kaos

Jag satt hos tatueraren härom dagen. En vacker fantastisk människa som jag tycker mycket om. Hon är en konstnärlig själ med ett härligt djup. Alltid när jag är där så pratas det om allt mellan himmel och jord. Högt och lågt. Bland annat om livets pussel. Det som kan vara lite kaosigt ibland.

Kaos för mig, i den bemärkelse jag menar det, är egentligen inte negativt utan snarare lite charmigt men ibland lite knepigt också.

Jag tänker att min familj är lite kaos. Vi bor i vårt för litet hus på 107 kvadrat fördelat på två plan plus ett litet vindsrum på tredje våningen. Vi är i detta hus sju personer och en hund. Jag och maken bor i vardagsrummet sedan två år tillbaka för att alla barn ska ha ett eget rum, vilket nästan räcker till efter lite ommodifiering, två får dela med en vägg mellan sig. Städa är inte vår starkaste sida och vi gör det antar jag generellt mycket mer sällan än gemene man. Min man lagar jäkligt god mat dock, i vårt slitna kök.

Äppelträdet är helvilt. Gräsmattan på framsidan kan man väl inte direkt kalla gräsmatta, snarare efterdyningar efter altanbygget, fast det var ju egentligen ingen gräsmatta innan heller.... Häcken spretar åt alla håll, men det är i alla fall ingen som ser in just nu. Baksidan är bara jord och lite gräs, halvt uppgrävd för att bygga ny uteplats. Någon gång. Snart hoppas jag.

På båda sidor om oss, och då menar jag nära, bor familjer som har det modernt, rent, matchande, välvårdat både inuti och utanför. Vi är i alla fall lyckliga! Det är såklart viktigast. Vi har mat på bordet. Vi betalar räkningarna. Vi har vänner. Även om ingen av dem jag känner riktigt har det som vi.

När jag träffade A, tatueraren, kom jag att tänka på mitt kaos. Hon har också lite kaos. De har bott på kanske två tredjedelar av vår yta, sex personer på heltid de senaste åren. Imponerande. Egna företagare båda två. Hon berättade lite mer förstås kring sitt liv, som jag av respekt inte tänker gå in på, men jag insåg att på vissa sätt har vi det lika dant och det behöver inte vara så komplicerat egentligen. På andra sätt är deras liv ett mycket annorlunda kaos än vårt. Men lyckliga är dem och livet rullar på.

Kaos behöver som sagt inte vara negativt. Det går att få in kvalitet, glädje, lycka men även viss frustration och utanför normen. Utanför normen är i min mening i och för sig bara bra, även om det också kan vara tufft emellanåt.

Så, dag att inleda midsommarafton med att ta sig en simtur i Mälaren med gott sällskap!