hon har pratat om att det är bra träning och riktigt jobbigt och att någon gång ska vi köra ett sådant pass tillsammans....

Så slog det mig, till TRX behöver du antingen en krok/ring i taket eller på väggen, alternativt kan du sätta fast den i en dörr. Dörr känns lite osäkert om du frågar mig, men det funkar säkert utmärkt. Jag har inte testat än. I alla fall, det slog mig att det finns en krok i köket i norrland och det finns en krok på ena uteplatsen på Gotland. Perfekt att ta med sig på semestern då den knappt tar någon plats i sin påse.

Första gångerna jag körde fick jag verkligen träningsvärk och det är toksvettigt. Jag gillar den och det finns många övningar att använda sig av. Jag skrev ut några olika pass från deras hemsida som jag kan ta med och köra efter. Så några pass har det hunnit bli och fler ska det läggas till. Styrka är bra, jag behöver köra lite mer styrka eftersom mycket fokus varit på konditionspass senaste tiden.
Dessutom hade jag förmånen att bli medbjuden på min coachs pass då hon höll en grupp i TRX på sitt jobb. Skönt att få bekräftelse på att tekniken är bra och att jag gör övningarna rätt.

norrländska skogar och fält

Sommarens besök i norrland bjöd på något bättre väder än förra året. Förra året åkte vi hem tidigare på grund av att det hällregnade hela dagarna. I år välkomnades vi med sol. Sen var det egentligen inte någon superdag, men heller ingen heldag med regn. Det var lite blandad kompott, framför allt var det kallt. Som varmast tror jag vi kom upp i 18 grader.

För mig var det, som alltid, lite som att komma hem. Jag har alltid haft ett varmt hjärta för norrland och jag är glad att jag varit där mycket genom åren och att mamma och pappa tog med mig upp dit för att träffa släkten och bara vara där. För mig är det doften av lycklig barndom när jag kliver in i Uttersjöns af Rotet hus. Trots att min farbror renoverat väggar och golv så sitter doften kvar.

Det är tystnad, lugn, närhet till natur och skogar såklart (eftersom det ligger ute i norrländska skogarna). Det är knappt täckning på mobilerna och definitivt inget 3G att tala om. Farbror med fru bjuder alltid på middag som är obeskrivligt god och ena kusinen bjuder på fika.

De tre barnen som var med oss höll sams och var riktiga godingar. Det var som om vi alla var i harmoni.

Samtidigt tid för reflektion. Första vändan dit utan pappa i livet, fast det är hans barndomshem. Ser han bröder, mina farbröder, och hur de har åldrats. Det kan gå fort när det väl händer något och jag vill inte. Jag vill att det ska få vara som det alltid varit, det lilla trotsiga barnet i mig sätter sig på rumpan med armarna i kors och vägrar. Såklart är det livets gång, men delar av livets gång skrämmer mig.

Mygg fick vi förstås uppleva med. Det var gott om mygg. Vattnet i viken vid farbrors stuga var som vanligt isande kallt, men modiga tjejer badade ändå, för det "ska man". Handlade på lågprisvaruhuset och köpte glass i stan, som alltid. Vi har våra små rutiner på våra traditionella resmål!

länge sen och häcken är skev

Det är lite som att gå in i en bubbla, en semesterbubbla. Jag har gjort annat än att sitta vid datorn och tagit paus från vardagen.... Det är vad jag behöver, jag har ägnat tid åt mig och mina barn och min familj. Saker börjar falla på plats, mycket kvalitets stunder som varit och kommer att komma fortsatt.

Jag har upptäckt att vår häck representerar lite vår familj, som en knasig liknelse. På ena sidan har vi den "perfekta" häcken. Klippt nästan helt med perfektion, raka linjer, snyggt och ordentligt och ser välvårdat ut. På andra sidan har vi den som önskar att den var sådär "perfekt" och har gjort ett försökt att efterlikna den ena, men den andra är så att säga lite sned och vind och bullig och ojämn.
Så vår, mitt emellan, som ett stort kaos, spretar åt olika håll, livfull, knäpp.

Visst, min man säger att häcken ska minsann inte klippas mitt i sommaren utan enbart vår och höst, fast jag gillar ändå liknelsen och jag tycker den stämmer bra in på vår familj eller som jag känner mig emellanåt. Lite udda. Fast kärleksfull förstås....

Vansbrosimningen 2013

Det är något speciellt, något besatt och något skevt att gå upp halv sex på morgonen för att sätta sig i bilen vid 06 och köra 29 mil för att träffa sin vapensyster och simma 3000 meter i en å och en älv. Det var inte lika påtagligt denna gång, känningarna av tvivel när jag körde över älvar på vägen upp. Dock väl framme och iväg för att hämta startbevis i ett stim av andra simmare och publik så blir det en funderar på vad jag egentligen håller på med. Även om jag sett fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Promenad till starten, där en syn av simmare i olika färgade säckar och badmössor befinner sig. Vita, lila, rosa, orangea, gröna och allt vad det var. Olika varianter av våtdräkter och de modiga som simmar helt utan våtdräkt.

I år bjöd Vansbro på strålande väder, sol från en klarblå himmel och runt 25 grader i luften, vi kunde inte haft det bättre. Vattnet låg på 16-17 grader och ärligt talat, detta lopp var ren njutning. Förra året, på halvan, var vattnet så kallt att händer och fötter domnade och var avdomnade minst halva sträckan, samt att det tog kanske fem andetag innan jag kunde andas något sånär "normalt" i vattnet. Denna gång var det ett chock andetag och en bit av riktigt kalla händer och fötter, i övrigt finfint.

Driv hade jag stoppat in under våtdräkten och jag tog en efter drygt halva sträckan, snarare för säkerhets skull än av behov. Det var mycket folk i vattnet men ändå inte lika proppat i Västerdalsälven som förra året. Skönt nog. Även om det går lite långsamt där. Vanån var enbart njutning. Glada prat med funktionärer och medsimmare. Samt lite prat mellan oss två förstås.
Bland annat kom vi fram till att Vansbrosimningen ska vi göra varje år framöver, dock kan vi bjuda med vänner till nästa år, men vi ska vara i samma startgrupp alla gånger, jag och vapensyster. Övriga också i möjligaste mån förstås. Vi får se hur många vi blir nästa år.....

Efter drygt fyra timmar i Vansbro var det dags att rulla hem igen. Stolta och nöjda med vår insats, med mat i magen, medalj runt halsen och diplom i handen var det dags att köra mina 29 mil hem igen....

Vi ses nästa sommar Vansbro. Välkommen att haka på mig och vapensyster!

dagen vi kunde skippa, är den idag?

Vaknade av lilleman som kilade ner till oss tidig tidig morgon. Han brukar kunna somna om, eller möjligen sätter vi på en film till honom så är han nöjd och vi kan sova vidare. Halv fem är lite tidigt att gå upp. Men, lilleman tyckte att jag skulle gå upp på en gång, vilket jag vägrade. Maken gav upp till sist, han skulle ändå iväg till jobbet så han gick upp, men lilleman vägrade. Han skulle vara med mig, tills han insåg att jag vägrade och då var det pappa som gällde. Men, pappa var tvungen att komma ner från badrummet först (vilket kändes som en evighet med en surkart i sängen) och bära honom till köket. Jag tror lillemans sida smittade av sig.

Jag gick upp lätt irriterad och hamnade lite i dispyt med lilleman, men sen var han glad kille och nöjd att gå till dagis. Jag handlade, irro på alla människor som var ivägen trots tidig förmiddag. Irro på att det var svårt att bära det jag handlat (trots att det var mitt val att inte ta en vagn). Irro på folk ivägen på parkeringen.

Försökte landa hemma. Lyckades inte. Fortfarande inte en bra dag alls. Tappar saker, fumlar. Till spåret för en löprunda. Den gick sådär, tungt i kroppen. Skavsår för första gången av fivefingers. Ont lite överallt i kroppen, knät, vänster fotrygg, höger häl, oskön mage.

Väl hemma, ska värma lite lunch och då går handtaget till ugnsluckan av. Nog att den varit på väg ett tag men nu gick det förstås av.
Försöker förklara mina tankar kring träningen för vapensyster, hur det känns just nu inför långlopp. Varken psyke eller fysik är i form. Lidingöloppet är det dags att sätta stopp för. Skidorna lockar inte alls just nu, jag har ingen teknik och för stunden ingen lust. Klarar inte att börja ladda upp redan nu med barmarksträning. Cyklingen nästa sommar, ja det kan jag tänka mig just nu tror jag och Vansbro på söndag ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Så, försöker stå upp för mig och insidan, flagga i så god tid som möjligt att jag kanske inte håller och det slutar i tårar för att jag känner mig som en svikare. En förlorare. En svag utan motivation, gnista och driv.

Nu har jag ätit, ska ta en dusch och sen en te med grannen innan jobbet. Jobbet som jag är lite kluven till ikväll då det är en superpersonal och en annan. Nåja, det blir som det blir. Ska försöka att inte skada mig under resten av dagen så kommer det snart en ny.