Japp, jag har det. Vissa månader värre än andra.
Jag blir så jä-la ilsk och arg på allt och annat och lite till. Det är irritation ner i lilltårna. Det går inte att stoppa. Så irro, det sprutar elaka små kommentarer, helt utan anledning, hit och dit. Jag kan inte stoppa mig.
Jag är inte stolt över det, inte någonstans. Jag tycker inte det är ett dugg roligt. Jag lider när jag är på det där skithumöret. Vill bara gå undan och vara själv och inte träffa en levande själ. Gå i idé under täcket och stanna där till blödningen kommer igång så jag kan "lugna ner mig".
Idag, efter en skön behandling, mat i magen och dessutom en stunds vila med både liten och Oskar, så slog det till, helt plötsligt.
Jag for iväg, jag drog till centrum en sväng, shoppade lite till mig själv - fast jag känner mig som mest oattraktiv just den här tiden i cykeln. Behövde komma ifrån en sväng. Liten påverkas av mitt skithumör. Tog en stund ute i kylan. Lindex o Systemet.
Jag har en vän som rekommenderat ett glas rött så "det" kommer igång - kör stenhårt på det idag. Lyckades få till ett skratt från hjärtat också, tack vare ett kort mobilsamtal och JA jag lyckades vända! PMSen släppte (för idag iaf).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar