Under bilresan pratar vi om hur nervösa vi är, men även om lite annat i livet, för att få tänka på annat en stund. Jag var förstås tvungen att berätta att jag tittat på videon kvällen innan, den där de testkör banan.
Fram och tillbaka hade vi velat om vi skulle ha våtdräkt eller ej. Våtdräkten ger flytförmåga men är varmt, med tanke på att vädret var runt 23 grader så beslöt vi att skippa våtdräkter eftersom vi bara har långärmade och långbenade. När vi dessutom närmade oss parkeringen såg vi att ingen annan gick runt med en våtdräkt över armen eller på sig. I alla fall inte en lång. Vi körde i sportbh, linne, bikinitrosa, tights, strumpor och skor. Plus dolmar, som vi lyckades binda fast runt låret med en elastisk lina och simglasögon.
I vårt startkuvert fanns orangea badmössor och tatueringar, jag kände mig som ett "proffs på skämt". Det kändes som att tatuera in lagnummer på armen enbart är för proffs, och där stod vi som två nervösa och skulle se ut som om vi aldrig gjort annat. C fick ta tidschipet då hon hade långa strumpor. Varsin visselpipa hade vi också på oss, utfall att vi skulle behöva påkalla funktionär.
Banan var i min mening tuff och en rejäl utmaning. Jag har inte tränat i terräng över huvud taget, men det här var terräng, en fantastisk sådan. Stora delar av banan var vacker skog på små stigar med stock och sten. Mycket upp och ner. Periodvis var det rejäla partier av djup lera att ta sig igenom så smidigt som möjligt. Det var ett antal diken att ta sig över, både lerfyllda och vattenfyllda. Det var ingen mening att försöka undvika att skita ner sig utan bara att köra på. Ingen asfalt alls vilket var skönt.
Den längsta löpsträckan var ca 3 km och den var sist, första sträckan var den näst längsta och då längtade vi efter att få hoppa i vattnet för det var varmt och svettigt.
Det var 9 simsträckor totalt, de två första i en sjö. De övriga i Östersjön. Vi simmade mellan holmar i Östersjön och sprang över dem, det var häftigt och vackert. Den kortaste simsträckan var ca 30 meter och den längsta ca 190 m. Crawl gick bra för min del. Mycket bättre än jag trott. Nötande på Gotland har gett utdelning. Jag vilade en eller två gånger på de två längre simsträckorna men annars flöt det på bra. I sjön var det 22 grader varmt och i havet ca 17. Det var bara skönt. Det var tång, sjögräs, näckrosor och vad det mer kan tänkas vara. Några gånger fastnade det växtlighet runt armen, men vad gjorde väl det. :)
Min teammate C var kanon. hon peppade på jättebra och hon är stark. Hon är både en bättre löpare och en bättre simmare än jag. Tyvärr har hon ett löparknä som ställer till det och som gav sig till känna under loppet, men hon bet ihop och kämpade på! Jag är jätteblad att hon ville haka på mig i den här utmaningen och jag kunde inte haft en bättre partner under loppet!
Jag har sagt innan att det skulle vara mitt livs största utmaning hittills och ja det är det. Vi var ute i dryga 2,5 timme och jag vet att den tiden skulle kunna kortas rejält om jag får igång min löpning och blir starkare där. Det var bitvis i löpningen bara stopp, jag var tvungen att gå.
Efteråt då, hur kändes det?
Jag förutom en rejäl urladdning av både anspänningen och den fysiska prestationen så var jag rejält trött på kvällen. Vi åt middag tillsammans med våra familjer.
Jag fick träningsvärk i rumpan och låren, inte så farlig men lite grann. Dessutom skavsår från linnet på en insida armen.
Vill jag göra det igen?
Japp! Nästa sommar vill jag genomföra Borås swimrun sprint och Ångaloppet sprint. Jag hoppas att C vill haka på i alla fall ett av loppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar