inget för kräsmagade - skavsår

Jag har lyckats få skavsår igen. Så irriterande. Så onödigt. Så otippat. Nya vinterskor, ja visst. Det är inga konstigheter med det, det har dessutom gått jättebra att promenera i dem, tills i helgen som var. För att jag tog ett par tjockare strumpor så kom skoskav. Rätt rejäla också. På båda hälarna.

Jag tror att mina hälar är skadade sen innan och extra känsliga. En teori, må stämma, kanske inte alls. Jag trodde jag haft de värsta möjliga skavsåren när jag tränade inför tjejvasan, vilket lär ha varit 2008 om jag minns rätt. De skavsåren gjorde det helt omöjligt att åka skidor dag två, det blev bara en dags träning i Grönklitt den helgen.

Sen kom det ännu värre, mitt Engelbrektshalvan för två år sedan, 2012. Observera, samma pjäxor som 2008. Dock, jag hade tränat en del skidor under vintern, utan att få skav över huvud taget. Men, under loppet fick jag det. Fast jag till och med i förebyggande syfte tejpat och plåstrat. Kanske berodde det på att sträckan var längre än jag åkt innan. Jag kände redan efter knappt halva sträckan att det började göra ont, sen var det bara att köra. Jag vågade inte stanna och ta av pjäxorna. Förrän jag kom tillbaka till bilen.....
Jag kunde inte ens sova den natten, på grund av smärtan i hälarna. Jag kunde inte gå normalt på flera dagar på grund av smärtan. Vidrigt.

Denna gång inte lika illa, men ömt och irriterande ändå. Skavsår kan göra riktigt ont. Jag som diabetiker kan dessutom ha svårare att läka sår på fötterna. Nedan kommer bild på skavsår nu och (skav)sår från 2012....

nutid

kvällen efter lopp 2012

några dagar efter lopp 2012