Sen sista mars

Mars månad har varit intensiv för min del. Nu såhär i slutet inser jag att det var nog bra för mig att en av mina helgkurser blev inställda. Jättetråkigt då jag sett fram emot den, men det har hänt så mycket annat som väger upp och jag förstår att det var inte meningen just nu att jag skulle ta mig an den kursen. Den kommer pånytt till hösten, så jag har mycket att se fram emot då. Men jag ska inte gå händelserna i förväg, alltså ska jag njuta våren och sommaren först!
Tillbaka till mars. En uppdatering av aura-soma som startade en hel del processer både innan och efter själva kursdagarna. Alla ni som tagit er an en kurs på andlig nivå vet vad jag talar om.
En omtenta och en hemtenta avklarad, vilket känns riktigt skönt. Nu dröjer det till sista maj innan nästa tenta blir av.
Besök från andra sidan. Givande samtal. Avslut av relationer. Predikan där jag var inblandad som inspiration. Möte med en gammal klok vän. Ja listan kan göras lång och jag tänker inte gå in mer på det här och nu.
Sammanfattningsvis har mars månad varit riktigt givande och intressant. Nu ser jag fram emot april, med blommor och en fortsatt andlig utveckling och många S-Ps och meditationer.

Stöts o blöts

Knuff hit, knuff dit. Uppförsbacke, lyckorus. Blålera, motvind, hopp, glädje. Synlig stig, dimma. Medvind. Slalom, störtlopp. På. Av. Lätt, svårt. Tillhörighet, ensam. Vuxen, barn. Kärlek, mod. Tomhet, full. Frustration. Flyt. Stagnation. Stark. Hudlös, svag. Rädd. Lycka.

Marinerar.... dåtid, nutid, framtid, om vartannat

Vals För Satan (din vän pessimisten) - Kent

Lägg dig damm
Röda maj, värmen erövrar stan
Bland fanor, stöveltramp, hör jag din puls
Det är då jag önskar att jag kunde
Stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken
En stilla bön om lugn igen
Att kunna ta besvikelsen

Blås din vind ur din tro på
att tron i sig själv räcker till
Att någon i sig själv kan vara nog
Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör
Att aldrig någonsin ge upp


Säg ditt namn
Och din hand den öppnas och sluts
Du lever din dröm, i ett band, du lever din dröm
Och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften
Tysta pessimisten, bara vara din vän
En stilla bön om lugn igen
Att slippa ta besluten

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Så var den till dig

En del av mitt hjärta....

Jag är rädd om mitt hjärta. Jag är rädd för att ge ut en bit av det och då bli besviken för att det inte vårdas ömt av den jag ger den lilla biten till. Ibland gör jag det ändå, såklart. Jag vill utvecklas och komma vidare och lära mig mer. Senast härom dagen gav jag bort två små bitar av mitt hjärta. Båda till nygamla kontakter. Nu sitter jag där med en tom hand och väntar på att se om jag får tillbaka en hand i min eller om det rinner ut i sanden för att det inte var meningen precis just nu. För några veckor sen försvann den lilla biten helt, den blev dissad och dåligt bemött. Vad jag har lärt mig av det? Jo, i det fallet blev det bara en chans. Min hand kommer inte att sträckas ut igen. Skulle det komma en hand från andra hållet kanske jag tar den, men jag tror inte det kommer att hända i just det här fallet.
Jag inser att jag är inte alltid så lätt att bemöta. Jag kan vara som en taggig igelkott, eller jag kan vara inuti mitt dubbla kräftskal men känner jag mig trygg öppnar sig mitt hjärta mer och mer. Ibland kan det till och med ge för mycket av sig själv och troligen är det precis vad som hänt och därav är jag lite försiktigare med att ge ut små bitar nu för tiden....
Hur mår ditt hjärta?

Flyt

Jag har haft turen att ha flyt i mina möten sista tiden. Jag känner mig glad och tacksam över det. Kanske låter det tafatt, löjligt eller något liknande i dina öron, men jag uppskattar de små mötena och den stora mötena i mitt liv.
Jag hade till exempel turen att träffa på Bror på pendeltåget, samt vid tunnelbanan, två gånger inom loppet av sex dagar. Bror är mig varm om hjärtat, han är klok varm älskvärd.
Jag förmedlade ett meddelande med pirr och nervositet och fick ett överväldigande bemötande med tårar både från mig och henne och senare visade det sig även hennes bror. En bekräftelse till mig på min upplevelse.
Jag mötte grannen på väg till bussen, jag fick en kram och en skönsång och vi beslutade att det var dags för en kväll i sångens tecken snart igen.
Jag (vi) hade ladyn med familj på middag i lördags, alltid lika naturligt och trevligt att träffas fastän det gått år sen sist och vi knappt hörts där emellan.
Jag hade förmånen att få dela en kurshelg tillsammans med en av mina allra närmaste vackraste vänner.
Jag blev mött av en klasskamrat, som väntade på mig vid Odenplan så vi tog tillsammans sällskap på promenaden till skolan.
Jag fick ett samtal av en annan av mina närmaste, även om vi inte kunde prata just då har vi bokat en date om ett par veckor. 
Små saker som betyder. Små saker som lyfter. Små saker som förgyller. Små saker att vara tacksam för så blir det så mycket roligare.....

Förr

Jag mötte Dig som jag valt att lämna, självklart kändes det pirrigt, men det är mitt val och jag står fast vid det.
Jag vet inte om du märkte något eller inte låtsades om det eller bara är så inne i dig själv så att du inte ens lägger märke till det. Troligen det senare. Jag kände sorg, sorg över att en vänskap jag trodde var på riktigt nu är slut. Ett konstaterande med sorg i hjärtat. Dags att släppa och gå vidare....
Jag hade faktiskt två möten från det förflutna förra veckan, en annan jag valt bort. Min fina make förstod precis och han var grym i det mötet också. Tack älskling! Jag är mån om mitt och känner inte för att dela vissa saker. Kalla mig hemlig emellanåt, men det är jag medveten om...

Inköp

Dagen till ära har jag varit och shoppat. Då en graviditet ändrat kroppens former (och det är två år sen) och dessutom två behåar bröt bygeln inom loppet av en vecka så tolkar jag det till att det var dags.
Så, till min favoritaffär för fina undersaker, Tros-shoppen i Väsby. De är grymma där, jag rekommenderar dem varmt. Jag som alltid haft svårt att hitta något som sitter snyggt har hittat himmelriket där!
Så, något fattigare men mycket lyckligare (jag talar för maken också) kom jag hem med två nya uppsättningar!

MOD

Det krävs MOD för att våga ta steget och stå upp för sig själv Det krävs mod för att VÅGA rensa i sin omgivning, att radera, att stå upp för sig själv och lämna gammalt bakom sig. Sådant som inte ger någonting längre.
Det krävs MOD att titta på sig själv, att se sina egna brister och att ta tag i det som du själv inser inte fungerar bra för dig. Att ta beslutet att förändra, trots omgivningens reaktioner och förvånade blickar.
Det krävs MOD att stå för något som är innerligt rätt för Dig men kanske inte för allmänheten, att våga stå kvar för det du tror, känner, tänker även om du inte vet var andra står i samma fråga....
Jag röstar för MOD, det är bra. Du mår bra! Du ÄR bra!

Jesper

Jag har en änglabror.
Han är nära mig, alltid. Han är en medlem av mitt team.
Jesper är två år äldre än jag, han är blond och han har en härligt busfull blick i sina blå ögon. Han har fått sina blå efter sin far. Han har en storebrors beskyddande hållning. Han puttar mig i rätt riktning, han stöttar mig, han busar med mig. Han kramar mig, han tröstar mig, han hjälper mig.
Jag förstår att det finns ett sår och en sorg för hans mor och far kring hans tid på vår jord, det vill säga mina föräldrar. Jag vill trösta och stärka mina föräldrar med att just detta, att han är med mig. Alltid. Jag är glad och tacksam för det. Det är inte bara jag som har sett honom utan även andra kring mig som är öppna och mottagliga för att se.
Tack min vackra bror, tack Jesper för att du finns här för mig! Jag uppskattar dig enormt, jag älskar Dig!

Tonåring

Jag har en tonåring här hemma.
Ja, jag förstår att du tänker på Johanna först, vår blivande 13åring, men det är inte henne jag syftar på. Det är min äldsta, min blivande 9åring. Jösses vilket humör hon varit på sista veckan.
Hon är ilsk, saker är dumma som inte går som hon vill, det stampas och klampas i golven. Hon är väldigt närvarande, men annorlunda än vanligt.
Hon svär hela tiden, vilket hon aldrig har gjort förut. Ja, jag erkänner, det kan vara jag som lärt henne en del fula ord, det är jag inte stolt över. Det låter så fult när det kommer ur hennes mun, så jag försöker få henne att sluta. Ändå kommer "fan" och framför allt "jävla skit" alldeles för ofta.
Hon motsätter sig allt och inget, gör tvärtemot vad jag säger. Även mot bonuspappa (maken) samt hennes nära kompis mamma moppsar hon åt. Intressant!
Själv kan jag väl känna att om det börjar redan nu hur ska då den värsta perioden bli och hur länge kommer den att vara....
Men jag är stolt, hon är trygg här som vågar proppsa på saker och ting! Det är ett gott tecken.

Processen

Processen inom mig fortgår.
Det händer saker, det snurrar, jag når det nästan och kan sätta ord på det, fast nej, ändå inte.
Det behöver marinera lite till på sig.
Många bitar har kommit på plats, många bekräftande har jag fått, men också utmaningar. Något stort som väntar, som jag ska arbeta för.
Jag sätter mig ner, försöker få ner något på papper, för att bevara.... men hur beskriver man en subtil känsla?
Jag bestämmer mig för att ta en stunds tystnad och lugn, en pomander i korall, en minimeditation innan jag går ut genom ytterdörren och ta ett kliv in i en ny okänd bit....

Från det ena till det andra....

Lämnar söndagen trött men glad efter min kurs, en kurs som jag går för MIN skull och för att stärka mig. Så blev det också. Jag har en plan, min plan blev bekräftad så jag kör på.....
Dagen efter, inget andrum här inte. Direkt upp tidigt, iväg med barn till skolan, in på förlängt läkarbesök vilket absolut var en hit. Det gör jag gärna om. En mindre grupp med chans för utbyte, möten med fyra olika bitar för att få till helheten! Kanoners! Att dessutom få höra att alla mina värden var bättre än sist är såklart bonus.
Sen in i studiernas värld, juridik. Totala motsatsen känns det lite som. Så materialistiskt. Fokus på att klara omtentan imorgon.
Jag beställer mina grejer jag behöver efter helgen, ser fram emot att de ska komma. Jag minns samtalet med vackra T i fredags och om att få in balansen i vardagen och livet i allmänhet. Jag har bestämt mig, jag ska hålla fast vid honom för inputs vid behov. Han är en vacker själ.
Det här kommer att bli riktigt bra, jag vet det.....

Kurs med tyngpunkt på andlighet

Att ta sig igenom en kurs där andlighet är det största inslaget, det är inte en lek.
Vare sig du vill eller inte startas processer i ditt system. Omgiven av likasinnade, med flaskor vars färger strålar till dig. Med övningar och information som ger och tar.
Kursen får dig att känna dig skör, hudlös, ömtålig men också stark. Det behövs trygga kvällar och dagen efter kursen gärna en dag ledighet eller åtminstone i ensamhet, för att försöka hinna landa. Komma ner i dig själv igen.
Subtilt processas det, det är inte alltid lätt att ta på eller egentligen säga vad som sker. Vissa pusselbitar faller på plats under kursen, andra letar sig fram efter ett tag.
Jag vårdar min pärla, jag marinerar och funderar. Låter det som ska koma komma. Berättar det jag är redo att berätta för min man. Bollar med min väninna från helgen. Funderar över de nya själarna jag träffat.
En andlig utveckling är alltid givande och intressant. Jag njuter av min process och ser samtidigt redan fram emot nästa, senast i september....

Mod att genomföra

Jag har marinerat ett bra tag.
Det är så jag fungerar i vissa lägen. Ofta är jag spontan och slår slag i saken nyss, men inte när det kommer till relationer. Där tar det tid. Jag funderar, marinerar, tänker, vänder, belyser, resonerar.... ja så fortsätter det ett bra tag.
Sen kommer droppen, beslutet tas. Nu är det dags, tiden är inne. Det blir ännu ett tal.
Tack för den tid vi hade, för länge sen, i ett annat liv. Jag höll hoppet uppe länge, trots att inget visade på att mitt hopp skulle införlivas (apropå det där med förväntningar). Sen kom några ord genom min make, ord som handlade om mig från en annans käft. Ord som gjorde mig grymt besviken. Ändå höll jag hoppet kvar. Sen kommer ord från andra håll, ord från någon som känner till omständigheter väl, ord som inte varit roliga att höra då det handlar om andra personer som inte kan stå upp för sig själv på samma sätt.
Så, idag var det dags, jag tog steget, utan egentligen tvekan. Lättnaden infann sig i kroppen direkt. Igen.
Så tack för den tid vi hade, tiden för länge sen, i ett annat liv, då vi hade ett slags utbyte av varandra i vår relation. Jag önskar dig ett fint fortsatt liv.

Önskan - Krav - Förväntan

Återigen har snurran dragits runt.... Den där diskussionen kring relationer.
Förväntningar har jag varit inne på förut. Förväntningar är, upplever jag, inte alltid så roliga för det är lätt att bli besviken om det ligger mycket förväntningar i en händelse. Men, ska man då försöka ha så lite förväntningar som möjligt, är det hemligheten för att slippa bli besviken?
Om du då ska undvika att bli besviken, kanske kan du uttala förväntningarna högt. Uttrycka de förväntningar du har som önskningar rakt till personen i fråga. Om önskningen uttalas torde risken att bli besviken minska, men om önskningen inte faller in vad händer då? Blir besvikelsen ännu större?
Jag undrar också om du kan ställa krav på dina vänner? Är det rimligt att ha krav på sina vänner över huvud taget?
Diskussionen, som jag delade med en nära, var intressant och givande. Även om vi inte har svar på alla funderingar så föll ytterligare några bitar på plats inom mig.

Sjuk

Det är så förbaskat tråkigt att vara sjuk.
Huvudet känns fullt med bomull, i kombination med en elak sjukhuvudvärk och seghet. Piss!
Det blir ingen träning, det finns ingen ork. Jag försöker kurera mig genom att ta det lugnt, vila på dagen om jag kan, varva ner, äta bra. Tänka framåt på hur grymt kul det kommer att bli att träna igen och hur skönt det kommer att kännas i kroppen att komma igång igen.
Jag försöker fokusera på min omtenta, nu när hemtentan är inlämnad idag. Jag behöver lägga en del tid på pluggandet inför salstentan nästa vecka, speciellt eftersom hela helgen försvinner till en helt annan kurs, på det andliga planet. Nämligen aura-soma. Det blir riktigt mysigt, ska bara se till att vara lite piggare till dess....

Mia Skäringer på Cirkus, Dyngkåt och hur helig som helst

Fantastisk upplevelse att få dela ett par timmar med denna kvinna Mia Skäringer.
Hon bjuder på sig själv, öppenhjärtligt och med en närvaro. Från första scenen inskuttandes i enbart bikini och vita gympaskor.
Hon är rolig, klok, smart, känslosam allt på en gång. Många riktiga asgarv från mig, men också ligger det väldigt nära en stor sorg och ett stort allvar.
Att växa upp och under grundskolan ha på sig kraven söt, snygg, sexig.
Att föda barn och bli förälder och hur det inte alltid blir som man tänkt sig efteråt, en separation.
Att inte låta sig gå i tusen bitar utan hålla ihop för sina barns skull.
Om alkohol.
Om självkänsla.
Om sex, våldtäkt och porrfilm.
Om andlighet.
Och så mycket mer....
Detta var lätt den bästa show (eller vad man ska kalla det) som jag varit på.

Lördagsblandning

En lördag med ups and downs kan man säga.
Vaknade precis lagom. Hyfsat utvilad faktiskt.
Åt en trevlig frukost tillsammans med maken och liten.
Sen skulle maken göra sig iordning för att dra iväg, vilket tog en hel timme typ. Under den tiden hann jag vika ganska mycket tvätt (men inte all), få adrenalin eftersom liten rev en hel möbel och som tur var inte fick den över sig, ett hysteriskt gråtanfall på grund av påslaget eftersom jag blev så rädd och orolig.
Så bar det av till Bromma blocks. Hittade jeans och lite t-shirts till maken, sulor & mysbyxa till mig. Vi åt lunch där också, trevligt nog, på Ingelsta kalkon.
Hem och lämnade av mig och liten, han var i stort behov att sova, så det var lika bäst. Jag satte mig och fortsatte med min hemtenta. Så nöjd, för jag fick sitta i lugn och ro i säkert tre timmar så nu är jag i stort färdig med den. Lite justeringar imorgon bara så är den klar! Underbart för jag har en omtenta att fokusera på sen. Lättnad! Det är en enorm bedrift att känna sig klar med en hemtenta, ett rus. Sen kommer en period av nervositet över om den ska bli godkänd eller inte, innan resultatet kommer och förhoppningsvis en lättnad med det.
Nu väntar middag som maken har styrt ihop (som vanligt, tackar för det, jag är lyckligt lottad där). Sen en soft kväll med soffa, melodifestival (ja du läste rätt) och en bira eller två.
KRAM!

Beslut

Jag läste hans mail imorse.... Sittandes vid köksbordet med min gröt som jag petade i mig sakta och bestämt men utan att det för den sakens skull smakade speciellt gott.
Jag visste att läsningen skulle kunna väcka känslor. Fattade mod, trots att min fredagshöghetskänslan inte infunnit sig än....
Leo sittandes bredvid, kladdandes med sin portion gröt.
Det tog inte lång tid att läsa hans rader, jag förstår precis vad han skriver, jag förstår precis vad han menar. En känsla av varför-ska-det-vara-så-svårt kommer över mig. En känsla av uppgivenhet. En känsla av trötthet. En känsla av modlöshet. En känsla av NU FÅR DET VARA NOG....
Jävlar Anamma har hittat hit....
Jag är envis, jag kan vara sjukt jäkla envis, nu tar jag tag i den envisheten på det här planet. En ny utmaning, men varför skulle inte det funka. Jag är stark, jag KAN!
Nu kör vi......

Möte

Mannen sätter sig mitt emot mig på tunnelbanan. Det första jag ser är hans flaska i handen. En lukt av söt cider når min näsa.
Hans röda jacka är trasig och har områden med skit. Det sticker fram en halv grönblekt tatuering vid ena handen, den andra har ett armband bestående av diverse barnpärlor, flera varv lindat. Smutsiga händer.
Blåjeansen är bruna av smuts och fläckar, troligen blod.
Bakom ena örat hänger en halvrökt cigg. Hans ansikte är tärt, spetsigt och lite avsmalnat. Grått fettigt hår i en bångstyrig frisyr.
Jag känner in honom. Han är inte nöjd över att livet är såhär, men han vet inte hur han ska ta sig ur det. Han bär en stor sorg, på gränsen till om livet ens är värt att leva utan en drog.
Han kliver av efter ett par stationer, illamåendet slår mig hårt i magen. Magen nästan vänder sig ut och in. Det tar en ventilering med en vän i örat, lite marinerande med mig själv och sen dags att släppa för att gå vidare med min dag....
En bit av min framtid besökte mig och jag har en del att jobba med.....

Absolut en bättre dag idag än igår

Vad mycket jag har hunnit med idag, kände jag nu när jag tänkte efter.
Inledde min dag med en lugn mysig frukost med tjejerna och liten. Ingen stress. De är så duktiga på mornarna. Vi lämnade liten först, nöjd och glad, på dagis. Sen skjutsade jag tjejerna till skolan. Bamsekramar (de måste ju räcka en hel vecka) och vinkningar i solskenet.
Därifrån direkt till mor och far. De åt frukost och jag drack te koppar te eller så. Vi pratade och skrattade. De är för härliga mina föräldrar, humor är en stor ingrediens hos dem, envis en annan rejäl. Jag fotade lite, så som mamma och jag kommit överens om. Jag fick en slant med mig hem, lyxigt och tacksamt. Det behövs just nu.
Fick besked om att en kurs blir inställd i vår och kommer till hösten, trist men det finns en mening med det.
Hem, via OnOff för att hämta en skiva de glömt lägga i fodralet, via affären för förnyelse av SL-kort. Sällskap i örat av Pyret under tiden. Hemma till sist, lite lunch i magen. In i studierna,  hemtenta på gång. En stunds motionsspel med Kinecten (tack P för tipset, köpte det och premiärtestade idag). Mötte upp grannen, hämtade våra killar. Hem igen.
S på besök för att få hjälp med bokföring. Vilket ledde till ett samtal till Ladyn då min ekonomihjärna lagt ner, vilket ledde till att vi bokade middag om dryga två veckor. Längtar. Vi har inte träffats på evigheter!
Middag med maken som han komma hem någonstans under bokföringen.
Iväg till Bromma Blocks för ett besök på XXL sport. Rekommenderas! Fick grymt bra service. Blev ett par vettiga skor rikare och ska slänga minst ett par gamla värdelösa.
Till Coop för handling till och med fredagmiddagen. Hemma igen strax efter åtta.
Nu en kille på väg i säng, en stund i soffan med maken och ett glas rött väntar, sen sova sova säng säng säng för en ny dag imorgon!

Sickan, jävlar anamma...

Hallå, Sickan? Jävlar anamman? Var är du?
Letar febrilt, inom mig utom mig... finner varken eller.
SUCK!
När ska jag hitta han igen? Motivationen, styrkan, glädjen, drivet, envisheten - på just det stället där jag behöver den som mest just nu....
Känner mig frustrerad, dramatisk, irro, patetisk.... F*N.
Imorgon är en ny dag.... försöker peppa mig att vakna med Jävlar anamma på plats igen.
Guider, jag ber ödmjukast om er hjälp.

Pappsen & farbrodern

Jag var förbi min fina pappa igår. Jag var väl där en och en halv timme ungefär. Det var bara han och jag. Mamma var iväg på något av sina jippon (ja, hon är en aktiv pensionär) och jag kom direkt från skolan och mellanlandade innan det var dags att plocka upp brudarna.
Det var mysigt att sitta och samtala med pappsen. Vi pratade om mammas kommande 70-års dag, jakt, jaktradios, vad han ska göra på fredag, norrland, barnbarnen. Jag berättade om vår kryssning, skolan med mera. Skönt med en stunds kvalitetstid.

Senare när jag kom hem och hade en stunds lugn så passade jag på att ringa norrland, det vill säga min farbror Lasse. Jag längtar upp. En del av mitt hjärta kommer för alltid att tillhöra norrland. Pratade med min kusin Bernt först, men sen Lasseman. Fina Lasse. Han sprider värme. Han hoppas på att pappa ska komma upp och hälsa på snart. Förståeligt.

Mars månad

Mars är här, sedan ett tag. Redan nästan en vecka har hunnit gå.
Sportlovet är avklarat, inklusive biobesök och kryssning, imorgon börjar vardagen för barnen igen. Skola och dagis. Det vill säga tidiga mornar. Själv ska jag till skolan minst fyra gånger den här veckan.
De närmaste tre helgerna finns saker planerade för enbart mig, i familjesynpunkt sett. Två kurser på helger, men först Mia Skäringers show på cirkus om en vecka. Förutom det har jag ett grupparbete, en hemtenta, en salstenta att klara av. Sa jag att jag tänkte få in en hel del träning också?
Det blir en rolig månad det här, det kommer gå fort så vips är det april redan. Kanske våren kommer då också.

Birka Paradise

Årets sportlovsjippo blev en dygnskryssning med Birka Paradise.
Hela familjen E-D for iväg. Jag och alla barnen var lediga på torsdagen och fixade här hemma. Packade, spelade tv-spel och hade det bra. Vid 16 tog vi bussen och tuben in mot stan. Alla barnen var så duktiga och hjälpsamma med extra väska eftersom jag hade vagnen och liten som prio. Vi mötte upp maken på tuben.
Incheckningen var inte rolig, massor med människor över allt och för få diskar öppna. Kösystem katastrof, för det fanns inget typ. Riktigt dåligt. Men, väl på båten så ordnade det upp sig. Vi hade två de luxe hytter bredvid varandra. Dubbelsäng, bäddsoffa, bubbel och läsk.
Vi åt buffé middag och lunch dagen efter. Mycket folk och ganska hög volym i matsalen, men det var god mat och dryck. Alla hittade saker som de gillade. En tallrik mat först sa vi, sen fick man äta så mycket efterrätt man bara orkade. Dricka läsk också.
Vi passade också på att låta stora barnen bada i poolerna som fanns ombord. Handlade på taxfree förstås. Godis fick de välja själva, parfym till Johanna, drickbart till oss vuxna, cigariller till pappa.
Vi hade en riktigt bra kryssning. Barnen var på show med Sandra Dahlberg också. Det fanns en hel del andra jippon med, men vi hann inte med mer än det här och det kändes finfint!
Vi tog oss hem också med allt extra bagage. Lite knäppa idioter i hissar och sådär bara, men det får man leva med. (Jag är så less på människor som ska trängas och knuffas och totalt ignorerar att det är barn med i sällskapet.)
Nu blir det en helg i lugn och ro. De vi bjudit på fika har inte hört av sig, middagsgästen fick ställa in i sista sekund för hon mådde inte bar. Det finns en mening med det. Familjemys är aldrig fel det heller.
Som bonus när vi kom hem igår kväll fick jag reda på att jag klarat min senaste hemtenta. Lättnad!!!
Trevlig lördag, trevlig söndag!

Hotell Gyllene Knorren

Filmen - var jag och såg igår. Tillsammans med mor min och en hög med härliga barn, närmare bestämt sex stycken fick vi med oss. MYSIGT! Godis och dricka till alla, de fick välja precis vad de ville ha.
Filmen var bra, jag gillade julkalendern också. Perfekt att se för blandad ålder, vi var från 5-69 år och alla tyckte om den!
Ibland känns det lite som om vi är som familjen Rantanen. Smågalna och rätt roliga. Alltid är det något på gång. En blandning av Rantanen, Solsidan och Familjen Annorlunda kan man kanske säga att vi är. Det är härligt (för det mesta iaf).
Sportlovet är igång, som vanligt halva hos oss, halva hos "de andra föräldrarna". Vi inledde som skrivet med en bio, sen väntar kryssning och eventuellt lite gäster i helgen. Det ska bli jättemysigt att åka på en dygnskryssning tillsammans bara familjen, kvalitetsfamiljetid. Mängder av gott att äta och dricka för alla. Så, idag är det en del rådd. Det ska packas och fixas, maken möter vi på tuben framåt tidig kväll innan vi åker.