Jag har saknat min gravida frände, tiden har bara inte räckt till för oss. Det har varit så mycket på hemmaplan med barn, familj, hemmafix, jobb, sömn, mat, städning - you name it. Tid har inte funnits hur gärna vi än velat. I kombination med höggravida magar, jakt efter chans att sova en stund för att orka alla måsten.....
Idag fick vi en timme. En härlig timme. Lite långsam start, mycket att säga, längtan efter att kunna kramas fysiskt, svårt att veta vart man ska börja nästan. Men, en timme gick förstås alldeles för fort, helt plötsligt var klockan halv sju, maten måste lagas, tillbaka till verkligheten. Men ändå med en ny kraft och energi. Vi skrattade tillsammans, pratade om våra upplevelser med dessa krabater i magen som lever runt och påverkar dygnet runt. Chansen att dela saker som andra inte riktigt kan förstå som inte har varit där eller är där just nu. Mysigt och vackert.
Tack min älskade pyret, längtar redan till nästa gång vi får tid tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar