Dagens

Jorå, snöt mig imorse och hoppades på grönt snor. Ja, min PT sa ju det, grönt snor lika med klartecken att köra om det känns ok i övrigt. Feber, halsont lika med ajabaja.
Tyvärr var det inte grönt. Men imorgon, då är jag och maken bokade på dagtid. Då testar jag och ser hur det känns. Håll tummen.... Jag längtar efter att komma igång igen och jag känner mig bättre idag än i går och bättre igår än i förrgår. :)

Samtalade med väninnan om mina grubblerier och det som rör sig runt i kroppen. Somligt svårt att sätta ord på, mer än känsla, men annat bara att spotta ur sig. Hon bemötte det såklart på bästa sätt så trots mina tårar och min skumma känsla i kroppen kändes det genast så mycket bättre! Tack min kära!

Tog hojen till skolan och ni ska veta att jag köra inte i regn. Jo men visst, jag var så illa tvungen. Det är första gången på år som jag kör i regn. Men vad gör man inte för att hinna tid och spara pengar. Dessutom var jag redan på väg och jag är ganska envis av mig. Så blöt blev jag, ganska rejält. Men, jag slapp regn på hemvägen iaf. Själva föreläsningen var helt ok, dessutom som bonus en del skratt med fina klassisar. Det värmde!

Mormor hämtade sina barnbarn på skolan idag så de kom hem strax efter mig. En soft kväll har vi haft och snart närmar sig sängen. Två mornar med klockan ringandes vid 6 tar på krafterna, för det var evigheter sen sist. Men jag kämpar på och än så länge finns energin....

Första dagen på termin 3

Så var första dagen avklarad för denna termin. Kurs ett av tre påbörjad. Socialt arbete. Det kommer att bli intressant. Vi hade intro idag och det blir minst sagt fullt ös. Mycket att förbereda och plugga inför seminarier som är en gång i veckan, inkl inlämning av A4.
Det var trevligt att se klassen igen, några har hoppat av, några har tillkommit (troligen tillfälligt).
Jag åkte vulcan dit, vilket var trevligt förstås.
Väl hemma slängde jag i mig lite lunch och sen var det till att beställa de böcker som behövs samt skriva ut allt annat som fanns att skriva ut. Nu är det bara att sätta fart!!!

Kvalitetstid

Jag har haft en riktig lyxdag med maken.
Vi passade på en nästan barnfri dag. Det vill säga, de stora barnen var hos de andra föräldrarna. Leo lämnad på dagis.
Vi hade bestämt oss för en date i stan. Förutom våra träningsdates i förra veckan så satsade vi på en heldag på stan.
Vi åkte mc in, eftersom vi nu har varsin fungerande. Enbart glädje att köra!!! Det var bra väder, varmt i luften, men inte gassande sol och inte heller regn. Maken ledde vägen in mot stan, till en lämplig parkering (vi råkade fulparkera i närheten av Chinateatern). Sen prommade vi raskt ner till Strömkajen och köpte biljetter för "Under Stockholms Broar". En sightseeing tur med Strömma, på knappa två timmar. Vi åkte med båten Delfin X. Vi gillade det skarpt. Mysigt att åka båt, lyssna hörlurar på gubben som snackade fakta, titta på kartan i sätena. Det kändes verkligen som kulturpoäng. Mer utforskande i sin egen stad. Det är jag för, jag ser fram emot mer i den här familjen.
Efter vår båttur hojade vi vidare till Kaknästornet för en lunch. Vi har varit där på date för några år sedan. I början av vårt förhållande bjöd maken mig på middag där och det var det lyxigaste middagsstället jag varit på. Nåja, lunchdate var också bra. God fiskgryta åt vi. Dessutom var det en present eftersom vi utnyttjade vårt bröllopspresentkort nr 2 från Paus (tack Bergströmmare, P&M, Jofsar). (Propp)Mätta och glada rullade vi sedan hemåt och han softa en stund innan hämtning av lilla charmtrollet.

Snurr

Det snurrar i huvudet idag. Söndagen är här. Verkligen den sista dagen på sommaren - typ. Alltså egentligen är det så att min vardag börjar imorgon. På riktigt.
Det blir första veckan med lämningar och hämtningar av tjejerna på skolan.
Det blir första dagen för min egen skola imorgon och sen är det fullt ös direkt, föreläsningar varje vardag hela första veckan. Böcker ska beställas imorgon em.
Genomförkyld är jag, sämst idag hittills men hoppas det är vändningen. Tänker på väninnans ord, det är väl transiten, det nya som ska komma och det gamla som ska rensas ut. Huvudet värker, jag svettas så fort jag rör mig, varm i näsan, feberhuvud. Täppt, men snorig och det är stopp i bihålorna.
Jag fylls av längtan, längtan efter energi och att få känna mig stark igen. Längtan efter närhet och gemenskap. Längtan efter träning. Längtan efter att uppnå mina drömmar som har mest fokus just nu.
Jag känner mig ensam fast ajg inte är det. Jag känner mig som vid ett vägskäl. Jag känner mig kluven.
Imorgon är en ny dag, imorgon kanske det känns lite klarare igen.

MC-byte

Jag har bytt upp mig och jag är så grymt jäkla nöjd!
Min gamla bettan, som jag haft i tio år, är passé. Äntligen. Jag har varit på väg några gånger men haft så svårt att skiljas från henne. One of a kind liksom. Ändå, strul från början. Jag har fått korrigera springergaffeln, avgasljudet, blinkers, regplåt, frambromsar..... Den har strulat med elen, motorn tjuvstannar... Det vill säga jag har aldrig kunnat känna mig riktigt säker på den. Jag är inte så bra på att meka.
Droppen kom, i de funderingarna trillade mailet in som fick bägaren att rinna över. Bästa mc-grannen frågade om den var till salu, eller om jag kunde tänka mig ett byte....
Jag är en glidare-tjej. Så enkelt är det. Jag är stormförtjust i vår sportigare Suzuki - men det är glidare som ligger mig varmt om hjärtat.
Så råkade han ha en glidare. Jag provkörde. Jag gillade. Jag sa ja! Att grannen dessutom planerar att bygga om min gamla bettan till något helt annat passar mig perfekt.
Så nu är jag stolt ägare av en Kawasaki VN 800 istället. KÖRGLÄDJE! Den startar på knappen, motorn spinner, det är lagom med drag, inga tjuvstopp. Dessutom packväska! Bonus för mig.

Förkylningen slog till

Ja, då är väl hösten här med ännu ett tecken.
Förkylningen slog till!
Jonas var förkyld när han kom hit sist, tydligen fastnade det på både mig och maken. Vi är i fas, dvs ungefär lika på förkylningsskalan. Tror jag iaf. Kanske att jag är lite sämre..... :)
Igår kom det, feberhuvudkänslan. Det vill säga, inte ont men ändå ömt, varmt i huvudet, oskönt att röra sig för mycket. Svettas lätt(are än vanligt). Näsan började snora till sig. Idag ena snorig, andra täppt och fortfarande feberhuvud. Surt! Men, jag får försöka se det positivt. Kroppen arbetar på att det ska gå över. Hellre förkyld nu än i september då det är massor med kul på gång. Träningen kan jag ta tag i igen i början på nästa vecka (förhoppningsvis). Hälen får vila lite extra. Jepp, jag ser helt enkelt till att ta fram det som är bra istället, livet går vidare, jag har massor att se fram emot!

Vårt torp

Jag visualiserar vårt blivande torp. Där vi ska tillbringa tid på semester, lov, helger, ja när vi känner för det helt enkelt.
Det ligger hyfsat nära, max två timmar enkel väg att åka dit. Om det inte finns vatten i närheten löser vi det med en variant av pool. Det är rött med vita knutar och det är sisådär 100 år gammalt. Det finns bekvämligheter så som rinnande vatten och minst mulltoa. Det kommer att vara fullt av udda porslin och en stor bokhylla med böcker ska placeras ut. Vi har redan packat två flyttkartonger med böcker som ska dit.
Det finns massor av ljusstakar och ljuslyktor. Många filtar. Varmt och välkomnande. Vi kommer att älska tiden där, tid för återhämtning, meditation, kärlek. Vänner på besök. Tjejhelger. Mys!
Åh vad jag längtar...

Styrelsemöte

Alltså dessa möten. Vem kunde tro att styrelsemöten i en samfällighet skulle kunna vara så roliga. Visst, vi har såklart våra dagordningar, våra måsten, våra saker att stå upp och lösa. Vi delar inte alltid samma åsikt, men sent omsider kommer vi ofta fram till en lösning som känns ok för alla. Ibland är det en del bakåtsträvande och motstånd, men det brukar bli bra i slutändan.
När vår dagordning är klar, protokollet skrivet (ja det är jag som tagit över den rollen och brukar ta med mig datorn för att ha det färdigskrivet på en gång, himla smidigt om du frågar mig) så väntar mat och dryck. Vi alternerar vem vi är hemma hos och ”värden” ansvarar för middag, snacks och dricka. Nu senast åt vi kräftor, mumsens. Drack bira. Nubbe för de som ville. Två av sju gravida. En (skev) engelsman, en galen ”svenne”, en lärar”gubbe”, en snärttant, en nybliven suppleant, en präktighet. En skön blandning helt enkelt. Det bjuds alltid på skratt och sena kvällar.
Till exempel har historier tagits upp om att angöra en brygga med trasigt roder, att bära flak men samtidigt vara rädd för getingar så polisen genomför en ”rutinkontroll” med blåsning, grannskvaller, att gå vilse på väg hem på fyllan…. Ja du förstår.
Låt mig säga såhär; jag är glad att jag är med i styrelsen.

Linser - igen

För ett tag sen tog jag mig samman och gick till optikern för linser. Jag inser att jag har ett behov nu, jag gillar mina brillor och de senaste köpte jag faktiskt förra hösten, så de är inte så gamla. I september tror jag det var jag hämtade ut dem. De är skitbra.

Men, det är ju nu sommar och jag saknade att kunna ha solbrillor, det har smugit sig på mig mer och mer. Det är så härligt ljust och speciellt i vissa lägen så som vid bilkörning, kan det vara påfrestande.
Dessutom har jag en annan specifik anledning, halvklassikern. Den hägrar i mitt huvud en hel del. Jag tänker mycket på träning, hur jag ska lägga upp det, vilken ordning utmaningarna kommer och så vidare. Så, linser är ett måste. Jag vill kunna ha simglasögon på Vansbrosimmet. Jag behöver linser till skidåkningen för att inte bli galen på imma. Jag önskar kunna ha solbrillor på cyklingen ifall det är strålande väder, likaså vid löpningen.

Så, nu är jag med linser igen. De känns lite grann, men det känns bra. Det är lite av en vanesak. Jag har unnat mig ett par nya solbrillor – faktiskt ett par klassiska RayBan pilotbrillor. Jag har tagit över makens Velodrom-brillor att ha vid träning. De har världens skönaste ljus i sig. Wooohooo – det är bara å åk!

Sällskapsspelskväll

Det är något speciellt med sällskapsspel. Det går inte att komma ifrån. Jag älskar sällskapsspel. Jag har ett helt skåp som är överfullt, även om alla inte är roliga så finns det några riktiga godingar. När Lin var förbi senast så körde vi en spelkväll (igen).  Den här gången blev vi fyra, äldsta dotran fick vara uppe med oss och spela. Jag tror hon uppskattade det och tyckte det var roligt att få sitta uppe och vara lite ”stora damen”. Hon är ändå 13 år redan. Åren går fort.
Vi förkovrade oss i fyra olika spel denna gång.
Med Vilda gester, med en egen regelvariant av det. Tre gissar, en gör gester eller visslar en melodi och den som först fyllt sin rad med gissade-rätt-och-han-först-pluppar har vunnit. Galet roligt. Både att gissa och att göra.
Sen tog vi några omgångar Scattergories, som förenklat går ut på att under en begränsad tid (med en högt tickande klocka) och en slumpad bokstav skriva saker som efterfrågas på en lista. Unika svar ger poäng. Flest poäng vinner. Tredje spelet blev Disney TP, som vi la ner efter en liten stund eftersom vi inte kunde svara på några frågor alls nästan, trots att vi tog frågorna för ”de yngre spelarna”.
Vi avslutade med en klassisk omgång yatzi.
Sällskapsspel är liksom aldrig fel, fast det är inte singstar heller iofs (eller nöjet att se någon annan köra kinect) och singstarkväll – ja det väntas inom kort!

Sommartorpet - andras och i min tanke

Häromdagen var jag, maken och Leo hos vännerna i deras sommartorp (igen). Den här gången sov vi kvar, eftersom vi bara var tre istället för sju från denna smågalna familj. Vi trillade in framåt halv fem tiden på eftermiddagen och välkomnades av en LB-drink. Den var jättegod (vi körde en favorit i repris dagen efter när vi kom hem). Vi käkade god mat tillsammans, de bjöd på grillat och hasselbackspotatis. Vi pratade om allt och inget. Vi fick chansen att lära känna K, äldsta sonen i hushållet, en otroligt rar, trevlig och artig 16-åring, målmedveten kille. Efterrätt mitt i natten, som dessutom var inte bara god utan också rolig. Det var liksom bråttom att äta den, det var som en L-surprise och den skulle ätas fort. Enligt värden. Vilket han också gjorde och jag skrattade så jag fick ont i magen, för han var så inne i sin goda (för den var verkligen jättegod) efterrätt och han åt fort kan man säga… Gin var en av ingredienserna i både fördrink samt efterrätt, jag brukar inte vara så förtjust i gin, men det här var superbt!
När kvällen var strax efter midnatt var jag jättenöjd och kände att det var dags att gå och nanna nu, på en (två för att vara ärlig) madrass på golvet, bredvid liten som redan sovit ett par timmar. Vi sov bättre än väntat faktiskt, det var mindre hårt än vad jag trodde. Dagen efter inledde vi med en långfrukost för min del bestående av fyra muggar te, goda mackor och ett kokt ägg.

Jag kände livskvalitet där ute i torpet. Lite som i huset på ön. En bondmorakänsla, ett lugn, en värme. I mig formades ytterligare längtan efter ett eget fritidshus. Hur det ska ligga, vart, vad det ska innehålla. Många önskningar far igenom mitt huvud och delar av det redan är färdigformat. Det kommer att komma, det finns en tid för oss med. Fembarnsföräldrarna. Jag längtar…..

Hösten

Mycket höst florerar i mitt huvud just nu. Det börjar verkligen dra ihop sig. Arbetsscheman mailas ut med lediga pass att välja och vraka. Litteraturlistan till höstens kurser är utskriven och behöver gås igenom. Höstens föreläsningsschema är inlagt i kalendern. PT-pass bokade till och med hela oktober månad. Barnen börjar sina skolor nästa vecka måndag-onsdag. I stort sett alla helger i september är redan uppbokade…..
Det blir andliga bitar i form av två olika kurser (hittills) samt cirkel i två olika former. Tanken finns att trilla in med ett nytt iaido-försök här i krokarna också. Det har pockat på ett bra tag nu….
Det är svalare i luften, björkarnas löv börjar gulna, äpplena börjar se goda ut, de varma kvällarna känns som ett minne blott. Behöver jag fortsätta….. Jag tror många av oss har höstkänslan i kroppen nu!

Make-tiden

Jag och maken fick till en fin dag i tisdags. Vi var inne i stan vid tiotiden lagom till Fotografiska hade öppnat. Där kikade vi runt på utställningarna. Tre av dem gillade jag. Först, och troligen störst, var Mapplethorpe, en homosexuell amerikan som gick bort från sviterna av aids 1989. Han fotade bland annat nakna mörka män. Balla foton, högst troligt rejält utstickande för att vara på den tiden. Han fotade också en hel del självporträtt, vilket var lite intressant.
Liu Bolins The Invisible Man var ball, det är en kinesisk konstnär, jämngammal med maken min, som målar in sig i bilderna.
Mest gripande var Jacqueline Hellman The Unbearable Lightness of Being. En ung kvinna som försökte stötta samt fotade sin vän Cizzi som var döende i anorexi.

Efter fotografiska åkte vi till Hard Rock Café och åt lunch. En rejäl hamburgertallrik. Tyvärr uppfyllde den inte riktigt min förhoppning, men den var helt ok.

På hemvägen kompletteringshandlade vi lite och lämnade av. Packade. Hämtade liten och for iväg på övernattning hos fina vänner!

Make-tid

Idag, äntligen dags att utnyttja presentkorten vi fick i bröllopspresent (för snart tre år sen). Liten på dagis, stora barnen hos "de andra". Bara min älskade make och jag i några timmar. Museum och lunch i stan! :D

Ibland är världen liten.....

Idag har jag haft en grymt bra dag på jobbet (igen).
Jag är stolt över att jag lagade middagen som blev grymt god trots att jag improviserade för första gången typ. Vit fiberpasta med tonfiskröra. Mums!
Dessutom visade det sig att jag hade mer gemensamt med en kollega än jag visste, fast jag gillade henne direkt. En rar tjej på 23 bast, mycket mer mogen än siffran. Efter dagens pass förstår jag än mer varför jag "kände" för henne direkt.
Som grädde på moset fick jag en present i efterskott idag. Ett vackert halsband (jag får lägga ut en bild senare) från min fina väninna. Jag gillar det så mycket. Det är laddat med bra energier. Precis vad jag behöver....

Fredag

Så var det fredag. Dagens arbetsinsats på hela två timmar är avklarad. Det kändes ovant att åka till jobbet, som om jag varit borta en evighet. Fast, ändå kändes det bra när jag kom dit. Missade två saker kom jag på när jag var på väg hem, men det gör inget, jag kan fixa det imorgon när jag ska dit igen.

Jag har GRYM träningsvärk idag, känner mig helt mörbultad. Fast jag gillar det, jag jobbade hårt på passet igår och det var nöje att träffa min PT igen och att få köra tungt. Nu har jag bokat upp mig en gång i veckan fram till och med oktober så nu blir det åka av. Jag möttes av ett leende och blev själv ett leende, en rejäl kram på det så kändes livet redan mycket lättare.
Som sagt, rejält stel och rejält ont idag, men det gör inget. Det är värt det.

Ikväll blir det ärtsoppa till middag, vegetarisk som alltid, med god senap till. Mums! Innan dess, lite plugg, lite middagslur, lite vinka farväl till stora barnen.

Bitter & grinig

Jag inser i detta nu att jag är inte speciellt nöjd med att vara hemma från semestern. Alltså jag är galet tacksam för mitt hem, jag älskar vårt hus, det är super att få sova i sin egen säng, ha rinnande och till och med varmt vatten, gå på en porslinstoalett med spolfunktion, ha en diskmaskin osv osv osv
Men, jag känner mig trängd, vardagens saker bombarderar mig från alla håll. Det är skolprat för min egen del, höstens termin börjar snart, schemat är ute och det är blir en tuff höst. Litteraturlistan är galet lång och jag vill inte ens tänka på hur mycket det kommer att kosta att åtminstone införskaffa hälften av alla böckerna.
Det är pusslande med barnveckor hit och dit till de andra föräldrarna, det blir en del omlott, inte alls som jag tänkte mig från början att vi skulle ha det. De där efterlängtade dagarna med maken, lite egen tid, krympte drastiskt.
Jag känner mig aningen bitter och föraktfull. Hittar fel och brister på min omgivning, både människor och ting. En rejäl projicering till stor del, jag vet.
Jag får ta mig i kragen. Åker och tränar om en halvtimme med PTn, jag hoppas må bättre av det. Jag får sen dra i halmstråna som är gyllene. Jag har två andliga kurser att se fram emot, jag har en helg med väninnor att se fram emot, jag har en natt med Lene-familjen på torpet att se fram emot.... Meditationerna ska komma igång, jag ska skapa utrymme för bara mig och mitt, det jag vill fokusera på och göra för att jag ska må bra. Därför bestämmer jag nu, bitterheten & grinigheten försvinner med träningspasset......

Sommarkostym

Imorse på Rix MorronZoo pratades det om semestern och så som Ola Lustig beskrev det att man tar på sig en sommarkostym under semestern. Underhållande radioprat och även lite sanning i det också.
Till exempel sades det att männen låter bli att raka sig, man duschar mer sällan och att gå runt och lukta lite svett är helt ok.
Så vad har vi för sommarkostymer i den här familjen? På grund av bristande tillgång på rinnande samt varmt vatten men tillgång till Östersjön så är vi nog relativt skitiga hela familjen. Rakning blir det lite si och så med för samtliga familjemedlemmar med det behovet, när det är absolut nödvändigt så javisst. Eftersom vi ändå är skitiga så kan vi lika gärna använda kläderna någon eller några extra dagar så vi tar alltid med för mycket kläder (trots att vi strippade ner det mer än någonsin i år). Vi svullar alldeles för mycket god mat och god dryck och rör oss ännu mindre än i vardagen på hemmaplan (även om jag stolt nog har tränat ett antal gånger under den här semestern, mer än under någon annan faktiskt).
I övrigt går vi ned i varv, softar, solar, badar, bara är, sover middag vid behov, tittar på film på kvällen, ja..... som det ska vara med andra ord.
I år har vi haft oförskämt tur med vädret. Vi kan verkligen inte klaga. Det var soligt de allra flesta dagarna, två och en halv dag med trist väder av tolv. Det är inte illa pinkat!

Fönsterputs

Jag putsade fritidshusets fönster idag, ett litet bidrag för att vi alla kan vara här några dagar om året.
12 stora, 5 små. Det var rogivande att putsa, gno bort alla flugskitar, enstaka fågelskitar med mera. Samtidigt tid att tänka på årets familjesommarsemester, drömma om ett eget ägt fritidshus och hur det ska kännas, fundera på hösten som komma skall med allt som drar igång för oss alla. En del nystarter, en del gamla godingar.
Egentligen vet jag inte om jag känner mig redo för hösten, men ändå skönt med levande ljus och sval frisk luft samt de fantastiska färgerna på höstens löv.
Jag försöker samtidigt stanna kvar här och nu, vi har ledig tid kvar maken och jag och barnen. Några ströpass på jobbet för mig, en tenta men ändå tid att umgås också. Tid att ladda energi tillsammans med maken. Lite småutflykter, träffa trevliga vänner och grannar....
Imorgon förmiddag åker vi hemåt igen, home sweet home. Det är med blandade känslor. Det ska bli grymt skönt att komma hem, sova i sin egen säng, dricka te i våra goda glas. Samtidigt är det skönt att vara här, det är en rejäl pausknapp från alla måsten och all vardag.
Nåja, precis i detta nu är det en god natts sömn som gäller. Det blir en ovanligt tidig morgon imorgon....

Pricken över i

På dagen idag sa jag högt, vad trist att det inte varit någon åska i år när vi varit på Gotland. Det närmar sig för oss att åka hemåt.
Bönen blev hörd. :) Ikväll har det åskat. Ganska mycket om man jämför med hur det brukar vara hemma. Rejält med blixtrar, en del muller och ett kort strömavbrott.
Tackar, bugar och bockar! Det var grädden på moset för min del!

Till alla er te-älskare

Jag säger bara en sak, ett hett tips från mig!
Kränkus egna blandningar, från Gotland. Personliga favoriter är Guteblandning, Visby Världsarvste samt Gotländsk Sommarblandning. Mamsen gillar Kalkstensdrömmar.
Deras hemsida hittar du här! Jag vet att de har lite återförsäljning i övriga landet också, absolut värt att testa!

Trött

Halva semestertrippen har vi väl tagit oss till tror jag.
Jag är så trött.
Lovisa har varit fantastisk, hon har delat rum med liten hela tiden och är den som har gått upp med honom och tagit hand om honom tills någon annan vaknat. Underbart skönt. Oftast har de sovit rätt så länge ändå, allra oftast nästan till åtta minst. Det är lyx det också.
Vi har haft lugnt tempo, vi har mest bara tagit det soft. Handlat lite. Lagat lite mat. Ätit lite. Druckit lite vin. Solat. Badat. Löst korsord. Tränat. Tittat fil/serie. Läst. Första dagarna regn, men sen strålande sol och värme. Lite kalla kvällar och nätter bara.
Men så trött. Känner mig nästan bara tröttare och tröttare för varje dag. Jag har fått många timmars sömn och generellt sovit bra. Ett undantag och det var i natt. Jag vet inte vad det var. Jag hade svårt att somna. Sara kom vid halv tre och hade svårt att somna. Leo ramlade ur sängen så jag fick kliva upp och natta om honom. Tyvärr är det alltid jag som vaknar av "oväntade" ljud så även jag klev upp först nu idag.
Jag känner mig tung i kroppen. Inte direkt orkeslös, men trött. Kanske är det bara så att hela systemet har gått ner i varv och slappnar av.
Men, jag ska lägga mig nu igen och se om jag kan få slumra en timme till. Fungerar inte det så får jag väl sova middag en stund då, eller något. Det ordnar sig!
Sen har jag lovat mig själv att ge mig ut på en cykeltur, det blir dagens träning. Det funkar kanon för min fot också!

Samtalet

Jag känner mig kvävd, sa hon till mig med gråten i halsen. Ringandes från sommaren och ledigheten.
Kan du förklara varför bad jag? Vad är det som gör att du känner så?
Hon började berätta. Hon berättade om hur hon just på semestertrippen bor med hela sin familj i ett ganska så litet sommarhus. Precis så som de brukar göra varje sommar. Det gemensamma barnet är med, hennes bonusbarn är med. De är alla samlade som ska vara samlade på deras semester. Precis så som det har varit hela tiden i deras relation.
Just den här kvällen kändes huset väldigt litet. Hon kände sig inspärrad, kvävd, låst, trängd. Det var inte en rolig känsla kunde jag snabbt förstå och även känna själv om jag satte mig in i situationen.
Fjärde dagen i stugan. De första två terroriserad av en av makens släktingar som gärna vill styra och ställa och domdera. Släktingen som indirekt äger en del av torpet lägger sig i saker som denne över huvud taget inte har med att göra, men som gärna vill tro att den har det. Vilket i sin tur genererade problem mellan väninnan min och hennes man, så som svallvågorna på vattnet.
Kan du inte försöka släppa det? frågade jag. Njut av vädret, läget, sov gott och länge, varva ner. Även om jag förstår att det inte är så lätt när man sitter mitt i det och blir konstant påmind. Släktingen kommer ändå inte ändra på sig, någonsin.
Droppen, berättade hon, var ändå när makens före detta började höra av sig också. Skulle absolut prata med barnen, som i sin tur smyger undan och smusslar med detta. Vardagens strul slog till, rakt i ansiktet. "Gamla" saker letade sig upp till ytan åter igen.
Kaka på kaka, många under samma lilla tak, en känsla av att känna sig kontrollerad och en känsla av att behöva vara varsam med vad man säger hela tiden. Trots att det ska vara semester och ledigt och avslappnat. Det, sa hon, det skapade känslan av att framför allt vara kvävd!
Jag kunde inte säga annat än att jag förstod. Det gör jag verkligen. Men vad göra nu, det är en vecka kvar. Det jag kunde ge henne, det jag kunde komma på, var att hon ska försöka ta en promenad själv. Fokusera på det som känns bra. Njut maten. Njut solen. Tänk på positiva händelser som varit, är och ska komma. Lägg fokus där det ger något tillbaka.....

Det är något visst

...att vakna av sig själv, innan barnen kommer och väcker en av någon anledning.

... att gå ut naken i flipflops, känna morgonens dagg, kissa bakom en buske och höra fåglarna flyta i ett V ovanför huvudet.

...att stå och diska all disk för hand efter att ha värmt vatten på spisen.

...att inte behöva bry sig om klockan utan bara ta dagen som den kommer, dricka när törstig, bada när för varmt, äta när magen knorrar eller humöret börjar sina