Någon gång mitt bland sömnens alldeles för få timmar vaknade jag till. Förmodligen toadax eftersom man uppenbarligen måste bli störd mitt i natten av att stönande och stånkande ta sig upp ur sängen, stel och ovig, ner för trappan, göra sina behov, upp för trappan igen, för att lägga sig ner, ventilerandes som efter ett helt träningspass och försöka varva ner och somna om igen, bara för att man råkar vara på smällen. (Å det här är bara början, det är ett antal veckor kvar.....)
Iaf, vad som slog mig var synen på oss tre i sängen - eller ja fyra om man räknar med magen. Det måste se förtjusande ut.
Längst ut på kanten ligger Oskar - han med den orangea fracken. Tassar mot kanten, sitt söta huvud lite på min kudde och med en mjuk och gosig päls. Tätt bakom honom kommer jag och magen. Som tur är får han plats "ovanför" magen så han inte puttas ner. Känner hans gosiga päls nära mig. Klappar honom lite sömndrucken då och då när jag vaknar till. Riktig myskisse det där. Han har hittat sin favoritplats i sängen.
Tätt bakom mig har jag makens bringa mot min rygg. Som omfamnar mig med sin kärlek och får mig att känna mig trygg och lugn och han håller om mig med armar och ben.
Båda gossarna så gosigt snosande i sina drömvärldar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar