Relationer

Relationer är något som varit aktivt i mig väldigt länge nu. Troligen blev det extra påtagligt i samband med planeringen inför mitt bröllop och har sedan dess hållt i sig. Relationer är komplicerat på många sätt, kanske i många fall mer komplicerat än vad det borde vara.
Vi är omgivna av relationer i alla dess olika former. Vissa av dem är mer "påtvingade" än andra. På arbetsplatsen har vi nog de allra flesta personer vi tycker mer eller mindre om. En del kan jag känna direkt att jag inte klickar med, andra fungerar det jättebra med och resten är laddningslösa.
Relationer med motsatta könet är i min värld annorlunda än med egna könet.
Min absolut knepigaste påtvingade relation är mitt x. Eftersom vi har barn tillsammans "måste" vi ha en typ av relation och den har varit extremt knepig milt sagt. Jag har tack vare en coach och massor av kloka samtal med vänner i stort sett lärt mig hur jag ska hantera den relationen, men faller än då ner i små fällor då och då.
Relationer till släkten är inte heller alltid så enkel. Blod tjockare än vatten? Nej, inte alla gånger. Jag har fått en bättre relation till mina föräldrar nu än vad jag någonsin haft tidigare. Mycket för att jag har bearbetat mycket i mig de senaste åren i mitt liv och för att jag nu är klar över hur dessa ser ut och hur vi kompletterar varandra på bästa sätt.
Sen har vi då makens släkt, som också blivit en del av min på sätt och vis. Ännu tydligare nu när vi får vårt gemensamma barn. I makens släkt kan jag se många olika typer av relationer och alla dessa är inte lätta att hantera vare sig för mig eller maken.
Jag har också relationer som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Min magkänsla säger mig en sak men intellektet säger en annan. Jag tror att jag i dessa fall först och främst behöver bestämma mig för på vilket plan den här relationen ska ligga och vad jag vill få ut av den, om jag vill få ut något av den. Eller om jag ska låta den rinna ut i sanden. Jag kan också känna att jag borde vara mer rak och tydlig i dessa. Jag har blivit bättre på det, men det är svårt många gånger.
Andra relationer är väldigt gamla och har en intressant historia som jag har svårt att släppa. Tittar jag på den idag är den inte att jämföra med förut och jag frågar mig om den är värd att bevara, leva på det gamla, eller se realistiskt på nuet och låta det vara för stunden. Dessa kan också kännas enstaviga. Som om det är jag som klamrar mig fast och har förväntningar som ändå inte uppfylls och därmed gör mig besviken... Just det med förväntningar är farligt, att ha för höga förväntningar på vissa relationer brukar inte leda till något bra har jag märkt.
Så har jag då de relationer som står mig allra närmast. Så som min make och ett ytterst fåtal vänner. Dessa kan jag vara mig själv till fullo tillsammans med. Skratta, gråta, vara arg, frustrerad, säga saker som jag funderar på som jag inte vågar säga till någon annan med risk för att känna mig galen. Dessa delar jag med, det är på en jämn nivå av ge och ta, vi har ett kontant utbyte av varandra. Det finns en trygghet i botten. Jag vet att jag kan ringa när som helst på dygnet och de finns alltid där för mig. Vad det än är. Dessa realtioner är guld värt för mig. Jag älskar dessa av hela mitt hjärta!

Jag tror att det viktigaste med att hantera relationer är att se på sig själv i förhållande till den andre. Vad säger min magkänsla och intuition. Vad vill jag lägga min energi på? Vad är jag beredd att ge här och ger det mig något tillbaka. Känns det tryggt och bekvämt? På vilken nivå ska relationen ligga? Nära, ytlig, arbetsmässig, bekantskap etc.
Jag tror också att det kan vara bra att bolla med en utomstående ibland om det känns knepigt i en viss relation. Den som står lite utanför och inte är lika involverad i just den här relationen du vill prata om, även om det är en som står dig nära, kan se saker du själv inte ser.
Jag har personligen rensat bland mina relationer några gånger de senaste åren. Det har varit riktigt skönt. Raderat nummer ur telefonboken, suddat ur adressboken. Precis som jag rensat i röran hemma och slängt en massa saker på tippen som jag inte har behov av längre. En fantastisk känsla. Varför gå och bära på gammalt tungt bagage när du kan leva livet här och nu!
Vi ska också komma ihåg att alla är vi olika. Vi har olika värderingar i livet, vi har olika åsikter, olika temperament, vi är inte alla lika medvetna om hur vi själva beter oss, somliga är mer egoistiska än andra, andra ger för mycket och läcker därmed sin energi, en del är energitjuvar, en del tycker vi bara inte om så fort vi möter personen på gatan, andra klickar det med direkt.
I relationer behöver vi inte vara exakt lika i grund och botten, men det måste finnas ett gemensamt intresse och utbyte för att det ska fungera att ha en levande relation.
Har du marinerat på hur dina relationer ser ut?