Nu drar jag och familjen....
Nu blir det paus för oss.
En knapp vecka bort från vardagens ekorrhjul. Bort från våra vanliga gängor, städa, fixa, handla, rådda, tvätta och så vidare.....
Tid för tända ljus, sällskapsspel, familjetid, kvalitet, sova ut, njuta natur, lös hund, frisk luft....
Det är välbehövligt för oss, för själen.....
Som min far alltid brukade säga...
Gott slut och gott nytt!
tisdag 30 december 2014
måndag 22 december 2014
Tusan
Med världens sämsta tajming..... Går spisen sönder.
Vi har verkligen otur när det gäller de tekniska sakerna och när de tänker att jo precis nu ska jag gå sönder. Det är i och för sig aldrig roligt när det väl händer, men tusan säger jag.
Kylen vår gick sönder mitt i påskhelgen. Torktumlaren la av något efter att vi flyttat in i huset och sen gick tvättmaskinen sönder rätt som det var. I och för sig ingen jättepanik där, bara att beställa nytt set.
Häromdagen köpte vi en ljusslinga, som vi inte får igång. Och igår då , som pricken över i, med fyra dagar till julafton och julhelgen med det, så lägger spisen av. Den som vi bara haft i cirka åtta månader. Den är NY. Suck! Högst oklart om den kommer att vara igång igen innan julhelgen. Till vår fördel är att ugnen åtminstone fungerar, så vi kan alltid laga/värma saker där. Plus att vi tack och lov inte slängt vår gamla vattenkokare (jag är lite lätt te-beroende, speciellt på vinterhalvåret).
Min och min mans äktenskap får verkligen testas till fullo. Vi har varit med om mycket sedan vi blev ett par och vi har uppenbarligen en hel del utmaningar kvar att klara oss igenom.
Nåja. Har vi tur kan vi låna grannens spis eftersom de kommer att resa bort. Har vi otur får vi fixa allt i ugnen. Jul blir det i alla fall och vi överlever. Även om det inte riktigt blev som vi tänkt oss.
Kram!
Vi har verkligen otur när det gäller de tekniska sakerna och när de tänker att jo precis nu ska jag gå sönder. Det är i och för sig aldrig roligt när det väl händer, men tusan säger jag.
Kylen vår gick sönder mitt i påskhelgen. Torktumlaren la av något efter att vi flyttat in i huset och sen gick tvättmaskinen sönder rätt som det var. I och för sig ingen jättepanik där, bara att beställa nytt set.
Häromdagen köpte vi en ljusslinga, som vi inte får igång. Och igår då , som pricken över i, med fyra dagar till julafton och julhelgen med det, så lägger spisen av. Den som vi bara haft i cirka åtta månader. Den är NY. Suck! Högst oklart om den kommer att vara igång igen innan julhelgen. Till vår fördel är att ugnen åtminstone fungerar, så vi kan alltid laga/värma saker där. Plus att vi tack och lov inte slängt vår gamla vattenkokare (jag är lite lätt te-beroende, speciellt på vinterhalvåret).
Min och min mans äktenskap får verkligen testas till fullo. Vi har varit med om mycket sedan vi blev ett par och vi har uppenbarligen en hel del utmaningar kvar att klara oss igenom.
Nåja. Har vi tur kan vi låna grannens spis eftersom de kommer att resa bort. Har vi otur får vi fixa allt i ugnen. Jul blir det i alla fall och vi överlever. Även om det inte riktigt blev som vi tänkt oss.
Kram!
söndag 21 december 2014
Galenskap eller envetet engagemang
Jag har frågat mig själv ett antal gånger hur tokigt är det egentligen..... Till exempel att klockan 05.40 på morgonen en vardag känna att YES, stakning med frånskjut, vilket flyt jag har med rullskidorna just nu. Hur knäppt är det.
Å ena sidan är det just så att upplägget är morgonträning två vardagar i veckan utifrån att tiden med familjen ska räcka till. Livspusslet kräver att jag lägger prioriteringar och tänker till för att få ihop veckans pass, hämtningar och lämningar, umgänge med familjen samt att ge maken möjlighet till sin träning. Jag är inte beroende av att hålla tid för ett pass, vilket han är, därmed är jag mer flexibel.
Det sköna med dessa tidiga mornar är att jag har bara mig själv att tänka på. Ingen annan är vaken när jag går upp och äter min frukost, jag får en stund helt för mig själv i köket, med levande ljus och gott te. En bra start. Sen när passet är klart och arbetsdagen är över har jag gjort mina måsten och kan ta till vara på kvällen. Laga middag, hjälpas åt hemma och så vidare.
Det sköna var idag när jag åkte från morgonens teknikpass på rullskidor, mot nästa pass med utegruppen jag kör med två gånger i veckan.... Jag njöt av solens strålar och åkte förbi en badplats. Som alltid när det är sol så längtar jag efter att hoppa i och simma, tills jag kommer på att det är lite för kallt när det är två minus i luften. I alla fall, då ser jag, vindsurfaren.... Den lilla pricken i mitten på fotot.
Så gott tänkte jag. Det är inte bara jag som är på gränsen till galenskap.
Å ena sidan är det just så att upplägget är morgonträning två vardagar i veckan utifrån att tiden med familjen ska räcka till. Livspusslet kräver att jag lägger prioriteringar och tänker till för att få ihop veckans pass, hämtningar och lämningar, umgänge med familjen samt att ge maken möjlighet till sin träning. Jag är inte beroende av att hålla tid för ett pass, vilket han är, därmed är jag mer flexibel.
Det sköna med dessa tidiga mornar är att jag har bara mig själv att tänka på. Ingen annan är vaken när jag går upp och äter min frukost, jag får en stund helt för mig själv i köket, med levande ljus och gott te. En bra start. Sen när passet är klart och arbetsdagen är över har jag gjort mina måsten och kan ta till vara på kvällen. Laga middag, hjälpas åt hemma och så vidare.
Det sköna var idag när jag åkte från morgonens teknikpass på rullskidor, mot nästa pass med utegruppen jag kör med två gånger i veckan.... Jag njöt av solens strålar och åkte förbi en badplats. Som alltid när det är sol så längtar jag efter att hoppa i och simma, tills jag kommer på att det är lite för kallt när det är två minus i luften. I alla fall, då ser jag, vindsurfaren.... Den lilla pricken i mitten på fotot.
Så gott tänkte jag. Det är inte bara jag som är på gränsen till galenskap.
söndag 14 december 2014
Komplimanger och beslutsamhet
Jag fick frågan idag, hur det egentligen känns att sitta på en cykel i 18 timmar... Kan man ta till vara på upplevelsen....
Det är smärta sa jag. Det gör ont. Ryggen skulderbladen, rumpan, låren.... Sista milen är en jävla plåga. Det är riktigt mörkt på natten och det krävs en bra cykellampa. Motvinden är ett helvete. Ändå, vi gör om det nästa år va..... Och faktiskt, halvvättern var värre psykiskt. Till hela hade jag redan bestämt mig, JAG SKA I MÅL!!!
Det kom komplimanger, om min träning, min beslutsamhet. Tack! Jag vet att de var ärliga, jag vet att de var uppskattande. Jag fick dem av en varm person. en person som utstrålar värme, omtänksamhet, uppriktighet. En mogen man med humor och självinsikt.
Jag fick en varm komplimang tidigare i veckan. Kopplat till min personlighet. En komplimang som tog, som letade sig in, som kändes. Den ligger kvar, den känns äkta. Tack. Jag behåller den och jag arbetar på att ta in den.
Jag har även blivit kallad till intervju för samtliga tjänster jag sökt (med undantag för en viss typ, vilket är förståeligt). ALLA. Wow. Lyxigt. Å när jag väl lämnar den tjänst jag har idag, deras förlust....
Som vanligt när det gäller mig, svårt att faktiskt våga tro. Se på vad jag gör. Ta till mig av det jag får. Uppskatta. Att det ska vara så jäkla svårt. Skärpning på mig. Så svårt, men jag vill så gärna..... Jag ska öva på det. Göra mitt bästa. Ta in.
Det är smärta sa jag. Det gör ont. Ryggen skulderbladen, rumpan, låren.... Sista milen är en jävla plåga. Det är riktigt mörkt på natten och det krävs en bra cykellampa. Motvinden är ett helvete. Ändå, vi gör om det nästa år va..... Och faktiskt, halvvättern var värre psykiskt. Till hela hade jag redan bestämt mig, JAG SKA I MÅL!!!
Det kom komplimanger, om min träning, min beslutsamhet. Tack! Jag vet att de var ärliga, jag vet att de var uppskattande. Jag fick dem av en varm person. en person som utstrålar värme, omtänksamhet, uppriktighet. En mogen man med humor och självinsikt.
Jag fick en varm komplimang tidigare i veckan. Kopplat till min personlighet. En komplimang som tog, som letade sig in, som kändes. Den ligger kvar, den känns äkta. Tack. Jag behåller den och jag arbetar på att ta in den.
Jag har även blivit kallad till intervju för samtliga tjänster jag sökt (med undantag för en viss typ, vilket är förståeligt). ALLA. Wow. Lyxigt. Å när jag väl lämnar den tjänst jag har idag, deras förlust....
Som vanligt när det gäller mig, svårt att faktiskt våga tro. Se på vad jag gör. Ta till mig av det jag får. Uppskatta. Att det ska vara så jäkla svårt. Skärpning på mig. Så svårt, men jag vill så gärna..... Jag ska öva på det. Göra mitt bästa. Ta in.
onsdag 10 december 2014
en påminnelse
Många väljer att kliva över till andra sidan kring jul.
Kanske är det för att det är den mörkaste tiden på året, kanske är det för att julen ofta är förknippad med familj. Vad vet jag....
Jag vet att min pappa gick bort strax efter nyår.
Idag fick jag reda på att en släkting tog klivet igår afton.
En av mina farbröder, han förlorade sin livskamrat igår. Eller rättare sagt han får vara utan henne i denna fysiska form en period, innan de blir förenade igen.
Jag var oförberedd. Jag vet att hon varit sjuk en längre period, haft dialys ett antal år, liksom krymt ihop men ändå, varje gång vi varit uppe i norrland har hon alltid minst en gång tagit sig ut för att träffa oss när vi var på besök.
Jag beklagar sorgen för hennes make och hennes söner. Jag hoppas de har styrka i sorgen att se det som är menat.
För mig personligen väcktes många känslor. Hon har varit närvarande i hela mitt liv. Hon har funnits uppe i norrland. Jag har brevväxlat med henne i många år under min uppväxt.
I mig väcks en sorg. Jag vet att livet har sin gång, vi blir alla äldre, vi kan drabbas av svårigheter och sjukdom och förr eller senare kommer dagen då vi går över till andra sidan. Det lilla barnet i mig är bara inte beredd. Hon tycker det är en jättestor förändring att pappa inte är här, att mina släktingar i norrland de facto blir äldre och drabbas av diverse åkommor. Vad bär framtiden med sig? Norrland som miljö, Uttersjön, mina släktingar, de är viktiga för mig. Jag känner mig trygg och hemma där uppe, det är en viktig och stor del av mig. Jag är rädd att förlora den. Jag har redan förlorat min far och min mor är på god väg. Här, i denna fysiska formen.
Min sorg är långt ifrån klar. Jag hade en kvart på mig att gå in i professionen och ta telefontiden. För att därefter åka direkt till en intervju. För att därefter ha en stund på arbetsplatsen innan det var ett hembesök.... Sorgen ska få plats. Har jag möjlighet kommer jag att åka upp på begravningen. För att jag vill.
Vila i frid Maud. Vi ses när tiden är inne. <3 p="">
Kanske är det för att det är den mörkaste tiden på året, kanske är det för att julen ofta är förknippad med familj. Vad vet jag....
Jag vet att min pappa gick bort strax efter nyår.
Idag fick jag reda på att en släkting tog klivet igår afton.
En av mina farbröder, han förlorade sin livskamrat igår. Eller rättare sagt han får vara utan henne i denna fysiska form en period, innan de blir förenade igen.
Jag var oförberedd. Jag vet att hon varit sjuk en längre period, haft dialys ett antal år, liksom krymt ihop men ändå, varje gång vi varit uppe i norrland har hon alltid minst en gång tagit sig ut för att träffa oss när vi var på besök.
Jag beklagar sorgen för hennes make och hennes söner. Jag hoppas de har styrka i sorgen att se det som är menat.
För mig personligen väcktes många känslor. Hon har varit närvarande i hela mitt liv. Hon har funnits uppe i norrland. Jag har brevväxlat med henne i många år under min uppväxt.
I mig väcks en sorg. Jag vet att livet har sin gång, vi blir alla äldre, vi kan drabbas av svårigheter och sjukdom och förr eller senare kommer dagen då vi går över till andra sidan. Det lilla barnet i mig är bara inte beredd. Hon tycker det är en jättestor förändring att pappa inte är här, att mina släktingar i norrland de facto blir äldre och drabbas av diverse åkommor. Vad bär framtiden med sig? Norrland som miljö, Uttersjön, mina släktingar, de är viktiga för mig. Jag känner mig trygg och hemma där uppe, det är en viktig och stor del av mig. Jag är rädd att förlora den. Jag har redan förlorat min far och min mor är på god väg. Här, i denna fysiska formen.
Min sorg är långt ifrån klar. Jag hade en kvart på mig att gå in i professionen och ta telefontiden. För att därefter åka direkt till en intervju. För att därefter ha en stund på arbetsplatsen innan det var ett hembesök.... Sorgen ska få plats. Har jag möjlighet kommer jag att åka upp på begravningen. För att jag vill.
Vila i frid Maud. Vi ses när tiden är inne. <3 p="">
söndag 7 december 2014
En fantastisk kväll på tu man hand
I fredags hade jag och maken förmånen att få egen tid tillsammans. Egen tid är inte det vanligaste för oss, eftersom vi gjort valet att ta hand om vårt älskade kärleksbarn Leo. Åren går och det innebär att de äldre syskonen kan ta mer ansvar och dessutom uppskattar att vara ensamma hemma utan föräldrar.
Därmed handlade vi hem ingredienser till tacos. Samt lämnade pengar för att kunna handla snacks och dricka. De hade delat upp det hela med hämtning av lillebror och handla snacks. Sen teamwork i att laga maten. Å dessutom undanplockat och diskat, tittat på film, och nattat sig själva så när vi kom hem så var alla i säng.
Nåja, åter till daten. Vi möttes på centralen vid halv fem tiden för att ta en fördrink på Skybar, varsitt glas champagne. Sen väntade middag i form av julbord på Naglo. Det vill säga, skaldjurs-julbord med en helt fantastisk meny. Jag tänker inte rabbla upp allt utan jag rekommenderar alla som tycker om skaldjur att gå dit åtminstone en gång i livet. Det är värt det. Jag vågade dessutom smaka ostron för första gången. Det var en spännande upplevelse. I övrigt åt jag mängder av goda skaldjur, lax i olika sorter samt soppor med mycket mera. Gratinerade grönmusslor var en hit också. Till detta ett glas av husets mousserande innan vi hade valt vad vi skulle fortsätta med och det blev en lyxflaska champagne. Vi hade jättebra uppassning för påfyllning av glasen, ta undan förbrukade tallrikar, samt förstås varma handdukar för att torka händerna innan efterrättsbord samt kaffe/te.
Sittningen varade 17-19.30. Därmed var kvällen fortfarande ung. Vad göra? Jo, spontant beslut att gå förbi Casino Cosmopol. Maken arbetade där de första åren då de öppnade 2003 och framåt. Vi har en nära vän som arbetar där, som vi dessutom träffade på när vi var på plats. Dessutom gamla kollegor till maken, sådana som jag hört om i flera år men inte har ett ansikte till. Intressant och kul. Och så några goda drinkar på det.
Taxi hem var som en dröm. Å hemma var vi redan till ca 23.
Maken och jag är inte så bra på att unna oss saker, framför allt inte att unna oss saker tillsammans. Jag är tacksam och glad över att vi äntligen kom iväg på vår kväll. Vi har pratat om Naglo i flera år, jag tror det är 5 eller 6 år sedan vi kom fram till att vi borde gå dit och sen har tiden gått....
Att dessutom få unna sig att faktiskt äta och dricka det vi ville, oavsett pris, för att vi är värda det och vi gör det så sällan. Underbart. Må hända är det mer vardag för andra att gå ut och äta på restaurang, men för oss hör det inte till vanligheterna. Möjligen att köpa med mat hem från närmaste pizzeria eller thaikiosk, men inte äta på restaurang.
Därmed handlade vi hem ingredienser till tacos. Samt lämnade pengar för att kunna handla snacks och dricka. De hade delat upp det hela med hämtning av lillebror och handla snacks. Sen teamwork i att laga maten. Å dessutom undanplockat och diskat, tittat på film, och nattat sig själva så när vi kom hem så var alla i säng.
Nåja, åter till daten. Vi möttes på centralen vid halv fem tiden för att ta en fördrink på Skybar, varsitt glas champagne. Sen väntade middag i form av julbord på Naglo. Det vill säga, skaldjurs-julbord med en helt fantastisk meny. Jag tänker inte rabbla upp allt utan jag rekommenderar alla som tycker om skaldjur att gå dit åtminstone en gång i livet. Det är värt det. Jag vågade dessutom smaka ostron för första gången. Det var en spännande upplevelse. I övrigt åt jag mängder av goda skaldjur, lax i olika sorter samt soppor med mycket mera. Gratinerade grönmusslor var en hit också. Till detta ett glas av husets mousserande innan vi hade valt vad vi skulle fortsätta med och det blev en lyxflaska champagne. Vi hade jättebra uppassning för påfyllning av glasen, ta undan förbrukade tallrikar, samt förstås varma handdukar för att torka händerna innan efterrättsbord samt kaffe/te.
Sittningen varade 17-19.30. Därmed var kvällen fortfarande ung. Vad göra? Jo, spontant beslut att gå förbi Casino Cosmopol. Maken arbetade där de första åren då de öppnade 2003 och framåt. Vi har en nära vän som arbetar där, som vi dessutom träffade på när vi var på plats. Dessutom gamla kollegor till maken, sådana som jag hört om i flera år men inte har ett ansikte till. Intressant och kul. Och så några goda drinkar på det.
Taxi hem var som en dröm. Å hemma var vi redan till ca 23.
Maken och jag är inte så bra på att unna oss saker, framför allt inte att unna oss saker tillsammans. Jag är tacksam och glad över att vi äntligen kom iväg på vår kväll. Vi har pratat om Naglo i flera år, jag tror det är 5 eller 6 år sedan vi kom fram till att vi borde gå dit och sen har tiden gått....
Att dessutom få unna sig att faktiskt äta och dricka det vi ville, oavsett pris, för att vi är värda det och vi gör det så sällan. Underbart. Må hända är det mer vardag för andra att gå ut och äta på restaurang, men för oss hör det inte till vanligheterna. Möjligen att köpa med mat hem från närmaste pizzeria eller thaikiosk, men inte äta på restaurang.
torsdag 4 december 2014
Sol
Härom dagen var jag ute på promenad på lunchen. Jag var förbannad och ledsen i ett. Jag behövde luft och jag behövde fundera. Jag hann med cirka 30 min och vädret var underbart. Jag hade turen att det var en solig dag. Med tanke på att Stockholm bjudit på 6 soltimmar på hela november, vilket är rekordlite på många år, så njöt jag så mycket jag bara kunde. Värmande sol i ansiktet.
Jag fick en längtan efter att bara stanna ute, inte alls gå in igen över huvud taget på nästa möte. Promenera tills solen gick ner. Men, det gick ju inte för sig. Plikttrogen som jag är.
Jag fick också en längtan att hoppa i vattnet, simma, njuta.
Men jag tog i alla fall några foton som synes, du kanske förstår känslan och längtan...
onsdag 3 december 2014
firmafest
Vad är det med firmafester egentligen..... Vad är det som gör att det allt som oftast missriktas hit och dit. Alltid för stor fylla för några, alltid någon som gör bort sig, alltid skandaler av något slag.
Förra veckan var jag på min första firmafest på länge. Julfest som kommunen bjöd på. Jag var lite blandad inför arrangemanget. Trevligt att lite privat umgås med kollegorna, en chans att inte bara prata jobb, som det ofta blir på jobbet.
Det var fint arrangerat med glögg och pepparkakor när vi kom på plats på stället vi skulle vara på. Fina lokaler i två plan. En mäss på ett militärområde. Det bjöds på julbord. Det var mitt första och enda klassiska julbord för i år. Det var det som brukar vara, men inte så mycket utöver om jag säger så. Jag åt av det kallskurna i form av lax i olika varianter samt sill. Sedan åt jag lite andra småsaker och av efterrättsbordet. Övrigt var det mestadels gris i vilket jag avstår ifrån.
Efter sittningen var det coverband och dansgolvet som gällde, samt bar där var och en kunde handla det man kände för. Det var fullt ös på dansgolvet. Inklusive mig själv. Det var länge sen och det var kul. Vi var tre som stannade lite extra från min enhet och då hämtades vi vid 22-tiden av maken. Det var precis lagom, vi var på topp då.
Skandaler, jajamensann. De som hunnit värma på rätt bra innan festen började. Den som behövde bli ledd upp för trappan för att inte ramla. Två personer, varav minst den ena är gift, som hängde väldigt tätt tillsammans, en äldre herre som spanade in kollegans röv så han höll på att dräggla ur stolen när hon knöt skon. Ja det var vad vi hann snappa upp så länge vi var kvar, vem vet vad som hände efter att vi gått.
Förra veckan var jag på min första firmafest på länge. Julfest som kommunen bjöd på. Jag var lite blandad inför arrangemanget. Trevligt att lite privat umgås med kollegorna, en chans att inte bara prata jobb, som det ofta blir på jobbet.
Det var fint arrangerat med glögg och pepparkakor när vi kom på plats på stället vi skulle vara på. Fina lokaler i två plan. En mäss på ett militärområde. Det bjöds på julbord. Det var mitt första och enda klassiska julbord för i år. Det var det som brukar vara, men inte så mycket utöver om jag säger så. Jag åt av det kallskurna i form av lax i olika varianter samt sill. Sedan åt jag lite andra småsaker och av efterrättsbordet. Övrigt var det mestadels gris i vilket jag avstår ifrån.
Efter sittningen var det coverband och dansgolvet som gällde, samt bar där var och en kunde handla det man kände för. Det var fullt ös på dansgolvet. Inklusive mig själv. Det var länge sen och det var kul. Vi var tre som stannade lite extra från min enhet och då hämtades vi vid 22-tiden av maken. Det var precis lagom, vi var på topp då.
Skandaler, jajamensann. De som hunnit värma på rätt bra innan festen började. Den som behövde bli ledd upp för trappan för att inte ramla. Två personer, varav minst den ena är gift, som hängde väldigt tätt tillsammans, en äldre herre som spanade in kollegans röv så han höll på att dräggla ur stolen när hon knöt skon. Ja det var vad vi hann snappa upp så länge vi var kvar, vem vet vad som hände efter att vi gått.
måndag 1 december 2014
väntan
Igår var det första advent. Jag väntar på snön.... Hade jag fått bestämma hade snön redan legat, sisdär en meter snö, med som varmast minus fem grader ute. Gärna något kallare. Kylan gör mig varmare. Runt nollan är enbart ett lidande i Stockholms län. Det är rått fuktigt och kryper under skinnet.
Jag började min föra advent med teknik-coaching rullskidor. Min PT hittade en tjej som kör sådana lektioner och hon är jättebra. Jag har utvecklats enormt bara på de två gånger i träffats hittills och jag kan varmt rekommendera henne till den som är sugen på att lära sig mera....
När man kommer in i vår hall står det ett paraplyställ till höger innanför dörren, där står stavar i tre olika varianter och rullskidor. Vid trappan till övervåningen står skidorna på bilden och väntar på att snön ska komma så vi får ta vår premiärtur.
Dock ryktas det att snön dröjer till efter nyår, men att det då ska bli "sibirisk" vinter. Vi får väl se..... Jag nöter på med rullskidorna tills dess och hoppas innerligt att det ger något inför loppen som väntar i början av nästa år.
Inte nog med att jag väntar på snön, nu är det den första december.... Julen närmar sig med stormsteg och jag ser fram emot att få vara lite ledig kring jul och nyår. Möjlighet att få lite mer dagsljus än vad som varit tidigare. November har varit extrem mörkt och grått, brist på sol....
Jag började min föra advent med teknik-coaching rullskidor. Min PT hittade en tjej som kör sådana lektioner och hon är jättebra. Jag har utvecklats enormt bara på de två gånger i träffats hittills och jag kan varmt rekommendera henne till den som är sugen på att lära sig mera....
När man kommer in i vår hall står det ett paraplyställ till höger innanför dörren, där står stavar i tre olika varianter och rullskidor. Vid trappan till övervåningen står skidorna på bilden och väntar på att snön ska komma så vi får ta vår premiärtur.
Dock ryktas det att snön dröjer till efter nyår, men att det då ska bli "sibirisk" vinter. Vi får väl se..... Jag nöter på med rullskidorna tills dess och hoppas innerligt att det ger något inför loppen som väntar i början av nästa år.
Inte nog med att jag väntar på snön, nu är det den första december.... Julen närmar sig med stormsteg och jag ser fram emot att få vara lite ledig kring jul och nyår. Möjlighet att få lite mer dagsljus än vad som varit tidigare. November har varit extrem mörkt och grått, brist på sol....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)