2017

Sista dagarna på 2016 har jag bland annat lagt en del tid på att tänka igenom vad jag vill för mitt nästa år. Jag ger inte nyårslöften utan jag sätter upp mål.

Jag skulle ha bytt jobb nu, men ångrade mig i sista sekund, vilket jag känner var ett riktigt bra val. En förändring som inte blev av, men då jag redan vet att jag ska gå en gedigen utbildning under våren 2017 som innefattar att lära känna nya personer känns det precis lagom. Jag stannar kvar i en trygg arbetsmiljö.

Jag har firat jul tillsammans med halva min familj på öjn, Gotland. Jag älskar att vara där, det är bra för själen, det är nära naturen och framför allt är det lugnt, tyst, mörkt och havet finns nära.

De senaste dagarna har jag gjort en större inre resa än på länge. En resa kopplat till mig, mina relationer, min barndom, mina föräldrar, mitt boende, min utveckling, mina målformuleringar. En del slutsatser har gjort ont, en del är förvirrande, en del är bekräftande…..

Jag har gråtit in det nya året. Erfarenheter, insikter, önskningar och närvaro i en salig röra. Lägg där till mål. Tankar, erfarenheter och sorg.

Jag har för första gången skriftligen formulerat ned större och flera mål för min egen del, men även mål som inkluderar familjen. Framför allt egna mål då den enda jag kan förändra och bestämma över är mig själv. Andra personer kan jag endast inspirera och motivera!

Jag har försökt formulera målen utifrån ett huvudmål och delmål längs vägen för att känna att jag är på rätt väg. Jag har en god självinsikt och jag är väl medveten om mina käpphästar, gamla hjulspår och utmaningar.

Vis av erfarenhet borde jag vid detta nu fatta, men hopp och möjligen envishet är det sista som ger upp. Jag har slagit huvudet i samma spik ett antal gånger. Jag hoppas på att under 2017 få lite mer insikt, bli lite klokare, lite bättre, mycket starkare och än mer envis och fokuserad!

Välkommen 2017!

Dagen före årets sista dag

Egentligen hade jag tänkt summera julen. Med bilder från min vecka, med halva familjen tillsammans i vårt fritidshus. Vårt älskade fritidshus vid havet....

Istället blev det en dagen före årets sista dag.....

Jag har varit närvarande idag.

Jag har varit i känslan, känslomänniska som jag är.

Jag började min dag med att sova ut, väl behövligt efter flera nätter med dålig sömn av olika anledningar. Jag fick sova ut. Tacksam för det.

Jag uträttade en del ärenden på förmiddagen. Tänkandes bland annat på gårdagens samtal med min bonusdotter. Delade min kärlek med henne, stöttade henne.

Därefter åkte jag ut till min barndom, eller i alla fall förorten där jag växte upp. Efter att ha tillbringat en vecka i fritidshuset bar jag en enorm längtan efter att flytta tillbaka till landet där jag tillbringade min barndom. Närheten till naturen, mörkret och tystnaden kom över mig enormt. Den slog mig i magen. Hårt.
Att kunna släppa hunden lös. Att bo utan nära grannar och gatubelysning. Att ha nära till att gå ut och springa eller promenera utan att stöta på folk hela tiden. Även närheten till vatten!

Hämtade upp mina tjejer. Berördes enormt av kärleken till dem. Hur stolt jag är som mor. Mina fina tjejer som varit en del av mitt liv i så många år nu. Som har utmaningar i sina liv. där jag försöker stötta upp så mycket jag bara kan.

Vi åkte till pappa/morfars grav. Vi tände ett ljus för honom i columbariet. Det var för länge sen jag var där sist. Om några dagar är det fyra år sedan han gick vidare. Fyra år. Känns som en evighet och ändå kan jag se honom framför mig. Med glimten i ögat. Han fattas mig.

Pappa var närvarande. Jag bad honom hämta mamma snart. Jag lovade pappa vid hans dödsbädd att ta hand om mamma och det har jag gjort. Nu närmar sig att det är dags att de förenas igen. Jag kan känna pappas längtan. Jag ser honom välkomna mamma med en dans.....

Efter besöket hos pappa åkte vi vidare till mamma/mormor. Min mamma är dement sedan en tid tillbaka och det har gått snabbt sista året. Jag har sörjt henne så mycket, och gör fortfarande. Vi tillbringade en stund hos henne. Faktiskt var hon inte lika förvirrad som vanligt. Hon till och med vinkade till oss från balkongen när vi gick.
Dessutom mycket tack till hemtjänsten som gör ett fantastiskt jobb med hennes lägenhet och tvätt, hygien, handling och så vidare.

Jag träffade även mammas barndomsvän utanför. En kvinna som varit en del av mitt hela liv.

Vi åkte hem efter det. Till mitt hem. Jag trivs i mitt hem, men saknar ändå något. Jag älskar alla mina barn och min man.

Jag har funderat mycket på framtiden och vad jag vill med mitt liv.

Parallellt med detta har jag kommit till andra slutsatser. Igen.

Jag har en stor förmåga att förvänta mig och sätta upp tankar kring hur personer i min omgivning ska agera, parera, vara tillmötesgående och prioritera. Det blir alldeles för ofta inte som jag tänkt. Jag säger inte att det är deras fel men jag säger inte heller att det är jag som har förväntningar över det vanliga.

Jag har tagit beslutet att påbörja mitt 2017 utifrån min plan och mina mål. Jag hoppas att make, barn och mina andra nära och kära stöttar mig i min resa. Jag förstår att jag till viss del är ensam i min resa och min största utmaning kommer att bli att hålla i min resa utifrån min privata personliga plan. Samt involvera personer som kan tänkas vilja dela det med mig. Vilka som vill detta det till fullo vet jag inte än... Jag är kräsen på människor och som skrivet har jag redan höga förväntningar.... Därför sätter jag mitt mål och min resa helt ensam med tanken att klara det ENSAM!

Atletveckan på Playitas Fuerte Ventura nov-dec 2016, del 3 av 3

Som avrundning på träningsveckan genomförde vi ett element 5 adventure på söndag eftermiddag. Galet. Utmanande. Roligt. En kombination av övningar.

Jag kan sammanfatta det med att det var tre timmar som innehöll bland annat: springa och gå med sandsäck, knäböj, armhävningar, situps, löpning, sandlöpning, paddling, uppför och nedför, chins, repklättring, boxjump, dra släde med vikter, sång, wallballs, granater och burpees. Större delen av detta i solen. En paus för lite energipåfyll någonstans halvvägs. Vatten släpade vi med oss i teamen. Mitt humör var en blandning mellan förbannad, förstörd, ledsen, hög och glad. Vi avslutade uppe på en topp med cava och några fotoni solnedgången. Tack och lov för cavan säger jag. 

Paddlingen var den skönaste upplevelsen jag tog med mig från just detta event. 

Summa summarun, det var en vecka full av upplevelser och utmaningar. Jag har haft en träningsvärkskurva som gått från noll måndag dag, rakt upp till värsta stunden på torsdagen, för att sedan börja tona ner igen och på väg hem vara näst intill obefintlig. 

Jag och L hade bokat en sportmassage på torsdagen. Det var guld värt. Den genomfördes på anläggningens SPA och var riktigt bra. Min massör tog i ordentligt, men inte mer än att det var hanterbart. Kroppen mådde mycket bättre efteråt och fortsatte läka under natten. Kan ha varit därför mängden av träningsvärk vände. L och jag passade även på att använda foamroller på anläggningens gym flera av dagarna. Allt för att underlätta kroppen återhämtning och motverka stelhet och träningsvärk så gott det gick.

Vid ett tillfälle fick jag även flossning med massage av vaderna. Tack vare Boris. Han är förutom tränare utbildad massör och använder flossband en del. 

Våra coacher har varit bra. Mycket humor och var sin personlighet. Gyula full av ljudeffekter för allting, vilket var så rätt. Han uppmanas fortsätta med dessa. Ett stort plus var även mognadsgraden på coacherna, visst har de humor och allt sådant, men för mig var det positivt att de var äldre än mig och har hunnit med en del i livet. Det skapar en mognad och en ödmjukhet som unga vuxna generellt saknar. Sen skulle dessa två herrar kunna bli lite bättre på administration… 

Under siestan hann vi med en del poolhäng och vi hade bra väder alla dagar utom en då det regnade. 

Miljöombytet från kyla och mörker till sol, över 20 grader varje dag, palmer och hav var väl behövligt. Det var som en bubbla, med paus från alla vardagens måsten. Jag frös inte på en hel vecka.

Kroppen är fantastisk som svara på all träningen och återhämtade sig så pass mycket som den gjorde mellan varje träningspass.

På morgonen avresedagen deltog vi i ett qigong pass i soluppgången på stranden. Mycket annrolunda mot veckans tidigare träning och ingick inte i atletprogrammet, men det var skönt. 

När vi väl kom hem väntade maken och lilleman på mig i ankomsthallen. Glad att se dem. Påbylsade, bleka i hyn, trötta men glada. Skönt att se dem igen!

Nu har jag skapat några nya mål och utmaningar till mig själv. Jag ser redan fram emot nästa träningsresa när jag sparat ihop pengar till det.

Atletveckan på Playitas Fuerte Ventura nov-dec 2016, del 2 av 3

En kort beskrivning av aktiviteter jag genomfört under atletveckan.

Fotografering och filmning – inte en egentlig aktivitet men en närvaro. Ruben, ung herre, med digitalkamera och filmkamera i stort sett konstant i handen under minst fyra av dagarna. Jag vet inte hur många foton och filmer han tog. Till sist orkade jag inte tänka på det. Jag som egentligen avskyr att vara med på foton och definitivt film. Jag blir liksom inte bra på bilder. Det är inte Rubens bilder som är med i bloggen vill jag upplysa om!

Landsvägscykling

Dryga 4 mil landsvägscykling. Jag har cyklat en del racer tidigare och har inte problem med själva cykeln, sadel, sittställning, växlar. Jag hade inte med mina cykelskor och inga cykelbyxor eftersom det enbart var ett tillfälle på schemat. Jag ångrar att jag inte cyklat mer under sommaren som varit. Jag gjorde en egen resa på den turen. Allt från hög på livet över platåer, ned för backar och en och annan uppförsbacke. Jag var nära gråt och tandagnisslan i vidriga uppförsbackar som jag kände ett hat inför och mest halkade efter hela tiden. Observera då att sist var alltid Boris för att se att alla kom med.  En utmaning för honom som alltid vill vara först, enligt honom själv.

Halvvägs på cykelturen bjöd Gyula på något slags energiklet som var ja minst sagt kletigt och extremt sött till smaken. 

Vattenflaska hade varken jag eller L någon som var anpassad efter flaskhållare på cykeln, så vi fick linda in våra halvlitersflaskor i handtorkspapper för att flaskorna skulle sitta kvar i hållaren. Allt går om man vill. Att ge sig ut utan vatten kändes som en riktigt dum idé.

Mountain morning walk and run

Upplevelsen att möta soluppgången vandrandes upp och ned för bergen kring playitas. I efterhand när jag tittade upp längs stigen på berget beundrar jag mig själv att jag tagit mig upp och ner där. Backe har aldrig varit min starka sida. Oavsett att gå, springa eller cykla uppför. Jag kämpade på i alla fall. Grusiga stigar. Otroligt vackert att möta morgonen på det sättet. Gyula först, Boris sist. Oss andra emellan. Pauser för fotografering. Jogging bitar av vägen och hela sista tredje delen tillbaka till anläggningen. 

FitnessCross

Ett pass som var riktigt roligt. Vi använde oss av redskap i form av gummiband med olika motstånd, samt vattenfyllda bollar och vattenfyllda korvar. De vattenfyllda redskapen fanns i två olika storlekar. De var spännande att träna med då vattnet gjorde dem ostabila. Bra för corestabiliteten. Jag skulle vilja ha sådana hemma själv. 

Vi fick göra olika övningar, de flesta i intervaller en viss tid. Sedan byte mellan övning och redskap. Det var marklyft, pressar, frivändningar, getups, situps, triceps, biceps och så slängdes det in lite burpees och andra kroppsövningar dessutom. 

Passet genomfördes utomhus på en gräsmatta.

  

Simning i olympiska poolen

Att få stiga ner i en uppvärmd 50 meters pool, innan solen ens har gått upp, att simma under soluppgången. Det är lycka för själen. Äntligen något jag behärskar, även om jag inte är direkt snabb eller så värst uthållig än så länge. Crawla kan jag åtminstone. 

Som simcoach hade vi en tysk triathlet som heter Ruben. Han var även fotograf/filmare under veckan. Ödmjuk, varm man. Med humor. Jag och en person till kunde crawla redan, för resten av gänget var det relativt nytt. Vi hade tre pass med Ruben, såklart svårt att hinna sig crawla på tre tillfällen, men en start och en grund för att väcka intresse. 

Jag tyckte det var kul med lite teknikövningar. Plus att jag fick bra feedback utifrån min nivå, med teknik och tips på vad jag ska tänka på. 

Ett av passen var när solen redan gått upp, då var det nästan en för varm känsla i poolen. Solen tog direkt så både jag och L fick baddräktsmärken, ja utöver då existerande märken av bikini, sportbehå och träningslinnen.

Simning öppet vatten

En av dagarna hade vi simning i öppet vatten på schemat. Egentligen var det swimrunträning på schemat. Jag avstod run-delen och fokuserade på att passa på att simma. Jag har inte simmat öppet vatten sedan början av oktober. Fantastiskt! Riktigt salt vatten. Klart. Bra botten, inga konstigheter att möta på. Vi simmade ut till en boj som vi rundade och sen in igen mot stranden. Ett varv var cirka 150 m. Jag simmade fem varv. Lycklig. Sen fanns det inte utrymme eller ork att göra det fler gånger, mitt eget val, men upplevelsen var väl värd att minnas. 

Kampsportfys

Två pass fylldes av kampsportfys med Boris som instruktör. Jag gillar det skarpt. Att sparkas och slå är skönt. Jag har alltid tyckt om det. Skönt att bli av med lite aggressioner. Det var tuffa pass. Mycket intervaller med slag och sparkar. Vi använde mitsar men även ”säckar på fot” (vet inte vad de kallas för). 

Ett av passen avslutades med enminutersintervall där en person i taget fick ta på boxningshandskar och slå på Boris, medan de andra gjorde olika varianter av plankan.

Styrketräning – tyngdlyftning

Styrketräning var även det på schemat, förstås. Vi har både gått igenom övningarna och kört övningar. Bland annat byggt grunden för stöt genom att dela upp den i marklyft, frontböj, frivändningar och pressar. Samt satt samman rörelserna till en stöt. 

Vi har gått igenom steg för att kunna göra chins och toes to bar. 

Vi har stått på huvudet och stått på händer.

Vi har använt kettlebells i olika övningar.

Vi har gjort en helvetes massa burpees, armhävningar och situps. 

Atlettester

Våra coacher bjöd förstås på en del tester utifrån atlettemat. Gyula har försett oss med tabeller där vi kan se hur mycket poäng som fås och vilken nivå som uppnås. Jag har inte lyckats få poöng på allt ännu. Det var fem tester som vi genomförde. Att hoppa fem jämfota hopp och komma så många meter som möjligt. Att stå på händer mot en vägg så länge som möjligt (alternativt stå, gå på händer utan stöd). Olympisk stöt, vikt i förhållande till kroppsvikt. Overhead knäböj mot vägg, med pinne, där avstånd från väggen mättes. 2 km rodd i roddmaskin på tid.

Vi fick även göra ett test i bassängen, 1 km valfritt simsätt på tid.

Atletveckan på Playitas Fuerte Ventura nov-dec 2016, del 1 av 3

När jag fyllde 40 i somras önskade jag mig en träningsresa med Apollosports. Jag fick några bidrag till min resa och bestämde mig för att boka. Efter mycket övervägande kom jag fram till att jag ville ha sällskap med mig på resan. I alla fall på just denna. Jag skickade ut en förfrågan bland mina vänner, till dem jag trodde kunde tänka sig vilja följa med. Plus att dessutom ha råd att åka. Jag fick napp!

Jag har sedan början av november börjat få julfeeling men liksom inte riktigt fattat att jag skulle iväg på en resa innan jul. Helt plötsligt var det dags. 

Måndag till måndag åkte vi, L och jag. Maken och lilleman lämnade av mig på Arlanda terminal 5 tidigt på morgonen. Jag är en person som alltid vill vara ute i god tid och inte riskera att komma försent till något. Incheckning och säkerhetskontroll gick finfint. Som vanligt får jag alltid pip i bågen, dels hade jag jeans med många dragkedjeattiraljer men sen piper alltid min insulinpump och rekommendationen är att inte lägga den i lådan som röntgas. Jag börjar vänja mig nu att det piper varje gång. 

Jag hade inte förstått innan hur lång tid vi skulle tillbringa i luften, geografi har aldrig varit min starka sida och jag hade inte studerat klockslag för ankomst utan enbart avgång. 6 timmar på ett flygplan, plus tid innan start och efter landning, det är fasiken inte kul. Såklart var det värt det när vi väl var framme, men jag är inte så förtjust i den trånga känslan i en flygplansstol. Ändå är jag inte lång med mina 164 cm, jämfört med många andra.

I vilket fall lämnade vi ett vinterkallt Sverige och kom till dryga 20 grader, sol och palmer på Fuerte ventura. Vid flygplatsen väntade en buss som tog oss ungefär 40 min till Playitas. Väl framme var L snabb som en vessla och ställde sig i kö för incheckning, jag tog hand om väskorna. 

 

Tack och lov för att vi stod långt fram i kön. Man skulle minst sagt kunna säga att det tog väldigt lång tid per person som skulle checka in, de arbetar inte så värst snabbt!

När vi väl fick vårt rum var det längst upp och längst bort på hotellet. Vi bodde i hus 6. Det finns en hisslinbana som går dit upp, men den var dessvärre trasig. Vi orkade heller inte vänta på eventuell skjuts upp utan knatade på med våra rullväskor. 

Vid ett tillfälle räknade vi trappstegen upp till vårt rum, 188 stycken. Vi hittade i alla fall en liten genväg som vi tog istället, för att spara tid och ben då vi gick upp och ner till vårt rum ungefär 3-4 gånger per dag.

När vi installerat oss på rummet var det ganska snart dags att gå ner för att möta upp alla andra nyanlända träningsfantaster för att få en rundvandring i området så vi hittade dit vi skulle när det var dags för träning. 

Vi körde även vårt första pass kl 17.00. Då fick vi träffa våra coacher Gyula och Boris, berätta kort om oss själva och sen köra igång med lite kettlebells, armhävningar, knäböj och situps. Vi var till att börja med 8 stycken i atletgruppen tror jag, sen blev vi 10 stycken, plus coacherna. Ett trevligt gäng, från lite olika håll i landet och med blandad träningsbakgrund.

Vårt hotellrum kan jag inte säga att det var super direkt. Kylen blev knappt kall, acn var trasig, sängen hård och knarrig som en gammal säng från länge sen. Lite möggel-lukt på toaletten. Men vi hade i alla fall havsutsikt, en pytteliten balkong och både dusch och badkar. Dörren till rummet drogs längs golvet så vi fick extra träning varje gång bara genom att få upp och igen den. 

Att vara så nära havet är gudomligt ljuvligt. Jag älskar verkligen vatten och att få vara nära. Oavsett årstid egentligen, men såklart uppskattar jag att kunna bada och framför allt simma!

Första kvällen var L och jag även med på mingel. Det visade sig vara mingel varje kväll klockan halv åtta, inkluderat ett glas dricka. Cava tackar jag sällan nej till, bubbel är en av mina absoluta favoriter. 

Alla måltider på hotellet var i bufféform. Frukost, lunch och middag. Lunchen med kanske hälften så mycket än middagen att välja på. Frukosten var rätt riklig. Dricka ingick endast till frukosten, vilket vi tyckte var ganska snålt. Vatten borde kunnat ingå samt kaffe/te efter maten. Men, då tjänar de troligen mindre pengar förstås. Vi tycker även att en flaska vatten per person och dag borde ingå på hotellrummet.

Atletveckans upplägg var ett ganska späckat schema med dagliga tänkta pass och hålltider. Jag valde att delta på allt, med två undantag. Jag avstod ett löp-pass på 30 min då jag dels är så kass på löpning nu efter en lång period av rehab och dels för att jag vill ta det fortsatt lite försiktigt med löpningen och verkligen kunna anpassa fart och sträcka och terräng efter hur högerbenet känns. Jag avstod även ett till löp-pass, men då tog jag och L en promenad under den tiden istället för att inte göra någonting alls. 

Våra dagar började med träning klockan 07.00 de flesta dagarna. Det innebar att vi gick upp vid cirka 06.20 för att hinna vakna till, klä på sig och ta sig till mötesplatsen. Vi hade även tagit med oss lite ätbart till rummet för att kunna få i sig någonting innan aktiviteten. Jag för min del vill gärna äta någonting litet innan träningen för diabetesens skull. 

En dag började vi klockan 08.00 vilket innebar att vi hann äta frukost innan, om än med lite tidspress då frukosten öppnade 07.30. En dag fick vi ”sovmorgon” och började träningen klockan 09.00. Tre av kvällarna hade vi även föreläsningar mellan kl 21.00 och 22.00.  Sammanfattningsvis kan jag säga att vi tränade, åt och sov om vartannat. Samt en stunds siesta i samband med lunchen då vi han ladda om genom att pausa i solen en dryg timme.